Tankar jag tänkt och funderingar jag tankat… Jag är som en liten Slamkrypare på havsbotten, kollar av och "äter allt det som är gott och spännande"! Artikeln tog bland annat upp det psykiska måendet i gruppen HBTQ. Depressioner och nedstämdhet… Homosexuella är bra på fest! De vet hur man gör!

God Morgon Världen och Vinterland…

Det är mer eller mindre snöstorm ute! Det kommer att bli problem idag med tunnelbanan och trafiken. Kör försiktigt som f..n!

Det är jag och Doris, The Cat, som är vakna så här dags. 
Klockan är ungefär 07.00. Katten Doris vilar på akvariet, jag läser och skriver. En del kaffe blir det förstås.

Uppskattar mina morgnar och mitt kaffe. 
Jag älskar min PC och jag tycker mycket om att skriva, se på bilder och läsa nyheter! 
Och så är det ju det där med sociala medier, där det sprids så mycket roligt, bra och en hel del skit, men det är fascinerande. 

Ja, och nyheter…
Och sedan har vi ju ”nyheter”, vilka kan vara väldigt nöjsamma och skrattretande att djupdyka i.
För övrigt är jag som en liten Slamkrypare på havsbotten, kollar av och ”äter allt det som är gott och spännande”! 
Jag säger det igen, men det är underhållande att läsa, ha koll och förkovra sig i de som sker i omvärlden, stort som smått. 
Jag har funnit ett intresse som jag faktiskt hade som ung tonåring också. Tappade bort det på vägen tror jag!?
”Kul att du har en hobby, kul att du sitter där och skriver och läser. Och vi andra i din tillvaro? Umgänget”!?
”Jo, ja… Jag gillar det! Tycker att det är spännande. En hobby? Nja, mer nöje och en identitetssökare… Umgänge? Va? Vilka då”?!

Jag läste en artikel, på Gaybladet.se. 
En mindre bra sajt och webbtidning om du frågar mig, men jag kollar upp saker och ting där och ibland har de en del matnyttigt att skriva om och som berör mig, min situation och mitt liv. 
Alltså bögar och HBTQ frågor!

Min aversion emot gaykulturen och de homosexuella samhället, som jag faktiskt besitter,  är att vi alltid vill vara en del av ”normaliteten”, önskar det som alla andra har och skriker så snart vi inte integreras i sakfrågor inom politiken och vardagen i övrigt! 
Samtidigt kör vi på med någon typ av självsegregation och ute-låser ”heteronormaliteten” då vi ska ha egna tidningar, egna webbplatser, egna badhus, egna klubbar, pubar och egna gym, dagis och snart egna små snabbköpsbutiker, som i USA! 
Även en hel bloggportal har upprättats. Det kanske kan vara bra för dem som inte vill bjuda allt och alla på ”gaykulturen”, en inblick i en vanlig vardag och dess avigsidor, ur ett HBTQ-perspektiv, men kanske att de ändå ute-låser somliga personer..?
Det kan irritera mig ibland, att homosexuella önskar ha hela kakan och sedan äta den. Allt eller inget! 
”Vi vill också ha det som de får och leka i samma sandlåda”!
”Nä, vadå… Ett dagis för mina barn bland heterosexuella människors  dagisbarn”!?   
”Nä öppnar ett eget… Vi vill värna om Homo-kulturen!”??

Nåväl… 

Det handlade naturligtvis om homosexuella eftersom det är den typen av webbtidning.

Artikeln tog bland annat upp det psykiska måendet i gruppen HBTQ.

Depressioner och nedstämdhet är vanligt bland homo, bi och trans-personer och det trots att acceptansen och förståelsen har ökat markant de senaste åren!

Det framkom också i texten att missbruk och beroende är ganska vanligt och att många ständigt lever på gränsen mellan vad som är bruk och missbruk. 
Uppskattningsvis tror man, efter diverse undersökningar, att bruket av droger (alkohol är en drog!) som används av enskilda personer och som riskerar att trilla över till missbruk, uppgår till var fjärde person i gruppen HBTQ.

