Tidigare idag, klockan 15.30. I väntan på Maria Capio. Det som tidigare var Maria Pol. Tankar jag tänkte och funderingar jag tankade…

Tidigare idag, klockan 15.30.

I väntan på Maria Capio. Det som tidigare var Maria Pol.

Jag sitter här tillsammans med fler kvinnor och män, som ska lämna urinprover! 
Det är hård kontroll på oss som antingen medicinerar, önskar återfå sitt körkort, eller för att Socialsekreterare önskar det och så de patienter som ska hålla sig drogfria och rena, för att få träffa sina barn.
Det är som det är! 

Och det kan ibland bli ganska obehagligt här! 
Många samlas samtidigt och fler av dem är farligt risiga! Många är abstinent och det ger otålighet, ilska och rastlöshet! 
Ibland går ”topplocket” på någon av medpatienterna och det blir förbannat Läskigt och skrämmande!
En del vill bara därifrån och önskar få hjälp med en gång. Någon trängs och ytterligare någon blir som galen för att ”kö-ordningen” inte respekteras.
Alla verkar ha bråttom. Alla vill därifrån. Fort. Gärna igår!
Jag har egentligen inga större problem med det där, jag har ganska mycket tid och lever just nu i ett bra och schysst tillfrisknande! 
Jag har stödjande nyvunna vänner omkring mig! Människor som uppskattar mig och jag har min härliga kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära…

Det är en samling av många människor, som djur i bur och det saknas naturligtvis personal och miljön ät stressig! 
Min uppgift är som alltid att försöka vara ”jordad,” grundad och ha en fundamental inställning och känsla, till situationer och platser. 
Jag låter affirmationer om kärlek och acceptans fara igenom huvudet. 
Jag tror att det hjälper mig att släppa mitt högmod, som några i min omgivning bestämt hävdar att jag inte besitter, och anamma en mer kärleksfull och tålmodig inställning…

Jag är okej! Jag försöker! 
Jag bad en bön emedan jag satt där, ”Gud ge mig sinnesro…” och om några veckor får jag förmildring och mer förtroende och tillit. Besöken på Maria kommer att bli färre, så just nu får tillvaron vara okej och acceptabel! 
Jag behöver inte godkänna situationen och jag behöver heller inte vara tacksam, jag behöver bara acceptera och inse att även detta är för en kortare tid. Jag kan inget göra för att påverka situationen och önskar jag få hjälp, medicinering och vägledning i drogfriheten så är det bara att göra och försöka att inte tänka så mycket…
Det är som sagt okej! Det fungerar! Det måste det göra…

Jag gillar kvinnorna i receptionen skarpt! Tack för dem!
Alltid glädje, alltid trevliga och tillmötesgående. Det är respektfulla och hjälpsamma. 
Jag uppskattar nog de flesta av dem som arbetar på Maria och tänker i bland över hur de står ut med alla märkligheter!? Det är stort att det orkar, att de vill hjälpa andra och att de önskar göra en skillnad för några få vilsna själar.
Och just tjejerna i receptionen är två härliga pärlor, gjorda av kärlek och medmänsklighet!
Underbara. Mysiga och kärleksfulla.
Jag ska handla med ett par bullar till dem. till kaffet. Det kanske kan uppskattas..? 


Jag ska bada.
Njuta av ett varmt bad med mycket skum och skön musik.
Jag brukar passa på att meditera när jag ligger där.
Jag badar väldigt länge och blir näsan till ett russin, innan jag kliver upp.
Njuter av en doftande hudkräm och en härlig maskulin parfym, efteråt! Vardagslyx! 
Tacksam tacksamhet. Det ger ännu glädje! Det ger mig en känsla av tacksamhet. 
Det är inte alls länge sedan jag saknade allt det där, att kunna njuta av ett varmt bad och doftande lyx!
Njutning. Lyxigt och avkoppling… 


Morgondagen bjuder på ”ledigt!”
Jag ska fixa lite med markservice. Kanske ta en promenad och invänta Fredag kvällen med film, tv och kärleken.
Kanske lite god mat. Kanske glass och smågodis. 
Kanske bara hålla handen och vara omtyckt.
Tacksam tacksamhet, även för det!
Vardagens njutningar…

Väl Mött / Janne 

(Bilderna är hämtade från Google bildsökning!)

God Morgon Världen. Reflektioner över livet. Ingenting alls, ibland . ADD. Mediciner. Skriver och skriver. Och kärleken. En dikt? Lyrik, önskas det?

God Morgon Världen.
Sov Morgon. Nyheter. Kaffe. Skriver och kramar på min kärlek. Han jag alltid vill vara nära, nära… 
Och vikten av att berätta hur mycket jag älskar honom, hur mycket jag önskar och vill.
Besatthet? Ja, lite kanske…
Kärlek? Absolut!

