Varför tror en del att det inte är okej, att älska någon av samma kön? När blev det farligt för en del, att jag är våldsamt förälskad i en man..?


Det där med kärlek.
Att få älska och älskas. 
Att få vara varm tillsammans med någon, under en yllefilt, en kall höstdag i September. 
Att dofta på, smeka och kyssa kärlekens kind…
Att vara i tvåsamhet. Vakna tillsammans, ha djuplodade samtal om livet, kärleken och hela förbannade härligheten!

Varför tror somliga att det bara är några få  förunnat, att få ha det så fint?
Varför tror en del att det inte är okej, att älska någon av samma kön?
När blev det farligt för en del, att jag är våldsamt förälskad i en man..? 
Varför kastar medmänniskor sten, i en del länder, på dem som älskar varandra?
Varför utdelas piskrapp till någon, som älskar och värnar om en annan människa, och varför sitter ytterligare någon i fängelse, för detsamma… 
För kärleken. För att älskas och älska. 
Söka kärlek, bli galet besatt och betagen av någon, då hamnar somliga i fängelse…
Jag förstår inte. 
Jag förstår inte det…

Jag skrev honom en dikt. 
Till honom jag alltid vill vara nära, nära… Skrev jag ner några glödande rader och ord.
Jag är galet, härligt och djupt förälskad…
Ständigt längtande. 
Ständigt väntande. Önskar oupphörligen att få mer! Ännu mer av tvåsamheten och än mer del av hans liv…

Väl Mött / Janne



”Jag saknar honom redan.

Jag har förlagt mitt hjärta, någonstans mellan alla dessa känslor.
Lyssnar för att kunna lokalisera, dess pulserande tempo och takt.
Hjärtats rörelse av och an, i tonen av, vi, vi, vi…

Denna ljusa, varma, trygga och sköna sommarmorgon, är separation och avskildhet inskriptionen.
Mannen som är föremål för min ständiga längtan, väntan och förundran; Hur gick det här till? Mannen som jag alltid vill hålla i handen, smekandes hans handrygg, handens insida och vara nära, nära.
Kärleksdrogen. Afrodisiakum.

Att ha en relation till, kunna relatera till, någon.
Och i relation, förhållande till resten av världen, är kärleken en ö, beboende av två.

Och samtalen om natten.
Kärleksfulla ord om morgonen. Skratten i friska luften och allt, allt som dessa samtal och kärleksförklaringar handlar om. Att vi fann varandra… Lycka, glädjerus, den djup tillfredsställelsen att få vara två sammanhörande.
Det som för en tid sedan var otänkbart, orimligt, osannolikt; Ett möte av två.
Och bådas alla våra val; kärlekslös ensamhet, avskildhet, på egen hand och undvikandet av tvåsamhet. 

Nu vilar jag mot hans vackra hud.
Vilande mot hans kropp. Mjuk, fin och trygg.
Mina händer känner, letar, bekräftar och berättar i tysthet; Älskade du. Älskade vän.
Denna morgon, separation.
Denna morgon, åtskildhet, avskildhet, särskild särskildhet. 
Lösgöra oss från varandra.
Våra sammanflätade fingrar, ska få bo och vara, verka, på varsitt håll.
Separera ett från två. Subtrahera.

Passerande dagar och vi vick äga varandra några solvarv och i månens tideräkning. Sammankomst. Dela, och vara två.
Kroppsliga yttringar och tankar; inte redan, inte igen och när..? När ses vi igen?
Återkopplingen till vardagen; utan sällskapet, avskild avskildhet och eftertrakta, hungra.
Detta ständiga mantra; längtar, väntar, vill mer, önskar… Och när, när, när…

Jag saknar honom redan.
Och jag har förlagt mitt hjärta, någonstans mellan alla dessa känslor.
Lyssnar för att kunna lokalisera, dess pulserande tempo och takt.
Hjärtats rörelse av och an, i tonen av, när, när, när…”


Homosexuell, homofil, homo, gay, fikus, fjolla,stjärtgosse,akterseglare, böckling…


Jag har blivit kallad för mycket i mina dagar.

Homosexuell, homofil, rumpnisse, homo, gay, fikus, fjolla, stjärtgosse, akterseglare, böckling…

Bland det värsta jag vet att höra, är när jag omskrivs som kvinna, i olika namn och olika definitioner! 

Omskrivningar av mig och min person, vid namn och formuleringar tillhörande det kvinnliga könet, ger mig en helt annan genusetikett/identitet än vad jag själv önskar omnämnas som. 

