En reflektion… En tisdag i september…

Det blev en joggingtur i morse.
5,5 km på ungefär 43 minuter…
”Ta det lugnt bara”!

Sedan begav jag mig till utegymmet!
Solen tittade fram, mellan träden.
Jag hade för lite kläder på mig!
Åtta grader. Kyligt, men friskt…
Saknade handskarna!
Tog det väldigt lugnt och kontrollerat!
Inte stressa! Inte bråttom alls!
Bra, lugn och skön musik, i öronen…
”Ta det lugnt bara”!

Jag fick dessutom förmånen att vara vid utegymmet alldeles själv och ensam!
Ingen Mamma-Maffia, så långt ögat kunde se!
Inga andra medelålders kvinnor, eller män, i cykelbyxor, syntes till i närheten av träningsstationerna.
Bara jag! Skönt…
Jag tycker inte om människor…
Det tog mig en timme, att träna igenom kroppen!
”Ta det lugnt bara”!
Jag har inte bråttom någonstans, just nu…
Jo, lite bråttom förresten, med att försöka fånga livet…

Mitt riktigt dåliga humör, som jag vaknade med i morse, gick över.
Jag är fortfarande väldigt arg, men det är hanterbart!
Ofta arg numer! Jag tycker att jag har en del att vara arg över; psykiatrin, vården, läkare, gamla älskare, kroppen, medelåldern, livet som ångar på och… nja… vette’ f*n!
Min ilska, är en bra drivmotor.
Min frustration, är ett utmärkt drivmedel!

Värken i kroppen, lugnade ner sig!
Med lite medicin, fungerade även lungorna, under joggingturen…
Jag har tur som fortfarande vill, kan och har lusten, att vilja röra på mig!
Jag har turen som bebos av ett stort, färgrikt och explosivt, känsloregister…

En nyvunnen vän sa att jag ska se på mig själv och mina små ”egenheter” som lite charmiga och excentriska.
Jag har tagit fasta på det!
Jag är således inte konstig och märklig, med alla mina diagnoser, jag har helt enkelt en viss excentrisk charmighet…

Ta hand om dig, därute i vardagsbruset och livskaoset, denna tisdag i september…
Själv ska jag vila…

Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto: Arthur)

Mamma-Maffian… De där unga kvinnorna som inte, på något sätt, kan tänka sig ett liv, inte ens fem minuter, utan sin mobiltelefoner…

Mamma-Maffian…
De där kvinnorna som relativt nyligen blivit mammor… De som tillhör ”den curlade generationen” och som alltid tar oerhört stor plats, inte tar hänsyn till någon annan och som breder ut sig som om de är de viktigaste människorna som Gud placerat på jorden…
Oerhört tröttsamt…
”Alla på en gång, men JAG först”!

Mamma-Maffian…
De där kvinnorna som är i tjugofemårsåldern, som är i ständigt behov av bekräftelse och som ägnar större delen av sin vakna tid till Instagram och Facebook och som ständigt lägger upp utsökta bilder på sig själv med plutmunnar och lip gloss, och även bilder på sina ”urgulliga” barn numer på nämnda sociala medier, den självupptagna generationen, de dök upp vid utegymmet…
Oerhört tröttsamt…

Mamma-Maffian…
De där unga kvinnorna som inte, på något sätt, kan tänka sig ett liv, inte ens fem minuter, utan sin mobiltelefoner, de dök upp vid utegymmet och tänkte ”träna lite” och få lite frisk luft tillsammans med sina väninnor i trikåer av Elastan…
De, ett helt gäng på tio till tolv unga kvinnor, kom till utegymmet med barnvagnar stora som EPA-traktorer + sina barn, väninnor, kaffe-latte i rosa termosmuggar, ja’ som en hel klan i rosa Lycra dök de upp, och de bredde ut sig som militanta ockupanter och som om ingen annan eller några andra redan var på plats vid träningsredskapen…
”Alla på en gång, men JAG först”!
Oerhört tröttsamt…

Mamma-Maffian…
De tränade lite, ryckte lite i de olika redskapen, stretchade, gjorde några armhävningar och passade samtidigt på att fotografera varandra vid de olika träningsstationerna, filmade lite, fotograferade sina ”urgulliga” barn, barnvagnar, termosmuggar och, återigen, varandra och publicerade alltsammans på Instagram och Facebook och sedan jämförde de varandras inlägg och utlägg och fortsatte att fotografera varandra i olika vinklar, poser, och positioner…
Oerhört tröttsamt… frustrerande!