Livet från den ljusare sidan. 
Det lättar och jag känner att det är behagligare att vara människa.
Skönt. Väldigt behagligt. 
Och aldrig nöjd! 
En önskan om mer.

Jag skriver om ilska just nu, på ett inlägg som jag ska publicera på Bloggen. Jag uppskattar det inte. Obehaget kryper i hela kroppen när jag skriver om det! Att man kan vara så rädd för ilska och aggressioner!?
Jag tänker på min före detta döda man, som jag skriver ytterligare om. Återkommande!
Hans död har inte lämnat mitt system och det hinner ifatt mig. Skriver om det också.
Jag håller på att hjälpa en vän med lite texter. Har aldrig gjort det tidigare och det känns spännande och nytt! Att skriva för någon annan som serverar mig händelser, platser och känslor, är ett äventyr. Det värsta som kan hända är att det blir fel och inte alls återspeglar det som önskas att förmedla. Min vän frågade om jag ville försöka och jag sa ja! Och med detta är jag igång. Jag har tillåtelsen att använda mig av det som inspirerar, till ny poesi utifrån informationen jag får, så jag ”petar och pillar” lite med det också.

Medicinering. Gårdagens DBT-terapi. Mötet med Vuxenenheten på Socialförvaltningen om mitt mående, boende och livssituation. Allt gick bra. Det går bra just nu. 
Efter att jag påbörjat medicineringen med Concerta, som ska hjälpa mig med min diagnos ADD, så upplever jag sakta, sakta förändringar själv. Till det positiva. Glädjerikt och förhoppningar! 

Jag kom på härom kvällen att de där småljuden in stör fullt så mycket just nu. Småljuden som består av tickande väggklockor, grannar som går över golvet, surr ifrån datorn och ljud från tv´n.
Jag kan lyssna på musik och skriva samtidigt! Wow! 
Jag behåller fokus bättre och jag har även försökt mig på att läsa. Det fungerar bättre. Inte bra, men det blir och är bättre. Så efter bara några veckor med ny medicin så har det givit små framsteg, som jag själv kommit underfund med! Smygande, smygande, förändringar och det känns bra. 
Fördelaktigare hoppas jag att det blir, livet… 
Jag har en önskan om att få njuta och må bra och det oavsett om jag behöver hjälpmedel och kryckor i form av mediciner och terapi. 
För hand i hand med mediciner och det nya med det, så tror jag att mina enskilda samtal och DBT-terapin, blir enklare att tillgodose för mig och att jag får än mer nytta och glädje av det. 
Fokus och uppmärksamheten blir bättre och då blir det även enklare att lyssna, ta in och bli mer eftertänksam, istället för att rusa iväg i mina känslor. Jag har en förmåga att göra det… 
Jag är sensitiv och intuitiv, uppskattar den sidan hos mig själv. Ibland blir det mycket och därav de återkommande depressionerna, men andra gånger så är känslolivet uppskattat av mig själv. Ska bara lära mig att hantera dem bättre med Mindfulness och meditation…

Jag söker en katt. Inte med ljus och lyckta längre, men jag önskar sällskapet igen. 
Jag har haft många och mycket djur. 
Katter och papegojor, bland annat. 
Även hund för många år sedan…
När jag väl fick dispens på mitt boende för att ha husdjur, så fick jag bråttom, önskade och väntade… 
Det hände inte så mycket. 
Även om jag själv lade ut annonser och sökte efter någon som önskade min hjälp, så hände det inte så mycket…
Jag väntar och tror att det kommer till mig vid tillfälle. Det handlar om att ta det lite lugnt i vanlig ordning, låta det sjunka in och smälta det lite grann. Även jag behöver lite tid att ”landa” i saker och ting och inte alltid rusa iväg och göra saker överilat. Det jag fortfarande känner är att jag önskar och längtar. Jag är en oerhörd djurvän och älskar djur… Allt har sin tid…

Frukost. kaffe och lite mer kärlek till mannen jag ”avgudar.”
Det blir en bra dag. 
Jag är en okej kille och det känns lättare att andas och leva. Äntligen.
Jag ger upp om det som hindrar mig och bekymrar mig. 
Överlämnar det till Universums Energier och Stjärnstoff, mitt högre jag!
Någon etiketterar detsamma för Gud! 
Allt blir alltid bra, som min mormor sa. Alltid!

Väl Mött / Janne



Jag står stadigt…

Regnet och tystnaden, berättar min historia! 

Du var chanslös, från början. Intet ont anande!
Det finns inget kvar här, för dig, för jag har varit där!
Du kan ta min person, mitt jag, försök krossa mig!
Men jag har valt och jag väljer. Du tillhör inte mina val.