En dikt på eftermiddagen och till kaffet. Avnjuta några vackra meningar och ord… Lyrik och dikt… Vad det nu må vara…

Återigen en beskrivning av känslor och känslan när man blir blottlagd, naken och sårbar… När sanningar serveras, om det man helst önskar glömma… 

Och när man ber på sina bara knän om det förlösande orden; Älska mig!

Förtränga.

Väl Mött / Janne






Hårdaste av det solida.

”Ordlöshet. Fråntagen mitt språk och mina ord. 
Tömd. Jag tömmer ytterligare alfabetet, på det jag vet och kan.
Inventerar mina ord, bokstäver och meningar.
Kostnaden för mig och mitt liv.
Summerar, kalkylerar och beräknar.
Billigt. Realisation. Nattfjärilar, såld och horar.
Det värsta, svåraste och bokstavligen det hårdaste.
Granit, marmor och gråsten…
Hårdaste av det solida, din tystnad och mitt stulna språk.”

God Morgon Världen. Kaffe, kaffe och kaffe. Kärlek till frukost och klockan är endast 05.30. Ett inlägg om just ingenting alls. Som vanligt nyheter, Facebook och lite funderingar.

God Morgon Världen. 
Kaffe, kaffe och kaffe. 
Kärlek till frukost och klockan är endast 05.30.
Som vanligt nyheter, Facebook och lite funderingar.

En dag som idag, skall jag möta ”min” sköterska på Maria Capio och prata mediciner, mående och biverkningar, samt få medicinerna tilldelade mig, för de närmaste dagarna.
Jag känner inte av så mycket biverkningar, som jag inte kan hantera i alla fall, och upplever kanske att jag skulle kunna höja min dos ytterligare av Concerta, medicinerna jag stoppar i mig på grund av min diagnos ADD.
Jag själv upplever inte några större förändringar av min person och min koncentration, som jag skrivit om tidigare, men min kärlek säger att någonting händer och har hänt och det är till det positiva. Han har inget konkret att peka på, men någonting är det…
Jag kan uppleva att det är enklare att leva, enklare att andas och det känns mer positivt. 
Men om det är den nya medicinen, eller om det där mörka börjar skingras ändå, det vet jag inte… Det där mörkret som varat väldigt länge och som jag hoppas att jag är på väg ifrån…

Ser över nyheterna på webben. 
Det är stiltje i nyhetsflödet och det känns okej.
Så länge inte nättidningarna fläskar på med nyheter av fasa, ond bråd död och Ebola, så är förmodligen, i alla fall mitt liv, ganska lugnt och skyddat.
Jag är rädd för att jag är van att läsa om fasor och hemskheter, och låter de passera, för det är mycket mord, rån och misshandel även denna morgon. 
Det är en del om helgens teveprogram och lite skvaller… Kanske att livet har hunnit ifatt mig och det är en känsla av normalitet och att vara ”avslagen,” som infunnit sig…

Av en god vän har jag fått ett förslag på att hjälpa till med en bok. Spännande projekt och frågan är vad det blir av det… Mitt eget projekt fortgår och jag har insett att det får och måste ta tid. 
Det är hela tiden ord och meningar i mitt sinne och i mina funderingar, mycket av det blir till små anteckningar emedan annat glöms bort till dess att jag ska sova. Det är som mest flöde innan sömnen kommer och ger lugn och ro.
Jag har några skrivande nyvunna vänner som jag vänder mig till, som själva har seglat den här typen av projekt i hamn. Ett av mina mål i den närmaste framtiden är att få ihop en bok innehållandes allt byrålåds-material och lite till.  
Sedan är det den där boken och romanen som jag har påbörjat och som sakta sakta börjar få form. Det händer grejer hela tiden där, med ursprungs texten och jag får skriva om och bearbeta det jag skrivit. Ambitiöst va? Det låter som om jag var en erkänd toppskribent! 
Jag har svårt att tro att just det, den där romanen, skulle bli en verklighet, men som en av mina skrivar-vänner säger till mig, ”du kan ge ut den själv numer, det behöver inte alls bli dyrt…”
En tanke god som någon och då kan jag ju nå mina mål ändå.
Tänk om jag kunde avsluta någonting någon gång… 

Jag har en del jag skriver på. Har nämnt det förut.
Jag skriver på ett inlägg om kroppen, jag håller på att sy ihop en inlägg om ilska och rädslan inför det och jag har påbörjat någonting som handlar om vikten av att sätta sig själv främst i livet och drogfriheten.
Jag fick ett uppslag av en kompis om meditation och retreat, som även det börjar bli till ett hyfsat inlägg till min fina Blogg, detta som ett alternativ i tillfrisknandet, eftersom jag valt bort Tolvstegsprogrammet för tillfället. Jag fortsätter min personliga utveckling naturligtvis och det är just det som är det viktiga, att inte stagnera och ”tappa bort” sig själv igen. 
Jag ska framåt och lära mig nya saker och hitta ”hem” igen! 
Ibland känner jag att jag drunknar i min kärlek, det han är och står för. Det är förmodligen det som är att leva genom och för någon annan. Jag är förmodligen mer förälskad i honom, än han i mig. Om det stör mig? Nej, inte ännu…
Ibland önskar jag mer kärleks-samma ord och bekräftelse på att han älskar mig.
Jag upplever att han är snål med det där, men ord, känslor och bekräftelse. Han säger inte mycket alls ibland. 
Han är emellanåt den mer betraktande typen och jag… Ja, jag måste förstå och inse att vi alla är olika och att han fungerar som han gör, att hans kärlek ser annorlunda ut och att det ofta får andra uttryck än det jag förväntar mig…
Vad jag vill och vad jag kan få av en annan människa är två olika saker. Jag tänker inte förändra någon som redan är härlig och njutbar… 
Även om jag önskar att det tar sig andra uttryck. 
Jag skriver en hel del lyrik också. Det har blivit mer av det och inspirationer till dem kommer från olika håll… Jag fullkomligen älskar det, att leka med orden och finna nya ord att utforma och placera i texter så att det blir mjukt och fint. 
Sedan om jag är bra på det eller inte, det vet jag inte. En vän sa att jag är blygsam? 
Jag vet att jag kan skriva, men om det är bra är en annan sak! 
Det är alltid någonting jag ”plitar på…” 


Just nu blir det inte så mycket mer skrivet.
Det är mycket som trampar runt i det här huvudet och ibland rinner det ut över tangenterna och blir till inlägg och texter som aldrig tycks få ett slut.
Andra gånger blir det mest ett ingenting och ändå en hel del. Fast utan substans och mest ord och meningar av ingenting.

Dricker mer kaffe.
Funderar över dagen och kan konstatera att det blåser.
Jag längtar redan efter min kärlek, som gått till sitt arbete.

Väl Mött / Janne