God morgon Alby!

Funderar mest, denna tidiga morgon, i Alby.
Det är ett surr av allting, i skallen!
Allt från Sverige Demokrater, Svenskar, Bögar, och plikten att gå och rösta för att göra sin egen röst hörd, till att jag borde hjälpa till med dammsugningen och skura ungen…
Och jag tänker på min ekonomi, obetalda räkningar, mitt hem på Södermalm, och hur i helsike jag ska få maten att räcka till?
Vad ska jag arbeta med i framtiden och blir det någon bok någon gång!?
Kan jag skriva en hel roman? Nja…
Vill någon läsa den? Hmm…

Och tillsammans med kärleken, han jag alltid vill vara nära, nära, sitter jag och tänker på vad jag ska skriva om och få på pränt.
Tänker på mycket och ingenting alls. Oftast. Nästan jämt. Alltid. Kanske?

Sitter på balkongen.

En kopp kaffe. En cigarett.
Tidig kylig morgon, halv sex, och med utsikt över parken och träden.

Sommaren är slut nu.

På gården står sommarens flitigt använda  utegrillar och uteplatser tomma och lite öde!
Det har varit mycket fester och mycket matlagning där ute.
Stora familjer, deras barn och anhöriga, har samlats, grillat och druckit vatten, te och läsk i mängder och ljudnivån har varit glatt hög! Mycket musik och sena kvällar…
Och till skillnad från övriga Svensson, som ska ha mängder med sprit och vin till matfesterna och sammankomsterna, så är det faktiskt dåligt med fylla i Alby.
Däremot en hel del vitlök, lamm och grönsaker.

Jag tänker på invandrarfientlighet, också! Ofta. Mycket.
Vilken tur jag själv har, som får vara en del av allt detta färgrika, annorlunda och magiska, som finns här!
Jag kan välja att vara i Alby och njuta, eller fara tillbaka till Södermalm och vandra på gatorna där… Förmånen att få välja och vara en del av två världar!

Och jag tycker att de andra, som inte vill vara med, är avogt inställda, inte vill ha ”blattarna” här, missar så oerhört mycket.
Tänker på det växande invandrarfientliga partiet Sverige Demokraterna. Vilken förlust för dem!
Och just i Alby, ja på andra ställen runt om i Stockholm också, är det härligt skönt, osvenskt, befriande och berikande att få vara en ”del av”.
Det är en härlig känsla, för mig, av befrielse och jag själv slipper att vara så förbannat tillknäppt och lagom tystlåten svensk.

Jag trivs här. ”Hemma” på något vis.

Inte alls som Östermalm, eller Sjöstaden, där jag själv huserat de senare åren.
Jag är hemma på så vis, att jag inte utmärker mig på något sätt.
Jag har alltid haft svårt för att känna mig delaktig, få vara med och finna en plats där jag kan känna att jag är okej, en del av allting och inte så förbannat vilsen! 

Jag har alltid saknat en tillhörighet. Alltid en känsla av att vilja vara en del av någonting!

Alla här är i stort sett invandrade. 

Alla här har olika bakgrund, livsfilosofi och religion, så vad gör ytterligare en bög mer eller mindre?
Även om jag vet att många av dessa människor har sin åsikter om homosexualitet, så känns det tryggare att vara här, vara gay och med ett utseende som faktiskt är mindre svenskt, än vad det kan göra på andra ställen i Stockholm.
Jag kan ha fel, men det känns ganska bra!
Jag får lite av känslan att de som bor här har en ganska hög acceptans för varandra och andra.
Många av dem som bor här, är flyktingar, är människor som flytt sina hem och hemländer, har genomlidit oerhört mycket mer än vad jag och andra svenskar kan begripa och förstå, och med det en större toleransnivå.
Jag trivs här. Jag trivs med Alby, och jag tror att Alby trivs med mig…

Det är färgrikt, högljutt och medryckande att handla mat i Centrum, från det ena till det andra…
Grönsakshandlare, mycket människor och alltid spännande att botanisera bland hyllorna i matbutiken.
Det är ett äventyr!
Och uppskattar man det, kan det ta sin lilla tid att ta sig igenom matbutiken. Det finns mat från jordens alla hörn här och vet man inte vad det ska användas till, hur det ska användas eller tillagas,  finns det alltid någon som berättar, vägleder och talar om hur man ska göra.

I kassorna sitter oftast invandrar kvinnor i slöja och många gånger i färgrika kläder.

För mig, som rest oerhört mycket, är det fortfarande exotiskt. Vackert. Spännande! Kontrastrikt.
Och fortfarande vaknar en nyfikenhet!

Vad vill jag ha sagt? Vad vill jag förmedla? Vad vill jag berätta om det här?

Jag vet inte!? Säkert!? 

Jag känner att klimatet i Sverige och Europa är på väg käpp rätt åt helvetet och att de flesta, inklusive barnstugan Sverige Demokraterna, har glömt vidrigheterna och världshistorien om Hitler, Nazityskland, Judarna och det skrämmande som skedde i världen på något årtionde…

Dessutom, svenskarna vet inte vad det är och innebär att vara förtryckta och bo i  ett ockuperat land!
Och det finns inte direkt någon generation i Sverige som kan berätta och förklara för dem som inte vet, hur det var, hur det är och hur fakta ser ut! Fortfarande! Men i andra världsdelar och länder!
Sverige har nämligen inte varit i krig på tvåhundra år!

Tankarna vandrar också kring hur insnöade, dumma och förbannat o-kärleksfulla människor är, för när blev Sverige för trångt och o-välkomnande, ogästvänligt och fientligt!?

Man kan inte, faktiskt, bjuda in människor med öppna armar det ena årtiondet när Sverige och Svenskarna behöver det, och nästa gång stänga till, be folk att åka hem till något de inte har, bara för att Sverige och det Svenska samhället inte behöver dem längre, i form av invandrad arbetskraft.

Vi behöver mångkulturen av andra skäl idag och vi behöver hjälpa, vara ödmjuka och gästvänliga för dem som behöver det! Och inte vara ogina, trångsynta och begränsa oss…

Vi bör även göra det för att vi kan!

Vi kan och har faktiskt möjlighet att vara generösa!

Vi kan faktiskt hjälpa till och bjuda på vårt välstånd till andra och vi bör göra det!

Av medmänsklighet, vänlighet, moral, sympati och empati… Och vem gav oss rätten att vara så förbannat självcentrerade och egoistiska, att vi vill ha hela kakan själv och inte dela med oss? Jo, förresten, när det passar oss som bor här, då kan vi vara givmilda och omtänksamma!
Och när vi behöver, vill och har lusten, då är andra välkomna…
Sverige åt Svenskarna… Phuu! Vilken pajas sa det? 

Punkt!

Länge leve Alby och mångkulturen!!

Väl Mött / Janne