Dagens Dikt och Poesi. Osäkerheten i tvåsamhet och kärlek. Tonen för dikten är just misströstan och att förlora sig själv i allt det som tvåsamhet är och innebär… Väl Mött / Janne


Dansar jag för tomma salonger… 

Fylld till brädden av missmod, en desperation och kostbar misströstan.
Morgondagen är överväldigande, denna okända mark vid mina fötter.

Luften är klar, kylig, isande iskristaller decimeras, på mina fönsterglas.
Och jag, är inte densamma längre.
Jag har vandrat i din riktning, alltför länge, i dina spår.
Jag förlorade spegelbilden av mig själv,
och jag kan inte se, är du här för att fånga mig, när jag faller?

De tömda ramarna av löften, att agera inom, utan manus och sufflös.
Är du där, för mig, eller dansar jag för tomma salonger?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s