Det är inte mening att väcka anstöt med orden, min homosexualitet eller mitt genomjävliga missbruk…

Det har aldrig varit min mening att såra någon eller få någon att känna sin nedstämd, ledsen eller arg…
Det är inte mening att väcka anstöt med orden, min homosexualitet eller mitt genomjävliga missbruk…
Det har aldrig varit syftet för mig att dra ner någon, få någon att bli förbannad eller ta illa vid sig… Det är inte mitt syfte med det här! Inte alls!
Det har aldrig varit mitt syfte att vara och upplevas som gränslös, för det är jag inte! Inte alls…
Jag uppskattar att skriva.
Jag har alltid gjort det och det även om det tar en evig tid för mig att få ner saker och ting på pränt, och det eftersom jag besitter egenskapen av dyslexi och har ett enormt kontrollbehov över det jag skriver.
Men jag tycker mycket om det. 
Så pass mycket att jag vill bjuda med mig av det! 
Så pass mycket att jag är beredd av ge bort stora delar av mig själv, för att det är det som ligger mig närmast som blir enklast att skriva om.
Även det är förmodligen ett behov hos mig, att får skriva av mig, få reflektioner över mina ord och tankar, och få respons på mina texter.
Och sen den där fåniga klyschan, som faktiskt stämmer, att jag kanske kan inge någon annan mod, och kanske att jag med mina erfarenheter kan hjälpa någon annan… Det är en sanning.
Dessutom har det visat sig att jag faktiskt inte är ute och cyklar, helt och fullt…
Men som sagt, det har aldrig varit mitt syfte att få någon annan att må dåligt eller bli arg, även om det kanske är en reaktion på mina texter det också, så känns det mindre bra.
Och, jag tänker så här…
Eftersom jag uppskattar att skriva och jag inte är helt ”fel på det” så att säga, vill jag prova att bjuda på mina texter mer ”offentligt”!?
Och där kom idén till den här personliga bloggen.
Jag har några som hänger på tåget och gillar det jag skriver. 
Och faktiskt har en del av mina medpassagerare delat mina skrivna ord vidare till andra, och det är häftigt med den responsen.

Jag har förstått, eftersom jag är så pass gammal, att inte allt jag skriver eller allt jag gör och lägger ut på ”min sida” faller i god jord.  
Allt ä faktiskt inte bra!
Men som sagt, jag har aldrig önskat att göra någon ledsen eller förbannad.
Det är klart att somligt ska ge en tankeställare, såsom mobbning, döden och det här med mitt missbruk, konstigt vore det annars från min sida.
Men inga ledsamheter har funnits i min åtanke.
Jag var visst naiv nog och tro att jag inte skulle göra någon upprörd med min poesi och mina reflektioner över det som är, har varit och kommer att bli.
Men nu blev det så och jag tar det till mig. 
Något för mig att fundera över och något som faktiskt blev till just den här texten. Mina tankar och funderingar…
Det har aldrig varit mitt syfte att vara och upplevas som gränslös, för det är jag inte! Inte alls…
Av allt det jag upplevt, varit med om och det jag ”bjuder på”, är egentligen ingenting alls för mig! 
Det jag behåller för mig själv, och som förmodligen ingen kommer att kunna återberätta, är bra mycket mer av gränslöshet och oändlighet är det jag verkligen bjuder in till…
Det stannar hos mig och i min minnesbank.
Som sagt… 
Väcka tankar, funderingar, mod, styrka och kanske hopp, har varit min tanke! Att någon kanske bara ska få njuta av orden och det poetiska i en del av det jag skriver, om än så enkelt, har varit det jag tänkt…

Så… till dig eller er som jag sårat, gjort upprörd eller ledsen på något vis, det har aldrig varit min mening och jag ber om ursäkt för det!
Ärligt och rent, ber jag om ursäkt och hoppas att du eller ni finner nöje i några av mina andra texter eller det jag väljer att dela med mig av på ”min Sida”!

Eller också, som Eva Hamilton lär ha sagt; Det går att byta kanal…
Väl Mött / Janne