Fredag kväll. Virrvarr av tankar som jag tänkt och funderar ännu mer över tankarna som behöver tankas. Du får mer än gärna ta del av dem! Alby! Och Kärleken, som alltid…

Fredag kväll.
Just nu är det ett virrvarr av funderingar. Du får mer än gärna ta del av dem!

Min härliga man, bästa vän och fullständigt galna kärlek, är ännu på sitt arbete. 
Slutar med lite tur vid nio.
Jag har ägnat min Fredag och ”lediga dag,” till kraft och återhämtning. Vilat. Skrivit. Mediterat. (Meditationen fungerar inte till fulländning ännu, men jag gör det!)

Är i Alby. Mot Norsborg till! 
Jag älskar Alby och skulle mycket väl kunna tänka mig att bo och leva här, men den här skrivande mannen är lite för bekväm. 
Det är långt att åka och jag är en gnällspik!

Lite information om Alby; Alby är en av Stockholms tätorter och är en del av Miljonprogrammet i Stockholm, som byggdes under åren 1965-1975! 
Alby är en kommundel i Botkyrka kommun. 
I Alby ligger Subtopia, där Cirkus-Cirkör har sin verksamhet.
Sammanlagt bor det cirka 13 200 invånare i Alby! 
81,9% har utländsk bakgrund. Inget stället för rasister att bo på alltså…
De flesta bor i någon av Botkyrkabyggens 
3 000 lägenheter.
Det tidiga Alby låg högt på ett berg. Landskapet har förmodligen reste sig ur havet. Man ser inga spår av det där, att Alby legat under havsytan, men jag fann lite fakta om det när jag sökte på Alby!

Det var ett skärgårdslandskap, och man har återfunnit hällristningar från stenåldern, ca.1800 f.kr. 
Alby förmodas att vara den hittills enda kända boplatsen från bronsåldern i Mälardalen!
Vid stora utgrävningar i och omkring Alby och Albyberget, har man funnit fynd av lera och keramik, från bronsåldern, bland annat kärl, fat och krukor.
Spännande va? Inte bara invandrade här… 
Men det är också det som jag upplever är så färgstarkt och kontrastrikt, mångkulturen. 
I dag, till exempel, när jag gick och handlade, så funderade jag över hur många av världens språk som talas i Alby? 
Och jag tänkte på personalen på Alby Matcenter. De verkar trivas där och det är en hel ocean av matvaror från jordens alla hörn. Jag har nog skrivit det tidigare, men det är en utflykt och ett äventyr att gå där och botanisera bland hyllorna…
Jag funderar ganska ofta över vad de tänkte med, när de byggde dessa hus, för vackert är det inte. Inte alls! Men det är en speciell stämning! 

Från det ena till det andra. 
Marcus Birro. Rasist eller? 
Jag missade det där totalt och blev informerad av min mer påläste kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära… 
En krönika och twittrande om Muslimer. 
Kränkande och rasistiskt skrivet. Jag har läst det och kollat upp det själv, för jag tänkte att de förmodligen var ett missförstånd. 
Men Nej!

Marcus Birro är religiös. Jag tror att han tillhör Livets Ord. 
Det var hans räddning undan spriten och drogerna.
Och vi vet ju vad Livets Ord gjorde med artisten Carola, när hon gick ut och sa att homosexualitet är en sjukdom och att det går att bota med bön. 
Deras lära, Livets Ord, förkunnar det! 
Hon hamnade med skägget i brevlådan och en stor bojkott som följd.

Undrar vad Marcus Birro tänkte med när han skrev sin krönika och sina twittrar om Islam och Muslimer?  
Och dessutom, vid ett senare tillfälle, medverkade han också i någon märklig ”pod-sändning” om just Islam och pratade om följderna av att han ifrågasatte religionen och dess anhängare i sin krönika/twittrar? Pod-sändningen hölls av rasister kända för sina fientliga åsikter om just Muslimer och troende Islamister.
Tänkte han alls? Självklart reagerar omgivningen med att han besitter rasistiska åsikter. 
Ursäkta, men vad trodde han?
Och han försvarar sig med att han tycker att det är lika naturligt och okej att ifrågasätta Muslimer, som det är att diskutera kristna. Det stämmer ju! Det måste kunna pratas och diskuteras, religionen, det är viktigt, men han gör rena rasistiska uttalanden och han skriver som om han var onykter och inte tänkt igenom det han uttrycker. Man kan inte skriva att Muslimer är mer våldsamma och hatiska än andra troende! Det får man äta upp!
Det är lite infekterat det där. Det hela känns märkligt. 
Han påstår en del saker som inte stämmer!
Han begår misstag vår finkulturella Birro. Läste någonstans där han uttryckte att motargumenten av dem som kritiserade honom var obegåvad och icke igenom tänkta. 
Jag tror inte att han själv tänkte igenom vad han gjorde. 

