Kärleken… Reflektion…


Kärleken… Reflektion… 


Jag är förälskad! 

Han, mannen jag alltid vill vara nära, nära… Kärlek!
Jag erkänner det! Jag är kär!
Och med förälskelsen känns livet och tillvaron så mycket smidigare, soligare och enklare.
Men… Jag tänker som så, att kärleken och förälskelsen alltid har funnits hos mig, men med fler nyanserade uttryck.
Färgrikedomen hos mig och mina kärlekar, varierar och det tar sig olika uttryck, men känslan är densamma!
Den uppkommer från samma ställe i kroppen. I bröstet och sprider sig ner i magen och smiter ut i kroppens alla delar…
Det handlar om väninnor, sponsorer, mentorer, djur och… mormor.
Värmen och kärleken ankrar i bröstkorgen och seglar sedan vidare bort till ett äventyr, mot hoppets alla öar, kobbar och skär…
Jo, jag är kär. Älskad dessutom, och förälskad…
I fler än mannen jag alltid vill vara nära, nära… Den ser likadan ut, känns ungefär densamma, kärleken, men det utkristalliserar sig på olika vis. Talar samma språk, men med olika dialekter…
Intimiteten ser olika ut och kanske att färgerna variera, men det är ur sprunget ur samma enkla sanning och känsla; Kärlek
Så tänker jag… 

Väl Mött / Janne

”Om kärleken” / Ur ”Profeten” av Khalil Gibran

”Kärleken ger intet annat utom sig själv och tar intet utom från sig själv. Kärleken äger intet och kan ej heller ägas; ty kärleken är allt för kärleken.”

1 tanke på “Kärleken… Reflektion…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s