Lägesrapport. Funderingar och tankar kring Jobbtorg. Min coach. Livet. Kärleken och balansen i tillvaron! Mer möten och fler äventyr.

Lägesrapport från ”Bottenskrapet” av samhället!

Bottenskrapet och tredjeklassens medborgare… Det vill säga jag själv och de andra som hamnat utanför samhällets konstruktion!
Låt mig påpeka att allt det där som jag omnämner mig själv som och även andra, är en känsla, min tro på hur de som är med i samhället och betalar skatt, ser på oss missbrukare  och de som behöver samhällets hjälp att överleva. Inget annat! 
Och dessvärre har jag fått det bekräftat vid några tillfällen, att det inte är okej att vara en ”parasit” på tillvarons aorta. 
Ja, det är för en kortare tid i mitt liv, ändå desto mindre, saknar inte det där betydelse! 
Nu är det så här! Gilla läget!
Jag ska tillbaka till samhället och leva ett schysst liv. Med alla medel! Om jag så ska krypa tillbaka!

JobbTorgResurs! 
De har lokalerna i Farsta! Med nyfikenhet och med en känsla av ett äventyr, for jag dit! 
Och jag har tur, återigen! Mötet med min coach och vägledare var av det positiva slaget! Mycket tal om andlighet och om livet! Väldigt skönt, inspirerande och igenkännande.  
Nytt möte bokat redan i nästa vecka! 
Det var ett uppfriskande och givande samtal!

På somliga områden har jag oerhörd tur, emedan på andra avdelningar låter ”flowe´t” och turen vänta på sig, det vill säga Socialförvaltningen! 
Vi samtalade en del om det också, om myndigheterna och socialsekreterarna, och det kändes väldigt bra. 
En del bitar föll på plats!

För första gången på mycket länge, så kan jag tyda och utläsa en framtid och att jag faktiskt kommer att kunna ha en, och dessutom njuta utav densamma!
Tacksam tacksamhet! 
Jag hade aldrig fått detta och vara delaktig i det här, om inte jag hade kämpat, jobbat och strävat så hårt! 
Och fortfarande måste jag peka på betydelsen av att sätta drogfriheten främst och det för mitt väl och mående! Att vara observant och lyssna inåt!
Allt det som åstadkommits, raseras och hade aldrig varit möjligt, om jag fortsatt mitt liv i missbruk och destruktivitet!

Och jag kände att hon, min nya coach och medmänniska, hade parallella åsikter med mig! För även hon berättade och ansåg att ”bara” lägga fokus på tillfrisknande och drogfrihet inte alltid är av godo! Andra människor, andra influenser och nya möten med människor i den ”vanliga och normala” tillvaron måste till för att finna en balans och även ytterligare normalitet i samhället och världen! 
Hon berättade och tyckte sig vet att om man lägger all sitt fokus, all energi och all tid på tolvstegsgemenskapen och drogfriheten, så är det många som ändå inte håller samman, utan faller igenom! Det kan bli för mycket! Allt har en balans! 
Det måste finnas en sund syn och medvetenhet även för det! 
Allt i livets soppa måste ha rätt mängd ingredienser för att sammansättningen ska bli smidig och hanterlig! Det kändes bra att få höra det! 
Det gav mig bekräftelse på att jag själv inte vandrar på helt fel vägar!
Jag hoppas och tror, min intuition säger mig, att det här blir bra, rätt och riktigt!
Det blir alltid bra, som min mormor sa! Alltid!

Väl hemkommen, ”hemma” just idag och ikväll är Alby förstås, bestämde jag mig för ett varmt bad och njuta av en lugn meditation för att stilla allt surr i huvudet.
Jag tänker på min ekonomi. Jag tänker mycket på mitt boende.
Funderar över skammen att behöva få ekonomiskt Bistånd och jag ältar en del av det jag gjort under mitt missbruk!
Jag funderar över min kärlek och att jag erkände min osäkerhet och mina grubblerier idag för honom. 
Jag känner att jag i och med all personlighetsutveckling, terapi och alla mina samtal, samt månader av drogfrihet som passerat, fått mycket att tänka på. Och mycket av gamla passerade händelser och situationer har börjat mala och önska min uppmärksamhet. 
Det är oerhört mycket som snurrar runt och jag känner mig än mer sensitiv och intuitiv. 

