Idag har jag en "ledig dag". Jag kan göra vad jag önskar. Adressändring, Eniro, flytt av Bredbandet och jag har också börjat packa… Det blir mycket "å ena sidan, men å andra sidan"… Så… Vad gör man åt "problemet"?

God Förmiddag.
Det är kaffe, det är Nyheter och Facebook.

Det är min man och kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära, och Katten Doris.

Katten Doris som helt plötsligt tycker att det är väldigt roligt med skorna i hallen på nätterna. De ligger huller om buller innanför dörren på morgonen. Ingen skada skedd, så det gör absolut ingenting, jag tyckte bara att det var lite roligt. Tänk att alla dessa leksaker som vi köpt till henne, inte är fullt så roliga som allting annat som redan fanns här i lägenheten, gamla skor, gamla snören och toapappersrullar. 
Det behöver inte kosta någonting, uppenbarligen, att få katter att roa sig själva…

Idag har jag en ”ledig dag”. 
Jag kan göra vad jag önskar. 
Och vill jag så kan jag åka in till Maria Beroende Mottagning på föreläsning om ”Fysiska och Psykiska komplikationer i missbruket”. Men jag gör som jag vill och kan sitta här och skriva, ta en promenad och tänka positiva och bra tankar. Pussa på Doris och fortsätta att planera flytten från Södermalm till Bagarmossen.

Jag ska skriva på lägenhetskontrakten i morgon Onsdag. 
Jag har min DBT-Grupp på morgonen och sedan ska jag åka till Skarpnäcks Stadsdels Förvaltning och möta upp Socialsekreteraren på Vuxenenheten och ytterligare en person som bär yttersta ansvaret för ”Träningsboende” i Stadsdelen.
Det blir förövrigt mer information om ”Boendestödjaren”, om tvättstugan, renovering av lägneheten och hur det är tänkt att jag ska göra med allting praktiskt, som flytten, katten och var jag vänder mig vid problem i lägenheten. 

Jag har ordnat med mycket nyttigheter, som Adressändring, Eniro, flytten av Bredbandet och jag har också börjat packa ihop mitt hem. 
Jag har några dagar på mig att få ihop allt, vilket gör att jag inte behöver stressa så mycket, men det bor ännu oro i kroppen. 
Oro att det inte ska bli smidigt.

Och det är även oro för att Bagarmossen inte blir bra. 
Jag är rädd för att människor som jag haft att göra med i mitt missbruk, helt plötsligt ska börja höra av sig, dyka upp och göra sig påminda igen. 
Det gör mig lite nervös.
Jag försöker att inte oro mig. Men det är en bottenvåning och människor skulle i princip kunna kliva rakt in i vardagsrummet från gatan, eller passa på att knacka på fönstren.
Jag är ju räddhågsen och en orolig själ, men jag tror att det blir fint, tryggt och bra.
”Allting ordnar sig alltid”, som mormor sa. ”Alltid”!
och jag måste ha en positivare och tryggare attityd till tillvaron och livet! Fan, det räcker nu!

Mina enskilda samtal i DBT under gårdagen handlade om mina rädslor, mina beslut och osäkerheten att leva. 
Jag är dubbel i mycket och jag tänker för mycket och analyserar i stort sett allting.
Jag måste börja med att försöka att lita på mina dagliga beslut och beslut av större karaktär.

Jag har en förmåga, utan att ens veta om att det sker ibland, att fatta mindre viktiga beslut eller beslut som påverkar hela tillvaron, för att sedan göra bedömningen av resultatet som negativt! Det blir lite av det där att ta det säkra för det osäkra! 
Taken blir nästan uteslutande att det blivit fel, dåligt och inte alls bra! 
Oavsett om det är jättebra och kloka beslut jag faktiskt gör, så tvivlar jag ändå på riktigheten i det jag kommit fram till.
Jag grottar runt och jag ältar och jag blir till en förpestad plåga för mig själv. 
Det blir mycket ”å ena sidan, men å andra sidan”… Väger för, nackdelar och tänker på konsekvenserna av mina beslut och det jag kommer fram till.
Jag måste, och jag menar verkligen måste, försöka att även se mina bra sidor, sluta vara så dömande och försöka att bekräfta mig själv och vara uppmuntrande. 
Allting är inte fel. Allting blir inte fel! Jag gör bra saker och fattar bra beslut… Kom igen nu!

Så… vad gör man åt ”problemet”? 
Återigen får jag lov att ge mig tid varje kväll, för att sätta mig ner och tänka igenom dagen. Reflektera! Begrunda och tänka till! 
Skriva ner det som faktiskt varit kloka och bra beslut, påminna mig i skrift om positiva och glädjande händelser och även tänka till vad jag varit tacksam och glad för över dagen. 

Det brukar fungera efter en tid! Det ger ett nytt sätt att tänka och nya sätt att fokusera på det som är bra, schysst och tilltalande.
Jag ska även försöka att skriva ner ett par eller tre, affirmationer varje kväll, för att lyfta mig själv och ”fiska upp” min självkänsla.
Affirmationer är ord och egenskaper, i positiv benämning, som man skriver ner eller säger till sig själv, för att lyfta sin egen person. 
Och de kan vara väldigt enkla meningar och ”påståenden”, inga konstigheter alls, som till exempel; ”Jag duger precis som jag är”, eller ”Jag fattar viktiga och bra beslut”, kanske kan man skriva, ”jag litar på mig själv och den jag är”… 
Upprepa det varje kväll, skriv ner det om och om igen, och kanske om du kommer ihåg det, låt affirmationerna få utrymme i dina tankar under dagen.
Någon typ av aktivt handlande måste jag utföra, för att få ordning på mig själv. 
Jag måste göra aktiva och bra val! 
Utföra mina konstruktiva uppgifter och validera mig själv.
Mönstret av dålig självkänsla, själv-dömande och osäkerhet måste bekämpas med motsatsen, annars blir det en ännu större nedåtgående spiral, vilket inte kommer att gagna mig någonstans… 

Ta hand om dig därute i verkligheten och tillvaron. 
Det är kallt och det blåser. 
Skänk en tanke till alla dem som ännu lider av missbrukarsjukdomen och de som inte har någonstans att bo. 
Var snäll mot varann. 
Le mot någon du inte känner och tänk på bra, positiva och fina saker. 
Håll upp dörren för någon och om någon är elak och mobbar en annan medmänniska, våga ingripa och säga ifrån. 
Det är skrämmande rått och kallt ute i vardagen!

Prova, du också, att skriva ner saker och ting som varit bra under dagen, som givit dig glädje och som känts som lite extra tacksamt…

Kanske att vi hörs ytterligare idag? 
Tack för din uppmärksamhet och på Återläsande!
Väl Mött / Arthur