Funderade och tänkte till… Jag kan inte låta bli, att till mitt kaffe och alla de nöjessidor som idag skriver om Carola, göra en egen liten reflektion över det skrivna orden och över hennes person.

Jag kan inte låta bli, att till mitt kaffe och alla de nöjessidor som idag skriver om Carola, göra en egen liten reflektion över det skrivna orden och över hennes person.

Carola var en av mina barndomsidoler. 
Men som gay och efter hennes konstiga uttalande om homosexuella, så valde jag bort henne. 
Precis som jag gjorde med Donna Summer.
För Summer gick det riktigt illa…
Men det är ingen som kan ta ifrån den här kvinnan hennes sångröst! 
Hon mår vara en av det märkligaste personligheter vi har i det här landet, men sjunga kan hon!

Carola Häggkvist upplevs konstig, lite udda och märklig. 
Numer säger man väl bara Carola kanske..? 
Hon säger konstiga saker, gör konstigare saker och fullkomligen älskar publicitet, men på sina egna villkor.

Det senaste veckorna har det skrivits mycket om att Carola är en av Sveriges absolut största artister och det må så vara att det är glad-pop och schlager hon sjunger, men hon är en stor artist! 
Hon är en stor entertainer och det på fler sätt än det musikaliska. 
Hon är förmodligen det som brukar kallas en stor stjärna internationellt, med divalater och allt, och det senaste dagarna har pressen dragit paralleller med storheter i USA, just för att hon upplevs som lite kufisk och konstig.

Hon är lite märklig. 
Hon har gjort uttalanden om homosexuella, precis som Donna Summer gjorde på sin tid, vilket blev Fröken Summers musikaliska död. Och precis som Donna Summer gjorde, för att göra avkall på det hon yttrat och för att rädda karriären, så gjorde även Carola ett sådant uttalanden efteråt, att just det där om bögar och flator var taget ur sitt sammanhang. 
Hon tycker själv att hon tagit död på det där… 
Kanske Carola insåg, först efteråt, att hennes allra störst fans finns just inom gay-kulturen och att det kunde ha blivit hennes karriärs sista andetag. 
HBTQ-publiken är i mångt och mycket förlåtande och så blev även Carola, förlåten och välkommen tillbaka efter en tids bojkott av hennes person och tillhörande musik.

Jag tror att hon blivit lite ”konstig” och ”märklig” med tanke på hur stor hon blev, så där över en natt, endast sexton år, och det med dunder och brak. 
Sverige har nog aldrig förr eller senare upplevt något liknande! 
Hon var ju faktiskt bara ett barn och hade ännu inte hunnit med att kliva in i vuxen världen, även om hon själv upplevde något annat och trodde någonting mer om sig själv! 
Hon var bara barnet och rykten spred sig ganska hastigt om att hon var dryg, arrogant och med svåra divalater. Inte konstigt egentligen. Hur tacklar man som tonåring och så ung, direkta framgångar på det sättet? Hur ska man hinna med sig själv och sin egen utveckling? 
Och dessutom när andra sätter tonen för hur man ska vara, se ut och göra, vad blir det av det?
Hur skulle hon kunna veta? Klart det växte henne över huvudet!

Hon har levt i en skyddad tillvaro sedan hon var tonåring. 
Jag tror att hon har haft svårt att koppla begreppet Carola med verkligheten och finna tillfällen och situationer när hon upplevt sig själv som grundad och fundamental. 
Hon har haft sig religion, absolut, men även det har inte känts riktigt normalt och inte heller har hon bjudit in influenser från andra håll i livet. 
Hon är slaviskt Bibeltroende! 
Det torde säga sig själv att det känns märkligt med Bibeln, vars texter sägs sakna stora delar av sin ursprungstext, då de censurerades under korstågen genom Europa, och dessutom är den skriven och diktad för flera tusen år sedan. Ganska stelbent och ytterst trångsynt, kan tyckas. 
Dessutom en tolkningsfråga, alltid! 
Bibeln är ju inte en bok, det är tiotalet fler… Du kan välja de böcker och texter som passar dig och din tro att tyda, och sedan tolka det som du vill…
Detta är det hon levt med, som tröste-filt genom svåra passager i livet och det är Gud hon vänt sig till när livet blivit tungt, svårt och ohanterligt. 
Det är inte mycket som kommit mellan Carola Häggkvist och Bibeln.
Jag har svårt att förstå och tro att någonting annat kommit in i hennes liv och tillvaro, som givit nya andliga influenser, utan hon har förmodligen alltid läst Bibeln, studerat den Heliga Skriften under många år av sitt liv och hon har kanske till och med satt prestige och sitt anseende i det. 

