Funderingar jag tänkt och tankar jag tankat under dagen; Tandläkaren. Tacksamhet. Stress, stress och stress. En kaffe på vägen. Väntrummet på Maria. Lekstuga. Och en dikt.

Tack och lov! 
Mina tänder är i ett relativt bra skick. 
Bra gener, sa tandsköterskan. Och med tanke på att jag inte besökt tandläkaren på några år, att jag levt som jag gjort och att jag lyckats med att bita sönder ett par tänder, så ser det allt som allt riktigt bra ut. 
Det finns inte ens hål i tänderna!
Tacksam tacksamhet.
Nu skall jag träffa tandläkaren om ett par veckor och få ett kostnadsförslag på vad det kan komma att kosta att ordna till allt det där som blivit fel och fult i munnen. 
Jag önskar bara få ett fint och trevligt leende och slippa skämmas för alla missfärgningar och all den tandsten som dessvärre uppkommit genom åren.
Jag hoppas på hjälp från Ekonomiskt Bistånd och Socialförvaltningen, men med tanke på uttrycket som Socialsekreteraren använder sig av; ”Lida brist på tugg-förmåga,” så ser det väl ganska dystert ut. Jag menar, jag ju har inga problem med tuggytorna, utan vill bara laga det som är trasigt och få fina rena tänder! Det är viktigt för mig! Jag tror att det är viktigt överhuvudtaget! 
Människor lägger märke till en sämre tandhälsa och jag själv reagerar på dem jag möter, i missbrukarkretsar, som har dåliga tänder. Tyvärr. 
Jag erkänner! Ett tillkortakommande hos mig!
Jag har som sagt alla mina tänder kvar, för det finns de som är jämgamla med mig och som levt väldigt hårt, som saknar mycket av sitt garnityr! 
Som sagt, jag har ändå tur! Tur o oturen kanske..?

Det ordnar sig. Jag får kanske söka fonder eller be om ett låna av någon. 
Min syster kanske, eller min kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära…

Jag stressade på ,morgonen. 
Stressa till Apoteket, invänta godkännande från Socialsekreteraren angående fakturering och rekvisition på summan av medicinerna. Det ordna sig! Tack och lov! 
Jag hann också med att lämna upp alla preparaten till Capio Maria, före detta Maria Pol, och deras medicinhantering innan de stängde klockan tio.
Sedan var det hem igen och möte upp min fina Kontaktperson på Stödboendet Södermalm, där jag bor när jag inte är hos kärleken i Alby! 
Min fina ”pundar-kåk!” Huset är galet fint, som sagt, men det är en väldigt stökig plats att bo på. Rörigt. Mycket aktiva missbrukare. Mycket droger och ”spring!”
Jag bad att få hennes sällskap till tandläkarmottagningen, ”Pelarbacken,” eftersom jag är så oerhört tandläkarrädd, och allt gick som sagt bra! Men känslan av att ha gjort ett helt dagsverke var påtaglig efter lunch. Stressa både psykiskt och fysiskt tar ut sin rätt på den här gammal gubben, så det blev en stunds vila när jag väl var hemkommen. 
”Hem” just nu och idag blev Alby, igen och hemma hos min vackra kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära…

Jo, och så var det ju det där med väntrummet på Maria. 
Det där väntrummet där alla vi vistas som ska få hjälp med medicinering, träffa läkare, terapeuter, lämna urinprover och möta sköterskor. 
Ett sammelsurium av människor ur alla samhällsklasser. Alla missbrukare. Somliga uppenbart aktiva och påverkade, emedan andra tar detta på fullaste allvar och är mitt uppe i ett tillfrisknade.
Det är ganska knepigt att beskriva känslan när man sitter där, men det är lite av en ungdomsgård eller lekstuga.
Någon är irriterad för att de får vänta på sin tur. En annan är påverkad och stökar runt i sin väska, plockar i och plockar ur och plockar i igen. Någon blir förbannad för att urinprovet inte är rent och blir arg för det inte förstår hur det har gått till! 
Någon annan berättar en rövarhistoria och ytterligare någon vankar av och ann i brist på tålamod och stress.

Ingen av oss som sitter där har egentligen bråttom till någonting eller någonstans. Flertalet av oss är sjukskrivna och har ingenting som väntar. 
Och ändå är människor irriterade, förbannade och tycker allt tar för lång tid. 
Det uppstår irritation för att man måste lämna urinprover och blodprover och besöka läkare flera gånger i veckan. 
Många är jättearga för att allt är så kontrollerat och tufft uppstyrt. Men betänk att de är före detta missbrukare som sak få hjälp, så även jag. Vi som har överkonsumerat allt vi kan. 
Det är klart… Ska man få till gång till vissa mediciner så måste de ske under kontrollerade förhållanden. Bara att gilla läget liksom. 
Många tar återfall och får ”börja om” den långa resan och med procedurer att lämna prover, besöka läkare, ordna med kontroller och intyg och så vidare… 
Det föder ilska, bitterhet och många blir irriterade på ”kontrollstaten” och ”sjukhusets översittarfasoner…” 
Det är bara vi som satt oss själva i skiten, ingen annan!Som sagt, gilla läget och ta skeden i vacker mun. Bara göra som man blir tillsagd och ombedd. hur svårt sak det vara?

Nog om tänder, pengar, Socialförvaltningen och ”missbrukarjävlarna.”
Det är Fredag. Det blir en Fredag framför tv´n.
En kopp kaffe till kanske. Soppa och bröd.

Kan inte låta bli, men tanken på tandläkaren och kostnader gör det, mig matt…
Kan inte riktigt släppa det! 
Tänk om jag måste finna andra lösningar på kostnaderna.
”Problem är till för att lösas!”
Allt ordnar sig alltid, som min mormor sa. Alltid!

Väl Mött / Janne


Ensam ensamhet.

Ensamheten är en öken, 

brännande brinnande, 
i solens gyllene guldgula ljus.
Ensam ensamhet, 
i skymningens färgspektra av regn och aska.
Livet är molnens höjder, och dess vita färg,
i skiftningar av svart, grått, sotigt blygrått, 
är ordens outtalade kärlek.
Du är den andra hälften, 
av mitt blodröda pulserande hjärta. 

2 tankar på “Funderingar jag tänkt och tankar jag tankat under dagen; Tandläkaren. Tacksamhet. Stress, stress och stress. En kaffe på vägen. Väntrummet på Maria. Lekstuga. Och en dikt.

  1. Du beskriver allt så målande att jag blir delaktig och tänker jä-a socialsekreterare och sen be att tandläk skriver ett intyg där konsekvenser av utebliven tandvård nu resulterar i. Helst så utförligt som möjligt och målande. Socialtjänstlagens portalparagraf är viktig; om allas rätt till ett drägligt liv osv. Läste om att du inte kan.läsa böcker nu, vill bara tala om att det är vanligt under tillfrisknande från sjukdom. Kan ta åratal innan läslusten återkommer. Är alldeles sant så ha tålamod och är fullt normalt beteende. Harfrån helt pålpålitlig källa ♡

    Gilla

  2. Åh, tusen tack för dina ord och allra helst om det där med att läsa böcker. Jag har läst så mycket och saknar det, men det GÅR bara inte. Så det där du skrev känns väldigt lättande! Tusen tack! Det som är bra med tandläkaren är att de är en ”enhet” för hemlösa och fd. missbrukare som har daglig kontakt med soc. Jag hoppas de vet vad de gör! Och trevligare människor får man söka efter! Jag tror att jag kan tala med dem senare och berätta som det är!! Var kram!! ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s