"Det är en varm sommardag och jag har hela sommarlovet framför mig…" Ett barndomsminne. Tidigare publicerad prosa…

Det är en varm sommardag och jag har hela sommarlovet framför mig.
Bara jag, mina syskon och mormor. Kanske morfar, men det är mormor och jag som är bundsförvanter.
Mormor håller aldrig handen.
Det är trams.
Min mormor är realist och tycker inte om ”trams och dumheter”. Kyssar på tv fnyser hon åt och hon tycker att ungdomarna får skärpa sig.
Men nu när vi går där på grusvägen, och det bara är vi två i hela världen, tar hon min hand och trycker den hårt.
Det doftar torra tallbarr och damm.
Det är en lång väg att gå och ibland passerar en bil vår väg.
                              
Egentligen vill mormor inte ha sällskap till butiken.
Hon vill vara ifred och barn är bara i vägen.
Mormor vill inte prata och hon önskar att få sköta sig och sitt, och vi andra får sköta vårt.
Hon gör inte skillnad på oss barn.
Men av någon märklig anledning får jag göra henne sällskap genom skogen, över myren och sedan ut på landsvägen, till Gunnarssons lilla ICA-butik, bortanför samhället.
Mormor ger inte några favörer till någon av oss, och hon vill att vi barn håller oss undan.
Ingen är mer eller mindre speciell.
Det saknas lite av det där kärleksfulla hos henne.
Det saknas lite av det där med värme och glädje hos min mormor.
Men ibland, så visar det sig. Kärlek så djup, att det saknas uttryck.
Värme och ömhetstörst, som går vilse hos henne och som aldrig riktigt får uttryck i den gamla kroppen.

Jag önskar att jag kunde säga att hon är vacker, min mormor.
Det är hon inte.
Hon är ingen Greta Garbo och inte är hon smal och slank.
Hon har inte håret i stora lockar och hon är inte noga med naglar och händer.
Hon är gammal bondmora, min mormor. Och även om den lilla gården saknar de flesta djuren numer, så är hon fortfarande hemmansägare och småbonde.

Hon är en matglad kvinna, med alldeles för många kilon kring midjan.
Hon älskar kaffebröd och bakar det fortfarande i vedspisen i köket.
Den nya moderna elektriska spisen begriper hon sig inte alls på.
Tycker att det är dumheter.
Hon tycker att den tar för mycket plats.
Den är ful!
Min mamma och hennes systrar använder den flitigt, medan mormor inte alls.
De där sommardagarna hos mormor, som andades frihet och sol. Sommarlov, bruna ben och brödbak i det stora köket.
Mormors doft på morgonen.
Att gå över åkrarna, barfota, och dofterna av nyslaget gräs och gödsel.
Långa promenader på landsvägen, som dammade under torra sommardagar.
Regnet som gav en särskild doft av barr, våt sand och nyutslagna blommor.
Allt så levande.
Det dammar om vägen där vi går.
Skogen på båda sidor om landsvägen och den är tät, uråldrig och påminner om sagornas skogar.
Träden står tätt, tätt.
Och därinne, säger mormor, bor tomtar och troll. Ett och annat småfolk och älvorna.
Älvorna far omkring därinne under nätterna och de långa sommardagarna, men tidigt om morgonen dansar de på ängen bakom huset på mormors gård.
Jag har sett dem själv!
Jag har sett dem i sina tunna slöjliknande klädnader och det svävar fram över ängen och ner mot ån och vattnet.
I mormors värld finns de verkligen.
Det är verklighet för henne och hon talar alltid med dem när hon är ensam i sitt kök på gården. Jag har kommit på henne ibland, tidigt om morgonen. Jag frågar inte längre vem hon talar till, för hon säger bara att hon talar med det som inte syns.
Hon språkar med dem som ingen ser eller hör.
Och mormors stora trygga knä och nybakade bullar i köket.
Nybakade bullar med mjölk.
Doften av sängkläder och gammal fukt, på övervångingen.
Hallonbuskar, Krusbär och Körsbär. Saftbersån, bakom huset.
Saftkalas med kakor av mördeg och sylt.
Jordgubbar med vaniljglass, i stora koppar av keramik.
Äppelträden, Päronträden och den vackra häcken mot grusvägen.
Stigarna ner mot ån. Det kalla vattnet att vada i och kanske våga sig längst ut, där det var som djupast. Hoppa mellan stenarna och över, upp, på andra sidan där skogen finns. Doften av tallar och blåbärsris.
Modet att barfota fortsätta framåt på skogens vägar av barr, bark och myrornas autobahn.
Äta lite lingon, blåbär och med lite tur, skogens gula guld, Hjortron.

Vi går där, under tystnad, mormor och jag.
Det är en härlig lång och behaglig sommar, som ligger framför mig och oss.
Det långt borta, så avlägset, den dagen då det vackra och sköna tar slut.
Det är långt dit och jag, tillsammans med mormor, njuter av tiden som är. 

Väl Mött / Janne
(Bilderna är hämtade på Google.)

