Klockan 14.00 Inväntar läkaren på Maria Beroende Mottagning! Tandläkaren i morgon! Klockan 15.00 DBT terapi. Tankar på gårdagen. Klockan 18.00 Bipolär! Jag måste läsa mer om detta fenomen…

Klockan 14.00
Inväntar läkaren på Maria Beroende Mottagning! 
En av oss gör alltid ”fel” när vi bokar tider för samtal och uppdatering! Vem? Det vet ingen, men det blir alltid fel! Och… Har man inte större problem än så, ja då är det väl lugnt i tillvaron.

Men konstigt är det. Fel tid idag med. Två timmar.


Tandläkaren i morgon! 
Jag är så vansinnigt tacksam att jag får hjälp med min munhälsa! Det känns lite som en milstolpe i mitt tillfrisknande! Det är nästan bättre än en födelsedag!
Jag är livrädd för tandläkaren! Nästan lite illamående när jag tänker på det, men jag har sagt att det får göra hur ont det vill, jag vill ha tillbaka mitt vita, vackra och rena leende! 
Som jag skrivit tidigare, så är det viktigt med rena, fräscha och fina tänder! Det tillhör den verkliga vardagen och med det är jag ännu ett steg bort från missbruket och alla de efterkänningar och konsekvenser jag haft av det! 
På väg in i samhället och de vanliga människorna igen! 
På väg..!

Så här dags i väntrummet på Maria är det lugnt och tyst! 
Inga arga och irriterade människor! Bara jag!
Jag fick höra att en av Beroende Mottagningens patienter försökt att skrämma personalen med att sätta eld på trapphuset under gårdagen! 
Någon var uppenbart missnöjd! 
Allt gick ju bra, men jag tänker på alla hot dessa läkare, behandlare och sköterskor lever med! Ständig ilska och mycket hat. Jag hör ju själv hur patienterna ”går på” i väntrummet ibland! 
Några önskar döden ur folk, de ska spränga bygget eller vänta på personalen utanför när de slutar sitt arbete! 
Missnöjet beror helt och hållet på dem själva, kan jag berätta, för om de inte är ”hela och rena”, får de heller ingen ytterligare medicinering! 
En av förutsättningarna för att de ska få behandling med medicinska preparat är att de inte ska ”sidomissbruka”! 
Några vill ha mer och mer och ”lackar till” när de inte får som de vill och helt plötsligt är det personalens fel att patienterna är höga som skorstenar när de besöker mottagningen. 
Mycket aggressioner kan jag berätta!
Det är tydligt att det inte bara är de som arbetar på Socialförvaltningen som lever under ilska och hot, utan även andra som är involverade i vårdtagarnas tillfrisknande och beroendefrihet. 
Det är inte lätt att tillfredsställa missbrukare som vill ha allt och lite till! Manipulerande, lögnaktiga och falska missbrukare!
Tänk att jag slipper det där nu! Sedan över ett år tillbaka! Det är en befrielse och det är en seger! Tacksam tacksamhet!

Klockan 15.00 DBT terapi.
Tankar på gårdagen.
Vi talar just nu om ”Jag-budskap” och om hur man lär sig att vara ”icke dömande” emot andra människor och även emot sig själv! 
Att behålla det man behöver få sagt, önskar förmedla och kanske behöver reda ut, hos sig själv.
Så istället för att säga; ”Du gör mig så ledsen, när du”.., vilket blir anklagande och dömande, så uttrycker man sig i ”Jag-form”.
”Jag känner att jag blir ledsen, när du säger så där”… eller ”jag upplever att jag blir ledsen, när du uppför dig på det där viset”! Det blir mer obundet. 
Det blir mindre anklagande och även jag själv behåller en viss del av det som behöver sägas, hos mig själv! 
Jag tar också ett ansvar för det som sägs, görs och uttrycks! Partilöst och mer objektivt!
Det är nämligen inte alltid ”alla andras fel” att jag själv uppfattar min omgivning på det sätt jag gör. Mina tolkningar stämmer inte alltid överens med hur det verkligen är och hur verkligheten ser ut!
Ett ganska bra sätt att inte peka med hela handen, utan även kunna ta sitt eget ansvar och sin egen del i olika situationer! 
Mer neutralt, som sagt och utgångspunkten blir inte konfronterande eller konfliktfylld, vilket det gärna tenderar att bli om jag säger att ”du gör mig ledsen” eller, ”när du gör så där, så blir jag förbannad”…

Klockan 18.00 Bipolär!

Jag måste läsa mer om detta fenomen och hämta hem lite mer kunskap om denna typen av diagnoser.
Jag har lite hum om det, men ska se över saken innan jag skriver i ett inlägg. Det är vad läkaren tror ”felar”, eftersom medicinerna inte gör vad de ska! 
Jag får en remiss till Huddinge Sjukhus, för ”vidare utredning”. Jag återkommer i ärendet!
Jag är tacksam att de människor jag möter på Maria är lyhörda och ser mig, hör vad jag försöker säga och vad jag önskar med mitt liv och min vardag. 
Jag ser ju själv, på mina inlägg här på bloggen bland annat, hur mitt humör svänger och hur det faktiskt är upp ena förmiddagen, för att vara neråt under nästa morgon. Bara jag får en utredning! Korrekt medicinering! Bara jag får ordning och jag får veta vad det är som hela tiden känns fel och olustigt!
Jag vill bara ha flow och följsamhet nu!

Tack för uppmärksamheten! 
Ta hand om dig där ute i verkligehten och på Återläsande under morgondagen! 

