Publicerad 21 Jan, 2007 av Janne På "TillMinneAv.se", En äldre text jag hade glömt…

Texten jag bjuder på den här eftermiddagen, är en text jag fann på en blogg jag hade för några år sedan. Den finns förvisso kvar…

www.tillminneav.se kunde jag och andra människor i min situation, skriva om sorgen, döden och det som är det värsta värsta… Bjuda in dem som fanns och finns i andra delar av världen.
Det var fler som uppskattade detta och andra inte alls.
Jag hade bloggen i över fem år och ibland finner jag äldre texter som jag publicerade just där…
Bjuder på en idag, denna sena eftermiddag…

Väl Mött / Janne



Söndag… 
Tio veckor i går, lördag. Genom jävligt…

Var på fest i går. Orkade inte först. Gick och lade mig för att sova, tidigt.Var så fruktansvärt ledsen och less och arg…Men jag for dit. Jag tog på mig kläder och åkte dit…

Det var en fest för alla oss som haft ett jobbigt 2006.
En fest för alla oss som mist någon under åren och det år som gått.
Jag kunde bara vara och fick vara ledsen och gråta… Det var helt okej! Jag fick möjlighet att dela sorgen med andra och jag pratade mycket om dig. Du hade uppskattat det!
Du gillade fester och att träffa nya människor. Underbara människor och jag fick “ta plats” med all min sorg och frustration. Det fanns ett par där, som mist sitt barn, för några år sedan. De försäkrade mig om att lyckan och glädjen kommer tillbaka. Även om jag faktiskt inte förstår det nu, för det gör jag inte, så garanterade de att jag kommer att kunna känna lycka och glädje igen.

Det går inte riktigt att “ta in”, men det är säkert så…
Vi skålade för alla oss som haft ett helvetiskt år och vi skålade för alla er som gått bort och lämnat oss andra kvar här. Vi skålade för dig Peter… Jag uppskattade det…Jag uppskattade att jag tog mig tid och ork, att åka dit.
Jag uppskattade att jag bara fick “vara” och att jag fick prata om dig.
Det finns så mycket att säga… Grät en del, men det var okej. Jag fick det. Jag blev pussad och kramad på, och det var härligt…
Underbart samtal, men en kvinna som har gått igenom det mesta. Vi pratade om döden och döendet.
Vi pratade mycket om människors inställning till oss som sörjer. Hennes mamma gick bort i cancer ett par veckor innan du lämnade mig. Underbar och klok kvinna.
Det känns så märkligt, men det var en underbar kväll… Det var det!
Och jag vet att du var där och hörde oss. Du hade gillat festen. Du tyckte ju om att prata om “andra sidan”, andevärlden och döden. Du och jag pratade mycket om allt det och jag vet att du hade uppskattat de “djupa” samtal som vi hade. Människor trodde gärna, när de såg dig i dina snygga kläder, att du bara var ytlig och cool. Men du var ju så mycket, mycket mer…
Jag hade önskat så, att människorna på festen hade fått lära känna dig.
Jag önskar så, att du varit med…

Det är söndag och det snöar.
Det blir en dag hemma och inomhus. Går ingenstans i dag. Kan ligga i sängen och mysa med katten… Försöka att se på teve. Kanske att jag tar itu med “Minnesböckerna” från Arlanda och Minnesstunden vi hade för dig. Våra vänner har skrivit hälsningar till dig i dem.
Jag har inte riktigt vågat öppna dem, men i dag kanske… 
De ligger och bara väntar…

Jag älskar dig. Jag älskade dig. Jag har älskat dig. Jag fick uppleva dig… Jag vill ha mer…

Din Janne


Publicerad 21 Jan, 2007 av Janne” 

Vilsna tankar, reflektioner, funderingar… Ett vanligt virrvarr avresonerande tänkande om döden, missbruk och tillfrisknande…


När det är tyst. När det är ro och stillhet.
Då inser jag min egen kapacitet till förändring. 
Jag förstår att jag kan bestämma mig för att se på livet med andra glasögon, än det jag tror att jag måste använda och se igenom.
Det finns så mycket mer att utröna av livet och de som varit, än vad jag tidigare trott.
Och… Jag kan dela med mig!
Jag kan omvärdera, och kanske till och med vara positiv inför det…

Jag försöker förklara för dem jag har omkring mig, vad jag har med mig i min ryggsäck.

Vad min matsäck består av. Gegga. Skit. Snusk och förnedring.
Jag har kommit till insikt om somliga saker. 
Jag vet att jag kan välja idag, göra val! Jag kan fundera, komplimentera, över vad som är rätt, riktigt och vad jag kan hantera som erfarenheter och med detta gör min person till en bättre version av mig själv. 
Förfina mitt jag. Modifiera mina erfarenheter och göra det till mitt. Omvärdera och omstrukturera!
Lägga pusslet tillrätta och se till att låta mina erfarenheter göra mig nytta och inte mata, föda eller ge energi åt min bitterhet!
Jag har en önskan om att hämta hem det som hänt och det som varit. Min historia!
Försöka att ändra och justera det till min fördel. 
Det är min historia, det är för mig att äga, ha och göra med detta precis vad jag vill och önskar! Vårda, ompröva och värdera på nytt sätt…
Jag kan välja! Antingen till det som är och blir någonting bra och gott, eller fortsätta att peka med hela näven och morra; ”Ditt fel!”, ”Ert fel”, ”Se vad ni gjort och orsakat mig lidande!” Vilket blir summan av  allt de beska, plågsamma och bittra?
Summan av detta sammansatta alltet? Vad blir det? Smärta, sorg, besvikelse, martyrskap och plågsamhet. Att vältra sig i, att älta om och om igen och gegga runt i, för att åstadkomma… Ett ingenting…
Och jag tänker inte betala det med min energi, min person och bitterhet.
Jag vägrar! Numer, har jag insikten om förändring! Och med de verktyg jag har anskaffat mig, tänker jag inte tillåta det ske! Jag tänker inte längre säga, att jag blev sådan här, för han slog mig… Ett offer, en martyr, eller ett byte för det förflutna. 
”Jag är inte min bakgrund och mitt förflutna! Jag är den framförliggande framtiden!”
Geggan och skiten i min ryggsäck, ska inte få påverka mig! 
Det får bli erfarenheter, något att använda som facit och dela med andra som vill lyssna och ta del av det. Och, dela med mig själv…

Det bor en vansinnig sorg hos mig.

Det bor så mycket rädsla och feghet! 
Det liknar en clowns försök att upprätthålla ett leende bakom alla tårar.

”Jag undrar om någon ser, att Clowner inte ler…”

Och visst. I teorin är det enkelt att säga att jag inte tänker låta mig påverkas. I teorin låter det som när Jesus förlåter alla barnen i Söndags Skolan, men faktum är att det fäster vid efter en tid. 
Prata, skriv och dela… 
Skriv, fundera och tala om det…
Mina dåliga erfarenheter och upplevelser är inte jag. Min genomtaskiga uppväxt, har ingenting med mitt nuvarande jag att göra, egentligen!
För det är inte den formen jag är stöpt i. Metaforiskt talat, kan jag förbli en förpuppad person, eller krypa ut ur det där skitiga skalet och vara allt det jag behöver…
Det går! Det gör det…
Och det fungerar att slipa ner vassa kanter, det fungerar att putsa upp och snygga till.
Jag kan förfina mitt jag. Dra nytta av mitt tidigare missbrukande destruktiva liv, vända båten och välja att använda det som verktyg i ett framtida schysst liv…


”Är jag den enda skuggan här!?

Är det här den rätta vägen? Och om jag är ensam, är detta riktigt då!?”

Jag mötte en vän i Gamla Stan, för en kort tid sedan.

Jag har känt henne i drygt två år. Vi gjorde en öppenvårdsbehandling tillsammans, för cirka två år sedan.
Hon hade trettio nya fräscha drogfria dagar!
Hon såg oerhört sårbar, liten och ledsen ut. Skammen lyste om henne och jag, som alltid, blev oerhört medtagen och berörd, rörd. 
Jag trodde att hon var en av de många som dött! Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se henne. Och där var hon! Oerhört trasig, men högst levande.
Hon är trettio år fyllda och lite till.
Konsekvenserna av hennes missbruk!? Allt! Tillvaro, hem, vänner och familj.
I sina trettio drogfria dagar, har hon bott på ett härbärge för kvinnor! 
Jag vet inte hur hon lyckats, men så här långt har det gått! 
Gått bra!? Nej! En kamp! Ett krig, för hennes svajiga och osäkra nykterhet…
Jag bad henne ringa mig, om hon behövde, det är vad jag kan göra för henne just nu… Jag äger ingenting själv, jag kan inte bjuda henne på en kopp kaffe på ett kafé och jag kan inte ens hjälpa henne med att ”ladda” hennes kontantkort på telefonen. ”Det finns telefon på härbärget, om jag behöver nå dig.”
Jag vet, att hon försökt att komma till sans i närmare tjugo år. Hon har tagit överdoser, hon har försökt att göra slut på sig själv och sitt liv, hon har som så många andra levt destruktivt och hårt, men där var hon fortfarande. Där stod hon!
Upprätt, ”fräsch” och i mitt tycke mycket vacker!
Hon berättade om nätdrogerna, som jag själv aldrig provat, och hon berättade om det effektiva med dem och att hon på väldigt kort tid, förlorat två stycken betydligt yngre vänner. Det var ”misstag”, som hon själv valde att säga. 
Effektiviteten hos dessa droger är katastrofal och många av dem gör ett sådant avtryck, både fysiskt och psykiskt, att du måste ha mer. Måste ha mer!
Henne två yngre vänner drog i sig någonting som ingen visste vad det var. Någonting av allt det som surrar runt ”där ute”, hade fått dem att sluta andas.
Den ena killen var runt tjugofem.
En tjej hon lärt känna, var inte fyllda tjugotvå. I början av livet. I början av äventyret. Livet!

Somliga människor fäster vid hos en på olika vis, emedan andra passerar i stort sätt obemärkt. Lämnar inget avtryck alls…
Min vän, hon den fina och drogfria, som jag mötte i Gamla Stan, hon är en av de förstnämnda! En pärla. Ett guld. En väldigt vacker själ och ståtlig kvinna…


Det har gått mindre bra för så många andra! Drogerna breder ut sig. Narkotika och sprit, finns överallt att få tag på. Lätt, enkelt och totalt okomplicerat. 

Värsta åtkomsten för unga och nyfikna, är Internet! 
Där finns allt och det mesta numer! Det mesta är totalt främmande, fullständigt outforskat och dödligt! 
Idag vet inte ens polisen och myndigheter vad som är i omlopp där ute och alla för kampen och kriget emot någonting som de inte ens vet vad det är!
Drogerna tar snabbt olika form. De blandas friskt, för att finna nya tillvägagångssätt att berusa sig. Många gånger med dödlig utgång.
Människor dör därute! Förstå det!
Och tar inte drogen livet på missbrukarna, så gör den kommande vintern det, olyckor eller ödesdigra möten med ”farliga” och osunda människor!
Människor tjänar pengar på att plocka fram nya droger och andra substanser! 
Allt för att andra ska kunna berusa sig, för att senare sälja vidare och tjäna pengar på alla dem som önskar att få prova på, finna ett nytt rus och en annorlunda påtändning. 
De som gör detta, plockar fram nya godsaker, skiter fullständigt i vem och vilka de tjänar pengar på! Och de struntar fullständigt om människor, kvinnor, män och ungdomar, dör på kuppen.
Och jag tänker på dessa unga killar och tjejer, som kommer in i behandling i unga år. 

De som inte är mer än tjugo, tjugofem, men som redan hunnit med ett allvarligt missbruk i flera, flera år… Kanske känner de att de har fått nog och ”nu räcker det…”

Min nya kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära, hade en systerson som dog av en överdos. Han var inte gammal. Tjugoett. 
Han hade precis hela livet framför sig, men valde exakt som jag själv gjort i så många år, drogen före allting annat… Berusning, det ”coola” och ”balla” med droger. Fullständigt idiotiskt! Onödigt och… Jag saknar ord! Jag gör det…
Att få tillhörighet eller till och med undslippa att höra hemma någonstans, med hjälp av narkotika, alkohol och annat skit, är det jag själv sökte. Att få vara med. Att få vara bortanför och slippa var med alls, tillkom senare!

Att det ska behöva kosta unga människor livet. 
Att det ska behöva kosta på så förbannat för anhöriga som står totalt maktlösa, mot drogernas illvilja, myndigheternas okunskap och socialförvaltningens totala okunnighet, och på detta, bebos av sorg, oro, ångest och en hel del skuld! 
Dagens totala sanning. Det är en ohanterlighet. Maktlöshet. 

Mitt missbruk, absurt nog, känns så mycket ”enklare”, än de som ”trillar dit” idag. Ingen vet säkert vad som är i omlopp. Ingen vet säkert vem och vilka som plockar fram allt det nya att berusa sig med och ingen vet heller om det är förenat med livsfara.
Ingenting är ”rent” idag och de mesta är uppblandat med mängder av ren skit, som unga vuxna drar i sig…
Det gör det inte lättare att stävja skiten, om vi inte ens vet vad vi jobbar emot, som sagt… 

Bara en tanke, eller flera! 
Ett gytter av förvirrade uttryck av allt det som bebor mina tankar. 
Jag, som många andra, inväntar nästa dödsbud och nästa kvinna eller man, som inte dyker upp på våra gemensamma tolvstegsmöten… Döden hälsar på.
Och det är inte frågan om när han kommer, Döden, utan hos vem och vilka han väljer att knacka på…


Väl Mött / Janne

Nyttiga länkar, för oss som vill veta mer, införskaffa mer kunskap, eller bara ta del av;

  1.  Föräldraföreningen mot narkotika.
  2. Om Petter. Klippet från Sveriges Radios P1 och Dokumentären ”Narkotikalandet.”
  3. Nätdrogerna reas ut…
  4. Blogg; Livets karameller…

Tankar och funderingar av den mer forcerade sorten… Hösten, måsten och "orkar jag…"


Tankar och funderingar av den mer forcerade sorten…

Hösten knackar på rutan. Vill inte idag!

Inte alls! Andra kan få vara ”duktiga” och ”bra” idag… Men jag vill inte!
Andra kan få laga fina middagar, lägga upp vackra bilder på Facebook och Instagram, visa hur duktiga de är, men jag orkar inte!
Jag har inte ens Instagram…
Och jag vill inte! Inte idag! Idag ska jag bara vara lat och bekväm och göra absolut ingenting!

Det blev en dag hemma och inomhus. 
Kan det få vara så? Har inte ens dragit upp persiennerna ordentligt. 
Det är i alla fall ganska molnigt. Jag har mest vilat. Somnade en stund och struntade i disken.
Skulle behöva dammsuga, men gav fan i det också.

Det kommer över mig, det där samvetet… Gör sig hörd inom mig. Högt!
Är det verkligen riktigt okej att inte göra någonting idag, också?
Är det verkligen bra att sitta inne när det ändå är hyfsat väder ute?
Tanken är; ”Ska du verkligen inte passa på”?


Sängen är ganska skön faktiskt… Uppskattar mina fina lakan.
Jag borde ha mött en nyvunnen vän på en kopp kaffe tidigare idag. Men det kom liksom av sig. Hade faktiskt ingen lust.
Och jag skulle kunna gå ut i på något café med min dator och sitta där och ”leka” lite med mina ord istället för att vara inomhus. Men det är skönt att sitta här.
Och jag borde gå ut och handla, för mjölken är slut. Men jag kan dricka mitt kaffe svart. Det är helt okej det också.
Tanken är; ”Jag borde, måste och skulle kunna vara nyttig, det känns bättre efteråt”! Men jag valde visst att vara hemma och inomhus i dag… Hoppsan!


Jag åt en sallad till lunch, datum igår och den var kanske inte så god, men jag hade ingen lust med mat. Jag hade ingen lust att steka den där fisken idag.
Ja, inte igår heller för den delen. Den får ligga och vänta någon dag till i frysen.
Och jag borde stänga av tv:n, musiken och ta en ordentlig promenad för att bli piggare och gladare.
Jag skulle kunna se efter om tvättstugan är ledig, för det har blivit en hel del tvätt under veckan. Men det har också fått stå tillbaka för mitt lataste, skönaste och bekvämaste jag.
Och mitt härliga sällskap, sängen…

En bok borde läsas och jag skulle kanske kunna kolla upp det där med tandläkaren? Sjukgymnasten, vad var det nu hon sa om övningarna?

Varför vaknar det där samvetet till liv som vill att jag ska vara duktig, produktiv, ”göra saker” och vara nyttig, när jag saknar lusten? Varför just då, när man bara inte vill!? Är det för att det faktiskt börjar bli höst, eller är det för att jag varit ovanligt slö och lat de senaste dagarna?
Eller kan det vara för att ”alla andra” gör bra saker på sin lediga tid eller för att mina bekanta fixar all ”markservice” när de är lediga och hinner dessutom med att njuta av vädret! 

Njuter av lövens färger, den klara luften och det njutningsfulla med en lång promenad på Djurgården.
Måste man vara produktiv och duktig hela tiden?

Det måste vara samma fenomen som när människor måste grilla under sommarkvällarna, även om det regnar och bara är femton plusgrader. 

Det ska bara göras! Det är sommar och då ska man… Oavsett…
Så känner jag att det är med hösten, också, innan vintern kommer! 
Ut och njut! Passa på att beskåda trädens alla vackra nyanser och skiftningar, det ”krispiga” med luften och alla klara, kulörta lövverk som naturen bjuder på…
Det måste vara samma märkliga företeelse som när vårsolen kommer, tänker jag, och människor under vårens tidigaste soldagar, envisas med att sitta utomhus med plädar, ytterkläder och infravärmen på, bara för att man ska utnyttja det första, första… 

Man ska liksom ”passa på”. Oavsett! Och då får det mesta stå tillbaka. För man ska njuta av det som annars inte fungerar så bra under resten av året. 
Den mörka årstiden. Så, passa på! Njut nu! 
Och folk hinner med att vara nyttiga också!?
Och då väljer jag, i alla fall just idag, att vara hemma och inomhus.
Vill inte! Vill inte alls vara duktig idag! Nä, inte igår heller för den delen.
Det känns som en tyst protest hos mig. Som hos ett barn som inte vill ha på sig den där tröjan som sticks. Vill Inte! Vill Inte!
Jag vill inte göra det som alla andra gör, och jag vill inte vara duktig!

Jag tänker inte baka bröd, jag tänker inte koka sylt och jag tänker absolut inte lägga upp ”duktiga” bilder på Instagram och Facebook…

Jag har inte ens Instagram.., som sagt.

Jag sitter gärna här och bara är, njuter av kaffe, musik och öppna fönster.
Ja, jag försöker att förbise det där med hösten, den sista värmen, vara duktig och allt det där andra som drar igång som en torktumlare i skallen, bara för att jag inte orkar, har lust och bara är jävligt lat! Men det är svårt!

Det är ju liksom det där problemet med ”duktighetskomplexet!”
Tröttsamt!


Oavsett allt det där, så stannar jag inomhus idag! Jag tänker inte justera persiennerna och jag struntar i att bädda sängen.
Min kompis just nu, sängen…
Samvete får gapa hur högt som helst idag, för allt det där är kvar i morgon också! 

Disken, dammtussarna, tvätten och min frysta fisk. Jag gör det som är njutning just nu och just idag.
Vara hemma och inomhus! Inte gör att jota!
Härligt för mig!
Ni andra kan ju alltid gå ut, njuta av alla vackra färger i naturen, plocka frukt, svamp eller vad man nu gör, en höstdag som denna… 


Och passa på att lägga upp lite läckra bilder på allt det där ”bra” också, på Facebook och Instagram, så att vi andra lata och slöa jävlar får oss en känga…
Jag har ju inte ens Instagram…
Jag tar mitt kaffe och kryper ner i sängen en stund… Bara lite till.”

Väl Mött / Janne
(Bilderna: Per-Erik Pelle Lundström)