Det dör många unga idag. I missbruk. Sverige har ett av Europas högre siffror i statistiken, cirka 600 hundra personer, under förra året. Rekord för Sverige…

Det dör många unga idag. I missbruk.
Sverige har ett av Europas högre siffror i statistiken, cirka 600 hundra personer, under förra året. Rekord för Sverige.

Det ska sparas pengar. Det är för dyrt. Människor under tjugofem dör. Det är tufft.

Den fria viljan att själv få bestämma över att välja vård eller inte. 
Den fria viljan som är en mänsklig rättighet.

I många fall handlar det inte om den fria viljan längre. Påtryckningar om LVM, ”Lagen Om Vård Av Missbrukare,” kommer från nära anhöriga och läkare inom missbrukarvården, som faktiskt förstått problematiken och de proklamerar att det är nödvändigt med ett LVM, för att överhuvud taget kunna bryta missbruket och dessutom, för den beroende, att hinna ikapp sig själv för att få insikten om sina problem.  

Man vänder sig till Socialtjänsten för att få hjälp!  

Det ska sparas pengar. De ska se snyggt ut i budgetar och statistik.
Ibland får jag känslan av cynism och råhet vad gäller socialtjänsten och de som arbetar inom missbruksvården! 
Jag tror att de glömt människorna. Empati och sympati saknas numer. 
Det gör bara sitt jobb. Punkt!
Missbrukarna ”rensar ut sig själva” genom överdoser, tyngre droger och okunskapen om vad det faktiskt är som missbrukarna ”drar i sig…” Med tiden löser problemet i alla fall…

Unga missbrukare hamnar snabbt på gatan, och för att kunna hjälpa dem snabbast, enklast och billigast sätter man dem på olika Stödboende, för att kunna ha lite koll. 

Att få iväg dem på behandling är det sällan tal om, Socialtjänsten väljer alltid det billigare och billigaste alternativet. Och med de valen, så hinner unga beroendepersoner att ta livet av sig med överdoser.   
Och vad spelar det för roll, det är ju ändå bara missbrukare, eller hur? 
Det är känslan. Det är det vi kämpar emot hela tiden, att vara tredje klassens medborgare och ständigt ha känslan av att inte vara rumsrena och godtagbara i samhället.
Dessutom, vilket jag skrivit om tidigare, så försöker Socialförvaltningarna och Kommunerna smita från sitt ansvar, och låter unga-vuxna försvinna vind för våg. 
Och får de möjligheten till behandling och börjar bli ”stadiga, hela, rena och på banan igen,” då börjar kampen mot lagar, paragrafer och myndigheter. Socialtjänsten.
 
På de Stödboenden som jag själv har bott på, har jag otaliga gånger hört unga-vuxna som hotats av utskrivning, tvångsflytt och till och med ”avhysning” från dessa boenden, för att de anses färdigbehandlade, ”de klarar sig själva så bra”, de har anhöriga att bo hos och kanske vänner att låna en soffa av. Stödboende är för övrigt en kostnad som Stadsdelarna i Stockholm bland annat, vill hålla nere!

Jag har till och med hört socialassistenter säga och påpeka att en del av de missbrukare som är med i Tolvstegsrörelsen, ”torde finna hjälp där och i den gemenskapen, eller hur!?”
Den är bra!
Socialförvaltning och Kommunen tar sitt ansvar anser de, när de sedan erbjuder unga människor att bo på Härbärgen runt om i staden, efter att ha slängt ut dem från Stödboendet. 
De ska själva ordna med sitt boende och det även om kommunen måste hjälpa till med ett bra, tryggt och schysst boende. 
I Stockholms Stad; ”Tak över huvudet garantin!”
Man slänger ut dem på gatan. Eller erbjuder tillfälliga sovplatser på natthärbärge, som sagt. Vilket leder till nytt beslut, nytt sökande och nya böner om hjälp, inför nästkommande natt.
Och föreligger hot om flytt och omplacering från ett Stödboende, då måste den missbrukande, anhöriga och behandlare vara snabba och överklaga beslutet, så att de inte hamnar på gatan. 
Det är då som arbetet mot myndigheterna börjar, för man måste vara ”på,” man måste ha kunskapen och orken att kriga och slåss för sina rättigheter. 
Socialtjänsten och Kommunen räknar kallt med att människor inte ska orka med all pappersexercis och ”problemet” är löst för deras del.

Missbrukarvården får mindre pengar.
Missbrukare är en onödig utgift.
Knarkare, alkoholister, hemlösa och annat löst folk, får själva stå för sina konsekvenser och ordna upp sin tillvaro. Det är känslan. Det är vad de flesta av oss före detta missbrukare kan bekräfta och verifiera, att det är så vi ses och anses vara. Slödder.

Det blir svårt om man inte får rätt vård i rätt tid och med ett skyddsnät som inte håller.

Jag har skrivit om det tidigare, men hur är det egentligen med den ”fira viljan” i dessa sammanhang, när kroppen, själen och hela sinnet är ockuperat av drogerna och den ständiga flykten och jakten på mer och mer… 
Finns det en fri vilja då, att själv söka vård? 
Eller är det så att man måste gå in med tvångsvård och behandling, för att missbrukaren själv ska hinna med att landa, samla ihop sig och få förståelsen för sin problematik? Jag är så jäkla kluven till det där. Som sagt, den fira viljan är inte längre fri hur man än gör. Fängelset är redan där i form av missbruk och misär, så om man tvångsvårdar någon kanske det är en utväg… Jag har bekanta där det fungerat utmärkt, emedan det för andra inte fungerat alls. Det ”fuckar up” det gång efter annan i alla fall. Kluven och dubbel… Jag vet inte…
Något är fel, eftersom det är rekordmånga människor som dör… Unga-vuxna.


