Allt blir bra till slut. Alltid.
Tankar jag tänker och funderingar jag har, tillsammans med kaffe och nyheter.
Jimmie Åkesson är återkommande i nyhetsflödet. Han är sjuk.
Somliga gör sig lustig över det, emedan andra är fortsatt medmänskliga och kärleksfulla.
Jag vet inte vad jag ska tycka.
Jag gillar inte alls politiken han och hans parti står för. Uppskattar inte hans åsikter om invandringen och bögar. Jag värdesätter inte hans politiska tänkande överhuvudtaget.
Andra gör uppenbarligen det, med tanke på populariteten de åtnjuter, men jag gör det inte!
Men han är sjuk. ”Utbränd.” Arbetat för mycket. ”Utmattningsdepression.”
Jag har varit där. Utmattningsdepression. Två gånger!
Första gången trodde jag att det räckte med någon veckas ledighet och var tillbaka på mitt arbete efter två eller tre veckor. Jag älskade mitt arbete, men jag blev sjukskriven igen och den gången bröt jag ihop fullständigt och blev sängliggande under en längre tid.
Jag hade signalerna. Alla mina vänner såg tydligt vad som höll på att hända.
Jag hade hela tiden facit för hur det kunde gå, men ändå var jag ”uppe på hästen” ganska snart efter första sjukskrivningen.
Jag blev allvarligt sjuk. Inte bara mentalt, utan även fysiskt. Depressionen fortplantade sig på något märkligt vis i hela kroppen. Magen, nacken, ryggen och slutligen även huvudet.
Kanske att Åkesson kände själv var det skulle barka hän, hans mående och strävan efter att nå framgång, blev kanske en varningsklocka? Trötthet är vanligt. Psykisk stress. Värk i kroppen. Minnesförlust. Ibland tappar man sitt språk, för svårt att tala. Aptitlöshet och fullständig uppgivenhet, burkar vara tydliga tecken.
Somliga lyssnar på sin kropp och dess signaler, andra gör det inte.
Kanske att Åkessons fru såg, kände och kunde berätta för honom att det inte fungerar längre, att han måste ta det lugnare för att hålla ihop och orka med livet.
Hur det än är, så har han en familj och ett liv att finnas till för!
Tänk om det nu blir så, när han ligger hem och är ledsen, att han inser värdet av alla människor. Han och hans fru har långa samtal om livet, värdet av det och vikten av att ha innehåll och mening.
Ponera att han får träffa en Ali via psykiatrin och de blir bästisar och bundis, och Åkesson kommer på att; ”Fan, alla människor har lika värda! Alla är värdefulla och alla har samma rätt att få dela, vara med och hänge sig åt livet och leva som det vill och gärna i vårt fina land…”
Och tänk om han, när han lämnar sina barn på dagis, för det har han förmodligen inte hunnit förut, träffar Maria från Israel och kommer på att; ”Fan utan henne hade mina barn inget dagis att gå till idag…”
Jag fantiserar bara. Naiv och barnslig som jag är…
Men tänk om han, när han väl kommer tillbaka, och är med i Skavlan på tv, berättar om sina insikter och blir en politisk vilde i regeringen istället!?
Mirakler sker hela tiden.
Det händer att människor kommer på saker och ting! Allra helst när de är väldigt sjuka och önskar att de var friska igen, då händer det att de infinner sig insikter och små vardagsmirakler.
I alla fulla fall. Alla må ha åsikter om Jimmie Åkesson och hans gräsliga inskränkta parti.
Jag själv är mest rädd och undrar vad det tar åt folk egentligen? Hur har det blivit så här illa i lilla Sverige, att vi tappat tron på medmänskligheten och kärleken till varann?
Jag tror att det är en fas bara. Som min mamma sa när jag kom ut som gay; ”Det går över ska du se. Det är bara en fas…”Det kanske är så för Jimmie Åkesson och hans parti och svenskarna också, att det bara är en fas och det går över.
Hoppas kan man ju alltid göra!
Och under tiden så får Jimmie Åkesson vila hemma, tillsammans med fru och barn, emedan vi andar får invänta och se vad som händer.
Mirakler sker, varje dag!
Kanske att det går över, fasen han går igenom?
Kanske att han ”kommer ut” som en ny, hel och ren medmänniska.
Pigg, glad, lycklig och kärleksfull.
Väl Mött / Janne
Vardagliga Anteckningar... 