Våld i nära relationer, kallas det. Det finns överallt och förekommer mer än vad vi vet, tror och låtsas om… slå honom sönder och samman. Ben för ben, tand för tand, och hudflänga kroppen till oigenkännlighet.

Våld i nära relationer, kallas det.
Det finns överallt och förekommer mer än vad vi vet, tror och låtsas om.
De är få som anmäler. De är få som talar om det och det är färre som vågar fråga.
Skam, skuld och en känsla av, ”varför gick du inte”, kväver de flesta rop på hjälp.
Många kvinnor och män, låter sig kuvas, slås till marken och ta emot stryk och nedlåtande ord från en partner, älskare, anhörig eller sambo.
Jag är en av dem som levt i oerhört destruktiva relationer.
Ett rubbat utbyte av droger, alkohol, mot kärlek, någon typ av trygghet och bekräftelse. Att få vara någon och undkomma ensamheten, har i alla fall fått mig att göra obegripliga saker.
Byteshandel. En ren byteshandel. Prostitution. Hallick och fnask. Horan och madonnan… 

”Han ligger i badkaret.
Badvattnet är hett och dess yta är täckt av skummande små bubblor.
Värmeljus är tända och står placerade på de bredare delarna av badkarskanten.
På toalettlocket står stearinljus i olika ljusstakar och ett stort dricksglas med ren Vodka gör dem sällskap.
Flaskan med sprit är placerad på golvet, strax nedanför. Den är fylld till hälften.
Osmakligt nog hänger en kristallkrona i taket och på golvet ligger en vinröd handknuten matta från Afghanistan.

Mjuk musik strömmar från en radio ute i vardagsrummet.
Han njuter av sin ensamhet och rådande tystnad.
Lägenheten är väldig, både på längden, höjden och tvären. Rymd. Ljust och stort.
Bostaden är i stort sett designad i det allra senaste av inredning.
Mycket glas, tyngre trä och metallföremål av olika slag. Skulpturer på golven och fläskigt påkostade tavlor på väggarna. Stora fönster med djupa burspråk.
Utsikt över parken och vattnet.

Han ligger där i badet och känner berusningen ta över kroppen, sinnet och hans oro i bröstet och magen.
Han är nervös. Självmedicinerar sig med morfintabletter och mängder av alkohol.
Hans man och älskare har fått veta vad som skett och är rasande arg.
Han vet att han inte längre kommer att kunna vara kvar i våningen.
Älskaren kommer att kräva det av honom, att han ger sig av!
Han måste ta sig därifrån.
Men ännu är det inte bråttom. Ännu råder ingen större panik och alkoholen har haft den verkan han önskat. Lugn och ro.
Känslan blir att han är redo. Han kan dö nu. Nu får det vara.

Hans älskare och man är bortrest. Kommer inte hem ännu på några dagar.
Älskaren har upplåtit bostaden åt honom och han njuter i det djupa badkaret.
Andas och tänker. Funderar och undrar hur det är tänkt att bli och vara.
Badvattnets hetta börja avta, men han ligger kvar där och dricker ytterligare ur det stora dricksglaset, ryser till och tänker på det som skett.

Han har mött någon.
Han har träffat någon, som han känner stort inför. Mäktigt och starkt. Är det kärlek?
Han vill lämna det destruktiva livet med sin älskare bakom sig och rymma därifrån.
Planen har vuxit fram och han vet vad han måste och ska göra.
Han äger ingenting av det som finns i våningen och han har endast några enstaka klädesplagg i en låda i sovrummet. Lite toalettsaker och två par skor i hallen.
Det går fort att få ner i en väska. Ingen panik. Inga problem alls. Det är snart gjort!
Det går snabbt att plocka ihop det få tillhörigheterna och sedan undfly sin plågoande och älskare.

Men inte ännu. Strax ska han kliva upp ur badkaret och sedan påbörja det som han, tillsammans med en god vän, planerat.
De har tillsammans planerat en flykt, långt bort. Han ska kunna vila där, bortanför staden och parken, rädd, skrämd men ändå fri.
Han måste komma därifrån, för älskaren kommer att slå ihjäl honom.
Mannen som blivit tyrannen och plågoanden i hans personliga helvete, kommer att slå honom sönder och samman.
Ben för ben, tand för tand, och hudflänga kroppen till oigenkännlighet.
Han ska dö, det har han hotat med.
Han har skadat honom förut, så det är inte främmande på något vis.
Älskaren har slagit honom tidigare till det odefinierbara.
Han har pucklat på, spottat och svurit över honom förr, så det är inget främmande.
Men nu ligger han kvar i badet lite till. