Överklagar, överklagar och överklagar… Nu orkar jag inte vara "proffsig" längre…

Flera gånger, varje månad, gör jag skriftliga överklagan till Ekonomiskt Bistånd och Förvaltningsrätten i Stockholms län och de handläggare som sitter med mina ärenden.

Jag tänker bjuda på mina skrivelser här på bloggen! 
Numer har jag tappat hela min professionalism och skriver de jag känner, tänker, önskar och dessvärre sker det ofta i affekt! 

Och jag tänker så här! 
Jag har en stor fördel, och det är mitt jävlar anamma och numer kämpaglöd! 
Jag ger mig inte! 
Jag vet att det endast är tillfälligt, att behöva leva på dessa pengar och att det hela tiden är dag för dag som gäller, för mig.
Och jag har full förståelse för de människor som inte orkar ”hålla på” med alla dessa förbannade papper, överklagan och ständiga ”bevisning”  att allt är i sin ordning!
Uppgivenheten är total hos många. 
Och, det är ju det Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd hoppas på! 
Att vi inte ska orka! De sparar ju mer pengar på det…

Jag tänker inte ge mig! 
Jag kan inte få hjälp och få rätten till hjälp, om jag inte gör mig röst hörd!
Breven jag publicerar här, är till Förvaltningsrätten i Stockholm Län och alltså ett led till alla delar i en överklagan!
Det är papper, på papper och skrivelser på skrivelser…

Är jag osmaklig? Går jag för långt kanske?
Jag vill att du och ni som läser detta, ska förstå och veta hur verkligheten ser ut för ganska många i Sverige! 
Vi som ännu är sjuka, saknar inkomst och inte heller har rätt till A-kassa. Vi har det så här! 
Och man ska vara pigg, klartänkt och ”på” för att orka och kunna fixa för sig!

Så här är det!
Så här ser det ut!
Bedöm själva… Vad gör man?

Väl Mött / Janne 

                                                                                                                                          


Överklagan angående ansökan om extra klädbidrag.
Återigen sänder jag in en överklagan angående klädbidrag jag ansökt extra om att få utbetalt via Ekonomiskt Bistånd på Skarpnäcks Stadsdelsförvaltning!
Jag har fått ett avslag i min hand, där det uttryckligen står att jag får pengar enligt Riksnormen. Jag är helt införstådd med detta och jag vet att pengarna skall räcka till allt det jag behöver, har behov av och faktiskt önskar mig.
På den specifikation, som jag alltid blir tvungen att efterfråga från förvaltningen, står det ingenting om detta, att klädbidrag ingår! Det gör naturligtvis det, eftersom det tillhör riksnormen, så okej! Jag får stilla mig där!
Men jag har försökt att få förståelse, påvisa och framlägga bevisning för att jag betalar räkningar för att inte hamna i en skuldsituation igen!
Det finns absolut ingen förståelse för det hos dem som handlägger mitt ärende!
De struntar, helt frankt, i om jag har och får skulder hos Kronofogden och hur det påverkar min framtid!
Jag försöker att påvisa att jag gör mina delar i det vi planerat och att jag motpresterar de önskemål som Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd ber mig att göra!
Jag kan inte vara tydligare!
Jag betalar skulder och räkningar, för att se om mitt hus och för att inte hamna i en ny skuldfälla! Jag har en framtid! Jag har framtidsutsikter, men handläggarna på Ekonomiskt bistånd har ingen som helst empati och medkänsla för sina klienter. Eller för mig! Jag behöver kläder! Jag behöver hjälp, utöver riksnormen för detta!
Och som jag påvisa tidigare, så är jag inte en människa för dem.
Jag är endast mitt personnummer och ingenting annat.
Jag är en del av statistiken och måste hållas inom budget och ramarna för vad som är tillåtet.
Jag är endast en tillfrisknande missbrukare, som skall testas till gränser långt utanför vad biståndshandläggarna har förståelse för! Hela situationen är absurd!
Förmodligen är det uppskattade av sina uppdragsgivare, eftersom de hela tiden ska påvisa att jag borde klara mig på den summan jag blir beviljad varje månad och således sparar pengar!
Tänk om. Gör annorlunda. Gör om och gör rätt!
Var lite människor för en gång skull!
Hoppas att de kan sova gott om nätterna!

                                                                                                                                          

