God kväll! Ska vi snacka allvar? Var tydliga? Jag är naiv, förmodligen. Jag är förmodligen godtrogen och blåögd, så brunögd jag är och det stör mig att människor ljuger om mig!

Ibland tror man att man har kamrater. Kanske en kompis.
Ibland händer det att de där kompisarna, blir vänner. 
Goda, fina, bra vänner.
Människor som man uppskattar att ha i sin närmaste närhet.
De finns där, även om det tar lite tid ibland, att ses över en kaffe, prata, kramas och uppskatta varann.

Andra gånger förvandlas en del medmänniskor till egocentrerade monster, som ljudligt vrålar; ”Se mig! Hör mig! Bekräfta mig! Finns jag? Se på mig”!

Och har man riktigt otur, så visar de sig vara förbannat grisiga skitstövlar, som fyller andra själar med lögner, lögner och rent förtal! Gödslar med dynga och skit, som faktiskt skulle få vem som helst att genomskåda det bittra och falska… För det luktar lång väg, luktar bullshit och skitprat på flera mils omkrets! 
Och ibland… blir de där kamraterna elaka, grovt o-empatiska och snuskigt självgoda hycklare!

Jag är naiv, förmodligen. 
Jag är, trots allt jag gjort i mitt förbannade missbruk, en bra, snäll och lyhörd man!
Jag tror gott om människor. 
Jag gör faktiskt det. På gott och på ont. 
Men jag tycker att det är en fin egenskap hos mig, att låta människor få vara goda, innan motsatsen visar sig!
Jo, jag är väl naiv och kanske korkad, men jag uppskattar det hos mig själv, att tro på människan, tro på mina medmänniskor.
Jag är hellre naiv och godtrogen, än misstänksam, tvivlande och misstrogen.

Ibland har man fel. 
Somligt misstar man sig på. 
Det händer att man kliver ut över andra människor minerade minfält!

Jag tycker själv att jag är en schysst kille, med bra värderingar. 
Jag anser, hoppas och tror, att jag kan förvänta mig att människor ska vara schyssta emot mig också, vilket de flesta faktiskt är! 
Jag får ofta hör att jag är ärlig, social och jävligt trevlig!
Och jag tänker att jag ska kunna lita på dem jag har omkring mig, på de jag umgås med och har umgåtts med! Alla människor som jag ser som mina medmänniskor. 
Och jag sätter min tilltro till andra individers vänlighet, godhet och deras rena förbannad sunda förnuft! Ska det vara så svårt med tillit och tro?

Jag är snäll, jag vet det! 
En gång i tiden, när det fanns gott om pengar, var jag även generös.
Jag är förmodligen godtrogen och blåögd, så brunögd jag är och det stör mig som fan att människor ljuger om mig, hittar på och fabulerar ihop ”sanningar”, som det inte finns ett uns sanning i! 
Inte så mycket som ett sandkorn i öknen, av sanning!

Ingen substans! 
Ingen egentlig anledning till tilltaget!
Mycket märklig situation!
Mycket konstig erfarenhet!

Att spela teater, bygga upp ett drama kring sig själv och sin person, för att sedan göra sig till spektakel för att kamma hem all uppmärksamhet och ”allt ljus på mig” och för att alla andra ska ”tycka synd om”, ”stackars liten” och ”titta vad alla har gjort och vad alla gör emot mig”! Det är vansinne! Fullständig galenskap! 
Sjukt! Förlåt mig, men det är sjukt!
Och dessutom på andras bekostnad, död som levande!
Det enda dramat som är och som finns, är det som är ”skapat” av avundsjukan, alla jävla lögner och en hel förbannad busslast, lastad med mängder av skitsnack!

Det är skrämmande att mytomaner, för det är faktiskt vad det är, vågar sprida dumheter och ljuga ihop historier, som de själva tror på dessutom, för sanningen kommer alltid fram!
Och i ilskan och besvikelsen, så vet den ena vem det är som far med osanningar och den andre vet vem det är som är oskyldig och kommer att vinna i längden!
De lögnaktiga har förmodligen berättat samma förljugna historia om och om igen, vilket slutligen blir till en sanning… Märkligt skruvat!
Mycket absurd situation, som sagt!


