Mer ADHD/ADD. Anders Bagge, alkohol och självmedicinering. Förståelse, insikt och det är inte för sent att be om hjälp! "Hallå, något är fel här!"

Anders Bagge har ADHD! Han vill hjälpa och inspirera andra att be om hjälp.
Han har ”missbrukat” alkohol, för att hålla koll på sina känslor och för att klara av vardagliga saker, som i hans fall utgör möten och att socialisera med eliten i svensk musikbransch. Bland annat.
Han var nervös och orolig, helt enkelt, större delen av sin tillryggalagda karriär.
Hur han kom vidare och insåg att han behövde hjälp, det förklara inte hans uttalande i saken. 
Någon klargörande aspekt om hur han fick hjälp med en utredning, fann jag inte heller i ”nyheten” om hans ADHD.

Jag kände, när jag läste den här ”nyheten” i morse, att det är just det här jag menar med att det bland missbrukare och beroendepersoner, finns fler representerade med ADHD/ADD, än vad det gör i övriga samhällsgrupper. Det torde finnas statistik över det.
Det handlar mycket om självmedicinering, för att klara av vardagen och tillvarons alla måsten, bör och ska.  
Många med diagnos har en ständig rastlöshet, en känsla av att inte ”platsa” och ett ständigt utanförskap brinnande i kroppen. 
Många faller ofta ner i depressioner och ångest, utan någon som helst förklaring, det bara sker.
Och som Anders Bagge själv säger i sitt  tillkännagivande, att han druckit för att kunna varva ner, samla sig och överhuvudtaget kunna sova, och för att hålla nerverna i styr och under kontroll.   
Jag känner igen det där också, att dricka en hel mängd med alkohol för att kunna somna. Och av drogen alkohol blir det en ond cirkel efter ett tag. 
Mer alkohol, ger mer lugn och ro, men det ger också än mer ångest och skuld, i abstinens-fasen, och det leder till än mer konsumtion och kanske att man väljer ytterligare droger för att uppnå samma resultat som med alkoholen. Det blir en helvetes cirkel av det, tillslut! 
Ett missbruk, som är jäkligt svårt att bryta!    

Det där är naturligtvis på längre sikt och med ett längre missbruk, men det är så det fungerar och det är så det blir. 
Mer och mer, eftersom toleransnivån ökar och det förväntade resultatet uteblir.

Hur mycket Herr Bagge konsumerade, framgår inte, men jag tänker att det förmodligen hunnit med att bli en del genom åren och att det i mångas fall med diagnosen ADHD/ADD handlar om självmedicinering, som väldigt ofta mynnar ut i ett missbruk och beroende.
Jag känner så väl igen det där, att kunna fungera normalt, som människa, så snart man fått i sig något som lugnar och som ger en känsla av ”behaglighet” och ”bekvämlighet.” 
Ja, lite av lugn och ro.

Det är alltid skönt när kända människor går ut offentligt med den här typen av problem och svårigheter, det ger tröst. Det ger förståelse. 
Och, vilket är Herr Bagges strävan, de hjälper definitivt andra i samma situation och det ger ökad förståelse. 
Och förmodligen vågar fler och andra att be om hjälp, se efter vad det är som är fel, känns fel och vad förklaringen kan vara. 
För det handlar slutligen om insikter, förståelse och en önskan om att få hjälp och kunna säga att; ”Hallå där! Här är det inte okej! Något är fel här!”
Jag tror mig veta att det här inger, ingjuter, mod för andra att våga ta itu med ”problemet.”
Hur det än är, så är det många missbrukare och beroendepersoner som får möjligheten att gå igenom en utredning. 
Det krävs förvisso en längre tids nykterhet, men  möjligheten finns och jag tror att hälften är vunnet om en diagnos kan fastställas.
Det ger förklaringar. Det ger en insikter. Och framförallt förstår man att det egentligen inte är något större fel på en, det behövs bara lite hjälp på vägen.
Och som Anders Bagge så insiktsfullt beskriver; Det har förklarat så mycket i hans liv, det har blivit enklare att strukturera tillvaron och livet, det har givit honom orken och modet att rensa upp i sin egen tillvaro och han har bett om hjälp och även tagit emot den!

Jag fann glädje i det där uttalandet. 
Dels för min egen skull, men också för så många andra som kanske får modet, orken och insikten att missbrukare helt enkelt kan ha diagnosen ADHD/ADD och att det handlar om självmedicinering av droger, som blivit ett sjukt missbruk.
Det är en sanning. Fakta. Det finns säkert statistik över det, att missbrukande beroendepersonligheter är överrepresenterade och  diagnostiserande i någon typ av bokstavskombination.

Det är skönt för mig. Det är en lättnad för många andra också.
Det gör inte så mycket, ADHD/ADD och det går att ordna, underlätta och ”fixa till” så att det blir lättare och roligare att leva. Det finns terapiformer och det kan fungera med mediciner.
Det är bara att säga tack till Herr Bagge!  
Fan vad bra att han valde att berätta! 
Det kommer förmodligen att underlätta och hjälpa andra! 
Bagges mål är nått! 
Det var ju detta han ville åstadkomma…
Att kunna hjälpa och inspirera andra.

Väl Mött / Janne

Länk till EXPRESSEN:
Därför slutade Bagge att dricka alkohol. 

En prosadikt, eller modernistisk lyrik… Man får kallade vad man vill. Ord. Meningar. Av betydelse eller ingen alls…

En prosadikt, eller modernistisk lyrik… Man får kallade vad man vill.
Känslan jag ville förmedla, när jag skrev det här, var maktlösheten när en närstående dör och försvinner, och min vetskap om hur det är, känns och upplevs.
Det finns absolut ingenting du kan göra…
Och när det förövrigt handlar om missbrukare och återfall, då blir det än mer djävulskt och än mer svårförklarligt. 
Varför? varför..?  