Han har gjort det där förr, uttalat sig om saker som han själv inte vet så jävla mycket om, som tex. RFSL och att organisationen skulle vara för en legalisering av prostitution och bordeller, vilket inte alls stämmer. 
Hans tolkning och hans ordvrängeri. 
Expressen blev tvungen att offentligt göra avbön för hans misstag!

Det är klart, han är kristen och djupt religiös, så det är klart att han ska kasta skit efter homosexuella. 
Och sedan tar vi i tur med Muslimer och påpekar att de står för den största delen av våld, krig och terror i dag. 
Det stämmer ju inte riktigt heller, för det är den fanatiska grenen inom Islam som ger dessa ringar på vatten. Det är den där lilla procenten som förstör för alla andra troende Muslimer, som hörs, syns och får all uppmärksamhet. Som alltid! 
Det är en bråkdel som sabbar för alla andra.


Han är Kristdemokrat Marcus Birro. 
Han ville och önskade att leda KD, har jag läst och hört, men misslyckades med det. 
Han satsar säker på Sverige Demokraterna istället? Kanske kan han få vara med där och leka viktigpetter… 
Han står oförstående och säger att han inte visste att det skulle bli ett sådant tumult… 
Han kanske skulle ha tänkt igenom det!? 
Jag frågar mig om det är ett uppdämt uppmärksamhetsbehov mannen lider av, när han springer in i samma dörr gång efter annan…
Jag ska kanske låta det vara osagt, men som troende och kristen så handlar det väl mycket om människors lika värde och om respekten för livet, kärleken och medmänskligheten.
Märkligt att somliga av oss inte är delaktiga där, och att somliga måste tvätta sin byk i offentligheten för att göra rent under sin egen matta och dessutom få publicitet och leva ut sin exhibitionism. Han kanske behöver sälja fler böcker? Han kanske måste tvätta rent sin person för att återfinna respekten i de rasistiska rummen. Han går bort!

Jag gillade Birro, men tappade det! 
Jag har bekanta som röstade på SD. Jag tappade dem också! 
Jag har familjemedlemmar som inte gillar min sexualitet. 
Jag valde bort dem också, och det mig…

Och just det… Är förmodligen inte populär bland SD´s väljare heller. 
Bög, älskar Alby och mångkulturen och dessutom är jag för att hjälpa människor i nöd, även svartskallar… 
Väl Möt / Janne

Länkar för oss som är mer vetgiriga:

Fredag Morgon! Klockan 07.00. God Morgon Världen! Reflektioner över nattens drömmar och det som kommer ikapp! Se mig! Hör mig! Bekräfta mig! Älska! Mig! Det dysfunktionella och trasiga…

Fredag Morgon! Klockan 07.00.
God Morgon Världen… Denna tidiga morgontimma, reflekterar jag över somligt jag drömt om i natt. 
Det är så märkligt det där, hur hjärnan fungerar och påminner om tider som passerat för evigheter sedan…   
Hinner ikapp, kommer ifatt och vill bli synligt för minnet och behöver rensas ut och bort. Som avlopp som behöver göras rent. Kaustiksoda och Mr. Muscle! 
Jag är dock icke Mr. Muscle! 
Jag gör som alltid… Skriver om det…
Skriver, skriver och skriver och sköljer ner det med en härlig mugg kaffe.
Hågkomsterna och det som nattens drömmar startat av tankar, är ett litet virrvarr av ganska mycket och ändå, kanske ingenting…
Den ena drömmen gav en tanke, som gav funderingar och detta fortsatte i en vandring bland minnen och bitterhet, svek och beska.

Jag tänker på mina barndomsår.   
Uppväxten. Allt det som var så dysfunktionellt och trasigt!

Allt missbruk, alla glåpord och min ständiga längtan efter att bara få bli älskad! 
Se mig! Hör mig! Bekräfta mig! 
Älska! Mig!

