Hej XXX och tack för ditt brev! Stockholm / 2014-12-12
Återigen måste jag få säga att ni gör det inte lätt för mig.
Jag känner mig kränkt och trängd i ett hörn! Hotar du/ni mig?
Jag blir oroad och faktiskt rädd! Ska jag be om ursäkt? Försöker du och ni få tyst på mig?
Jag har min fulla rätt att uttrycka vad jag önskar om vem och vad jag vill, utan att jag ska behöva ta emot den här typen av brev från dig och er! Och varför detta, när det är XXX jag anser gör fel emot mig som person!
Jag anser att hon felar, brister och inte alls tänker på mig och mitt väl!
Respekt står det om bland annat i Socialtjänstlagen, när försvann min rätt till respekt!?
Jag är i en utsatt situation, ni för mig framåt som en marionett och jag ska inte få yttra någonting alls?
Socialtjänstlagen säger bland annat:
”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
– ekonomiska och sociala trygghet,
– jämlikhet i levnadsvillkor,
– aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.”
Vad vill du/ni med det brev du sände mig?
Ska jag inte kunna hävda min rätt? Ska jag inte kunna säga ifrån när det blir fel? När jag anser att det inte är ”schysst” och okej!?
Och varför kan inte XXX själv ta bladet från munnen och skriva ner det hon anser att jag är, till besvär!
XXX må vara en uppskattad, kompetent och korrekt kollega, men jag är av en annan åsikt.
Numer svarar hon inte heller på mina mejl jag har sänt till henne angående diverse frågor som jag har till henne, bland annat angående mina tandläkarkostnader. Jag har min fulla rätt att be om information angående det! Jag får leva i ovisshet!
Och jag anser att det min fulla rätt att uttrycka vad jag tycker, tänker och känner.
Jag är en människa och inte en siffra i ert system!
Jag anser fortfarande att jag blir behandlad för det jag är, det vill säga en fd. missbrukare som ni inte bryr er om, egentligen.
Ni lyssnar inte! Och när ni väl agerar eller reagerar så kör ni över mig igen!?
Jag vet att Handläggarna på Socialförvaltningen har ramar att hålla sig inom, men jag vet också att de har spelrum för generositet, eget förfarande i sina ärenden och att det kan göra undantag och vara behjälpliga.
XXX har inte varit det. Jag står fortfarande för att hon inte gör min tillvaro enklare.
Jag upplever att hon inte arbetar för mig och med mig, utan tvärtom emot mig och min person.
Du får ursäkta, men det är mig och min tillvaron hon/du/ni har i er händer!
Det är jag som ska leva och försöka att komma tillbaka till samhället!
Jag befinner mig ett ett underläge och i en beroendeposition och ni/du utgår ifrån att jag bara ska ”hacka i mig” allt det som jag anser är fel, orättvist och fullständigt befängt, när jag vet hur det kan fungera och hur det fungerar med Socialtjänstlagen!
Och dessutom vet jag hur det är på andra Stadsdelar runt om i staden!
Ska jag bara vara tacksam för den hjälpen jag får!? Ska jag inte få säga någonting om hur jag upplever att jag blir behandlad?
Vad är det ni inte förstår?
Jag är en människa! Jag måste få reagera! Jag har bett om hjälp och det betyder ingenting för er!?
Det brister hos er/Stadsdelsförvaltningen! All den information jag givit XXX och tidigare handläggare XXX, om min livssituation och vad jag strävar efter, tycks inte alls ”gått fram!”
Ingen lyssnar på mig, ingen ser mina ansträngningar, utan väljer att ”sabba” och vara ”småsint,” som jag själv valt att uttrycka det!
Och alla Handläggare arbetar tydligen efter olika ramverk, för den ena kan vara tillmötesgående, emedan den andra är ogin och ja, ”taskig!” Jag blir frustrerad! Jag blir ledsen och sårad, för att hon och ni väljer att göra så här!
Som sagt, jag vet att hon och ni kan hjälpa mig utöver det ni/hon gör, om ni bara vill!
Viljan saknas!
Jag försöker gör rätt för mig och jag strävar efter att nå mina delmål och mål.
