Jaha… En högst ordinär dag. Läkarbesök. Meditation. Kärleken. Pannkakshäxor. Spöken. Först ingenting, sedan ingenting och så…

Dagen idag.

Vad ska jag säga? Vad ska jag skriva? 
Just nu är huvudet tomt! Ingenting händer i skallen. 
Ja, eller det händer massor, men inget av vikt…

Läkarbesök på Beroende Mottagningen och ett möte där med Stockholms förmodligen märkligaste läkare! Ännu sjukskriven till sjuttiofem procent och det är bra, för i och med det är det ingenting som hindrar att jag påbörjar samtal och strävan efter en ny yrkesroll på Jobb Torg Resurs. Det blir bra!   
Som jag skrivit tidigare saknar jag total tillit till den processen, men jag försöker att bara låta det vara och ”åka med!” Jag kan inget göra just nu! Jag kan inte påverka någonting alls och jag har ingen aning om vad framtiden ger och erbjuder mig. Det finns helt enkelt ingenting jag kan påverka och göra i dagsläget! 
Det kan få vara där, i marginalen av tillvaron, men det vore fint om jag kunde låta bli att påverkas av det! 
Påverkas = Oro, stress, frågetecken, nervositet, mindervärdighetskomplex och rädslor.  

Det är en hel del ”DBT-tänk” och Mindfulness i de där funderingarna. 
Medveten närvaro!

Jag försöker meditera varje dag! 
Med min galna motorvägstrafik av tankar och funderingar, blir det oerhört svårt! Jag önskar att behärska det och jag skulle även vilja att det blev en god vana, som till exempel att borsta tänderna!

Rutiner och planering är inte min starka sida! Jag är i behov av det, på något märkligt vis, men det rinner alltid ut i sanden! Det blir aldrig slutfört och det är sällan jag kommer i mål ned någonting.

Men, jag ska ge detta en ärlig chans!

Hej vad det går…

I natt hade jag ”besök” igen! 
Jag vet inte om det var ett sådant där halvvaket tillstånd, men det jag säkert vet är att det här endast sker när jag sover i Alby och tillsammans med honom jag älskar och alltid vill vara nära, nära…

Det händer aldrig ”hemma” på Södermalm, där det borde vara oroligt! 
Men det är i förorten och i Alby som det sker! 
Anledningen till att jag tycker att det borde vara ”påhälsningar” på Söder, i det huset jag bor i där, är ju för att huset är gammalt och det är ett hus där mindre bemedlade människor bott under många årtionden, och de som varit för ”sjuka” för att kunna hantera samhället ensamma! 
Det finns personal i huset, så det som inte kan eller vill ha en ordnad tillvaro, får stöd och hjälp! 
Det hänger en hel del ångest och tårar i trapphuset och korridoren, men dock inte i min lägenhet. 
Det är aldrig några konstigheter där… På mina kvadratmeter!

Men i Alby! Inte ens i badet och under min meditation får jag vara ifred! Någon står och ser på mig! 
Jag upplever att jag blir betittad och studerad… Känslan av att aldrig vara ensam!

Och en del nätter står någon, när jag vaknar snabbt, kort och med ett ryck, vid sängen eller sängens fotända och tittar på mig. Inte obehagligt, men de första sekunderna blir jag livrädd…

Ja, jag erkänner! Jag tror på andar, energier och de som vill se till oss, eller mig i det här fallet! 
Skyddsänglar eller skyddande energier… kalla det vad du vill.

Men så har jag mina rötter i Hälsingland!

Där är det mycket av tomtar, troll och småfolk!

Det blev lite skrivet ändå… Det flyter på i alla fall, även om huvudet känns tomt…
Japp, tomtar och troll och läkare och Mindfulness och Meditation!?
Jösses! Hur virrig kan man bli!? Och slutklämmen på allt detta jidder..? Ja, du…

Min kärlek pratar om myggor, spyflugor och pannkakshäxor. 
Han pratar om Gunilla Persson, han snarkar och han sågar mina historier om tomater, tomtar och troll… Jag är galet förälskad… Det går inte över. 
Jag vill vara honom nära, nära, hela tiden.

