Diagnos; ADHD/ADD Modefluga? Missbruk? Droger? Mediciner? Sinnesförändrande substanser? Och hur är det med medicinerna? Psykofarmaka? Onödigt, myt, bluff och Läkemedelsföretagens påfund?

Diagnos; ADHDModefluga? Missbruk? Droger? Mediciner? Sinnesförändrande substanser?
Finns diagnoserna och är det kanske bara läkemedelsföretagen som önskar göra vinster?
Pengar, pengar och pengar…
Jag kan fråga mig många av dess frågor och jag vet att andra gör det också.
Jag tänker på det och jag läser en del om det och min diagnos…
Jo, jag måste veta…

Ja, min diagnos ADHD, eller ADD, ser olika ut hos de flesta av oss med diagnosen och jag är inget undantag, naturligtvis. 
Jag saknar till exempel det där med att vara rastlös och utåtagerande. 
Det mesta av det rastlösa sker i mitt huvud. 
Det blir aldrig riktigt tyst och jag funderar och analyserar precis allt.
Jag saknar också det som många med ADHD saknar, det vill säga ett ”skydd” som silar och gallrar bort det som kanske inte bör gå rakt in i hjärta och själ. 
Sådant som kanske inte är av vikt…
Jag tar åt mig av det mesta. 
Jag kan bli ledsen över en arg och tvär kassörska på ICA. Jag kan bli ledsen om någon knuffar till mig på tunnelbanan, eller om någon jag känner missar att hälsa på mig. 
Det går rakt in i ben och märg och jag lyckas inte stoppa det. Intellektuellt vet jag ju att det omöjligt ligger hos mig, om någon är arg, knuffar mig eller missar att säga hej! Men i kroppen och hjärtat känns det annorlunda. Sjukt, jag vet!
Kanske därför som jag har fått en diagnos också?
Det har alltid varit så och jag har alltid känt mig utanför och udda.
Jag trodde att min känsla av utanförskap berodde på min homosexualitet och att jag skulle finna en samhörighet med gaylivet och andra homosexuella när jag flyttade till Stockholm. 
Men det blev aldrig så! 
Även i de kretsarna och med de människorna har jag känt mig udda och fel. Malplacerad. Det har alltid känts som om något är fel, fast det nödvändigtvis inte behöver vara så. 

Jag har alltid haft svårt att läsa, jag har dåligt minne och oerhört svårt för att studera och plugga. Dyslexi och Dyskalkyli, är troligtvis också någonting som rör mig och mina svårigheter. Utredning kring det är på gång och det känns bra för mig. 
Det känns väldigt bra att jag fått diagnosen ADD förövrigt, för det förklarar väldigt mycket kring mina svårigheter att lära, koncentrera mig och ta in kunskaperna under min uppväxt och skoltid. 
Psykologen som utförde utredningen för min räkning, frågade om jag upplevde sorg över detta, att jag fått diagnosen ADD, men jag känner mer lättnad. 
Jag var inte dum i huvudet i skolan, jag var inte krokad under högstadiet, det var bara svårigheter och det kan gå att ordna och ”fixa”. 
Herre gud, det är inte försent.


En fråga som uppstod hos mig, var också det där med att det ökat lavinartat med diagnoser och att det ser ut som om det är en ”snabb lösning” på olika problem för samhället och människor. Det är väl ganska bra och lättvindigt att bara ge människor en diagnos och så är problemet löst! 
Är det så att diagnoserna inte alls finns? Är det bara läkemedelsföretagen som vill tjäna mer pengar? Är det enklare att ge individer ett piller, för att de ska kunna platsa in i dagens samhälle av stress, press och framgång? 
Vem ser, vet och ”har kolla” på riktigheten i alla dessa piller, utredningar och psykofarmaka? 

