Söndag kväll. Intimitet. Sexualitet. Tillfrisknandet. Mod och insikten att det är okej… Mängder med tänkta tankar, och ännu flera funderingar att tanka…

Söndag kväll. Det har blivit en del kaffe under dagen.
Vilat lite, somnade förstås. 
Jag blir och är ofta trött. Det går åt en del energi att vara vaken och tänka, tänka och fundera. 

Jag drömde om dem som gått bort i mitt liv, av någon anledning. De stod på rad.
Jag studerade dem på lite avstånd och såg vem och vilka det var. Någon i ledet kände jag inte igen… Märklig känsla…

Talade med en god vän i telefonen, under kvällen. 
Det hör inte till vanligheterna. 
Jag har konstiga ”saker” för mig vad gäller telefonen och att samtala i den. Lite rädd och känner viss aversion. 
Gillar det inte bara. Obehag…

Vi pratade en stund om sådant vi brukar prata om. Tillfrisknande, missbruket och vikten av att prata om det, hur det känns, är och vad som kan hindra tillfrisknandet. 
Det är ju ständigt det där att vara på sin vakt, så att man ”hänger med” i svängarna som kallas för livet… 
Återfallsprevention skulle man kanske kunna kalla det?   
Även hon, min vän, är en före detta missbrukare, men numer ren och tillfrisknande.
Tacksamt!

Min vän berättade om kärleken och modet att möta den igen. 
Hon träffade en man för en tid sedan. En vacker man, som uppvaktade henne.
Vårat samtal gled in på sexualiteten och att våga vara naken inför en ny människa, även om kroppen inte är en smal och smärt tjugoårings längre! 
Och att ha modet nykter, hel och ren, och kunna ”ta för sig” av en annan människa och dessutom lyckas slappna av och njuta.
Kroppen är ju inte så vansinnigt vacker längre, men den ger en annan människa njutning, tydligen, och framförallt mig själv, har det visat sig. 
Det var vi båda överens om!
Hon som jag, har haft svårt att föreställa oss att ”vara” tillsammans med en annan människa! 
Och faktum är ju att om man tränar mindre och inte håller igång, så börjar kroppen att hänga lite! Det är för många kilon kring midjan och det är kanske inte de fastaste låren i mannaminne, men det funkar faktiskt! 
Det går att känna njutning och vara avslappnad, till och med nykter! Det ni! Tacksamt som sjutton!! 
Det är bara det där första hindret som man ska komma över.
Vi har båda två, jag och min mycket goda vän, kommit över det där hindret. Tack!
Det är skönt. Och det är härligt att kunna få vara avslappnad i en annan människas sällskap och dessutom med någon man känner extra mycket för och som man vågar ta steget att vara intim med.
Coolt. Vågat och modigt! 
Vi skrattade lite generat båda två, för de första gångerna som man ska ha sex nykter och ren, så påminner känslan mycket om när man var tonåring och ”skulle till” första gången. Fumligt, klumpigt och en känsla av att hela tiden göra fel… 
Det släpper sedan. Med tiden! 
Det blir ganska bra, om man nu vågar låta sig njutas och slappna av.
Det sistnämnda är lättare sagt än gjort.
Vi har ju båda två, jag och min goda vän, endast haft sex under berusning de senaste åren och det blir väldigt nervöst, oroande och konstigt att vara intim med någon första gången, nykter och inte påverkad av någon substans! En drog.

Nu blev det inte så mycket mer än ett härligt umgänge i några månader för min väninna, men hon är glad att hon kommit över den där rädslan att vara naken, och genansen har lagt sig. 
Det gör inte så mycket att det inte blev så mycket mer, för hon har vunnit en hel del ändå, som hon uttryckte det.
Hämtat hem kroppen, på något vis.
Kommit över stora delar av rädslan att ha sex nykter.
Och insikten, att även om man är fyrtio plus, så funkar kroppen, och det gör inget om det hänger lite och är lite för många kilon. 
Det finns de som uppskattar det också…
Modigt. Jag tycker att det är modigt, både av mig själv och min fina vän… Coolt!

Säger man ”Coolt” ännu, eller är jag för gammal? 
Dessutom är det väl ”Fett” som gäller?
Eller ”Gillar på den…” Jag vet inte? 
Ballt? Känner mig ganska modig i vilket fall!!