Det är precis som jag skrivit tidigare, att missbruket och beroendet är långt vanligare i minoritetsgrupper, än vad det är bland heterosexuella till exempel. Det kan bero på ett mindervärde, det kan vara rädslor, det kan vara ett sätt att slippa alla tankar och krav på samhället och dess mönster, riktlinjer och värderingar! Det är ett undflyende, en smitning och ett avkopplande sätt att slippa ”vara med”…

Jag tror att statistiken och siffrorna i artikeln är lite missvisande och att mörkertalet är bra mycket större än vad som framkommer! 

Uppgifter som är oåtkomliga för undersökningar av den här typen, är förmodligen enorm! 
Och med det mörkertalet är förnekelsen av missbruk och missbrukarbeteenden, som vanligt, hopplöst utbrett!

I ärlighetens namn så är alltid alkohol inblandat i umgänget kring och i gaykulturen. Homosexuella har, inte alls oförtjänt, ett rykte om sig att vara bra på att festa och ordna med vilda, galna och utflippade partyn! 
Homosexuella är bra på fest! De vet hur man gör!

Jag kunde läsa att depressioner och HBTQ-personers mindre bra mående berodde till stora delar på samhällets acceptans och attityd. 
Många faller ner i identitetskriser och väldigt ofta spelar religion och kulturell bakgrund in i sammanhangen. 

Identitetskriser kan förmodligen uppstå, tänker jag, när man väl erkänt sin sexuella läggning, som förmodligen inte varit en hemlighet för en själv, och det finns en önskan om att få leva som öppet gay, krockar med de värderingar och åsikter man färgats av under sin uppväxt.
Jag tror att miljö, omgivningens åsikter och rädslor skapar undvikande och misströstan. 
Och när man väl ”kommer ut”, blir lättnaden enorm och samtidigt fallerar allt det man vet, kan och tror på, i bitar. 

Hela ens värld, synsätt och existens ställs på kant och det blir, tro mig, en frontalkrock i huvudet!
Många blir också rädda för sin omgivning! Vad ska människor säga? Mamma och pappa? Mormor och morfar?
Det är fortfarande tabubelagt med homosexualitet och det även om vi i Sverige har alla tänkbara möjligheter att leva fritt och har yttrandefriheten i ryggen!

Det är alltså fortfarande avhängt på hur HBTQ personer behandlas i samhället, hur vi betraktas och hur människor ser på oss som minoritet, som skapar missmod, olust och dåligt mående. 

Fortfarande rädslor, fortfarande oro och ännu finns det rädslor för hur vi ska bemötas, behandlas och hur vi bemöts. 
Och i mindre samhällen måste det vara ett helvete! Bara fördomarna? Och ute i landsbygden är det dessutom många som röstar och väljer SD´s politiska gren och åsikter, och hur deras syn på homosexuella och övriga minoritetsgrupper ser ut, det vet vi ju… Grattis Sverige!
Jag själv flydde till Stockholm när jag var arton, för det var då den enda platsen i det här avlånga landet, där man kunde leva och vara någorlunda öppen med sin person. 
Men det är en annan historia, dock en intressant sådan… 
Ett annat tillfälle!

Jag tror att det blir en dag hemma och inomhus. Min kärlek och blivande man, han jag alltid vill vara nära, nära, ska arbeta och jag ska försöka att göra lite ”markservice” här i Alby. Jag ska försöka ta mig hemåt, till Södermalm, ”Pundar-kåken” och min fina lägenhet, för att börja packa och stuva ner det lilla jag numer äger och har. Inte idag dock…
Jag vill förbereda i vilket fall. Jag behöver uppskattningsvis se och veta hur mycket det är, så att jag utifrån de kan börja kolla upp bilar, kostnader och någon/några som kan hjälpa till! 
Och jag vet..! Det är en hel månad kvar, men jag tänker inte stå där i sista minuten, stressa och bli irriterad!

På återläsande under dagen, min vän! 
Var snälla mot varann där ute i verkligheten!

Väl Mött och tack för Uppmärksamheten / Arthur


En Länk till Webbtidningen Gaybladet;

• HBTQ-personer mår psykiskt sämre – var fjärde på gränsen till missbruk… 

Kvällen och Nattens Kloka Ord och Citat. Insiktsfullt och smart! Att ta med sig ner i sängvärmen och filosofera över. / Väl Mött / Arthur

God kväll. Fredag och jag är ensam hemma. Ja, eller "hemma"… Skriva om allvarliga saker i kväll, men det kom av sig. Är det inte lite för mycket av "Ken-dockor" och "playboybrudar" med handbolls-stora fejk-tuttar? Jag kan gå till mig själv när jag skriver, det hjälpte inte.