Jag tänker på min egen tro och på den andlighet jag innehar. 
Jag känner att jag är andlig och har en ”kontakt” med en högre makt eller energi, det som Häggkvist väljer att kalla Gud och det har blivit ett sammelsurium av lite av varje. 
Det som tilltalar mig och det som känns fint och bra, har jag tagit till mig och använder dagligen.
Det blir ett hopkok, men jag tror å andra sidan att mitt jag, om jag lyssnar och mediterar, berättar för mig vilka russin i kakan jag ska plocka och njuta utav.
  
Hon mår vara konstig och sticka ut, Fröken Häggkvist. Det är väl en del av henne och hennes person och det kanske är just det som har fått henne och hennes karriär att fortgå..?
Det är en stor artist och underhållare, och med underhållare syftar jag på hela ”Cirkus Carola” och att hon kan sjunga råder det inga tvivel om. 
Hon har en galet vass sångröst. Och Cirkus blir det ju väldigt ofta kring damen.
Men kanske att hon inte ska prata så mycket, vilket jag tror att hon blivit ombedd att inte göra i de första avsnitten i ”Så mycket bättre!” 
Hon säger gärna knepiga saker och enligt henne själv är hon ju inte direkt beläst, förutom den Heliga Skriften som hon förmodligen kan på handens fem fingrar, utan upplever sig själv som mer street-smart. 
Hon har inte studerat annat än i Bibelskola och då under livets Ords försorg. 
Det bidrar förmodligen till mindre ”smarta” och genomtänkta uttalanden och ordval, från hennes sida. Hon har levt i sin egen Carola-bubbla ganska länge och varit skyddad och omhuldad av många, så kanske att hon faktiskt inte besitter just de färdigheterna. 
Märkligt tystlåten har hon ju varit under de tidigare avsnitten. Ja till i går kväll…


Men som sagt, sångrösten kan ingen ta ifrån henne och jag ser ärligt talat fram emot en ny platta, om det nu blir så. 
Hon får gärna vara tyst för mig och använda sig av rösten och sin talang när hon sjunger. Tänk om hon kunde safta på med någonting riktigt coolt..?
Tänk om hon kunde välja att samarbeta med någon av de största i Sverige! Robin kanske eller varför inte Björn och Benny? Anders Bagge? 
Det vore schysst om hela hon kom till sin rätt med ett jäkla bra material.
Lite mer dunder och brak… Hela kvinna, med konstigheter och allt…

Väl Mött / Janne-Lite-Konstig-Jag-Med- Banan


Länkar för oss som vill veta mer;

Guld i dina ögon.

Som den första sommardagen
Värmer du bort all frusenhet
Som en stråle sol på magen
Läker du bort ensamhet

Jag hoppas du vill stanna längre
Mycket längre än en sommarvind
Nu ser jag liv i mina segel

05.30. Kaffe och kärlek. Kärlek och lite mer kaffe. Funderar och tänker efter… En dikt denna morgon. Tankar att tänka och ännu fler funderingar… Att skriva, älskas och "Var är jag på väg!?"

05.30.
Kaffe och kärlek. Kärlek och lite mer kaffe.
Funderar och tänker efter… 
Det påtagliga denna morgon är att få bekräftelse på att jag är älskad och uppskattad. 
Jag kväver honom. Jag älskar mer, än honom…
Denna kärlek, denna kärlek som kan vara så vacker och samtidigt så förgörande.
Att älska som kan te sig så fint och samtidigt bli, vara, ett behov och ett beroende som ebbar ut i besatthet och ett missbruk… 
Galenskap! Jag gör det igen. Andas, någon annans syre.

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. 
En av dem som inspirerade mig att skriva, även då jag som barn stavade hopplöst illa och absolut inte kunde lära mig den svenska grammatiken, är en barndomsvän som jag återfått kontakten med via Facebook. 
Hon skrev väldigt mycket även hon och gör fortfarande. 
Ingen av oss har väl ambitionen att ”göra någonting av det,” med det är en konstform och kreativitet så god som någon. 
Ett kreativt uttryck som jag faktiskt tror att alla människor besitter, i en eller annan form.
Kreativitet kan se ut på så många olika sätt…
Då som nu, är hon en av dem som uppmuntrar, ger mig konstruktiv kritik, ”lyfter upp” och talar om när det kan förbättras och bli vackrare, få ett mer flyt och ett mer ”gung” i det jag skriver. 