Söndag kväll. Ännu i Alby. Jag uppskattar Alby.
Tänker på min ”pundar-kåk” och undrar hur det gick för den unge mannen igår, han som sov i korridoren. Undrar om han fick hjälp.
Undrar när han själv ska komma till insikt.
Det är okej att vara nykter och hel och ren.
Allt ordnar sig på vägen och med lite tid.
Till och med sexualitet och bekvämligheten med en kropp som inte är tjugo längre, börjar kännas okej… Tack!

Väl Mött / Janne

(Bilderna från Google sökn. ”Botero.”)

Reflektioner denna förmiddag. Urindoft, sover i Alby, kärleken, Kaffe, kaffe och kaffe. Ännu fler tänkta tankar, och funderingar att tanka…

God morgon Världen.
Jag dricker mitt kaffe. 
Läser nyheterna och funderar som vanligt över allt och absolut ingenting.

Igår kväll valde jag, som hastigast, att åka från Södermalm och till min kärlek och lycka i Alby. 
Jag saknade honom. Jag längtade och ville vara nära, nära…
Den ena rollinnehavaren av den här kärlekshistorien sover ännu. 
Han behöver det. Arbete väntar.

När jag packade mina saker igår kväll för att åka hit till ”förorten,” så hörde jag genom ytterdörren att det var fest, spring mellan lägenheterna och lite väl rörigt på våningsplanet. Detta, mitt Stödboende, som jag med glimten i ögat valt att kalla för ”pundar-kåken,” hade återigen party och fest…
Jag börjar bli ganska van och försöker att ignorera alla de där ljuden.
Men när jag väl kom iväg och ut genom min ytterdörr, så hade en yngre man däckat i korridoren. 
Han har kissat ner sig och även urinerat på flera ställen i korridoren.
Lukten var avskyvärd. 
Det var en odör av gammal fylla, urinoar och avslagen öl.

Jag borde ha ringt någon. 
Jag borde ha tillkallat hjälp. 
Jag borde…
Men jag valde att bara gå därifrån. 
Jag kände att det inte var mitt ansvar.   
Det finns ingen personal på helger och kvällar i huset, eller ”pundar-kåken” och det var inte min fylla och min katastrof.
Och senare greps jag av ånger och dåligt samvete. ”Tänk om den här unga mannen ligger och dör där,” tänkte jag och tröstade mig med att det finns ett tjugotal lägenheter till på våningen och någon uppmärksammade honom säkert. 

Har jag blivit så cynisk, att jag inte bryr mig längre?
Har jag blivit så kall, härdad och luttrad att jag inte bryr mig om, längre?
Tanken, när jag såg honom ligga där var; ”Det där kunde vara jag vid ett återfall” och ”Han ligger bra där, för det är väldigt kallt ute…”
Jag ångrar mig fortfarande. 
Det där var inte medmänskligt och kärleksfullt alls…
Denna lukt. Denna stank, detta unga liv och misären.
Som sagt, det kunde ha varit jag själv och jag blev påmind, vilket jag blir flera gånger om dagen, om hur det ser ut, är och hur drogen sabbar människor och deras tillvaro.

Idag igen kan jag läsa om Spice. 
Det är fortfarande lagligt. Det är billigt som fan och det är svårhanterligt. Dagligen hör vi och kan läsa om, unga människor som provar att röka skiten och tappar medvetandet eller i värsta fall dör. 
Det går i en rasande fart, känns det som.
Det är tungt att läsa. Att unga-vuxna börjar dra i sig den där skiten, för att söka sig till ännu fler kickar och än mer berusning.
Fortfarande lagligt. Inkörsporten är droghelvetet alkohol.
Alkohol är alltid, alltid en drog! En av de värsta faktiskt. 
Alkoholen står i entrén till resten av skiten och välkomnar unga människor in i drogträsket… Det är dödligt. Missbruket är hundraprocentigt dödligt, såvida du inte gör någonting åt det.
”Döden, döden,” som Astrid Lindgren sa.

Jag har ledig Söndag.
Skriver förmodligen lite till.
Ska samla ihop alla papper, intyg och kvitton till min ansökan om Ekonomiskt Bistånd i veckan, och jag ska läsa om ADD och Concerta.
Jag påbörjar medicinering i morgon Måndag.
Som sagt, jag kommer att skriva mer om det.
Förväntningar, hopp och vad det ger…

Väl Mött, gott folk / Janne

(Bilderna är hämtade via Google sökn.)