Jag minns alla skolåren och helvetet med dem. 
Jag minns. Påminnelserna om alla de vuxna som svek och inte såg! 
Och jag tänker på min egen del i allt det där, att jag som alltid förblev tyst, inget sa och inte heller gjorde sken av att någonting var fel och totalt oroväckande kaotiskt!

Och min sexualitet! 
Att älska män, istället för kvinnor och när jag äntligen kunde sätta ett namn och en etikett på det där ”äckliga” och förhatliga. Bög! Homo! 
Jag gick i högstadiet och orden föll in i  mig och blev en obehaglig sanning, under en lektion i skolan. Fasa, rädsla och en nyupptäckt ensamhet! 
Var det bara jag i hela världen som upplevde förälskelsen på det viset?

Och min första kyss av en jämnårig kamrat bakom skolan, han jag aldrig kunde tro var lika perverterad som jag själv. 
Han som mobbade, hånade och slog mig för att sedan kyssa och smeka min kropp, min hud och mitt hår! 
Han som bad om förlåt och önskade mitt sällskap hem. 
Han som ville hålla min hand, för att sedan, när alla andra såg på, slå mig, spotta på mig och sparka mig hårt och rått…
Att serveras det totala sveket. 
Det mest sårande och det som gjorde så själsligt ont! 
Ingen att berätta för! 
Ingen att tala med och ingen som frågade, undrade och önskade lyssna. Alla frågor, funderingar och förvirrande tankar.

Det som kändes som stor tragik. 
Att ingen reagerade, undrade och frågade mig hur det egentligen var. 
All min osäkerhet och otrygghet som växte till sig och byggdes upp än mer med känslan av att aldrig passa in. Alltid vara fel och inte platsa, vara den som de flesta kunde göra narr av, trycka ner och vara rent jävlig emot. 
Och återigen, ingen att berätta för. Ingen att tala med detta om.
Helvetet. Varje dag. I skolan och även hemma. Och ändå… Varje morgon tog jag itu med dagen och hoppades!

Terapi på BUP, redan som väldigt liten. Inte för att jag upplevde trauma och kaos. Inte för att stärka min självkänsla eller för att få hjälp genom de första tonåren, utan för att jag inte var ”som alla andra!” För att få hjälp och stöd i att jag inte passade in. Att förändra, att göra om att få om-modulera mig för att passa in i samhällsramen. Bli acceptabel. Vara okej. Mer som alla andra. Få mig att vara mer som pojkarna och grabbarna, och för att arbeta bort det som var så feminint och ”icke godtagbart.”
Därför gick jag i samtalsterapi på PUB. Därför erbjöds jag det. 
Mamma var med…

Och hoten, slagen och allt det som följde med pappa. Allt det som det ljögs om och alla lögner som jag och andra i min omgivning svalde med hull och hår. 
Han var den onde, han var den grymma och han ville göra om och göra riktigt, rätt och få alla att ”passa in.” 
Skammen. Genansen. O-önskan. 
Min ständiga ömhetshunger och kärlekstörst.
En aldrig sinande längtan efter att få höra, ”Jag älskar dig! Precis sådan som du är!” 

Jag tänker på mina barndomsår.   
Uppväxten. Allt det som var så dysfunktionellt och trasigt!
Och jag funderar över det sociala-arvet. Gener och DNA. 
Allt det jag alltid sa att jag inte skulle bli och vara, det blev jag.
Alla mina facit jag hade framför mig och kunde avläsa, missbruk, ilska, slag, hån och de dysfunktionella, söndriga och skadade.
Även jag blev en del av det där.
Socialt arv eller gener, det är frågan…


Min aldrig sinande längtan och hunger efter glädje, acceptans och kärlek, förföljer mig än idag. 
Skadad och krigande, men med insikter och kunnande…
Jag gör mitt bästa, för att inte peta i infektionen.
Jag gör det jag kan för att bara låta det vara.

Jag är Janne. Tillfrisknande missbrukare…

Väl Mött / Janne 
(Bilderna hämtade från Google och Bildsökning.) 

Mod och modig

Det här det ögonblicket, 
när jag står här ensam och tömd.
Med allt jag har inombords, 
allt jag äger och allt jag vill.
Jag kanske borde vara rädd, 
men det här är min tur. 
Min tur att visa mod! 
Min tur att vara modig!