Jag hoppas att det klingar av, allt idisslande och jag hoppas att jag kan släppa taget och låta somligt av allt det där få vingar och flyga iväg dit där det hör hemma. I det förflutna…
Jag upplever också att ju mer jag försöker med rena viljan att få stopp på det hela och få tyst på alla grubblerier, begrundande och filosoferande, desto mer skriker det och desto mer högljutt blir det. 
Och det är där det fina med Mindfulness kommer in. Mindfulness som är en typ av meditation och som ska få mig att nå acceptans och en ”medveten närvaro.” 
Med den kunskapen ska jag kunna låta tankarna vara där utan att dras med i dem och inte heller låta dem påverka mig så mycket. Acceptans handlar det mycket om. Ungefär som med vädret. Du kan inte påverka vädret alls, inte mer än att klä dig efter klimatet. 
Du accepterar att det är som det är med väderleken, du är maktlös. 
Acceptera. Acceptans. 
Ungefär så skall min inställning till tankarna bli/vara. Det kommer alltid att vara där, kan inget göra mer än att acceptera och förvalta dem på bästa sätt. 
Inför tankarna är jag maktlös! Kanske klä sin attityd med schysstare inställning och bara observera och känna acceptans.

Nu ska jag invänta min man, han jag alltid vill vara nära, nära…
I  morgon är det DBT och ett möte på mitt Stödboende på Södermalm. 
Min fina kontaktperson kommer att närvara och så även Socialsekreteraren på Vuxenenheten. Vuxenenheten som inte har någonting med Ekonomiskt Bistånd att göra, tack och lov, utan är en avdelning för sig. 
Vi ska samtala om boendet och hur vi ska komma vidare. Även det ser jag fram emot. Lite spännande och jag ser det som ett nytt äventyr för morgondagen också! Tv. En kopp kaffe till. Skriver lite mer och ser på mina nyheter. Längtar och väntar. Han kommer snart… 

Väl mött / Janne 
(Bilderna är mina privata.)

Tänkta tankar, samt funderingar att tanka… Kaffe. Socialförvaltningen. "Kåt, glad och tacksam," igen. Ovetande. Återfall, och de som väljer det! En dikt kanske?

Denna morgon är det mörkt i hela lägenheten.
Just nu, ensam…
Kaffe för min del, och mina funderingar, samt dess ord.

Jag fastnade lite i gårdagen.
Tänker fortfarande på Socialsekreterare som är så förbannat rigida och rider på sin förbannade paragrafer och regler, och dessutom undanhåller viktig information!
Status quo; ”Kåt, Glad och Tacksam…” 

Det finns ingenting värre än den där känslan att vänta och inte veta!

Jag blir irriterad och arg, återigen, på Socialsekreteraren på Ekonomiskt Bistånd! Jag är ännu ovetande om jag kan få hjälp med mina tandläkarkostnader. Jag får inga tydliga svar!
De, myndighetspersonerna, önskar att jag levererar det som de önskar och till deras belåtenhet, men jag själv får inte fråga, ställa krav och ifrågasätta.
Jag är där igen; ”Kåt, Glad och Tacksam…”
Jag får inga riktiga klara svar på det jag undrar och funderar över!
Jag måste ta reda på vad som gäller och hur mina rättigheter ser ut!
Det finns ingenting som säkert säger att jag får hjälp mina tandläkarkostnader! 
Hon önskar ett utlåtande först och bestämmer därefter! 
Jag har tydligt berättat vilka problemen är med mina tänder och jag har även klargjort hur munnen ser ut och vad som måste lagas och åtgärdas! 
Och ändå kan jag inte få ett klart ja eller nej på frågan om de kan bistå mig! 
Jag blir återigen tvungen att göra en djupdykning i Socialtjänstlagen, dess paragrafer och rigida fackspråk! 
Och detta märkliga som ständigt är återkommande, som de säger och matar mig med, ”att de vill underlätta för mig, att de finns där för mig och mitt väl, det är där hela vägen” och ändå arbetar de precis tvärtom!

