En dikt om kärlek och att älska. Våga be om hjälp att vara rädd, frågande och kunna säga; "Håll om mig, när jag själv är som svagast…"

Kom mot mig…

Dina andetag, dansar tätt i skogen och kring jordens yta.
Syresätter tillvaron. Syresätter allt…
Om jag av rädsla, inte orkar mer, gör du mig sällskap?
Ta mig i dina armar, ger mig styrka, ge mig mod.

Låt mig förenas, med din oräddhet.

Jag kan omöjligt älska dig mer än detta.
Jag kan på inga villkor, ge dig mer än så här.
Skyddad av väggar, som bärs upp av kärlek. Tillfredsställelse.
Som stärker, för oss samman, till en oändlighet.
Rör dig inte ifrån mig.
Försvinn inte.
Kom mot mig…

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s