"Min filt, den med alla vackra stjärnor på." Prosa med lyrik-känsla. Filten symbolen för sammanhangen, friheten och modet… Även en dikt, bjuder jag på.

Min filt, den vackra och mjuka pläden, den med alla vackra stjärnor på… 
Den jag har haft med mig väldigt länge och som får min fantasi att vandra iväg upp mot himlen, natten och alla stjärnor, alla planeter.
Att fly undan verkligheten, en stund. Fantisera.
Att komma bort från det verkliga livet, som i meditation
.
I min säng om natten är det ibland allt jag har över mig. Somliga nätter är det allt som täcker min bara kropp. Jag bäddar inte upp sängen. Jag väljer att somna ovanpå sängkläderna och med filten över mig.
Jag har släpat runt på den en tid, Min filt, den med alla vackra stjärnor på.
Jag har haft den med mig när jag sovit på härbärgen, vilket på sin höjd skedde två eller tre gånger, och jag hade den med mig när jag sov hos någon missbrukar kompis, för att bara ha den över benen när jag somnade av all fylla, alla fester och berusning. 

I en av de väskor som jag släpade runt på den sommaren, över hela staden, hade jag den där filten med mig. 
Mobiltelefoner försvann, datorer, kläder, prylar, syster och väskor blev jag bestulen på. Men filten, den fina varma filten, den med alla stjärnorna på, den hängde kvar. Av någon anledning hänge den med och mot slutet, innan jag kapitulerade och bad om hjälp och stöd, då hade jag fortfarande filten kvar, med lite kläder och hygienartiklar i en väska som jag lyckats med att kunna behålla och hålla reda på. 

Den där filten finns hemma hos mig ännu, på Södermalm och i min lilla lägenhet, på Städboendet och det jag ibland cyniskt kallar för ”pundar-kåken.” 

Huset som är min ständiga påminnelse om vem jag är, vad jag är och var jag kommer ifrån.
Alla som bor där, inklusive jag själv, etiketteras som ”Missbrukarjävlarna” och många av oss är som vålnader och spöken i alla rummen och korridorerna. Begråter förfluten tid, skriker av ångest och skuld. Vankar ibland, av och ann.  

Den där filten har tvättats otaliga gånger. 
Den har varit med på vägen i tillfrisknandet. Filten var med vid mitt hejdundrande återfall vid julhelgen förra året, tvåtusentretton, och den har blivit lite av en symbol för mig. 
En symbol för drogfriheten, för modet, kraften och orken. Den har varit sinnebilden för det varma, ombonade och trygga. Jag har sovit med den. Mina katter har vilat på den, på den tiden jag hade dem och den har varit prydnads-pläd i min tidigare vackra våning i Hammarbysjöstad. 
Min fina filt, den med alla vackra stjärnor på…
Min våning som jag sedan länge tappade bort och som jag förlorade med drogerna, som jag sköljde ned i försöken att få försvinna och bara finna bedövning. Bort från allt och med riktning mot bortom och bortanför.

Filten, den varma mjuka och fina filten, den med alla stjärnorna på, den har jag haft med mig ute under månen och stjärnorna, när jag inte haft någonstans att sova och ta vägen om natten. 

Jag har haft den med på vandrarhem och på mindre hotell, när det fanns pengar till det och den har även varit oerhört smutsig och lortig, precis som jag själv varit stundom.

Det hade förmodligen kunnat vara vad som helst, som följt med på de här vandringarna ner emot botten av missbruket, så är det ju. Men det är filten som varit med hela vägen. En liten bit av det förflutna, med katter, vackra saker, fina kläder och ett ordnat liv, till ett liv ute i parker, sovandes på någon kompis soffa och hos några tillfälliga missbrukarkompisar, som erbjudit en sängplats. 
I väskan har filten alltid fått plats. 
Min fina filt, den med alla vackra stjärnor på.

Numer behöver jag inte vara orolig för sömnen. 
Jag behöver inte heller känna oro för att inte få ha mina saker ifred, för det är inte mycket jag äger.
Jag behöver inte vara rädd för att andra ska väcka mig mitt i natten och jag vet att det finns en varm kudde och en mjuk filt med stjärnor på som väntar på mig, på Södermalm.

Andra nätter har jag den härliga lyckan att få vila min kropp och mitt huvud tillsammans med och mot, kärlekens ryggtavla. 
Mannen jag alltid vill vara nära, nära…
Det är en förmån.
Det är tacksam tacksamhet.
Filten får vara kvar och den flyttar med mig till nästa stopp i mitt liv. 
Min fina filt, den med alla vackra stjärnorna på.
Min gamla filt som vet allt, sett det mesta och varit en följeslagare.
Fånigt va? Löjeväckande?
Det må vara hänt. Det är min reflektion över det små tingen i vardagen som ger mig glädje och en känsla av sammanhang.


Min filt, den vackra och mjuka pläden med alla vackra stjärnor på.
Den jag har haft med mig väldigt länge och den får min fantasi att vandra iväg upp mot himlen, natten och alla stjärnorna och planeter.

Det är länken mellan dåtid, nutid och planerna för framtiden.
Känslan av ett sammanhang…
Min fina filt, den med alla vackra stjärnor på.

Väl Mött / Janne

(Bilderna är dels privata, men också funna på Google Bildsökning.)