Jag är man. Jag är kille. Jag är grabb. En Man…
Stort M i man är kanske att ta i, lite beroende på vilka preferenser man besitter, men jag är en man och inget annat…
Inte kärring! Absolut inte Jane! Jag är Janne och inte tanten, vilket somliga tycker är väldigt lustigt!? 
Jag är ingen fjompa, ingens tramsa, fjolla och absolut inte någon att omnämnas med kvinnonamn.
Observera nu, att det är definitivt inte är degraderande med kvinnonamn, inte alls!
Jag känner att det är bäst att jag tydliggör det, så att inga missförstånd uppstår… 
Men jag uppskattar det inte!
För även om jag är gay, HBTQ-person (flott va´?), så är jag fortfarande en kille! 
Men vid min ålder så är det nog en man jag är…
En man, oavsett tillhörighet och identitet. 

Jag vill också ha epitet med manliga inslag, oavsett.

Och sedan finns det för all del dessa som inte vill vara någonting, och det är okej det med, och då landar vi i det nya uttrycket Hen…
Jag vill inte sorteras under det heller.
Men visst är det lite häftigt med ett ord, som beskriver dem som inte önskar någon könstillhörighet alls. 
Det existerade inte när jag växte upp och ”kom ut” i mitten på åttiotalet…

Jag har också fått utstå en hel del stryk. 
Ganska mycket spö. 
En hel del, om jag ska vara helt ärlig, prygel för att jag är jag.
Jag har fått utså en hel del försmädelser, av min familj, av närstående, men även av dem jag valt att leva med, ha en intim relation till, så att säga.
Fråga mig inte hur det sista gick till, men så är det i alla fall…
Jag har fått utstå en hel del, för att jag är en bög.
Jag har fått vara med om en hel del, på grund av att jag är stöpt som jag är. 

Och jag tänker som så, att jag först och främst är Janne! 

Jag är först och främst människa. 
Sedan, senare i kategoriserandet, etiketterandet, kommer allt jag innehåller, av vänlighet, godhet, öppenhet och lyhördhet… Medmänsklighet. Ilska, ibland.
Ganska långt ner på inventarielistan kommer mitt sätt att vara intim på, med en annan människa, en annan individ. 
Bögen.

Mitt sätt att bli förälskad, mina känslor av åtrå, attraktion, längtan, väntan och kärlek, är densamma, hos mig, som hos dem inom ”heteronormen.”

Mitt sätt att vara i en intim relation, är densamma som hos dem som känner att ”de har, är och äger, det rätta och riktiga!” Samhällets heteronorm.
Vad nu det rätta och riktiga är!? 
Och jag har känslolivet, kärlekslivet, i åtanke. 
Inget annat.

Heteronormen… 

Riktlinjerna för hur det ser ut och är för de flesta människorna i det här landet! 
Ja, i hela världen skulle jag tro. 
Homosexuella, eller HBTQ personer, är en minoritetsgrupp! 
Men bara för att få en bättre förståelse i det jag önskar få sagt, så väljer jag att skriva och uttrycka mig så. 
Rätt, riktigt och korrekt. Heteronorm. 
Dessutom är det ett uttryck som används och är vedertaget i HBTQ sammanhang.
Det är ramen för det som betraktas som ”rätt, korrekt och riktigt” ur samhällssynpunkt!   
Heteronormen. 
”Rätt och riktigt”, är tillkommet av mig själv.

 ”Det rätta och riktiga” = heteronormen.


Sedan barnsben så har jag fått namn för det som är min sexualitet.

Förstå den! För min sexualitet!
Inte för min person!
Inte för den jag är, mitt trevligaste, schysstaste jag. 
Nej, min sexualitet!? Bögen!
Kanske även för min personlighet, när jag tänker efter, men ”bögen” har varit det jag är, det som kommer först i beskrivningen av mig och den jag blivit…

Alla andra visste tydligen att jag var gay, långt innan jag själv begrep att det ens fanns ett begrepp som hette så! 

Bög! Bög? Vilket jävla ord!
Och det var absolut inte okej att vara ”bög”, minns jag, och jag förstod inte alls innebörden av orden, bög, fjolla, stjärtgosse.

Och jag har fått heta saker och utstå ganska mycket, för att jag blir förälskad, betagen, kär och svärmisk, i en person av samma kön.

Egentligen så saknar det betydelse, om du frågar mig, för oavsett så handlar det om kärlek, tvåsamhet och att få vara älskad. Punkt!
Att få vara två. 
Men för andra i omgivning är det oerhört viktigt att veta vem jag lever med, vad jag väljer att göra i sängkammaren och vem jag väljer att äta min frukost, lunch och middag tillsammans med.
Att etikettera mig, och andra, med ord, tillmälen, glåpord och skämtsamma öknamn, för att kunna säkerställa min identitet och sedan placera mig i en låda som passar andra, är mycket märkligt… Kanske blir det mer hanterligt för andra medmänniskor?
Oerhört viktigt för somliga!

