Lördag! Tänker och har tänkt. Jul snart. Sprit och "Hej tomtegubbar slå i glasen…" Eller är det "står" i glasen. Återfall och ensamhet.

Lördag! Tänker och har tänkt.
Jul snart. Sprit och ”Hej tomtegubbar slå i glasen…” 

Eller är det ”står” i glasen?

Undrar och tänker över gamla vänner och bekanta, somliga döda, andra återigen aktiva missbrukare och så de som förmodligen tar återfall nu över julen. 
Många av dem som varit nyktra en längre tid, brukar trilla dit över storhelgerna. Det är ensamheten och isoleringen som äter på människor. Det är avsaknaden av gemenskapen, familjen, maten, Kalle Anka, värmen och glädjen som svider i själen.

Många är inte heller välkomna hem längre. Anhöriga vill inte ha dem med på julafton. De vågar inte chansa att det ska klara en hel afton utan sprit. De är inte heller välkomna hem, för att de ställt till det under tidigare jular och blivit elaka, våldsamma eller somnat på något olämpligt ställe. 
Några är inte välkomna hem, för att barnen inte vill det, för att fulla föräldrar skrämmer, oroar och väcker rädslor hos dem. 

En del nyktra och rena missbrukare, får inte komma hem till de sina, för de har ”nya” familjer och ”nya” anhöriga som de är hos.

Jag själv har aldrig brytt mig om det där. 
Julen kommer och passerar. 

Jag själv tog ett återfall förra året över julen. 
Jag bodde på ett Stödboende då, på Östermalm och det blev en kolossal masspsykos av ältande, negativitet, ”tycka synd om sig själv” mentalitet, ”offerkoftor” och ett ständigt tjatande om ensamhet, återfall och än mer återfall.

Jag försökte att inte ta någon notis om det där, men började själv att älta och tänka på min egna jular av ensamhet och fylla. 
Jag landade i sorgen efter min man och jag tänkte på första julen utan honom. 

Jag tänkte på de julklappar jag aldrig fick och jag fick ångest för att jag tänkte på hur han dog, när han dog och att jag själv kunde ha agerat på ett annat sätt. 
Det blev fel. Det blev negativt och jag kom på den magnifika idén att; ”Äh, fan. Jag skiter i det här och drar nu”!

Sagt och gjort! 
Jag tog kontakt med en gammal väninna och for dit.

Drack på vägen ut till förorten och söp ganska bra när jag väl var där. Minns ingenting. Allt är svart och allt jag vet är det jag fått återberättat efteråt.

Kaos. Fullständig kaos och det jag vet att jag bestämde mig för var att jag skulle lägga mig ner någonstans för att dö. 
Inte återvända och ingen önskan om att vilja leva längre!

Jag gjorde det också! 
Jag fann tydligen någonstans att lägga mig ner och sova. 
Jag tror att jag skulle dö där och att jag hade valt. 

Men polisen fann mig. Tack och lov!

Efteråt har jag fått veta en hel del om hur jag betett mig, vad jag sagt och vad jag gjort. 
Min före detta väninna hade också en hel del att berätta, vilket hon gjorde, men jag insåg ganska snart att hennes berättelser inte alls stämde överens med tidsperspektiv och tidsrymden för mitt återfall. 
Jag minns också att jag åkte därifrån och bodde en eller två nätter på vandrarhem.

Hon mår bra av att efterkonstruera händelserna och hon lever vidare på att jag är/var värre än hon själv, för det ger henne lite mer tidsrespit att inte ha hamnat i geggan jag själv befann mig i. Hon vill inte inse…

Jag vet inte var hon är idag. 
Jag vet inte om hon lever. Jag vet inte hur hon mår. Jag blev tvungen att sortera bort alla dem som jag haft fester med och dem jag haft som supar-kompisar. 
Tro mig, telefonen och innehållet i mitt liv blev oerhört tomt. Fördelen har varit att jag fått ge det en hel del tid och att med tiden fann jag nya vänner, en kärlek och den här julen är jag trygg och nöjd… 
Min kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära, dricker inte heller alkohol av helt egna beslut. Jag tror på det här!

Det blir en bra jul. 
Den får komma, passera och snart är det vardag igen!

Det blir tv resten av kvällen.

Tv och bara slappa och vara lat, slö och bekväm. Äta choklad och bara vara. Skönt.

Katten Doris, jag själv och min älskade man.

Ta hand om er där ute och på återläsande!

Skänk en tanke till alla dem som fortfarande är kvar där ute i kylan, alla de som dör i natt av en överdos och alla de andra som krigar emot droger och hemlöshet! 

Väl Mött / Janne Arthur