Men det kan finnas flera förklaringar, tror jag. 
Jag tror och kanske vet, att det här med ADHD/ADD har funnits och alltid puttrat under ytan och överallt i samhället! 
Hos ganska många av oss med diagnos, och som hade olika typer av problem under skoltiden till exempel, ger de här nya rönen och diagnoserna svar på frågorna kring varför somliga hade lätt för sig i skolan, emedan andra, som jag själv, uppfattades som ointelligent och dum! 
Och det som kanske fått detta att explodera och ”rinna över” är allt det informationsflöde som är idag, tänker jag! 
Kanske är det så att allt som är och sker i samhället idag går för fort, ska ske så snabbt och med hastigheter som vi själva inte hinner med? Och med allt nyhetsbrus, medieflöde och allas ständiga tillgänglighet, så blommar människors olika psykiska omedvetna problem upp och blir synliga på ytan? Det är förmodligen det som blir olika bokstavskombinationer!?
Jag och de med diagnos, får svårt att hänga med och det går för fort. 
Det gör det för väldigt många. Det skulle också, i mitt eget fall, kunna förklara denna eviga trötthet, för det blir omöjligt att hinna med och sortera, ta in och gallra ut det som är viktigt och det som bara går in utan att ens silas i huvudet.
Det blir för mycket med mobiltelefoner, tv, internet, tidningar, reklam, arbete och familj. Människor orkar inte med tempot och de som faller igenom först är förmodligen vi som har någon typ av diagnos. 
Jag fick också reda på att flertalet av missbrukare och kriminella har någon form av diagnos. Och det kan nog bero på någon typ av självmedicinering som senare i livet spårar ur och blir ett problem och självdestruktivitet. Vi passar inte in. Vi får inte plats och många av oss orkar inte med allt det som sker i samhället. Det går för fort…
Jag har också förstått att många med utmattningsdepressioner faktiskt har fått diagnos och att de faller igenom när det blir för mycket i samhällsbruset. Det ”visar sig” då, när trycket blir för stort!
Hjärnan, kroppen och sinnet hänger inte med och jag tror inte att det är meningen heller, att vi ska bli matade med så väldigt mycket information hela tiden och dygnet runt. 
Vem av oss blir inte trötta och matta av det…

Och så det där med knark och missbruk och droger. 
Jag har inte så mycket att komma med där, ännu! Statistik och så… 
Det kommer tyvärr alltid finnas bruk och missbruk, och det är inget undantag med ADHD medicinering. Jag undrar hur det skulle se ut om man började se över alla typer av tablettmissbruk? Hur ser ökningen ut? Jag spekulerar nu bara…
Det kommer tyvärr alltid finnas de som vill tjäna pengar på andras bekostnad och på andra människor behov av att rätta till sitt mående och en önskan om att känna välbefinnande. Tyvärr!
Missbruket av olika signalstimulerande preparat har ökat markant och det är inget nytt. Inte alls!
Det är droger och det är narkotikaklassat. 
Det kommer alltid finnas dem som förstör för oss andra!

Och var inte alkoholmissbruket i Sverige som allra störst under industrialiseringen av samhället? Människor hade förmodligen svårt att få plats och hänga med då också. 
Kan det vara så? Även de bedövade sig kanske med självmedicinering av alkohol, för sina brister, tillkortakommanden och mentala mående, i en tid av förändring och mängder av nya intryck!? En parentes bara i funderingarna.
Historien upprepar sig och människans hjärna och sinne hänger inte med. Några av oss faller igenom och ”misslyckas” och sabbar vår tillvaro.

Nu finns det de som säger att den här typen av medicinering och olika typer av diagnoser och psykofarmaka egentligen är av ondo och ett påfund av forskare, läkare och läkemedelsbolagen, dels för att öka sin vinst, men också för att få människor mer mainstream än vad det egentligen är! 
De finns de som hävdar att det inte alls är nödvändigt med piller, att psykisk instabilitet inte finns och att olika typer av signalstimulerande preparat inte behövs egentligen! 
Ett påfund och påhitt, påstår de! Och har man väl börjat med den här typen av medicinering så är det totalt omöjligt att bryta upp och avsluta det, hävdar de! Det finns ingenting som heter obalans i hjärnan! Och det finns inga egentliga rapporter på hur det där ser ut och hur mätningarna i hjärnan skulle ha gått till..! 
I så fall är jag ganska körd och förstörd redan och kommer förmodligen aldrig att kunna sluta medicinera! Jag har provat att ”fasa ut” mediciner, och jag faller snabbt ner i det mörka hålet av depressioner och dåligt mående.

Jag är ännu inte så pass påläst och insatt i detta sista jag skrivit, så jag lär återkomma i ämnet!
Så länge jag inte är bevandrad och påläst, så erbjuder jag en länk i slutet av inlägget, som ger ett nytt perspektiv på piller, psykofarmaka och psykisk ohälsa. Vad är sant och vad är inte?

Ta hand om er där ute i verkligheten!
Skänk en tanke till dem som är kvar ute i kylan, alla de som kämpar för att överleva i missbruk och hemlöshet! 

På återläsande och ta hand o er! Väl Mött / Janne Arthur



En länk för mer information om läkemedel, mediciner och nyttan av dem…

Vad kul!! Jag är kanske lite bra ändå!? Jag gillar ju min blogg och att skriva! Tusen tack! Jag är uppskattad ändå, även om mina inlägg är FÖR långa ibland! Men det gick hem hos några av er!! Tack alla ni som röstat fram mig!!

Besökstoppen

”Vardagligheter, trivialiteter…” är VECKANS BLOGG
på Besökstoppen. 
En personlig och tänkvärd blogg med mycket tankar och funderingar. Grattis Janne och Gott Nytt År!

Välkommen att rösta i ny tävling! http://bloggar.besökstoppen.se/