God Kväll i Mångkulturens härliga lilla Ankdamm "La Suède"… Igår talade vi om uppgivenhet… Jag berättade om drogerna, suget och önskan att använda. Jag sitter i ett skruvstäd! Fastnaglad i verkligheten…


God Kväll i Mångkulturens härliga lilla Ankdamm ”La Suède”…

Fortfarande, även om vi talade om det under min terapi igår förmiddag, så hindrar jag mig själv ifrån att göra det som är bra för mig och min inställning till tillvaron!
Jag skulle kunna, eller borde, sätta mig ner och skriva i min ”Mående Dagbok” och jag skulle behöva skriva ner det som glatt mig under dagen och det som varit bra. Det blir fortfarande inte gjort!


Igår talade vi om uppgivenhet och mitt själv-dömande som är ett tydligt problem! Det kan förstöra hela min dag, det där elaka och dömande jag utsätter mig själv för! Det går av bara farten, att jag är; ”dum i huvudet, va´fan tänker jag med, fullständigt korkad, tjock är jag också”… 
Det går på som ett obehagligt mantra i skallen och jag glömmer bort mig.
Det är omöjligt att hänga med, när jag väl hamnar i det där ”tugget”, som är mindre bra!

Vi samtalade om förlusten av livet, att resa sig hel och ren ur missbruket.
Vi pratade om min oro. Rädslor, farhågor, oförrätter och människor jag vill slå hårt som fan, för vad de utsätter och utsatt mig för. 
Vi talade om mitt självhat och om hur jag ständigt nedvärderar mig själv och vi talade mycket om förlusten av livslust!
Min rädsla. All o-gråten gråt. Mina förväntningar på livet och framtiden. 
Kärlek. Vara ensam. Ensamhet och att känna sig utanför, inte passa in och alla floskler. 
Vi pratade om att jag hellre ger upp livet och att leva, än att jag fortsätter kampen.

Jag berättade om drogerna, suget och önskan att använda, som inte finns just nu! Jag förklarade om min personliga strid, att mitt krig emot livet, att leva och vara levande, är det som upptar mycket av min tid just nu.
Det finns ingen anledning till oro, men livet tröttar ut mig. 
Jag vill inte mer och jag struntar fullkomligen i om jag lever eller inte alls.

Jag pratade om alla märkliga tankar, konstiga funderingar som inte varit en del av mina grubblerier på många år!
Jag ville gråta. Jag ville skrika och säga att det räcker nu!
Fan jag orkar inte mer! Men jag gjorde inte det.
Jag kan ju inte ”balla ur” och tappa kontrollen…

Och senare fick jag det där mejlet som förkunnade att jag inte alls kan eller får studera om jag får fortsatt försörjningsstöd! 
Det är inte tillåtet! Ajabaja!  
Och eftersom jag inte kommer att studera heltid, så blir jag inte berättigad CSN! 
Jag själv ansåg naturligtvis att det är en ”sysselsättning” så god som någon, men det tycker inte Socialsekreteraren, uppenbarligen inte heller Socialtjänstlagen!
Istället ska jag ut och praktisera eller arbetsträna! Hur det nu ska gå till?

Just nu är jag sjukskriven till hundra procent! Att avsluta och avrunda arbetet med mitt mående och min personliga utveckling, är det inte tal om ännu på några månader! 
Och eftersom jag saknar det som kallas för ”inkomstgrundande penning” på Försäkringskassan, så är jag utförsäkrad därifrån och blir således tvungen att ansöka, be om och vara beroende av Socialförvaltningen, Ekonomiskt Bistånd och Försörjningsstöd, ännu längre än vad jag tänkt!
Jag sitter i ett skruvstäd!
Fastnaglad i verkligheten och har ingen möjlighet att påverka mitt eget liv just nu! Jag avskyr fullkomligen att befinna mig i det här… 
Men vad gör jag?
”Skaffa dig ett jobb! Gör något människa! Kamma till dig och ta dig i kragen”!
Och… Det är uppenbarligen bättre att jag i höst är fortsatt sjukskriven till sjuttiofem procent och försöker att komma igen och inte gör någonting alls, än att jag gör någonting som är bra och vettigt av de där tjugofem procenten som Jag är på benen och tillgänglig.
Jag blir inte klok på det här.
Jag blir inte klok på systemet. 


Nedslagen, förbannad och sårad faktiskt, grät jag hejdlöst och svor…
Det gick över och så hamnade jag i det där positiva som ändå någonstans är räddningen och kanske ett tecken på att det finns lite liv ändå… ”Det är inte meningen. Det kommer annat för mig. Min plan är en annan. Jag ska gå en annan väg och jag är ämnad för någon annan plan än det jag vill göra och ha. Det blir bra på vägen”…
”Allting ordnar sig alltid”, som mormor sa. ”Alltid”!

Önskar dig en god natt! Själv har jag påbörjat en ny medicinering och det känns olustigt den här gången! 
Det verkar ju inte ge resultat. Jag misströstar! 
Saknar tillit och jag tror att inte att det går den här gången heller och… Vad gör jag då?

Ta hand om dig! Tack för uppmärksamheten och på Återläsande under morgondagen! Väl Mött / Arthur 

Dagens Dikt och Poesi. Maria Wine. "Det outsagda"… Enkelt och fint. vackert och mjukt. Njut orden! Väl Mött / Arthur


Det outsagda ordet.

Det går inte att komma ifrån
det outsagda ordet …
likt en mäktig mur
som hotar falla över dig
Och du vaknar upp
med det outsagda ordets svettpärlor …
inget ord kan i längden vila
i en vagga av honung.

/ Maria Wine