Och vi som redan var där, vi i medelåldern och som redan, i deras ögon, ändå snart ska dö, trängdes ut och trängdes undan, för att Mamma-Maffian skulle få plats…
Ingen av dem frågade om det var okej eller ens passande att de tog upp all plats, gick före och tog för sig av de olika träningsredskapen, fotograferade varandra, med oss andra, vi som är närmre döden än livet, i bakgrunden och bara fnittrade, skrattade och delade bilder med varandra, utan något som helst hänsynstagande till oss andra halvdöda medelålders människor som var där före dem…
Och ingen av oss andra, vi som faktiskt var där först, sa någonting, vi gjorde ingenting och vi lät dem hållas…
Vi andra försökte vara tillmötesgående och bara schyssta! Vänliga. Bussiga. Vi lät dem ”hålla på”…

Och det är just det som är den stora skillnaden på vuxna människor och bortskämda curlade självupptagna sk*tungar, för den vuxna generationen vet vad vett, etikett och hänsyn vill säga, emedan den yngre generationen, de nyblivna mammorna i tjugofemårsåldern, inte ens kan stava till takt och ton eller ens visa ödmjukhet och hänsyn till sina medmänniskor…
”Alla på en gång, men JAG först”!
Oerhört tröttsamt… frustrerande!

Jag börjar väl bli gammal, sur, bitter och grinig… Men var har allt vanligt och schysst folkvett tagit vägen!? Det tycks inte existera längre…

Jag gick hem…

Väl mött och på återläsande / Arthur

(Foto och bilder: Arthur)

Ja, vem är man!? Hur är man? Är man en man, alls? Är man en kvinna eller är kvinnan en man? Eller, varför inte både och!? Inget alls, kanske?

Men asså’…
Ibland, bara ibland, så var det enklare och lite smidigare förr…

När jag ”kom ut” för sisådär 35 år sedan, snackade man om heterosexualitet, homosexualitet och eventuellt, kanske, möjligen, om bisexualitet…

Idag är det väldigt mycket mer komplicerat.
Det har blivit så j*vla svårt, komplicerat och krångligt, med identiteter och sexualiteter!
Alla ska ha en etikett som talar om vem, vad och hur de är…
Det har, förlåt mig, blivit lite väl svammelbegåvat och krystat att vara människa och hitta sin identitet. Men, jag kan givetvis ha fel! Det har ju hänt…

Ja, vem är man!? Hur är man? Är man en man, alls? Är man en kvinna eller är kvinnan en man? Eller, varför inte både och!? Inget alls, kanske?
Herregud!
Det är Hbtq, Hbtqi, Hbtiqa+, Cis-kvinnor, Cis-män, Ickebinär, Metrosexuell, Transsexuell, Transvestit, Pansexuell, Bigender, Crossdresser, Dragqueens, Dragkings…
(måste andas lite…)
Vidare har vi; Asexuell, Bisexuell, Polysexuell, Homosexuell, Ambisexuell, Autosexuell, och Omnisexuell… (suck…)
Demisexuell, Gender-blind, Gender-fluid, Genderqueer, eller bara Queer…

Å’ tro mig… Det stannar inte där… Det bara fortsätter! Mer och fler etiketter! Mängder av dem!
Å’ passa dig j*vligt noga, så att ingen blir kränkt om fel etikett hamnar på fel identitet och/eller fel person! Eller rätt person..?
Snurrigt som f*n!

Hmmm…
Själv är jag mest gay och man…  Fortfarande!
Eller..?
Förvirrande…
Vem är jag? Egentligen?

Väl mött / Arthur
(Foto: Arthur)