Missbrukare och missbruk.
Döden, döden, som Astrid Lindgren sa.
Någonting är uppenbart fel, när det är så många som dör.
Många unga-vuxna dör i överdoser och nätdroger.
Svårt det där.
En tanke bara, från en tillfrisknande missbrukare… Som krigar som fan, tio månader senare.

Väl Mött / Janne 

Länkar för mer information, för oss som behöver och vill ha:

Meningar, ord och bokstäver, staplade på och efter varann… Lyrik…

En dikt till kaffet? Några vackra ord att avnjuta till eftermiddagens java?
Meningar, ord och bokstäver, staplade på och efter varann… Lyrik eller poesi? Döm själv…

Känslan jag försöker förmedla är glädjen och lyckoruset, som infinner sig efter ett misslyckande att återhämta sig i tillfrisknandet från missbruket, ett återfall, och man inser att man fått ytterligare en chans att komma tillbaka.  

Väl Mött / Janne


”Mitt trasigaste jag, kliver åt sidan och ger plats till det som är mitt färgstarkaste jag.
Ännu en gång reser jag mig på ostadiga ben, men jag står! 
Jag reser mig!
Jag står upprätt och levande…
Solen slukar mig och min person. 
Månens gu
la gör mig sällskap i natten och morgonens gula röda ljus, belyser min kropp och själ…
Jag kommer i retur…
Tur och retur… Jag kommer tillbaka!”

Korta reflektioner under morgonen. Kaffe, kaffe och kaffe. Kärlek. Torsten och nyheter. Fler tänkta tankar och funderingar som behöver tankas…

Till mitt kaffe denna morgon kretsar tankarna kring kärlek, missbruk och misär.
Kollar lite nyheter…

Läser om Romer och tiggare som avhys från sina ”läger.” 
Ingen vill se dem, ingen vill ha dem och de får inte röra sig riktigt som de vill i Stockholm. 
När det kommer till Romernas läger, så går det snabbt från hot om avhysning till genomförandet av det. 
Då finns det resurser att använda från kommunen. Det finns pengar i budgeten då.
Till skillnad från missbrukare och unga-vuxna, känner jag… 
För jag skumläser, idag igen, en kort artikel om en kommande granskning, på SVT, av unga-vuxna och missbruk. 
Det finns mycket att bli förbannad över när det gäller unga och missbruks-döden!

Jag ser också att Ryssland, igen, tagit ställning i sina anti-gay-lagar och propagandan mot perversioner som homosexualitet, när St:Petersburg väljer att ta ner ett ”konstverk” från Apple, eftersom dess VD är gay och Ryssarna inte vill påverka unga att bli degraderade, depraverade och missanpassade bögar och flator.
Ryssarna vill inte påverka barn och det som de kallar för, ”traditionella familjevärderingar.” 
De vill skydda barn från informationen som kan främja ”sodomi” och homosexualitet. Ryssland = Bakåtsträvare!

Jag läser att Moderaterna kanske kan få en ny kvinnlig partiledare och att Sverige Demokraterna hotar att fälla regeringens budget. 
Betyder det då omval för Sverige och svenskarna? 
Jag har inte riktigt koll på det där. Måste läsa mer och bli bevandrad i det hela, för att kunna skriva om det… 
Vad jag anser och SD är ingen hemlighet!

Torsten Flink har deltagit i Annica Jankells ”Poddsändning” och de berättar om relationen till varandra och reflekterar över Flink´s nya och utelämnande skiva.
Har inte hört Poddsändningen själv, men har läs mig till lite info. 
Det kan inte ha varit lätt att leva tillsammans med Torsten under så pass lång tid ändå, som Fröken Jankell gjorde. 
Han verkar alltmer trasig och ledsen, Herr Flink.
Jag kan referera till mig själv och mitt tidigare aktiva missbruk. 
Det är fanimej inte lätt att leva med en tung missbrukare och än jobbigare blir det, utgår jag ifrån, om man har barn tillsammans också.

Jag tänker på min kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära.
Jag undrar om han som jag, tänker på tryggheten med att vara två och att ha en önskan om stabilitet och en fundamental plattform att utgå ifrån. 
Just nu är jag trygg och bebos av trygghet. 
Jag funderar fortfarande på om det är okej att faktiskt ”hänga upp” sin tillvaro på en annan människa, eller om det blir krävande och kvävande?   
Just nu kan det kanske få vara så här.
Som en barndomsvän sa, och många har sagt tidigare före henne, ”njut, ta det lugnt, tänk inte så förbannat mycket, längta och gör det enkelt! Krångla inte till det!”

Så jag gör så ett tag till. 
Bara åker med. Är trygg och nöjd tillsammans med honom. 
Men det är inte lätt när jag haft erfarenheten tidigare att abrupt bli ensam kvar…

Jag avnjuter en kopp kaffe till.
Läser lite mer och återkommer under dagen.
Jag är fullkomligen kär i orden, stavelserna och ordförrådet som det Svenska språket besitter! 
Väldigt bra för mig att jag har någonstans att skriva av mig på…

Väl Mött / Janne

Länkar för oss som vill veta mer;
Missbruksdöden skördar allt fler liv, SVT-Granskning. 
Myndigheternas jakt på tiggarlägren…
Annika Jankell; Det gjorde så jävla ont!