Lördagskväll. Gud. Kärlek. Universum och Stjärnor. Tänkta tankar och än mer funderingar att tanka. Längtar. Ömhetshunger…

Lördag kväll. Södermalm.
Hemma hos mig själv. Bara jag.

Me, myself and I…
Kaffe och musik. Tänker på kärleken och på någonting jag hörde om Universum och att allt och alla ”är ett.¨

Tanken bakom det är att vi alla är utsprungna ur Stjärnstoff. 
Coolt, om man väljer att tro på det.

Kärlek är en Universell lag, om man tror på det vi kallar New Age och nydanande Andlighet. 
Kärlek och dess begrepp innefattar så mycket; Tacksamhet är kärlek. Godhet är kärlek. Ödmjukhet är kärlek, även förlåtelse och förståelsen. Människan är kärlek.

Jag tänker helt osökt på Tolvstegsprogrammet och de olika steg man arbetar igenom där, för att återuppbygga sin personlighet och utvecklas till en kärleksfull individ. Kärlek är A och O i ”gemenskapen.”

En del av dem som tar sig ann ”programmet” och ”Steg-arbetet” lyckas oerhört bra med att skapa sig ett eget ”tillfrisknande,” med sunda åsikter och bra värderingar.   Personlighetsutvecklingen och andligheten är Grundvalarna i Tolvstegsprogrammet. 
Jag tror att tanken bakom det hela är att återfinna sig själv, sin person och det som många väljer att kalla för Gud. 
Gud som för övrigt kan vara precis vad som helst. Vad du själv önskar och känner dig trygg med. En ”Högre makt,” en ”Energi” eller kanske stjärnor och planeter. 
Det är bara att väja.
Att kunna tänka själv, vara människa och finna det där ”Stjärnstoffet” som bebor i allt och alla, är syftet med Andlig och personlighetsutveckling. 
Det tror jag. Min  åsikt och mina tankar, glöm inte det!

Jag har nämnt det förut, det där med Guds-pärlan, eller vad jag ska kalla det… 
Den där pärlan som finns inuti alla människor, oavsett. 
Det där som förmodligen är sammanpressad Stjärnstoff och som med åren och med tiden förlorar sin renhet, ju äldre och mer påverkade vi blir av allt, alla och våra erfarenheter.  
Ifrån början, tror jag, är vi totalt hela och rena. Som barn. Bara ren kärlek. Kristallklara och ”Divine” eller Gudomliga. 
Det som tillkommer och grumlar kärleken och ”Guds-pärlan” är allt det vi geggar ner den med. Ja, omgivningens tänkande, tyckande. åsikter, värderingar och tro. 
På gott och på ont, naturligtvis.
Innerst där inne bor pärlan kvar och jag är övertygad om att det är ren kärlek där inne.
När man gör sin resa i sin person och utvecklas, får man möjligheten och kunskapen att tänka själv, lära sig att vara människa igen och bara vara ännu mer kärleksfull och accepterande.

En del av oss klarar detta utmärkt, emedan andra ständigt behöver Gurus, andra människors vägledning och kunskaper för att ta sig framåt.
”Gör det enkelt,” står det i ”programmet.”
”Lev och låt leva.”

Det finns där, innerst inne, hela tiden. 
Naturligtvis behöver man vägledning och andras kunskaper till en början, men ibland, vilket jag upptäckte i Tolvstegsprogrammet, klara man inte sin vardag utan sin ”Mentor” eller ”Sponsor,” och blir tvungen att ständigt, alltid och jämt be om åsikter, värderingar, hur man ska tänka och vad man ska göra i olika situationer.
Av misstagen vi gör, lär vi oss. 
Jag gör dem hela tiden. Det är bara att fråga omgivningen.
Av det som blir fel och mindre bra, får oss att utvecklas ännu mer, tror jag. 
Jag tror mig veta att det är så… 
Och om vi lär oss att tyda det ”misstag” vi begår och dessutom lyckas med att lämna det där vansinniga med att göra om samma misstag ännu en gång och om igen, och förvänta oss nya resultat, då är vi en god bit på väg. 
”Gör om och gör annorlunda.” Göra nytt och på nya sätt…
Personlighetsutveckling och Andlig kunskap i andras ledband, är kanske mindre bra och allt blir avhängt på vad alla andra tycker, tänker och känner. 
Det kan vara bra en tid kanske, när förvirringen är som störst, men att stå på egna ben blir helt nödvändigt. Ett absolut måste. Vad vill jag? Vad har jag för värderingar? Vem är jag?
De som slår sig löst och finner andra vägar, blir uteslutna. Får inte vara med.  
”Been there, done that…”
Jag har sett det. Jag vet att det är så. Eller ja, jag tror att det är så…
Mina åsikter, tankar och funderingar som sagt. 