Väl Mött / Janne


”Jag tänker på dig och vet vad som sker inom dig, hos dig. 

Jag levererar inte läkande helande ord.
Du går sönder, vi ser hur du trasas sönder, inombords.
Grymhet och vidrighet! Förjävlighetens jävlighet. 
Sorgen luktar dåligt och unket! Rädslan äter dig med hull och hår.
Jag vet också att ord är ett jävla tomt prat.
Begriper ni vad som sker, skriker hela ditt väsen!
Jag vet att du kryper på alla fyra av sorg och tårar.
Jag vet att du går sönder, du aldrig blir densamma igen.
Jag vet att du spricker inombords, att själen krackelerar och smulas sönder.
Det känns som ett förbund, med Djävulen. Ett ont som inte förstörs!
Inte någon, någonting, kan förklara denna smärta.
Oavsett vad som sker, oavsett vad du och din själ tar vägen…
Jag vet vad du känner och vad du upplever, just nu.
Om det betyder någonting alls, om du ens hör mig…
Om du ens bryr dig om. För jag vet…
Jag vet vad du går igenom.”


Tänkta tankar, funderingar att tanka och förlorad information att hämta hem… Bråttom, bråttom och försöka att förstå, inse och begripa allt det som varit förlorat…

Jag börjar morgonen med att se över nyhetsflödet via internet, tv´n och sedan skriver jag. 
Älskar mina ord och att skriva…
Och Nyheterna på teven, bjuder bara på elände och misär till mitt kaffe och min frukost.
Jag borde börja min dag bättre. 
Mer positivt. Inte en start med död, krig, Ebola, Löfvén och Palestina.
Jag har ett behov av nyheter, allt det som är nytt och pågående i livet och vardagen. Men kanske att jag skulle välja ett annat sätt tidigt på morgonen?
Nyhetsflödet sker ju hela tiden. 
Men jag har en känsla av att jag skulle kunna missa något. 
Är det viktigt? Egentligen?

Jag kan känna och är väl medveten om, att jag tappat bort och förlorat flera år av skeenden i livsflödet, medan jag supit mig redlös och inte haft ”koll”.
Jag kan störa mig på det. Mitt missbruk har ”fuckat up” även det!
Och det jag missat är allt från viktiga händelser, nyheter, världshändelser, långfilmer, musik, böcker, till tv-serier, skvaller och mode.
Det sista är kanske inte av största vikt, men jag känner mig ändå borttappad i vissa situationer och samtal.
Jag har ju missbrukat så länge och tappat bort så mycket, så det är inte konstigt att det blivit så här. 
Men jag fördummar mig själv, för att jag inte ”hängt med”… Kickar lite på min självkänsla ibland.
Jag har tappat datum, nyheter och händelser av vikt och funderar över, ”hur onykter och nere i träsket har jag varit?”

Somliga händelser i mitt eget liv har jag heller inte en aning om, utan fått återberättat av andra. Det är skrämmande! 
Jag minns inte vilket år, hur många år sedan, eller vilken årstid vissa saker hände mig själv, andra, eller vad som skedde i världen. 
De finns de som berättat om genomjävliga episoder, där jag varit involverad, som jag själv inte tror är sant. 
Men eftersom jag inte minns och inte alls har koll på ens mitt eget liv, så får jag bara ”hacka i mig” det jag fått återberättat. 
Det blir skuld och jävligt dåligt samvete av det där. Känslan är att det inte finns någon som helst gottgörelse som kan lindra det där, det jag gjort och orsakat andra och mig själv. 
Och det spelar i och för sig ingen roll längre, jag försöker att hinna ikapp livet, mig själv och hela tillvaron. Och det är förfluten tid. Mycket vatten under broarna sedan dess.
Livet har pågått hela tiden, under alla dessa år, och somligt har jag ingen som helst koll på och annat har helt enkelt skett utan min vetskap. 

Jag börjar varje morgon med nyheter, ”kolla in läget” i världen och de närmsta omgivningarna. 

Samtidigt som jag vill veta hur det är och står till, så handlar det mycket om att ”hinna ifatt” förlorad kunskap.
Som sagt, jag stressar lite över det där, att vara uppdaterad, hinna med att hämta hem allt det jag har missat och försöker att finna kunskapen.
Och det blir mycket information och en hel del att smälta under en dag.
Och många gånger erkänner jag att jag inte vet, inte besitter kunskapen och insikten om saker och ting, och ber om att få det förklarat för mig.
Jag döljer det inte. Jag erkänner att jag missat filmer, serier och somliga nyheter, för jag har varit på ”annat håll” i livet, gjort andra mindre konstruktiva saker.
Det häftiga är ju att det går att tillförskansa sig allt det där som man vill veta och om man tar det lite vackert, så går det utmärkt.
Men det bör kanske finnas lite kunskapshunger och vetgirighet, om man ska hinna ikapp. 
Och hur viktigt är det, egentligen? 

Nyheterna denna förmiddag handlar fortfarande om Ebola, vädret, pengar och Stefan Löfvén. 
Och jag kunde kanske börja min dag bättre, än med skit, elände och misär…
Men jag hinner inte, jag har så mycket som jag förlorat och missat genom åren, så jag gasar på direkt på morgonen…

Men vad gör man inte för att hämta hem kunskap, insikter och information som man missat med åren av missbruk?
En kopp kaffe till och läsa lite mer, kanske…

Väl Mött / Janne