Det händer att hon får korrektur läsa det jag skrivit fortfarande. 
Jag tar mitt skrivande och det jag skriver, inkluderat det här lilla nöjet med bloggen, på stort allvar och jag uppskattar att jag kan, vill och ”får leka och hålla på,” så som jag gör…
Jag författade ett inlägg igår om Bloggar, skrivande och hur jag tror och uppfattar att det där med Bloggande ska ”utföras och se ut.” 
Några tycker att jag ”smaskar på” med för mycket text och utläggningar i mina Blogginlägg, medan andra uppskattar just det, det längre utförandet och texternas innehåll…
I alla full fall… 
Min barndomsvän hejar på och upplever att jag har ett unikt sätt att skriva och att jag ska göra precis som jag känner, vill och upplever det. 
Inte ändra på och försöka att ”passa in i någon mall.” 
Det är just det som alltid varit ett av mina problem, att vilja passa in, vara mer ”mainstream,” och uppleva acceptans. Jag vill gärna så ”vara med” och den känslan bär jag med mig sedan jag var barn och tonåring… Utanförskapskänslan. 
Det är förmodligen dags att nå ett eget självgodkännande, kanske inse att göra annorlunda, vara ”egen” och att skapa nya uttryck och göra lite som man vill själv, är helt okej. 
Jag är helt okej…

Och för att föra den här texten framåt och få uttrycka det jag tänker, så är det detta med framtiden och allt som ligger framför mig som blivit ett mantra och ständigt återkommande huvudbry. Dagarnas ständiga följeslagare! 
En annan vän och jag själv hade en chattkonversation om framtiden, livet och olika val man ställs inför, och val man valt att göra och hur framtiden kommer att utkristallisera sig.
Själv står jag här, i ett alldeles nytt skede och vet inte vad jag ska göra, var jag ska ta vägen och hur det kommer att se ut där framme i framtiden. 

Det är där jag ska få hjälp från Jobb Torg Resurs för att komma vidare, få nya idéer och komma på vad det är jag vill och önskar! 
Jag ser fram emot det och jag ser fram emot vad vi kan finna ut av allt detta.
Om framtiden vet jag ingenting och jag har ingen aning… Det är skrämmande och oroväckande, att inte veta och inte ha något bra mål framför sig. Det diffusa med framtiden. Det man inte vet någonting om, skrämmer… 
Och då tänker jag, att det är ett ypperligt tillfälle att lära sig att vara i ett här och i ett nu… Det finns ingenting egentligen att vara orolig och rädd för, för det finns ju ingenting där. Och kanske är det just det som är läskigt och lite nytt, att inte veta!? 
Det tvingar liksom in en i ett ”nytt nu” hela tiden. Medveten närvaro! 
Just det som jag försöker att lära och ta till mig i Mindfulness och under meditation.

Och som vanligt svävar jag ut och skriver om just ingenting. Det gör inget just nu…
Det mesta är virrigt och konstigt för tillfället.

Den andra hälften av den här kärlekshistorien har gått till sitt arbete.
Jag ensam här, i denna märkliga lägenhet. I Alby. 
Men ensam är jag ju inte heller, om man nu tror på ”närvaro av det oförklarliga slaget.” 
Som jag skrivit om förut, så är det ofta en märklig känsla i lägenheten, av att vara betittad och inte alls så ensamt som man skulle kunna tro. 
Obehag? Ja, ibland…


Jag tar en kopp kaffe till.
Pratar med andarna och med Gud om dagen och framtiden.

Ska meditera och ”göra markservice.” Markservice = Dammsuga!
Återkommer under dagen… 
Påbörjat en hel del som jag skriver om just nu.
Tillvaron känns lite ”spretig” och pekar åt alla möjliga håll, precis som jag själv…

Väl Mött / Janne 

Jag ömmar. Jag gör ont.

Älska mig, vrålar kroppen.
Älska mig, skriker tystnaden i hjärtat.
Kroppen ärrad av liv och kärlek.
Destruktiv kärlek och ett destruktivt liv.
Kaskader av färger, kristaller av is… och denna ständiga nöd.
Lider brist och lögnen, nöden, tiden, ensam, beröring…
Jag! Jag…
Jag ömmar, jag gör ont…