Kärleken och kärlek, som ser olika ut och som är så mycket mer än tvåsamhet och kärleken mellan olika individer…
Jag funderar vidare på detta, emedan jag bestämmer mig för att fara till min egen kärlek, sent en Lördag i November. 
Han jag alltid vill vara nära, nära… 
Jag längtar och önskar och vill och saknar och ömhetshungrar.
Jag far dit och släcker min ömhetstörst och hunger…
    
Väl Mött / Janne

En dikt om kärlek, genom eftermiddagen, om närheten och längtan. Alltid detta tema, en aldrig sinande känsla…

En dikt om kärlek, närheten och längtan. 
Alltid detta tema, en aldrig sinande känsla…
Önska att bli sedd och älskad. Uppmärksammad och betraktad…
Vackra ord, meningar och njutbara formuleringar..?
Döm själv…

Väl Mött / Janne


”Jag colorerar mitt hjärta
Det som skiftade i svart, grått och höstens bruna, får färger av vår och sommar.
I rött, orange och blåaste blått,
lyfter jag fram nyanserna.
En varm famn, att bygga bo i.
En mjuk kropp, att vila ett tyngt huvud emot.
En ryggtavla att somna bakom.
En susande röst, att lyssna till.
Som havet, stranden och vågornas dyningar.
Kärlek, kärleken och tillgivenhet.
Sinnlighet, betagenhet och passion.
Jag colorera mitt färglösa hjärta,
för att du ska se, lägga märke till, mig…
färglägga mig i, rött, orange och blåaste blått.”


(Bilden; Google sökn.) 

Reflektioner denna morgon; Missbruk, saknar min Kärlek, fester och pundar-kåken, kaffe och DBT-terapeuten! Tänkta tankar och ytterligare funderingar att tanka…

God morgon världen. 
Sov morgon. Kaffe och lugn musik.
Drömmar som varit oerhört märkliga.
Och dessa ”återfallsdrömmar” som inte lämnar mig.
Mycket vin och sprit = Droger!

Södermalm har varit lugnt och tyst i natt.
Även i mitt hus, har det varit lugnt. 
Om jag ska vara cynisk, så är förmodligen pengarna slut, för dem som fortfarande är kvar i ett aktivt missbruk. 
Sedan jag flyttade in här i Juli, har jag ”kommit på” cyklerna när floden av fester, slagsmål och högljudda gräl sköljer över våningsplanen och mitt ”pundar-hus.” 
Ungefär från den tjugonde varje månad och fram till och med den sista är det som allra värst. Det finns tillgång till pengar då. Arbetsförmedlingen, A-kassa, Försäkringskassan, Ekonomiskt Bistånd och löner betalas ut. Det har varit ganska galet här ibland. 
Människor har slagits utanför min dörr. Någon knackar på och ropar genom brevlådan. Ytterdörrarna står öppna och det spelas förbannat hög musik. Det är spring mellan våningarna och lägenheterna.

Jag har en evinnerlig tur, för jag kan åka till min Kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära, och känna mig trygg och befinna mig i ett lugn. 
Jag har en mycket god väninna i Huddinge, som jag kan fara till om det är så att jag skulle behöva, så jag kan rymma. Jag behöver inte plåga mig själv och ”stå ut…”
Men i natt har det varit lugnt. 
Min gissning, som sagt, är att pengarna är slut, för det är snart i mitten på månaden.

Jag funderade över samtalet med min DBT-terapeut, som jag hade under förmiddagen igår.
Jag berättade som sagt för henne om allt surr i huvudet och det utmattande med det och jag berättade även om mina känslor inför mitt boende. 
Jag har skrivit om detta förut, men någonstans har jag känslan av att jag bara ska vara tacksam, nöjd och glad. 
Ja, ”Kåt, glad och tacksam…” 
Det är en förmån att i Sverige få hjälp med vård, boende och även ekonomiskt stöd, om man saknar inkomst. Och jag får hjälp. 
De är människor som arbetar med att hjälpa till och underlätta för mig. 
Så… Tacksam, glad, tyst och nöjd är det jag ska vara. Är min känsla… 
Hon sa till mig, vilket jag uppskattade oerhört; ”man kan acceptera att det är så här. Man kan känna acceptans och inse att just nu är det så här och det finns maktlöshet i det. Men för det så behöver man inte godta och godkänna att det är så här. Att du står ut är ett mirakel. Att du fixar din nykterhet ändå, är stort…”
Jag behöver inte godta och godkänna. Bara känna acceptans inför att det ser ut så här just nu, i min ”pundar-kåk” på Söder. Skönt. Jag ska öva på det idag…

I övrigt saknar jag min kärlek. Han jag alltid vill vara nära, nära…
En väninna sa att jag är kär och förmodligen besatt. 
Är det bra eller dåligt? Mindre bra förmodar jag! Ett nytt missbruk? Ny besatthet? ”Knarkar” på min nyfunna man och socker. 
Socker är just nu en förbannad drog… 
Man blir rund om midjan av socker… Skit också!

Mer kaffe.
Skriver lite till.
Mer musik och samla ihop alla papper till ny ansökan om Ekonomiskt Bistånd till veckan.
Fundera lite till hur jag ska spendera min Lördag. 
Ensam. På Södermalm. I min ”pundar-kåk.”
Kanske åker jag ändå, till kärleken..?

Väl Mött / Janne