Vad vill jag ha sagt!? 
Vad är meningen med detta?

Jag tänker som så, att den som har rent mjöl i påsen kan vara trygg och luta sig lugnt tillbaka, sårad eller inte, förbannad eller ej, och ta några djupa andetag och låt det hela bero! Sanningen kommer alltid fram!
”Allting ordnar sig alltid”, som min mormor sa. ”Alltid”!

Jag inser att de som valt att ”köpa” skitsnacket, se de rena svarta lögnerna och illasinnade människors förtal, som en godtagbar sanning, är förmodligen inte några som ska vara bland de vänner som finns i ens tillvaro! 
För om de inte kan fråga och verkligen konfrontera med en begäran om klarhet, tydlighet och försäkran om sanningshalten, ja… Då kan de också kvitta! 
Väljer de att tro på gödslad dynga och skit, så varsågod! 
Synd att ni inte frågade hur det är, egentligen!

En vän sa till mig att; ”Ta det lugnt, elaka människor får äta ur sina egna sopor så småningom och det de sänder ut, får de alltid tillbaka! 
Det är en Universiell lag”!
Jag vinner i längden! Jag vet sanningen! Jag har rent mjöl i min påse! 
Hur är det i ditt knyte?
Jag vet verkligen vem som är sjuk av avund! Jag vet ju att det är rena dumheter och idioti, att ljuga och fara med osanningar, men det gör ont att bli sårad, huggen med kniven i ryggen och bli förtalad.

Ska hela sanningen fram, så fann jag det först obehagligt och jävligt sjukt! 
Ärligt talat så förstår jag inte hur man är skapt och funtad om man beter sig på det här sättet!? Jag får bara inte in det i mitt sunda förnuft! 
Jag är förmodligen för smart, för att begripa den här typen av dumheter och sjukligt beteende!
Jag kan inte hjälpa det, men det går bara inte in i skallen, om jag så bankar huvudet blodigt mot väggen!

Jag vet ju varför minorna är utlagda och jag vet syftet, men jag begriper det inte!! 
Jag är helt oförstående, förvånad och skrämd! 
Inte rädd längre att förlora värdighet, ärlighet, vänner och mitt sanna jag, för de som väljer att tro på dyngan, som sagt, gallrar ut sig själva!
Det är tråkigt bara…


Allvaret i kvällens inlägg! Ingen nämnd och ingen glömd.
De som känner att det bränner till i magen och själen, vet förmodligen att jag syftar på dig och er.
Ledsen, men jag måste få det här ut ur mitt system!
Det är mina ord, min sanning och jag har inte varit annat än ärlig, schysst och ”synlig”…
Jag tror mig veta vem jag är och jag är på väg emot nytt, bra och fint i mitt liv, utan drogerna… 
Ni och du kan inte förstöra det för mig! 

På Återläsande i morgon! Ta hand om dig därute i verkligheten. Skänk en tanke till dem som ännu är kvar ute i kylan och lider. 
Lider i missbruk, ensamhet och hemlöshet!

Väl Mött / Arthur

Dagens Dikt, Poesi och Lyrik, är hämtad från "En Plats På Jorden" / Eva Dahlgren… Det är vackert, enkelt och smakfullt… Väl Mött / Arthur

En Plats På Jorden…

Jag struntar i evigheten
Men ge mej plats här i verkligheten
Ett annat liv
I en annan tid
Ingen ro av det nu

Jag lever av lekfullhet

Och av allvar så djup och het
Drömmer om sagovärldar
Om andra värden
Om upp och ned
Att rätt blir fel

Ge mej en plats på jorden

Inte nödvändigtvis i solen
Men ett eget fönster
Mot gatan
Jag kan öppna och stänga
som jag behagar

Det är det enda

Jag behöver
Det är det enda
Mitt hjärta kräver
Att jag hittar någonstans
Där jag kan välja mellan
Lugn och ro