Och…     

                                                                                                                                         
Ytterligare yttrande i mål nr. 118081-14 & 18087-14
Jag skriver denna skrivelse utifrån den underrättelse jag fått mig tillsänd via er och Sara Forsberg på Skarpnäcks Stadsdelsförvaltning, angående möbler och kläder som inte ingår i Riksnormen för Ekonomiskt Bistånd.
Skrivelsen, yttrandet, från min sida, kommer inte att vara professionellt!
Jag skriver den i affekt och irritation.
Uppfattningen om mig, för er del, blir förmodligen att jag upplevs som naiv och kartig.
Att jag kommer att kännas grön och omogen. Det må vara hänt.  
Jag vet inte annars hur jag skall uttrycka mig för att få förståelse kring mig, mitt och mina ärenden!
Det måste räcka nu!
Jag förstår inte vad Sara Forsberg och Ekonomiskt bistånd tror om mig som människa, och egentligen borde jag inte lägga några värderingar i det! Men jag kan inte låta bli! Vad tror de egentligen? De känner inte mig! Jag är inte vem som helst!
I sin skrivelse får Sara Forsberg det hela att låta som om mitt Stödboende på Pelikanen, står för allt det jag själv lyckats med att åstadkomma.
Ja, det har stått och står för allt det som Sara Forsberg så informativt räknar upp i sin Skrivelse och Underrättelse.
Och ja, det stämmer att jag fått ca 4000: – beviljat för diverse husgeråd och sängkläder och dylikt.
Jag har påvisat för Sara Forsberg och Ekonomiskt Bistånd, alla mina privata försök att hålla ”yttersta ansvaret” för min ekonomi!
Jag betalar mina skulder och räkningar, så att inget av det skall hamna hos Kronofogden, och det endast för min egen framtids skull.
Egoistiskt? Ja, kanske det!
Men jag ser om mitt hus, betalar det jag ska och Sara Forsberg vet detta!
Hur lever hon själv, denna okänsliga, o-empatiska och tillsynes helt oförstående Socialsekreterare!?
Jag tror inte att hon själv skulle nöja sig med mindre än det jag har! Och som jag själv har lyckats med att åstadkomma.
Den fanns till exempel ingen dammsugare när jag flyttade in på mina 30 kvadrat meter! Inget strykjärn! Det saknades förvaringsskålar, plastburkar och byttor.
Det fanns ingen strykbräda och heller ingen garderob att förvara mina kläder i! Endast en garderob finns att tillgå, och den rymmer min nyinköpta dammsugare, skurhinken jag fått tack vare Pelikanens försorg och min egenhändigt inköpta strykbräda! Kläder, skor och ytterkläder hänger på vädringsställningar i vardagsrummet!
Jag har påvisat och även sänt bilder till er, Sara Forsberg och Socialförvaltningen, för att på så sätt få förståelse för min situation!
Vad är det hon inte förstår!?
Jag har byggt mitt hem med lånade flyttkartonger!
Jag har bytt gardiner och sängkläder, eftersom de som fanns i lägenheten är av den billigaste möjliga sorten och dessutom fullständigt groteska!
Och sängkläderna tror jag kan återfinnas på långvården!
Jag har inte bett Sara Forsberg att se på vad hon och Ekonomiskt Bistånd redan har givit mig!
Jag har inte alls bett om att hon ska berätta och tala om allt bra arbete hon gör och åstadkommer!
Jag ansöker och ansökte inte om extra pengar för mer hushållsartiklar och textilier, jag önskar hjälp med möbler! Förvaring! Dräglighet!
Hur svårt ska det vara att förstå!?
Jag vill inte behöva bo bland ett bygga av flyttkartonger, som är draperade med textilier, som jag dessutom fått låna!
Jag, även då jag är en tillfrisknande missbrukare som bott på gatan, vill leva värdigt, bo fint, hemtrevligt och även jag vill ha och känna värdighet!
Sara Forsberg dränerar mig på självaktning och självrespekt!
Ekonomiskt Bistånd vill inte heller hjälpa mig med ett extra klädbidrag och det även om jag hela tiden påvisar att jag betalar och prioriterar mina skulder som blir och kommer att bli ännu större, om jag inte tar mitt ”yttersta ansvar” för detta!
Det är inte logiskt någonstans, att jag ska behöva be om hjälp, överklaga och överklaga och hela tiden inte ha något privatliv alls, eftersom jag hela tiden måste bevisa att jag gör rätt, riktigt och ”fläska upp” mina konton och privat ekonomi!
Jag lägger stor vikt vid att hela tiden motprestera vad som förväntas av mig!
Jag är förbannat bra! Jag är ärlig och hela tiden schysst!
Jag gör min del av det som är sagt och avtalat!
Även nu, sänder jag med kontoutdrag och ”bevis” för vad jag betalar och vad jag gör för att min framtid ska bli så schysst som möjligt!
Ni får förlåta, men är det en lekstuga på Skarpnäcks Socialförvaltning?
Jag ber om hjälp!
De vet att jag är en schysst och bra kille, med ett bra tillfrisknande, som jag aldrig kommer att tillskriva Socialförvaltningen och Sara Forsberg!
Där har jag själv gjort allt jobb!
Där är det jag som kämpar!
Det är jag som hela tiden måste bevisa att jag inte har något att dölja, att jag inte far med lögner och osanningar!
Det räcker nu!
Ni och andra får lära er att se till enskilda fall! 

                                                                                                                                          


Mina blommor som jag har planterat om.
Krukorna kommer från Myrorna a´5:- / Stycket med fat.
Jorden till krukorna har jag fått gratis av Stödboendet…
Tackar inte Socialförvaltningen för detta! Jag har åstadkommit det här! Jag och mina vänner…
Tack, och Ta hand om er därute!! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s