En av mina läsare skrev i en kommentar härom dagen att ”man måste vara frisk, stark och besitta kämpaglöd, för att vara sjuk och dessutom kunna be om hjälp!” Det är dessvärre sant! 
Och! Det är inte första gången jag konstaterar att det faktiskt är så!
Jag får inte klara raka svar och inte heller vet jag om jag kan få hjälp… 
Var vänder jag mig? 
Vem hjälper mig? 
Jag har inte råd med detta på mina ”högar” av pengar jag får från staten och Socialförvaltningen. 
Jo, det blir ”högar” om man växlar pengarna till enkronor. 
Inga jätteberg, men dock små högar… Det ser mycket ut då!

Jag blir stum faktiskt! Trött! Ledsen!
Jag ska visst bara vara jävligt ”Kåt, Glad och Tacksam…”
Dessutom fick jag en specifikation över hur mitt bistånd kommer att se ut för December! En sådan får man varje månad.
I den fina specificeringen fanns en faktura på min hyra och med den en förseningsavgift a’ 50:- från juli månad i år! 
Hon önskar att jag betalar den avgiften och hon ber mig att göra det nu, i november!? 
Jag har lite svårt att veta vad som gäller och vad de önskar, när just den fakturan går direkt till Ekonomiskt Bistånd! 
För att förtydliga detta…
Den första fakturan jag fick när jag flyttade in i ”pundar-kåken” på Söder den första juli i år, skulle jag reglera själv med de pengar som blev över efter mitt Stödboenden på Östermalm! 
Vilket jag gjorde!
Och därefter har alla nästkommande fakturor gått direkt till Social-förvaltningen! 
Så hur ska jag kunna  veta? Irriterande, eftersom jag vill göra rätt och riktigt, och ser till mig och mitt hela tiden!
Och dessutom komma i efterhand om be om femtio kronor? Men allvarligt!?
Jag tycker och känner att de antingen skulle kunna betala den summan för min räkning, eller också skulle jag ha blivit informerad om detta tidigare! 
Och 50:- vad är det att tjafsa om!? 
Ja, det gäller även mig, att inte tjafsa, men om jag inte vet om att Socialförvaltningen inte har råd med 50:- så måste jag bli informerad om det, för att överhuvudtaget kunna åtgärda problemet!
Ja, tjafs! Ja, löjligt och småsint! Av mig kanske!? 
Men det är ett evigt lallande och krånglande med Ekonomisk Bistånd! 
Alltid är det någonting de vill, önskar eller som ska kompletteras eller verifieras ytterligare!
Jag är oerhört trött på dem! Jag vill inte vara ”Kåt, Glad och Tacksam…”
Oerhört ledsen och utmattad! Ibland; Uppgiven och fullständig likgiltig!
Och som vanligt, de ska ju finns till för mig! 
Underlätta för mig! 
De ska bistå mig så långt de kan och förmår, och ändå är det alltid jag själv som får gegga runt, tiga, tigga och göra precis som jag blir ombedd! 
Jag ska bara vara ”kåt, glad och jävligt tacksam!”
Jag förstår dem som väljer den enkla utvägen, att ”gå ut igen och plocka upp drogerna!” Jag gör faktiskt det, jag har full förståelse…
De gör det inte alls enklare, de där myndighetspersonerna! 
Och väljer man att ta återfall och skita i allt, så är det skönt för en stund. Flykten, ansvarslösheten och lättsinnet…
Man slipper ansvaret, kan lulla runt och vara totalt oansvarig och skita i allt! Det är skönt ibland…

En mugg kaffe till. 
Har inte läst några nyheter ännu. 
Jag ska besöka ”Jobb torg resurs” idag! Nyfiken och spännande. Vad kan det ge?

Min kärlek och man, han jag alltid vill vara nära, nära, sover ännu. Han snarkar bra. Trygghet.
Tacksam tacksamhet…
Besatt? Med nöje!

Väl Mött / Janne-Bitter-Och- Förbannad-Banan

Du älskar mig!

”Berätta mig fri. Kyss mig ordlös. 

Tala till min tvångslöshet, och skildra, beskriv, den obundna kärleken. 

Redogör, parlera, förkunna din vetskap om; Att du älskar mig. 
Berätta om det du besitter och det som bygger bo hos dig; Att älska… 
Befrielsen i sanningen. 
Lättnaden i friheten, när du förtydligar min delaktighet i det vackra, ljusa, rött brinnande sköra…
Att du älskar! Mig!”