Många tycker att det är viktigt att veta om jag är hetero, gay, eller en hen… 

Som förklaring, har jag fått höra av heterosexuella män i synnerhet, är att de vill kunna ”skydda sig”, ja i duschen, badhuset och på gymmet och så… 
Tänk om man tappar tvålen, i sällskap med en duschande bög?
Snacka om självgodhet. 
Heterosexuella killar tror att alla bögar vill åt dem…
Kan hända att det är så, att många homosexuella är förbannat kåta, men det svämmar över av den sortens människor i den heterosexuella majoriteten också… 
Jag har hört de mest fantastiska historier om män, som raggar kvinnor för ett ligg… Jo, så är det… Så skillnaden är ju inte så stor, egentligen.
Inte ens där…
Och dessutom, jag får tala för mig själv, så behövs det lite mer än någonting mellan benen för att jag ska ”gå igång”… 
Sorry grabbar, oron kan lägga sig…
Egentligen så saknar det betydelse. 
Egentligen så har det ingenting med mig att göra som människa, vad jag gör med min partner, och hur jag väljer att leva mitt liv. Och tillsammans med vem.
Jag trivs. Tycker att jag är okej, om än lite trasslig ibland. 
Och jag upplever att de jag har omkring mig, i min direkta närhet, uppskattar mig för den jag är.
Det är fortfarande oerhört infekterat och irriterande med homosexualitet, onämnbara kön, eller människor som inte går att placera någonstans. 
Inga lådor, inga etiketter, och inte heller i några fack.
Irriterande, för en del, faktiskt…

Under min uppväxt fanns det absolut inga förebilder som det gör idag, för mig som ung och homosexuell. 

Förvirrad, ensam och totalt oförstående. Fattade ingenting av det där…
Det fanns ingen när jag växte upp, som kunde tala om att jag var okej, att det var helt i sin ordning och att det absolut inte var något som helst fel på mig som ung grabb. 
Knas var det ju, trodde jag, eftersom jag som barn förstod att något var galet ”fel” då det fanns de som ”slog, bankade och pryglade in manligheten i mig!”

Inte ens i skolans sexualundervisning berördes ämnet. 
Jo, det gjorde det förstås, lite snabbt sådär och lite kort. 
Läraren var högst generad och det som fastnade hos mig var att homosexualitet betraktats som en kriminell handling fram till nittonhundrasjuttionio. 
Nio år efter min födelse? Nittonhundrasjuttionio!? 
Du läste rätt!
Så jag hade minsann behövt en Anton Hysén, även om jag faktiskt inte kan eller ens kunde identifiera mig med just honom, men ändå!
Kanske en Eva Dahlgren, eller en liten Rickard Wolf hade varit bra, som visade och bevisade att det var okej att vara ”udda” och ”annorlunda!”
Det fanns faktiskt ingen.
Jo, det var ju den där karaktären i tv-serien ”Lödder”, och så var det någon snygging i  långköraren ”Dynastin”, fler år senare, men identifikationen saknades förstås! 
Det fanns ingen som var så massmedial och utåtriktad, som det gör idag. 
Ingen som gick ut i tidningarna och berättade om separationer, relationer och kärlek, på det sättet som idag.

Jag finner det fortfarande märkligt att det ska behövas ett rättfärdigande och godkännande av det heterokontrollerande samhället! 

Ett godtagande! Ett gillande! Att det är okej!
Men det är som en god heterosexuell kvinnlig vän brukar säg, ”det är bara att gilla läget. Fortsätta kriga och gilla läget!” Det blir alltid bättre för kommande generationer!

Det känns inte alls bra när länder är bakåtsträvande och upprättar nya lagar för att ”stävja homosexualitetens utbredning!”

Det behövs fortfarande de som står på barrikaderna och skriker om allas rätt till kärlek, äktenskap, barn och familj.
Det behövs fortfarande de som känner att det är värt att kriga för allas rättigheter och allas rätt till de mänskliga rättigheterna.
Att få älska, älskas och vara omtyckt för det man är. 
I sängkammaren, tillsammans med någon som man håller av… 
Eller som Norrmännen säger; ”Jag är så glad i dig…”
Att det ska behövas…
Fortfarande…

Och så kommer då Sverige Demokraterna, apropå bakåtsträvare…


Väl Mött / Janne





Bra länkar, med lite matnyttigt kunskap och information;

  1. Kort historik om ”homosexualitet i Sverige…”
  2. Homosexualitet i Nazityskland…
  3. Kärlek och Sexualitet… 
  4. Vad är heteronormen.
  5. Artikel i Expo: ”Fram med steriliseringstvång!”