Dagsarkiv: 20 januari, 2015
God kväll! Ska vi snacka allvar? Var tydliga? Jag är naiv, förmodligen. Jag är förmodligen godtrogen och blåögd, så brunögd jag är och det stör mig att människor ljuger om mig!
Ibland tror man att man har kamrater. Kanske en kompis.
Ibland händer det att de där kompisarna, blir vänner.
Goda, fina, bra vänner.
Människor som man uppskattar att ha i sin närmaste närhet.
De finns där, även om det tar lite tid ibland, att ses över en kaffe, prata, kramas och uppskatta varann.
Andra gånger förvandlas en del medmänniskor till egocentrerade monster, som ljudligt vrålar; ”Se mig! Hör mig! Bekräfta mig! Finns jag? Se på mig”!
Jag är, trots allt jag gjort i mitt förbannade missbruk, en bra, snäll och lyhörd man!
Jag tror gott om människor.
Jag gör faktiskt det. På gott och på ont.
Jo, jag är väl naiv och kanske korkad, men jag uppskattar det hos mig själv, att tro på människan, tro på mina medmänniskor.
Ibland har man fel.
Somligt misstar man sig på.

Jag får ofta hör att jag är ärlig, social och jävligt trevlig!
Och jag sätter min tilltro till andra individers vänlighet, godhet och deras rena förbannad sunda förnuft! Ska det vara så svårt med tillit och tro?
Jag är snäll, jag vet det!
En gång i tiden, när det fanns gott om pengar, var jag även generös.
Jag är förmodligen godtrogen och blåögd, så brunögd jag är och det stör mig som fan att människor ljuger om mig, hittar på och fabulerar ihop ”sanningar”, som det inte finns ett uns sanning i!
Inte så mycket som ett sandkorn i öknen, av sanning!
Ingen egentlig anledning till tilltaget!

Att spela teater, bygga upp ett drama kring sig själv och sin person, för att sedan göra sig till spektakel för att kamma hem all uppmärksamhet och ”allt ljus på mig” och för att alla andra ska ”tycka synd om”, ”stackars liten” och ”titta vad alla har gjort och vad alla gör emot mig”! Det är vansinne! Fullständig galenskap!
Sjukt! Förlåt mig, men det är sjukt!
Det enda dramat som är och som finns, är det som är ”skapat” av avundsjukan, alla jävla lögner och en hel förbannad busslast, lastad med mängder av skitsnack!
Det är skrämmande att mytomaner, för det är faktiskt vad det är, vågar sprida dumheter och ljuga ihop historier, som de själva tror på dessutom, för sanningen kommer alltid fram!
Och i ilskan och besvikelsen, så vet den ena vem det är som far med osanningar och den andre vet vem det är som är oskyldig och kommer att vinna i längden!
Jag inser att de som valt att ”köpa” skitsnacket, se de rena svarta lögnerna och illasinnade människors förtal, som en godtagbar sanning, är förmodligen inte några som ska vara bland de vänner som finns i ens tillvaro!
För om de inte kan fråga och verkligen konfrontera med en begäran om klarhet, tydlighet och försäkran om sanningshalten, ja… Då kan de också kvitta!
Synd att ni inte frågade hur det är, egentligen!

Det är en Universiell lag”!
Hur är det i ditt knyte?
Jag vet verkligen vem som är sjuk av avund! Jag vet ju att det är rena dumheter och idioti, att ljuga och fara med osanningar, men det gör ont att bli sårad, huggen med kniven i ryggen och bli förtalad.
Jag är förmodligen för smart, för att begripa den här typen av dumheter och sjukligt beteende!
Jag är helt oförstående, förvånad och skrämd!
Inte rädd längre att förlora värdighet, ärlighet, vänner och mitt sanna jag, för de som väljer att tro på dyngan, som sagt, gallrar ut sig själva!
De som känner att det bränner till i magen och själen, vet förmodligen att jag syftar på dig och er.
Ledsen, men jag måste få det här ut ur mitt system!
Det är mina ord, min sanning och jag har inte varit annat än ärlig, schysst och ”synlig”…
Jag tror mig veta vem jag är och jag är på väg emot nytt, bra och fint i mitt liv, utan drogerna…
Ni och du kan inte förstöra det för mig!
På Återläsande i morgon! Ta hand om dig därute i verkligheten. Skänk en tanke till dem som ännu är kvar ute i kylan och lider.
Lider i missbruk, ensamhet och hemlöshet!
Väl Mött / Arthur
Dagens Dikt, Poesi och Lyrik, är hämtad från "En Plats På Jorden" / Eva Dahlgren… Det är vackert, enkelt och smakfullt… Väl Mött / Arthur
Jag struntar i evigheten
Men ge mej plats här i verkligheten
Ett annat liv
I en annan tid
Ingen ro av det nu
Jag lever av lekfullhet
Och av allvar så djup och het
Drömmer om sagovärldar
Om andra värden
Om upp och ned
Att rätt blir fel
Ge mej en plats på jorden
Inte nödvändigtvis i solen
Men ett eget fönster
Mot gatan
Jag kan öppna och stänga
som jag behagar
Det är det enda
Jag behöver
Det är det enda
Mitt hjärta kräver
Att jag hittar någonstans
Där jag kan välja mellan
Lugn och ro