God kväll. Fredag och jag är ensam hemma. 
Ja, eller ”hemma”… 
Jag är i Alby i min kärleks fina lägenhet tillsammans med katten Doris, även kallad Snurran och skriver, lyssnar på musik och tittar runt lite på webben.
Jag har vilat, som alltid. 
Jag har tittat på dålig tv, vilket blev en ganska kort session, eftersom jag bara blir irriterad! Jag har druckit och dricker kaffe tillverkat av en flott köksmaskin.
Irritationen och Fredagshumöret blev inte bättre av de teveprogram jag tittade på. 
Det är lite mycket ”plastic fantastic” på tv. Välj kanal och välj dokusåpa, och kaboom, där är de, plast tuttarna och muskelsnubbarna…

Jag tänkte att jag skulle skriva om allvarliga saker i kväll, men det kom av sig.
Jag insåg att jag var på dåligt humör och det inlägg jag så ambitiöst påbörjat, har fått stå tillbaka för ett mer allmänt ”surr” och ”snurr” i huvudet.

Och… Jag kan inte svara på varför jag är grinig. 
Jag tror som sagt att teven kan ligga bakom en del av detta sura humör, men det ska i och för sig till mer, för att härskna till, än en dum jäkla tv! 
Jag var nog lite irriterad och låg från början. 
Teven gjorde det inte bättre!
En väninna sa till mig att det inte alls behöver finnas orsaker till att man är på dåligt humör, nedstämd eller ledsen. Man behöver inte förklara allting, minns bara att det går över.
Det finns inte förklaringar till allt. ”Jag är grinig. Punkt”! ”Varför då”? ”Jag vet inte! ingen aning”!

Jag tittade runt lite bland nyheterna och fann en del att fundera över.
Förmodligen med en lite aning av inspiration från tv-världen… 
För… jag vet inte om du själv har sett det, men det är lite mycket av ytliga, plastiga och silicon-stinna människor överallt? 
Är det inte lite för mycket av ”Ken-dockor” och ”playboybrudar” med handbolls-stora fejk-tuttar? 
Det kan hända att jag är på lite fel sida om nyheterna förstås, lite i utkanten och i marginalen av ”verkliga” nyheter,  för jag har ju inte bara ”hamnat” där, på nöjessidorna, där den här typen av uppslag återfinns.

Jag är fullständigt medveten om att jag inte bebos av ett utmärkt och tillfredsställande självförtroende, eller en schysst självkänsla, för den delen, men är det inte lite konstigt? 
Är det inte märkligt att människor gör väldigt mycket för att göra om utsidan och ”snygga” till den, till någonting som många av oss dödliga dessutom tror är på riktigt och så som man ska se ut!? 
Och en del av dessa kvinnor och män fortsätter att göra om och spruta in och bygga om, tills ingenting är kvar av det naturliga och ursprungliga?

Nu skulle jag kunna släppa en sådan där moralkaka, eller någon klyscha som förkunnade vikten av att älska sig själv och acceptera så som man ser ut. 
Jag skulle kunna dra ett par floskler om att de kanske skulle lägga sina pengar på att finna det inre lugnet och friden? Kanske skulle de försöka att djupdyka i sitt inre, för att fiska upp det som möjligen saknas. Är det inte ”general-knas”? 
För något måste ju vara fel? Kapitalfel? Eller ”fullständigt åt helvete”, när hela utseenden, kroppar, tuttar och muskler byts ut och ”tuttas till”, pumpas upp och omvandlas till någonting som inte finns. Egentligen! 
Jag funderade även på hur ”plasteffekten” har på dem som växer upp idag? 
De som kanske är i tjugo, tjugofemårsåldern? 
Kanske kan man laga själar med nya läppar!? 
Kanske kan livet bli lite bättre om man har en plattare mage? 
”Om jag bara hade en fast fin rumpa, då”… ”När jag får de där brösten, som är stora, fasta och fina, då kanske”… Strävan efter ideal som inte finns och som till på köpet inte är mänskliga, får många av oss att tro att det är vägen till lyckan.
Vad står det för? Varför tror ”brudar” och ”babes” att sönderblonderat hår och ”siliconbrön” är snyggt och en väg till lycka? 
Plutande läppar, höga kindben och härliga urringningar, kan det skapa tillfredsställelse?

