Uppdatering, reflektioner och kort rapport… Funderingar och tankar som jag tänkt, och ännu fler att tanka. Mediciner, katter och kärlek…

Uppdatering, reflektioner och kort rapport…

Nu har en härlig, god och hungrig katt landat i Alby. Väldigt osäker först, och rädd, men nu känns det som om modet återvänder hos henne. Skönt! 
De väcker så mycket kärlek, omhändertagande och ömhet att ha en katt här. 
Hon, den lilla tjejen, kan inte få det bättre än här i förorten. Det blir bra. 
Som jag har väntat. Längtat. Önskat.
Det ser ut som om att hon skall ha kattungar, vilket vi inte visste någonting om, men det får lösa sig på vägen! Bara hon mår bra…
Tänk… Bad om en katt att få älska, och vips kanske det blir fler…

Morgondagen. 
Jag skall ha ett kort möte med ”min” sköterska på Beroende centrum. Det är en rutinkontroll eftersom jag äter Concerta, ADD, så att jag och kroppen mår bra!
Hon ska se över blodtryck, puls och min vikt. Vikten är det inte så stor idé att ”se över” för det har inte hänt särskilt mycket, jag menar… Jag har inte gått ner i vikt, vilket brukar vara vanligt vid medicinering med Concerta.

Veckan ser i stort ut som de veckor som redan passerat. 
Det är inte mycket som jag ”måste” göra, men det börjar fyllas på. 
Det finns någonting bokat varje dag. Det är bra i och för sig. Det blir rutiner av sådant och det betyder att jag är på gång, på väg och att livet sakta lägger sig tillrätta igen.
Tröttheten tar över. Jag är oerhört trött fortfarande. 
Det som finns att göra och det som jag har att anpassa mig till i veckorna, får mig att somna, till och med på tåget hem. Bara utpumpad och sömnig. Slut på energier. Tömd. Trött.
Det går. Det är ofta ”bara att göra.” Jag brukar säga till att jag är en trött kille och behöver mycket vila, så att dem och de jag ska möta, vet om det. 
Vill inte verka ointresserad och trött…
Tandläkaren. Terapisamtal. Jobbtorg Resurs. Mediciner, gånger två. Ytterligare besök på Maria Beroende Centrum. Det är inte mycket, men är man på gång in i samhället och börjat ta sitt ansvar, så blir det mycket. Inte bara att göra och ordna med, utan det drar igång en hel del tankar och rädslor, också.
Jag är på gång. Jag försöker att njuta. 
Jag önskar att det här går bra.

Jag skriver på ett inlägg, jag har nämnt det tidigare, om att vara det viktigaste och den viktigaste i mitt liv. Allt för drogfriheten. Allt för tillfrisknandet och allt för nykterheten. Jag vet vad jag önskar få sagt och förmedla, men det blir så konstigt. Brottas med orden! 
Jag förstår inte allt jag skrivit ner, utan får arbeta fram någonting som jag kan bjuda mina läser på…
Jag ska bjuda på den, bara jag får ordning och reda på raderna och jag själv förstår vad jag läser och skriver…

Jag känner mig lite oroad och tveksam. 
Jag har föreställningar och minnen om det som passerat. 
Mycket gamla minnen flyter upp i mina tankar. 
Det blir påtagligt. Det blir mer och mer… Jag förstår att jag och min ”hårddisk” måste uppdateras, somligt tänkas över och annat raderas. 
Jag får en känsla av att allt det jag försummat, inte har genomarbetat och genomlevt under mitt missbruk, måste redas ut och tänkas över. 
Det blir mycket ibland! Överhettat! Jag tror att jag får ordning och reda på allting med tiden. 
Jag måste öva på tålamod. Jag måste lära mig att allt tar tid. Återhämtningen och revanschen in i livet är tufft och jag måste inse att jag inte kommer att vara återställd och ”på banan” till fullo, redan om ett par år. 
Det är en hel del att ”jobba” med!
Återigen… Gilla läget, liksom!


Söndag. Första Advent.
En nyvunnen vän, vilar i soffan, tillsammans med han jag älskar och önskar att vara nära, nära…
Det blir ett varmt bad att avnjuta. 
Badskum och badsalt. En kopp kaffe till, skulle jag vilja ha.
Pussa på min kärlek. Krama på min nyvunna vän katten…
Det går bra nu. Jag är bra nu. Jag har ett fint och schysst tillfrisknande. 
Jag är Janne. Drogfri missbrukar. Jag är okej. 

Väl Mött / Janne

Det är äventyr på gång! Första Advent. En katt. Min Norrlänning. Kärlek och tysthet. En dikt och funderingar…

God Morgon Världen.
Det är äventyr på gång, denna Söndag och första Advent! 
Jag känner mig som ett barn på julafton.
Som vanligt lider jag av tillitsbrist, och tror ingenting förrän jag ser det.

Jag och min kärlek ska nu på morgonen och förmiddagen hämta hem en katt. Äntligen! Som jag har väntat och längtat! 
Jag är en oerhörd djurvän och har saknat ett husdjur så förbannat mycket! Det ger lite guld till tillvaron. Djur är helande och välgörande. Ett husdjur kommer att gör mig och oss gott! Han jag alltid vill vara nära, nära är också en djurvän. Tror jag? Ibland är det svårt att få orden hur honom…
Bara jag nu inte har övertalat min kärlek, han som tillhör den andra huvudrollsinnehavaren i den här fina kärlekshistorien, att hämta hem ett djur som han själv kanske inte alls önskar sig!?
Han pratar och säger en del, min kärlek.
Men ibland är det absolut ingenting att fästa sig vid!
Han tycker om att skoja och önskar lugn, ro och förnöjsamhet. Han är nästan alltid nöjd…
Han är Norrlänning, min gode insiktsfulle man.
Norrlänningar är tystlåtna om sina känslor. Folket från Norr säger en hel del, men egentligen inte så mycket.
Jag får lirka och dra. Han är hemlighetsfull och ibland, det är min egen upplevelse, är han snål på ord, meningar och stavelser om kärlek och att älska! Fördelen är, när han väl bjuder på de mjuka orden, att det brinner ihop fullständigt i mitt hjärta av glädje. 
Jag älskar honom. Jag accepterar och försöker att vänja mig.
Jag är så galet förälskad i den här mannen, att jag… Jag kokar ibland!
Avgudar? Nej, det är väl att ta i!?
Besatt? Ja, kanske…
Kärlek och tillhörighet? Ja, definitivt!

Läsa nyheterna ska jag göra. Be mina böner och skriva min Tacksamhetslista.
”Jag är tacksam för… Det som ger mig glädje är…” Det är ett väldigt bra knep för att påminna sig om vad som är glädjerikt och tacksamt.
Som min nykterhet. Min drogfrihet. Att jag är tryggare och gladare…
Man finner tacksamhet överallt efter en tid. De mest banala saker blir till tack och tacksamhet; Tandborsten, frukosten, sängen, kudden, busskortet och kärleken… 

Äventyret som startar idag, lär jag återkomma kring! Jag, mitt tillfrisknande, min kärlek och vårt gemensamma husdjur…
Väl Mött / Janne


Min längtan. 

Mina torra utsvultna läppar, möter dina livgivande, 

i ett försök att återuppväcka, återupptäcka tvåsamheten.
Under huden, bor min längtan.
I mina tankar, huserar jaget och dina tveksamma försök att bekräfta mig.
I mina ögon, bor osäkerheten, 

och ändå mitt självcentrerade jag.
Tvivlar, tvekar, räds och darrar. 

Älskar du som jag?