Skriver. Dricker kaffe och skriver, skriver och skriver… Funderingar att tänka över, och tankar att tanka. Uppskattning. Möte. DBT. Kunskap och Stödboendet…

God Morgon Världen!
Onsdag. Kaffe. Alltid kaffe. Börjar min dag med en mugg kaffe och sätter mig ner framför datorn och… Skriver. Dricker kaffe och skriver, skriver och skriver…

Igår, när jag för första gången var på Jobb Torg Resurs, så talade jag just om att skriva med min coach. Vi ska vidareutveckla samtalen kring det och jag berättade även vikten av att få skriva ner mina tankar och funderingar för henne och att jag på något vis vill få in det i mitt kommande yrkesliv.
Vi får se vad det ger.

Igår kväll fick jag en underbar kommentar på Facebook angående min Blogg. 
Jag blev så oerhört glad och överraskad! 
Och just det där, ger mig lite extra skjuts framåt. 
Jag har fått en del ”kritik” för att min Blogg innehåller för långa inlägg och att de är få som orkar läsa dem. Jag blir långrandig och någon tycker också att det blir för mycket av allting.
Det är inte alla som orkar. Det har inte tid. Utrymme. Lusten. Viljan… Lite kortare och snabbare!

Jag tror att det har mycket med tidens anda att göra och att människor har för bråttom och känner att de inte finner spelrum, lustan och ”space” för att läsa och ta till sig de skrivna orden, som kanske är av lite mer substans. 
De allra flesta Bloggar jag finner och tittar på för att finna ytterligare inspiration, är ytterst kortfattade, handlar mycket om nöje, fester, kläder och livets lyxiga njutning. 
Mycket bilder förstås, medan jag själv serverar mer ord med innehåll kanske, och ibland även dikter och poesi.
Jag och min Blogg hör väl egentligen hemma någon annanstans? Eller… Så är det en ypperlig motvikt till de övriga lättlästa Bloggarna och då vänder jag mig till de som är lite äldre än tjugofem och trettio plus… Nöjd med det. Glad för de få som önskar läsa och vara med på min resa. Och de flesta är kvinnor och något äldre! 
Tacksam tacksamhet…
All information, all tillgänglighet som vi utsätts för via mobil, datorn och allt det som vi matas med varje dag, gör oss trötta och utmattade. Självklart önskar vi bekvämlighet och enkelhet och jag bjuder inte riktigt på det i min Blogg.

Den positiva feedback jag fick igår kväll innehöll just det där med vikten av substans och innehåll och jag är glad att läsaren hörde av sig. 
Jag tror att jag har skrivit det tidigare, men jag skriver för dem som vill tänka till, fundera och för dem som kanske befinner sig i en snarlik situation som jag själv. 
Kanske också för att ingjuta hopp hos oss som kanske känner hopplöshet och bebos av känslor som rädsla, obehag och ohanterligheter. Det fungerar att ”komma tillbaka.” Och det går att få till ett nytt och hanterligt liv.
Läsaren, vars kommentarer jag upplevde som en glädjeinjektion, är precis de som jag önskar ska läsa det jag skriver. Jag skriver som sagt inte om shopping, mode, mat eller lyxartiklar och fester. 
Det kan vara skönt och lättsamt det också, som sagt, men jag är inte där i mitt liv just nu, så…
Väldigt glad. Mycket tacksam. Och det glädjer mig att läsaren hörde av sig!

Idag gäller DBT nu på förmiddagen. 
Enskilt samtal med min samtalsterapeut. 
Jag uppskattar det väldigt mycket, för det ger mig insikter och många aha-upplevelser. 
Jag är och blir mer medveten om vem jag är, hur jag fungerar och vad jag kan göra för att underlätta livet och tillvaron för mig själv.

Sedan på eftermiddagen ska jag ha ett ”möte” med Vuxenenheten och min kontaktperson på mitt Stödboende på Södermalm i Stockholm. ”Pundar-kåken!”
Vi ska prata om boendet, min livssituation och samtala om tillfrisknandet och om hur vi ska komma vidare. Det ska bli spännande. Jag känner nyfikenhet och ska försöka att behålla den positiva känslan jag fått med mig sedan gårdagen.


Nu stressar jag vidare. Ja, en mugg kaffe till.
Pussa på kärleken och jag får inte glömma att berätta hur mycket han betyder för mig! Besatthet? Ja, kanske… 
Min kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära är ledig denna Onsdag och själv blir jag sen hem till vårat uppskattade Alby.
Jag lär återkomma senare i eftermiddag. Lägesrapport! Berättar hur dagen och mina möten förlöpt!
På återseende!

Väl Mött / Janne
(Bilderna hämtade på Google-Bildsökning.)

Andas…


Äntligen ljuset! Äntligen levande och ljus. 

Havets stilla blanka yta, mitt tysta lugna inre.
Möt mig. Se mig. Älska mig.
För allt det jag är, hör mig!
Jag andas…
Jag är levande!
Inhale!