Och vem skapade idealen? 
Vem och vilka är roten till det fejkvärlden och till ”plastic heaven”? 

Och du… tänk när dessa människor kommer på att det inte hjälpte? Att allt arbete och alla operationer och all självsvält inte var lösningen? Vad gör de då?

Egentligen ska inte jag förlöjliga och ironisera över andra mänskors önskningar och tro på lycka och glädje. Jag ska inte vara cynisk, för även jag, för kanske tjugo år sedan, strävade efter ett snyggt, läcker och ”titta-på-mig” utseende! 
Jag har gjort ganska mycket för att få vara skitsnygg, bli betittad och kanske även finna fler älskare, mer framgång och åka lite gräddfil i tillvaron. 
Kanske inga operationer , men jag har tränat, jag har svultit, gått på dieter och ansträngt mig för att bli attraktivare och mer sexig. Och jo, jag har sprutat in lite här och lite mera där också, men den ”effekten” har ansamlats någonstans i kroppens alla lymfkörtlar!
Jag kan gå till mig själv när jag skriver, att det hjälpte inte. 
Inte någonting alls! Även jag tänkte; ”Om jag bara”… 
Insikten kommer till en tillslut, det tar lite tid bara och det är inte lätt att lära och tänka om, när så mycket vackra människor ser ner på en från reklampelare, i filmer och tidningar. 
Man blir liksom ständigt uppdaterad på hur man ska se ut, vara och uppföra sig för att bli framgångsrik på alla plan i livet. Hela tiden blir man påmind och ständigt medveten om att man inte hänger med, är lat och låter kroppen förfalla. 
Man blir fulare helt enkelt! Jävligt gammal!
Jag vet inte… kanske att de verkligen blir lyckligare? 
Kanske att det faktiskt är vägen till lycka?

Men jag tänker att även de, som till exempel Victoria Silvstedt, Rebecca Stella, ”Kissie Alexandra Nilsson” eller den senaste plastbiten i raden, Samir Badran, torde väl ha samma tankar, likadana önskningar, och strävanden som vi andra; att bli älskade, uppskattade och omtyckta för den vi är? 
Att vara nöjd, glad och tacksam för att kroppen faktiskt fungerar, är ett underverk i sig,  och det borde väl de också känna och tycka!
De måste ju ha samma funderingar som jag och många med mig, om livet, själen och döden? Eller..? 
Tyvärr tjejer, killar och alla plastbitar som går på två ben, ni kommer att dö ni också, precis som alla vi andra! Ledsen att behöva säga det, men det kan omöjligt vara miljövänligt att kremera kroppar som är stoppade med allt som dessa lemmar stoppas med..?
Och tyvärr, ett är säkert… vi dör! Allihop! Förr eller senare.

Det är ett märkligt fenomen och jag kan skriva spaltmeter om det, analysera och filosofera över vad det är som felar och fattas människor. 
Jag kan skriva och tänka till och ändå inte bli klok på det…
Undrar hur det är att somna på kvällen, med alla de där plastattributen? Undrar hur det är att vakna på morgonen och nästan vara fix och färdig, när man slänger benen över sängkanten? 
Konstigt. Märkligt och det tål att tänkas på lite till…

Jag får önska dig en skön kväll och en härlig Fredag, av det som är kvar.
Själv ska jag fortsätta banta, dricka mer vatten och kräkas över Pardise Hotel på Trean. Kanske att det blir mitt Fredagsmys? Kolla på riktigt dålig teve och förfasas över hur människor orkar med att vara så överspelade och tillfixade.
Nä… Jag ska se en film. Skräckfilm förstås…
Älskar skräckfilmer och att blir ruskigt snuskigt rädd…

Ta hand om dig! På Återläsande i morgon!

Tack för din uppmärksamhet! 
Väl Mött / Arthur, eller Janne… det är bara att välja 🙂