För några år sedan, tog jag ofta till alkohol och sex som bedövningsmedel, när ångesten och självkänslan kördes i botten. Naturligtvis blev det inte bättre av spriten. Inte av att ha sex heller…

Pelle Lundströms bilder.jpg5För några år sedan, tog jag till alkohol och sex som bedövningsmedel, när ångesten och självkänslan kördes i botten.
Naturligtvis blev det inte bättre av spriten. Inte av att ha sex heller…
Naturligtvis blev det bara värre och kroppen och psyket krävde mer och mer, för att få till den där tystnaden i huvudet och för att få någon typ av livskraft och livsspänning.

Självmedicinering, för att få sova. För att få vila från de destruktiva och elaka tankarna. För att jag behövde en fristad och för att våga leva.
Självmedicinering, för att få tillgång till tystnaden i huvudet. Lugn och ro…
Självmedicinering, för att våga ta plats, för att bli större, modigare och för att våga…
För att kunna älska mig själv och uppbringa någon typ av självförtroende, drogade jag ner mig och sökte livet, men även döden.
Alkohol är en drog. Jag missbrukade.
Jag ville dö. Jag var rädd för att leva. Läs mer

I morse läste jag med oro, skräck och rädsla, om det som sker med oliktänkande människor i den Ryska Federationen och då i synnerhet Tjetjenien. Att få älska en människa, är väl ändå en mänsklig rättighet?

12715460_10207086914665964_2111194769101184551_nSomnade tidigt igår, och det även om gårdagen bestod av många timmars vila och sömn.
Vi sov på soffan en stund, jag och min härliga man, framför teven.
I vårt land får man göra det, sova på soffan med den man älskar, oavsett kön.
Jag älskar min man! Jag kommer inte att dö av den anledningen i alla fall.
Inte nu och inte idag…

Och så vaknade jag tidigt i morse med huvudvärk och gräsliga smärtor i nacken.
Stress. Psykisk stress. Det slår sig ner i den fysiska kroppen.
Jag har skrivit om det förut, men mycket av den fysiska smärtan, tror jag, har sina rötter i det mentala och själsliga måendet.
Någonstans måste det ju ta vägen, själens trasighet, och ventilen blir förmodligen kroppens fysik. Det gör förbannat ont. Jag känner mig gammal. Det är så jäkla sorgligt. Läs mer

Att pinas av psykisk ohälsa, är fortfarande stigmatiserat och vi som befinner oss i det där ingenmanslandet av psykiskt kaos, upplever oss som andra klassens medborgare! Vi som inte ska synas!

IMG_0616Varje morgon sätter jag mig ner och skriver.
Skriver lite av varje. Skriver av mig. Tänker, funderar, och skriver ner det som skramlar omkring i huvudet. Det är en del…
Ofta hamnar de skrivna orden i mina gömmor och dammar igen, emedan andra meningar och texter hamnar här på Bloggen för dig och andra att läsa.

Och tankarna kretsar kring livet, att leva, att vara människa och sjuk.
Jag skriver om det. Ventilerar och söker vägar att få filosoferandet ut ur kroppen och bort från blodomloppet. Det kan göra ont att grubbla för mycket. Ont i själen…
Mina grubblerier cirkulerar ofta kring kroppen och själens enighet, meningen med att existera, och vad som händer med människor som klarar sig igenom kriser och själslig förlamning.
Och jag skriver om det. Allt för att arbeta mig igenom min egen personliga gegga och för att det måste finnas en mening med varför livet far runt med en som en våt trasig vante.

Jag känner mig ensam.
Skrev jag ner det? Läs mer