Jag gör det jag blir ålagd att göra och jag kanske uttrycker mig klantigt ibland, men jag har min fulla rätt att göra det!
Du/ni/XXX har hela mitt liv i era händer!
Ni bestämmer, avgör och förkunnar reglerna för hur ni önskar att jag skall hantera alla papper som ni skall ha, vad jag ska göra med dem, vilka intyg ni skall ha och vad jag skall verifiera för att ni ska kunna lita på mig! Ni har synat mig in på bara skinnet!
Och utöver det ska jag bara vara tyst, tiga still och vara tacksam, när det som sker är orättvist och fullständigt absurt?
Som du/ ni säker vet har jag överklagat, överklagat och överklagat! Ni vet och jag vet, att Förvaltningsrätten alltid går på er linje, jag har inte en möjlighet att få rätt, eller hjälp från deras håll heller.
Jag har förklarat, verifierat, bekräftat och talat om alla mina förehavanden, och XXX fortsätter att gå på! Lyssnar inte!
Jag vet när jag har rätt! Behandla aldrig mig som om jag vore dum och icke påläst.
Ni/du får anse att det är ett personangrepp när jag använder och har använt mig av vokabulär som kanske inte är inom ramarna för de facktermer som ni själva använder och det är er fulla rätt att tycka så! Men det här är inte okej!
Jag blir uppriktigt rädd och oroad! Jag behöver inte det här just nu!
Anmärkningsvärt är också att när du och alla de andra inblandade på Stadsdelen och Beroendemottagningen känner till min situation, med alla de ”görande” som har ålagts mig, allt det jag måste göra för att få möjligheten till hjälp tillbaka till samhället, ändå väljer att försätta mig i ännu mera stress på det här viset!?
Jag måste bland annat lämna prover, hämta mediciner, terapi, gruppsamtal, läkarbesök, Jobb Torg Resurs och jag mår jäkligt dåligt, är oroad, rädd, nervös och ändå väljer du att sända mig den här typen av brev!
Jag klarar inte det här! Jag känner mig degraderad som människa och man, jag känner att ni/du och Socialförvaltningen tappat all respekt för mig och min person! Jag upplever mig situation som utsatt, jag är och blir än mer pressad av dig och er!
Jag ska göra det jag blir tillsagd att göra. Jag ska vara tyst och inte uttrycka min mening. Jag får uppenbarligen gå andra vägar för att få hjälp och bli lyssnad på. Jag lämnar in mina ansökningar, överklagar när det blir fel, ska hålla tand för tunga och inte vara till besvär, för det är där skon klämmer!
Och om du och ni tror att jag har en önskan om att möta er i en framtid, för att reda ut och diskutera de här sakfrågorna, så tänker jag inte göra det! Och lägg inte över allt det här på mig nu, som ni valde att göra sist vi skulle ha ett möte och ni fick det att framstå och låta som om jag uteblev och bestal er på er dyrbara tid, när jag uppriktigt sa, vänligt men bestämd, Nej! Jag ville inte!
Till och med er enhetschef fick det att låta som om jag var arrogant och nonchalant!
Det här är ”obehagligt! Varför skulle jag vilja det? Möta er?
Vad är socialtjänstlagen?
Socialtjänstlagen handlar om dina rättigheter till socialbidrag vård och omsorg.
Den innehåller regler för hur samhället ska hjälpa alla som behöver hjälp och inte kan få hjälp av någon annan.
Lagen kom 1982. Den bygger på frivillighet och självbestämmande.
Det är viktigt att den som får hjälp, vill ändra sin sociala situation och försöker göra det.
Det står att socialtjänsten ska göra ett bra och professionellt arbete.
Den innehåller regler för hur samhället ska hjälpa alla som behöver hjälp och inte kan få hjälp av någon annan.
Lagen kom 1982. Den bygger på frivillighet och självbestämmande.
Det är viktigt att den som får hjälp, vill ändra sin sociala situation och försöker göra det.
Det står att socialtjänsten ska göra ett bra och professionellt arbete.
Jag återkommer i ärendet till dem som nåtts av det här mejlet!
Tack för uppmärksamheten / Janne
Vardagliga Anteckningar... 