Jag andas…


Äntligen ljuset! 

Äntligen levande och ljus. 

Havets stilla blanka yta, 
mitt tysta lugna inre.
Möt mig. Se mig. Älska mig.
För allt det jag är, hör mig!
Jag andas…
Jag är levande!

Poeter.se. Läs; Slutrapporten från obduktionen och Rättsmedicin… – Fri form av JanneArthur

Texten är skriven för några år sedan. 

Jag skulle flytta och fann det jag önskar att glömma, i en låda… 
Min man och bästa vän var död sedan några år tillbaka, och minnena kom emot mig…

Väl Mött / Janne 

God Morgon Världen. Mest tomt av ett ingenting. Nybakat bröd. Kaffe, kaffe, kaffe… En dikt. Och hemåt och Mindfulness. Mående och skam…

God Morgon Världen.
Tidig morgon. Kaffe och ensamheten. Aftonbladet. Tända ljus. Färskt bröd.
Den andra delen av den här kärlekshistorien sover ännu.
Grannarna grälar och något barn gråter någonstans.
Alby klockan 06.20.
Uppskattar Alby. Min kärlek bor här, han jag alltid vill vara nära, nära…

Månadens lyx är förmodligen nybakat bröd på morgonen.
Det doftar i hela lägenheten. 
Under natten har den nyinköpta Bakmaskinen bakat bröd och det finns färskt lantbröd att njuta av på morgonen. Brödmaskinen tillhör min kärlek och den ägs inte av mig. Jag själv har inte råd med den typen av tekniska prylar, men även jag får avnjuta brödet. 
Tacksam tacksamhet. 

Tänker på svunna tider, då det där med frukost, kaffe och nybakat bröd inte alls var viktigt. Varför äta mat, när det fanns annat att dricka direkt på morgonen. Sprit, bland annat…
Jag är tacksam att jag inte är där. 
Jag är glad att jag får avnjuta bröd, en mugg kaffe och dessutom har jag fått sova i en stor, skön och mjuk säng hela natten och det tillsammans med någon jag älskar, för att inte säga avgudar och är fullkomligen uppslukad av. 
Jag kan gå på vatten för honom…

Jag skall iväg och möta min terapeut på Maria Capio.
Vi ska samtala och hon skall vägleda mig igenom Mindfulness övningar och förmodligen prata om mediciner och tillvaron i allmänhet.
Maria Capio, före detta Maria pol, ligger på Södermalm och jag passar på att ta en promenad hem till min ”pundar-kåk” för att se till posten, hälsa på personalen, lämna utandningsprov och vattnat min stackars ensamma blommor.

De dagar då det är planering och sådant som bara skall och måste göras, växer den där inre stressen till sig i kroppen. 
Jag behöver inte vara orolig och stressad för alla inblandade, vad gäller terapeuter, läkare, Jobb Torg Resurs och Socialförvaltningen, har sagt till mig att ta det vackert och sitta ner i båten! Saknas orken eller humöret räknas till ett lågvatten märke, kan jag bara ringa och säga som det är och vara hemma. Ingen tvingar mig till någonting!  
Det är inte bra att förpuppa sig ensam hemma. Det är inte alls bra att välja ensamheten, istället för att ta sig ut och möta människor och verkligheten. 
Jag gör så gått jag kan och lite till. Jag försöker och anstränger mig. Det är alltid en bra idé att försöka göra tvärtom än vad humöret och känslan säger. ”Gör alltid ett försök och avgör sedan…”
Just nu och just idag är känslan att det är en bra dag. Det känns ljusare och lättare.
Jag skall ut i tillvaron och tanka min tankar och se på människorna. Det gör mig gott.
Med tanke på hur jag har mått, med depressioner och lågvattenmärken av mående, är det skönt att vakna på morgonen till känslan av lättnad och ”enklare att andas.”
Det finns oerhört mycket skam i att vara deprimerad fortfarande och att dessutom prata, skriva och orera om sitt mående och om sina mediciner, är ännu genant och pinsamt, så jag tänker skriva mer om det. En fördjupningsuppgift från en god nyvunnen vän.
”Skriv om människor reaktioner, dina egna reflektioner och hur det egentligen är…” 
Jag ska göra det. Återkommer i ämnet…


En mugg kaffe till. Se över nyheterna, som jag uppskattar, men som egentligen inte borde få vara starten på morgonen.
Som jag skrivit tidigare, det är ingen bra och positiv start på dagen!

De har slutat gräla, grannarna och jag ska göra mig i ordning och komma iväg och ut i verkligheten.
Så här långt, en bra och fin morgon.
Så här långt mår jag fint och ser fram emot mitt möte på Capio.
Det blir bra. Allt ordnar sig alltid, som min mormor sa… Alltid!

Väl mött / Janne


Jag vågar, jag kan och jag vill…

Av min längtan, ska jag blottlägga mitt jag.
Jag ska visa er, mina tankar,
funderingar och fria vilja!
Jag är inte rädd längre.
Jag saknar allt och har inget.
Jag äger mer, än jag någonsin gjort.
Och den hunger av skapande glädje,
som brinner i mina ögon, ska få brinna mer!
Och jag skulle släppa lös mig själv,
mina brinnande känslor, i alla städade rum och
bringa oordning. 

Väl Mött / Janne