Jag har diagnosen ADD. Vad innebär det? Kan det ha påverkat mitt missbrukar-jag? Hur påverkas jag och andra av det här?

Jag har en diagnos. ADD.

Det gör mig inte särskilt mycket dummare, och inte heller korkad.
Saker och ting tar lite längre tid bara. ADD kan naturligtvis jämföras med ADHD, det brukar numer landa under samma begrepp, men ADD saknar det där rastlösa, hyperaktiva och extroverta egenskaperna.
Allt det, som är utåtagerande vid ADHD, uppträder mer extrovert eller inåtvänt, vid ADD!

Människor, särskilt vuxna, med ADD, kan ha en längre startsträcka i alla det där vardagliga sysslorna och rutinerna, som att duscha, tvätta håret, vika tvätten eller borsta tänderna.
Vi har en härlig förmåga att skjuta upp saker och ting och just därför tar det lite längre tid med allt de där som skall göras på vardaglig basis.
Rutiner uppskattar personer med ADD, men vi kan ha svårt med att organisera och få struktur på saker och ting. 
Till exempel tog det väldigt lång tid för mig själv att finna ett bra sätt att hålla koll på möten, tider och saker som redan är planerade, bokade och förut bestämda! 

Först använde jag kalendern i datorn, för det ändamålet. Det gick inte alls…
Sedan utnyttjade jag mobiltelefonen, men glömde i alla fall att fylla i och fylla på mina åtaganden och göranden. Efter det ordnade jag med en större Whiteboard hemma, att ha och skriva mina veckoscheman på, samt att fästa alla komihåglappar och sådant som är viktigt att ha i minnet.
Allt det där sprack! Fann liksom ingen bra struktur på det.
Jag upptäckte senare, efter att ha provat flera alternativ och andra saker för att komma ihåg det som är av vikt, att en vanlig hederlig kalender i pappersformat fungerade bäst, vilken jag för övrigt redan tappat bort två stycken, för det tillhör också vanligheterna, att vi med diagnosen ADD, tappar bort och förlägger saker och ting. 
En vinter köpte jag fem par handskar och några mobiltelefoner har visst också kommit bort.
Jag kan informera om att jag har oerhört dåligt minne och glömmer saker ständigt, vilket kan störa min omgivning.

Jag har påbörjat flera olika projekt, men aldrig rott någonting i land. 
Jag kan vara oerhört motiverad och duktig, för att sedan ”balla ur” och släppa allt. Jag tänker korrekt och riktigt och vet vad som händer om jag släpper taget om saker och ting, men av någon anledning betänker jag inte konsekvenserna av mitt handlande, förrän efteråt. 
Jag har inte lyckats med att slutföra någonting!
Det jag efter en tid upplever som trist och tråkigt ”fuckar up” det mesta av min motivation och jag låter saker och ting bara vara. 
Jag kan sätta igång med en hel del saker och ha inspiration och motivation. 
Det rinner oftast ut i sanden efter en tid.

Jag har koncentrationssvårigheter och har förbannat svårt att behålla fokus!

Jag är lättdistraherad och jag avskyr en del ljud som kan kännas störande. Det finns ingen orsak till de här ljuden, det bara ”stör.”
Jag kan ha otroliga humörsvängningar, och under en dag kan jag vara väldigt glad och tacksam och senare nedstämd för att önska döden ur mig själv och andra.
Jag har perioder av nedstämdhet och ångest!
Jag kan ha perioder då jag är tillfreds, glad och uppåt! Ganska lycklig! 
Det svänger ständigt, humöret, och ofta finns inga bra förklaringar till det där. Det ”bara är så” och jag har inga förklaringar till varför.
Och jag bär ofta och nästan alltid på en inre oro, någon typ av ångest och även rastlöshet. Jag känner mig märkligt nog aldrig riktigt tillfredsställd och nöjd. Jag har ofta en känsla att det alltid finns något som kan göras annorlunda, förbättras, och förändras.

Det jag funderat över och som är återkommande och väldigt typiskt för människor med diagnoser av det här slaget, är just det där med motivation och behovet av belöning. 
I förlängningen betyder det här att jag och andra med diagnos, ofta söker motivation för att utföra saker och när vi är i mål, belönar vi oss själva med till exempel shopping, sitta vid datorn, överäta socker och godis till att dricka alkohol. Missbrukare och beroendepersoner, är ofta sammankopplade med någon typ av diagnos.
Det finns statistik på sånt, att diagnostiserade människor är missbrukare och beroendepersoner. 

Jag har låg självkänsla! Ibland, beroende på mående, social fobi.
Återkommande ångest och depressioner, utan egentliga förklaringar som sagt.
Ätstörningar, sömnstörningar, missbruk och utanförskap, är oerhört vanligt, för att inte säga ett helt naturliga inslag för människor med ADD eller ADHD.
Det jag också känner att jag kan tillskriva mig själv, är det som ofta finns med som ett symptom eller ”funktionsnedsättningar” när man talar om diagnoser. Till exempel mindre bra skolbetyg, dyslexi, dyskalkyli, destruktiva förhållanden och relationer.

Jag har en diagnos. Add.
För mig har det blivit påtagligt och jag har vunnit en viss förståelse för ”problematiken.”
Det har tagit lång tid att erkänna det här. Det har tagit lång tid för mig att

förstå innebörden och nu när jag väl gör det, så förstår jag varför saker och ting sett ut som det gjort.
Det är okej. Det är en del av mig.
Det är skönt att det finns verktyg och kunskaper, som jag kan applicera på mitt dagliga liv.
Med spänning tänker jag fortsätta att skriva om diagnosen ADD.
Kanske kan vara bra för fler människor, flera missbrukare och beroendepersoner, eftersom diagnoserna ADHD och ADD är överrepresenterat bland missbrukare. Det är fakta! 
Självmedicinering och ett försök att landa i sin egen person och oförståelse för den… 

Så, med min egen diagnos och ökad förståelse för den, inser jag att jag är ganska okej och inte alls så korkad…
Helt okej kille som sagt, lite komplicerad ibland bara.
Och, det gör mig inte särskilt mycket dummare, än andra människor och inte heller korkad.
Kanske lite komplicerad ibland…

Väl Mött / Janne

Länkar för oss som vill veta mer;
Bloggen: AddAnna på WordPress.
Fakta om ADHD och ADD.