Väl Mött / Arthur (Eller Janne, vilket du behagar…)

Åh… God Morgon Världen! Klockan är 07.30. Sov Morgon? Trött… Gnälligt. Läkarbesök. Ensamhet. Flytta. Flytten. Tankar och funderingar! Vill och vill inte! Trött och gnällig!

Åh… God Morgon Världen!
Klockan är 07.30. Sov Morgon? Trött… Gnälligt.

Vi sitter och läser, jag och min kärlek. Han mår bättre och det gör även Katten Doris. 
Hon snurrar runt överallt och är uppskruvad som en Duracellkanin.

Jag har läkarbesök idag, ytterligare en ny läkare, igen och jag ska hem en snabbis för att hämta läkarintyg och kanske sover jag på Södermalm i några nätter. Behöver jag ensamheten? Ja, kanske… Min kärlek kan behöva den han med, ensamheten och bara få vara själv, ladda energier och rå om sig själv och Katten Doris.

En del dagar är fyllda med stora nej! Vill inte! ”Lämna mig ifred”, skriker i kroppen!

I dag är en sådan dag! Jag ville liksom ge upp med en gång, lägga mig platt ner och bara skita i allt! Jag har dessa dagar ganska ofta numer, och jag är förbannad på det och tycker att det är tröttsamt!

Sugen på vin! Det går över! 
En del dagar är det väldigt påtagligt, önskan om att få dricka, men de där dagarna, ”Sugen på att supa”, har blivit ytterst få numer.
Det går framåt och jag vet att det är övergående! 
Det är inte alls ”vita knogar”, men det är obehagligt och jag är på min vakt. ”Listig, falsk och stark”! Man vet aldrig när suget överrumplar en och vips, har man tagit ett återfall!
Tänker inte… Vill inte…
Och jag andas, påminner mig om döden, konsekvenserna och hur det var för drygt ett år sedan.
Det är en bergochdalbana av känslor, tankar och grubblerier.
Det är en torktumlare av funderingar och minnen! Mycket längtan, väntan och ånger! 
Och vissa dagar…
Somliga av dessa dagar som är just nu och de som varit den sista tiden, har varit överfyllda med; ”Nej, låt mig vara och meningen med livet? Vad vill jag? Varför lever man”..?
Det är inte bra funderingar, att fråga sig varför man lever och syftet med livet! 
De där grubblerierna får aldrig svar! De finns inga konstruktiva förklaringar och det leder inte framåt! Det leder ingenstans!
Jo… Kanske… Nedåt!

Jag längtar efter tystnad, inre trygghet och en kraftfull självkänsla! 
Jag tycker att allt det där jag filosoferar över, det obesvarade, har blivit än mer, än värre och bra mycket mer högljutt än tidigare! 
Det är drogfriheten! 
Det är tillfrisknandet. 
Säger de som vet sin sak!
Det är livet som kommer ifatt. Det är de förflutna som vill komma till tals och vill få vändas upp och ner på, jongleras runt och återigen tystna.
Jag är trött!
Jag låsas som om. Jag gör det jag ska och lite till. Jag försöker och jag tycker att det borde finnas mer tacksamhet i den här kroppen! Det skulle kunna finnas ännu mer glädje och förnöjsamhet. Men… Jag vet inte hur? Hur ska jag göra? 
Jag anstränger mig för att låta det bara vara. Jag kan inte göra så mycket.
Acceptans och tänker på Tacksamhet. Jag är ännu drogfri och nykter!
Det är gott nog just nu. 
Gnälligt som fan. förlåt…

Nu nalkas flytten. 
Jag bör komma igång med att packa och organisera det hela, för att undvika stress och irritation! Jag stressar, mentalt och det är jag som blir irriterad och arg. Måste undvikas! 
Det gör mig pressad, oavsett! Jag känner ett oerhört motstånd och önskar fortfarande mer ork och mer energi!
Just nu, just idag, skulle jag önska att bara få lägga mig ner och vråla, ”Kan någon ta över? Kan någon fixa det här? 
Jag ger upp”!
Nu fungerar inte livet så, utan ibland är det bara att ordna och få ordning! 
Men jag är trött. Gnälligt som fan! Men det är dock dagens och morgonens status!

Ibland möter jag gamla kamrater och bekanta som jag bott tillsammans med på Stödboende och som jag funderat över ibland! 
Jag undrar hur de går och har gått för dem? Jag tänker och hoppas att de klarat sig i drogfriheten!
Igår, på vägen hem, mötte jag två av dem! 
Två grabbar som jag inte umgåtts med kanske, men som jag tänker på ibland och undrar hur de har det. 
De verkade så glada och lyckliga. 
Det smittade av sig och jag blev väldigt färgad och glad av deras nyfunna lycka!
Drogfria i över två år och båda två har fått ordning på sina liv. 
En av dem undrade fortfarande hur det gick till! Hur har han lyckats?
Genuint och ärligt, är jag glad för dem. Tänk att de fixat det så här långt och att båda två har fungerande relationer, arbeten och ett schysst tillfrisknande! 
Avund från min sida? 
Nej! Mer en känsla av att kan dessa unga herrar fixa detta, så kan jag… Lite mer 


Jag ska dricka mer kaffe. Prata med mig man och fundera över hur jag ska göra med den här dagen.
Tvångsgosa med Latten Doris, hon uppskattar inte att bli buren och upplockad från golvet. Så ibland tvångsgosar vi henne. Måste vänja sig 🙂

Jag önskar dig en god och härlig dag.
Skänk en tanke till alla de som sover ut dessa nätter. Alla som ännu lider där ute i missbrukets helvete. Var vänliga emot varann där ute i allvaret.

Tack för uppmärksamheten, var rädd och dig och på Återläsande!
Väl Mött / Arthur