Gott nytt år och God Morgon Världen!
Endast jag är vaken. Och Katten Doris.
Alby och klockan är 06.00.
Min stora kärlek, min vackra fina man och han jag alltid vill vara nära, nära, sover ännu. Han ska få sova också, han jobbar ganska hårt. Han behöver vilan.
En passus; Han snarkar så högt att grannarna förmodligen kommer ner och klagar snart, Katten Doris hoppar alltid till när snarkandet drar igång…
Jag däremot störs inte! Inte alls!
Jag upplever det tryggt, skönt och förtröstansfullt.
Märkligt, men så är det.
Det är Nyårsafton.
Ett helt år har passerat. Ett år av drogfrihet och ett återuppbyggande av livet, min existens och levnadssätt.
Ett år som har bestått av kärlek, krigande, fula ord sagda till och om Social Förvaltningen, men även värderingar och återfunnet mod!
Svikna löften, människor som utger sig för att vara en sak och uppvisar en helt annan sida när det väl blir svårigheter och kris.
Plötsligt ska man ”vara vuxen och själv ta hand om sin gråt” (Barbro Hörberg).
Kampen och kriget mot myndigheter. 
Tårar, skrik och förbannade ”Pundar-kåken” på Söder, som jag tvingas bo i.
Jag har överklagat beslut, jag har förlorat hela mitt hem och alla mina saker, jag har tappat bort min identitet och jag har bestridit sakfrågor hos Social Förvaltningen!
Jag har sålt mina kläder, skor, väskor och det som varit något av värde, via Blocket och Tradera. Jag har upplevt mycket skam, genans och även jublande seger över rädslorna!
Det har varit turbulent och rörigt.
Det har varit ett helt jäkla år av krigföring, kämpande och historiskt mycket tårar.
Brottsofferjouren, terapisamtal på beroende Centrum, DBT och hela tiden parallellt med det, ”tillfrisknande, sjukdom, drogfri tid, missbrukare, döden, överdoser, kan själv och se mig för fan! Hjälp mig”!
Jag har kallt människor på mina tidigare boenden för nötter, idioter och paragrafryttare. Stödboendet Lönnen på Östermalm, som jag trivdes så bra i och där jag hade så jäkla bra stöd av min Kontakt Person och insåg att man aldrig kommer ifrån översittare som chefer!
Och jag påmindes om att människor som är besuttna överordnade, ofta inte har utbildning nog att vara varlig och hänsynsfull mot människor som är i kris.
Och dessa ”föreståndare” som dessutom visar sig vara direkt otrevlig mot boende/tillfrisknande och som till och med är rädda för de härbärgerade som består av gamla knarkare, kriminella, alkoholister och exhibitionistiska bekräftelsetorskar som ser till att skapa dram överallt, hursomhelst och varsomhelst för att uppmärksammas, synas och få tillstyrkt; ”Jo, det är synd om dig”!
Och det där man brukar säga, ”fel människor på fel plats”, införlivades ganska fort!
Jag är visst lite bitter och förbannad känner jag. Besk och bitter. En ”Bitter-Pitt”!
Fast, det är en del av mig det också, så va fan´…
Det måste ut ur kroppen. Det måste få ventileras och stickas hål på.
Jag är inte snäll hela tiden!
Det har varit ett år av mycket konstigheter.
Jag själv i en trasslig och omskakande identitetskris, inte begripit vad som händer med mig och inte heller förstått vem och vad jag är…
Tolvstegsprogrammet, Sponsorer/Mentorer, NA och ”kompisar” som uppvisar någonting som inte är, någonting som inte stämmer vid närmare granskning, och jag själv som upplever/upplevde hierarki!
Och ena dagen vara ”nykomling” som skall tas om hand och hanteras varsamt, för att i nästa stund behandlas och vara någon som skall agera vuxet, klarsynt och förståndigt nog som någon som varit nykter under en längre tid. 
Jag tappade totalt kontakten med mig själv! Förvirring och mindre kaos!
Och sedan vara och bli en människa som för andras välmåendes skull, tas om hand, ses om och betryggas av vänliga ord, stöd och generositet, för att sedan skuldbeläggas när det inte passar längre, när man gör klavertramp i allt det förvirrande och snårigt nya!
Och sedan undslipper sig samma ”genuint trevliga” och ”troende” människor, helt plötsligt ord som; ”Och jag som ordnade, jag som fixade och vi som…”
Skuld och ångest. Ta ifrån det som givits!
Säga ifrån vänskap med smygande tystnad!
Upphörande av att höra av sig, samt avsluta uppmuntrande ord när åsikterna går isär om livet, hur det ska tolkas och hur sanningen ser ut. 
Envishet. Höga hästar. ”Dina åsikter passar inte mig, så”… ”Jag har rätt”!
Aldrig lyhörd och beredd att lyssna till andra.
Människor som inte ser, inte hör och som kanske borde ha sett vad som skedde och med förståelse givit än mer vägledning och kärlek.
Hot och tillmälen från samma ”gemenskap” och grupp av människor, dessutom!
Och jag själv rädd som fan och tänker/tänkte; ”Vad i helvete hände där? Vad hände med allt snack om ärlighet, villighet, sanning och tillit”?
Den största och märkligaste situation jag varit med om.
Och oj, vad ilska det finns där ännu!
En oförrätt som ältats, begråtits och förkastas av mig själv med insikten om att det föddes en ny erfarenhet. Nu vet jag att lyssna till min intuition! 
Mitt tillfrisknande får ske på andra premisser, tillsammans med andra människor och utanför dessa geggiga missbrukarkretsar.
Tillsammans med samtalsterapi och DBT, Mindfulness och meditation, finner jag nya vägar, nya mål och andra tillvägagångssätt att vara hel, ren och frisk!
Det måste gå! Det ska finnas andra vägar och andra mål att sträva efter.
Och jag är fast besluten och tänker inte bli, vara och existera som före detta missbrukare, ”sjuk”, otillbörlig som människa och individ, och jag tänker inte ge upp, även om jag vet att det finns de som bara väntar på att jag ska trilla dit!
Jag hör ett av mina syskon, bland annat, säga; ”Vad var det jag sa”!
Jag vet att medmänniskor och vänner som fanns runtikring mig tidigare, bara väntar på att införliva sina meningar och ord som; ”Han klarar sig aldrig, det här fixar inte han”…
Vilket år…
Och samtidigt mötte jag kärleken.
Jag fick, tillsammans med min fina kärlek och man, ett tillskott i ”familjen” av Katten Doris och jag är totalt såld på denna varelse.
Det bor så mycket villkorslös kärlek i det djuret! Katten Doris alltså, inte min man…
Det blir lite till kaffe. Se till att Doris har allt hon ska ha och hoppas att mannen vaknar snart! Jag är så galet förälskad i den mannen, så det kan aldrig vara nyttigt.
Nyår! Vi ska bara vara hemma, äta lite och skåla in nya året med Pomac!
Hoppas att det går bra med fyrverkerierna och katten. Det är faktiskt synd om alla djuren idag…
Ta hand om er där ute! Var rädd om er och skänk en tanke till alla de som är kvar där ute i kylan och som krigar emot hemlöshet, missbruk och död.
På återhörande under dagen! Ta hand om er och Väl Mött / Janne Arthur
Vardagliga Anteckningar... 