”Jag vill gå in i drömmar i blått och rosa, få segla iväg på gröna moln och dansa med änglarna i solen. Att sova”…

Det jag beskriver och försöker att berätta är känslor och rädslor som huserar i huvudet!
Det är inte en verklig påtaglighet! Det är förtärande känslor och tankar. Min egenondska som föder självhat och egensnusk. Det är destruktivitet och trötthet.

Jag vill få sova, för det är som att få dö en liten stund.
Jag vill gå in i drömmar i blått och rosa, få seIMG_20190903_111031gla iväg på gröna moln och dansa med änglarna i solen.
Att sova… Att få dö lite grann.

Jag är förbannat otrevlig, när jag mår som allra värst.
Det är uppochnervända världen. Jag är inte längre rar, god och ”fin”, för jag orkar bara inte. Jag orkar inte mer.
Jag klarar inte av, att inte få vara arg och ledsen, i sällskap med andra människor.
Jag får inte vara arg!
Jag får inte vara ledsen!
Jag får inte säga; ”Dra åt helvete”!
Jag ska inte koka över och jag ska inte gråta och jag ska åtminstone försöka ”bjuda till” och jag ska inte vara dum. Jag ska kamma till mig och ta mig i kragen… Inte idag bara! Låt mig vara! Läs mer

Annonser

Uppgörelsen… Det var en gång en relation… ”Och jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska”…

Det var en gång en relation…. Det är länge sedan nu….
Dock; Jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska…

Det är ett jävla gnäll. Det är beskt och det är bittert! Jag är förvirrad. Identitetskris.
Det gnisslar om hela mig. Hela mitt jag, är osmort och krånglande.
Det bor en hel del bitterhet och ilska inom mig och jag vill verkligen inte ha det där. Försöker att avlägsna det! Vill bränna ut bitterheten och undanröja allt det som smakar surt… Det stressar mig. Det blir till tanke-loopar, som inte vill ge med sig.

Jag har dagar som är helt okej, de där dagarna som jag faktiskt står ut med, och sedan har jag de där andra dygnen, som är… Jag har inte ord eller ett namn att etikettera de dagarna med…

Och jag ska vara stor och stark! Jag ska vara modig och kaxig! Jag ska vara en del av verkligheten och livet! Och jag ska, jag ska, jag ska… Läs mer

En människa behöver inte alltid dela med sig av allt. En människa behöver inte alltid bjuda in till livets bakgårdar och trånga gränder. Det går utmärkt att vara en del av tystnaden och skådespelet ”Låtsas som om” och uppföljaren ”Allting är helt okej”. Och ja… Jag skäms, jag skäms, jag känner sådan skam… Jag skäms som fan!

20190823_082803Jag skäms, jag skäms, jag känner sådan skam… Jag har inte fått välja, den här gången! Men… Jag skäms som fan!

Att tiga och vara tyst kring hur livet far fram med några av oss, är ett alternativ. Att tyst, tyst och viskande, vara undvikande, är alltid en bra nödutgång om man inte vill berätta… om man inte längre vågar!
Att tigande, ensam, genomlida livets svårigheter och dela det med utomstående och professionella inom psykiatrin, istället för att söla ner alla andra med livets alla olägenheter, är alltid en annan väg att gå och ytterligare en möjlighet om man inte vill berätta hur det egentligen ligger till.
Av rädslor kan man välja den enkla vägen; Att vara tyst!
En människa behöver inte alltid dela med sig av allt, helt sant! En människa behöver inte alltid bjuda in till livets bakgårdar och trånga gränder. Helt korrekt! Alla behöver inte veta allting!
Det går utmärkt att vara en del av tystnaden och skådespelet; ”Låtsas som om” och uppföljaren ”Allting är helt okej”.

Och ja… Jag skäms, jag skäms, jag känner sådan skam… Jag skäms som fan! Jag är sjuk och dessutom skriver och pratar jag om det! Sårbart för mig, obehagligt för dem omkring mig! ”Kan han inte bara tiga och hålla igen det där kakhålet någon gång”? Läs mer