Väl mött / Janne-Förvirrad-men-har-en-del-att-säga-ändå…  
(Bilderna hämtade via Google & Bildsökn.)

En lunchdikt? Lyrik eller kanske vackra ord och meningar? Avnjutas till kaffe? Avnjutas i eftermiddag? Avgör själv. Jag tycker nog att det är ganska bra…

En dikt skriven ganska kort efter min dåvarande mans död. Åtta år sedan nu. Igår…
Han var egentligen inte min man, vi hann inte, men det skulle ha blivit så om han hade fått leva… 
Jag ser honom som min man, ja, eller före detta. Han hänger kvar och ”känns av” ibland…
Och numer är han ju död, så…
Döden, döden, som Astrid Lindgren sa…

Väl Mött / Janne

”Jag kan vråla ut ditt namn och be om nåd, 
för allt det som gör så ont, och för att livet saknar mening.
Men ingen lyssnar.
Jag kan gråta mig tårlös och skrika ut över hustaken.
Jag saknar dig! Jag saknar dig och jävla gud!
Jag kan viska mina varför, i mitt sovrum och ändå…
Ändå finns inga svar och ingen tröst.

Och du som läste min kropp, med dina smala händer.
Min trygghet, mitt livs vrå. Min tillvaro och min del av världen…
I dina blå ögon, var jag en helhet, odelbar och en fullständighet.
I din blick, kunde jag lära känna mig själv, se min egen person.
Och jag vrålar ut ditt namn, skrika ut över världen…
Jag saknar dig… Min saknad!
Och jävla gud! Jävla…

Jag kan vråla ut ditt namn…
Men ingen lyssnar.
Ber om nåd… ingen hör…”

En Länk;
Poeter.se!

Tänkta tankar och funderingar, kvarglömda från gårdagen, som jag glömde tanka… "Jobb Torg Resurs." Möte! Socialförvaltningen. Pengar! "Kåt, glad och tacksam," återigen…

Tillitsbrist. Möte med Jobb Torg Resurs, Socialsekreterarna och jag själv, naturligtvis…
Som vanligt och med en jävla massa ironi; ”Kåt, glad och tacksam…” 
Invaggas i falska förhoppningar och inte våga lita på att det kommer att fungera.

Jag kan sitta och vara hur rar och trevlig som helst och lyssna på vad människor säger och berättar. Jag kan ta anteckningar och verkligen ge intryck att jag förstår vikten av det som sägs. 

Ibland går det in genom ena örat, ett varv runt i huvudet, för att sedan pysa ut på andra sidan skallen. Jag glömmer. Jag är stressad. Oroad och tänker på annat…

Och det lovas! Alla inblandade är trevliga och tillmötesgående, ja nästan lite lismande för att ge mig intryck av trygghet!

Det där spelar egentligen ingen roll, för jag har alltid den där känslan av falskhet och misstro emot dem som har mitt liv i sina händer! Myndigheterna, vården och Socialtjänsten. 
Hur det än är, så är jag i beroendeställning och faktiskt totalt maktlös inför myndigheter och de som ”vill mig väl!” Jag har tillitsbrist! 
Litar inte på vad människor säger och utgår ifrån att det blir skit och pannkaka ändå!

”Coachen” från Jobb Torg Resurs var imponerad av mitt yrkesliv och insåg hur mycket jag gjort, vad jag gjort och vilken kunskapsbank jag besitter. 
Många bollar i luften och stor kunskap, lite rörigt kanske, men en gedigen yrkesbakgrund! Jag ska inte sticka under stolen med att jag blev glad och stolt för det!

