Just nu är huvudet tomt! Ingenting händer i skallen.
Ja, eller det händer massor, men inget av vikt…
Som jag skrivit tidigare saknar jag total tillit till den processen, men jag försöker att bara låta det vara och ”åka med!” Jag kan inget göra just nu! Jag kan inte påverka någonting alls och jag har ingen aning om vad framtiden ger och erbjuder mig. Det finns helt enkelt ingenting jag kan påverka och göra i dagsläget!
Det kan få vara där, i marginalen av tillvaron, men det vore fint om jag kunde låta bli att påverkas av det!
Påverkas = Oro, stress, frågetecken, nervositet, mindervärdighetskomplex och rädslor.
Medveten närvaro!

Med min galna motorvägstrafik av tankar och funderingar, blir det oerhört svårt! Jag önskar att behärska det och jag skulle även vilja att det blev en god vana, som till exempel att borsta tänderna!
Hej vad det går…
Jag vet inte om det var ett sådant där halvvaket tillstånd, men det jag säkert vet är att det här endast sker när jag sover i Alby och tillsammans med honom jag älskar och alltid vill vara nära, nära…
Men det är i förorten och i Alby som det sker!
Anledningen till att jag tycker att det borde vara ”påhälsningar” på Söder, i det huset jag bor i där, är ju för att huset är gammalt och det är ett hus där mindre bemedlade människor bott under många årtionden, och de som varit för ”sjuka” för att kunna hantera samhället ensamma!
Det finns personal i huset, så det som inte kan eller vill ha en ordnad tillvaro, får stöd och hjälp!
Det hänger en hel del ångest och tårar i trapphuset och korridoren, men dock inte i min lägenhet.
Det är aldrig några konstigheter där… På mina kvadratmeter!
Jag upplever att jag blir betittad och studerad… Känslan av att aldrig vara ensam!
Ja, jag erkänner! Jag tror på andar, energier och de som vill se till oss, eller mig i det här fallet!
Skyddsänglar eller skyddande energier… kalla det vad du vill.

Det blev lite skrivet ändå… Det flyter på i alla fall, även om huvudet känns tomt…
Japp, tomtar och troll och läkare och Mindfulness och Meditation!?
Jösses! Hur virrig kan man bli!? Och slutklämmen på allt detta jidder..? Ja, du…
Han pratar om Gunilla Persson, han snarkar och han sågar mina historier om tomater, tomtar och troll… Jag är galet förälskad… Det går inte över.
Jag vill vara honom nära, nära, hela tiden.
(Bilderna hämtade via Google & Bildsökn.)