Vardagligheter, trivialiteter, alldagligheter, livligheter…



Jag skriver. 
Skriver mycket. Om allt, och ibland om inget alls.
Det blir korta berättelser. Noveller och fantasier.
Det skapas poesi och lyrik. 
Och ibland endast funderingar, och ett virrvarr av tankar.
Jag saknar ibland inspiration, men sitter en stund ändå vi datorn och leker med ord, formuleringar och meningar.
Kliar tangenterna lite och funderar.

Jag tilltalas av bokstäverna, finna ord för olika uttryck och känslor.
Att leka med ord, fraseringar och kommateringar, har blivit som att lägga pussel och lösa korsord. Att leka. 
Att lägga undan det prestigefyllda i att skriva är oerhört svårt! 
Att vara bra och duktig, försöker jag förbise, och låter det vara i marginalerna av det jag känner och tänker. Jag vill ha roligt. 
Jag vill berätta något viktigt! 
Jag vill ha någonting sagt och jag har en önskan om att få bli hörd.

Jag har missbrukat droger, i det här fallet räknas även alkohol som en drog, för att vara  extra tydlig, och jag skriver om det.
Jag har levt ett brokigt liv. Jag har påverkats och färgats av mina upplevelser.
Jag skriver om min sexualitet och rädslor. Jag skriver och skriver…
Jag samlar på ord, letar meningar och uttryck. 
De blir ofta till dikter, lyrik eller bara  en vacker ordföljd.
Jag vill gärna få dela med mig av livet, kärleken, döden, beroendet, tvåsamheten och härligheten med livet. 

Jag skriver på block. Jag skriver i block.
Jag skriver ibland på gamla kvitton. Det händer att jag skriver på äldre kom-ihåg-listor.
Jag skriver ner nyfunna ord och meningar, på servetter. 
Ibland har jag mobilen till hjälp. 
Andra gånger försöker jag memorera det jag vill skriva ner, eller skriva om. 
Det sistnämnda går mindre bra.
Jag uppskattar det mycket och tycker att det är barnsligt roligt!
Och det märkliga är, tycker jag själv, att jag som barn inte kunde skriva, upplevde språket svårt och fick aldrig till de där vackra dikterna eller novellerna, som mina kamrater fick till. 
Jag kunde inte grammatiken alls. Inte alls, överhuvudtaget.
Det sistnämnda har jag ingen som helst koll på än i dag.
Jag vet inte vad ett pluskvamperfekt är. 
Det går ganska bra ändå. Bara nöjet finns.
Och det har aldrig varit mitt problem, nöjet med att skriva och leka med orden.
Problemet blev väl de andra, som tyckte att jag var hopplös och obildad.
Väldigt tur, för mig, att jag inte lyssnade på dem som sa att jag inte kunde.

Som sagt, det har fungerat rätt bra ändå…
Om jag får säga det själv?

Väl Mött / Janne


Facebook, Vardagligheter.

1 tanke på “Vardagligheter, trivialiteter, alldagligheter, livligheter…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s