Jag berättade lite kort om mitt tidigare liv, med pengar, prestige och materialitet. 
Jag förklarade min nuvarande ambivalens inför arbetslivet och den totala förvirring som är just nu, att jag inte vet vad jag vill och vad jag önskar! 
Jag vet verkligen inte! 
Hon tröstade mig med att det är det som vi ska arbeta fram tillsammans och hon försäkrade mig om att det absolut inte är bråttom; ”Vi ska ta det lugnt och sitta ner i båten…” 
Och ändå; Tvivel! 
Det finns ingen som helst bekräftelse och bevis på att hon är ärlig! Hon gör sitt arbete och med det har hon, som de förnedrande Socialsekreterarna på Socialförvaltningen, ett manus att följa och med detta floskler och haranger av ord som ska ge trygghet, för att sedan dra undan mattan och be om en överklagan eller ett skriftligt klagomål, om jag själv misstycker och inte är nöjd!

Jag tror ingenting förrän jag har sett att det som sägs, stämmer! 
Jag litar inte på, jag tror inte på dem och varför ska jag göra det!? 
Min upplevelse är att de alltid i samtal med dessa människor låter så bra, följsamt och så fint, men när det väl ska sättas i rullning och i praktiken blir det ögonblickligen försvårat, omständligt och för jävla svårarbetat.

Det krävs ett väldigt fult språk, för att må riktigt dåligt, var det någon som sa!  
Jag ber om ursäkt för alla fula, glödande och pyrande svordomar!

Jag känner att jag tappat mitt värde som människa! 
Jag har sagt det förut, men jag tycker mig inte vara så mycket värd i deras ögon! 
Jag finns till för dem, så att de kan göra sitt arbete och få sin lön… Punkt! 
Jag läste någonstans i en pamflett från Ekonomiskt Bistånd att de på Socialförvaltningen ska finns till för mig, ska vara hjälpande, stödjande och underlätta för mig! 
Vilket jävla skitsnack! Vilken gegga! 
Vem fan skrev det där?
Som sagt, det låter bra, men värdet av mig som människa är absolut noll och de som sitter där med alla papper, pengar och dokument, skiter helt frankt i om jag har mat, toalettpapper, tandkräm eller om jag väljer att betala bort skulder, så att min framtid blir lite enklare och lättare! 
Ja, jag vet, idisslar detta med pengar! Men jag känner att det är för jävligt att jag inte ska kunna klara mig, att jag inte ska kunna få låna pengar eller ens spara några korvören eller få ”gåvor” av vänner i form av pengar, utan att det dras av på mitt Bistånd.

Jag vill också ha kreditvärdighet, så småningom! 
Jag vill också kunna ta lån för att köpa en ny cykel, och dessutom ska jag förmodligen ha ett eget boende och behöver vara skuldfri och kreditvärdig!

Men, som jag tjatat om, de skiter fullständigt i det! 
”Du får själv prioritera dina pengar, så vad du gör med ditt Bistånd är upp till dig…” 

Jag förstår inte resonemanget bara! Jag kan dessutom redovisa allt, men de lyssnar inte… Vad ger det för signaler och ska jag verkligen kunna lita på sådana nonchalanta klåpare och som dessutom styr mitt liv och gör mig till en jävla marionett i beroendeställning!?

Galet! Inte så märkligt att tillit saknas! 

Jävla pajasar!

Och som alltid, jag måste och ska vara tacksam, så är det ju faktiskt.

Tacksam, ödmjuk, snäll, vördnadsfull, underdånig och blygsam.
Tack snälla Socialförvaltningen, Socialsekreterarna och alla läkare… 
Tusen tack! Viss ironi, i det där…
De är få länder i världen där den här förmånen finns, att få hjälp med ekonomi, boende, beroende mottagningar, terapi och arbetsträning…

Så som vanligt ska jag väl försöka att vara ”kåt, glad och tacksam…”

Väl Mött / Janne

(Bilderna; Google sökn.)


Länkar för dem och oss som vill veta mer och ha information:

• Information om Jobbtorg Resurs.
• Socialstyrelsen Ekonomiskt bistånd.