Vackrare väder, promenad, funderingar, skrivna ord och…

Det blev vackrare väder idag.
Det blev en promenad och jag tog med min gamla kamera.
Jag är mindre bra på att fotografera, men uppskattar färg, form och bilder.

Jag söker olika utvägar och infallsvinklar till att hålla mitt tillfrisknande vid god hälsa.
Det är en färskvara och andligheten, som jag upplever numer, och den personliga utvecklingen måste hela tiden hållas ajour och fräsch.
Jag läser, skriver, ber, eldar rökelser och tänder ljus.
Tar promenader, ger mig själv utrymme till Mindfulness övningar och är ständigt på min vakt, för att inte återfalla i missbruk och trilla ner i drogträsket.

För en tid framöver har jag valt bort Tolvstegsprogrammet. Av rädsla. För att det blev för geggigt. 

För att jag kände att jag har oerhört svårt att ta plats, få plats och för att jag inte riktigt vågar vara jag hela vägen. För att jag som nykomling kanske inte beter mig helt okej, eftersom jag inte besitter kunskapen om drogfriheten, alla nyvaknade känslor och hur man ska behärska sig och stå tillbaka för impulser.

Jag har fått äta upp det. Det skrämmer mig fortfarande och just nu… jag står tillbaka. Jag vill inte!
Räddhågsen och oroad? Ja, förmodligen… 

Och jag måste finna andra sätt att hålla mig fullständigt medveten om min överkänslighet för alkohol.

Så här långt är det dagliga rutiner som gäller. Och samtal med min nyvunna kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära… Och även återuppbyggande samtal med min äldre syster, vars tro på mig aldrig tycks sina.
Jag har återigen påbörjat DBT-behandling och har även enskilda samtal om närvaro, känslolivet, medvetenhet och alla de framsteg jag gör. 
Jag ska även börja arbetsträna och få tillgång till coach, så att jag ”hittar rätt” i yrkeslivet.

Det blir bra. Jag blir bra. Det som är trasigt går att laga.
Med lite tid blir det som är sårigt, läkt och mer helt, igen…
Jag blir bättre på att ta hand om mina känslor och även att ta hand om andras sinnesstämningar.
Jag fixar det här. 
Det går…

Väl Mött / Janne

Länk om och till Mindfulness: 
http://www.mindfulness.se/

Fylla, alkohol, sprit, Big Brother, Paradise Hotel… Och plötsligt känner jag mig som en gnällig jävla gubbe…

Min första fylla tog jag när jag var femton. 
Det var en klassfest hemma hos en klasskamrat, som jag för övrigt inte var kamrat med. 
Men däremot var jag ganska lättövertalad att vara med på den här typen av fester, eftersom även jag vill få vara delaktig och ta plats.

Många missbrukare kan berätta och bevittna om den där första kicken efter en fylla, och att de hade en känsla av att ha hittat hem. 
Jag kan inte minnas att jag hade den känslan, men däremot vet jag att jag blev mer extrovert och pratsam. Utåtriktad.
Jag fann också en plats bland kamraterna, om bara för en stund, för att sedan efter helgen bli klassens förbannade hackkyckling igen.
Att jag senare skulle utveckla ett svårt missbruk, fanns inte i mina tankebanor eller beräkningar, och det även om hela min släkt var nerlusad med missbrukare. 
Men det sagt, kan jag känna att jag borde kanske ha varit mer försiktig med spriten! Som mina systrar till exempel, för de drack inte alls. 
Vad jag vet, så dricker de inte idag heller…

Jag var kanske tjugotre eller tjugofyra, när jag insåg att jag drack alldeles för mycket. Det var aldrig någon då, som tog det på allvar och; så farligt var det väl inte eller alla ungdom festar och dricker för mycket under ungdomstiden. 
Det fanns inte någon ungdomsmottagning för unga-vuxna att vända sig till då, för dem vars bruk blivit missbruk, men det gör det i dag.

Och med detta skrivet kände jag, efter att ha ögnat igenom nyheterna denna tidiga morgon, att det är så förbannat rumsrent med sprit och fylla. Och sex!
Det är helt okej att supa skallen i bitar och sedan inte minnas någonting, av det man gjort. 
Redan där har man en liten varningssignal! Red alert! 
Man dricker för mycket! 

Och vi får följa dokusåpadeltagare i tidningar, på tv och via webben. 
Big Brother och Paradise Hotel.   
De super som svin och gränserna för sexualiteten har flyttats fram till gränslöshet och några av deltagarna berättar senare att de inget minns, att de gått över styr och att; det blev förstås för mycket!
Det ger fel signaler till de som är runt tjugo, plus några år. 
Och alla dessa tonåringar som ser det här! Vad händer hos dem? Vad tänker de? Att det är okej? 
Det dricks oerhörda mängder alkohol i tv-programmen. 
Med allas god försyn, dessutom! Dels de som tittar på programmen och sedan tv-bolagen med sina tv-produktioner. 
Det har blivit rumsrent att sabba sitt liv framför oss tv-tittare. 
Det är helt okej att utnyttjas sexuellt och exponeras som om det egentligen inte är på riktigt.
Någon skandal också, så stiger tittarsiffrorna genom taket! Bra!

De här människorna, som låter sig exponeras så bottenlöst och obegränsat, kommer förmodligen att ångra mycket av det som de gjort under kamerans inflytande och deras behov av att få synas och vara med! Att få vara någon och räknas!
Jag tycker det är jävligt tragiskt. 
För själv önskar jag mycket av det jag gjorde ogjort och somligt har skadat mig mer än annat. Och detta enbart under inflytande av drogen alkohol!
Och då dessutom vara bevakad av kameror, för att sedan fläskas ut i media, kan bara sluta förbannat illa. 
Undrar vad de gör om tio år? Undrar vem och vilka av dem som behöver hjälp ur sitt missbruk? Och då, kanske, de ställer upp i dokusåpan Celebrity Rehab with Dr. Drew, men en svensk version förstås och med bloggerskan Rebecca Stella som kommentator. 
Det kanske kan vara något?

Och helt plötsligt känner jag mig som en gnällig gammal gubbe. 
De här unga människorna skulle jag kunna vara far till. 
Om jag hade valt att skaffa barn hade mina barn kanske varit i den där åldern nu, tjugo plus någonting…
Det är klart att allting blir mer, större och fläskigare med tiden och all den exponering som är idag. 
Självklart flyttas alla gränser fram och det blir än mer extrovert och än mer himmelsvid gränslöshet.
Jag kanske är för gammal? Jag kanske är jävligt gnällig? Kanske att jag ska vara tyst och tiga still?
Men jag tycker att det är genomjävligt, på ren svenska, att supande och sexualiseringen av människor har blivit så förbannat rumsrent! Dessutom att unga människoliv ser på eländet och därutöver tycker att det är bra, spännande och helt okej… Konstigt!

Själv tog jag mig en fylla när jag var fjorton, och vid fyrtiotre års ålder har jag varit drogfri i drygt tio månader. Spriten, drogen alkohol, gjorde mig gränslös, glad och utåtagerande, men konsekvenserna har varit oerhörda.
Det går fort och utförsbacken är inte rolig.
Och då ville jag bara få vara med och vara en del av! 

Så, skål på er! Vi kanske ses på någon Beroende Mottagning i framtiden, eller på Rehab, med Dr. Drew…

Väl Mött / Janne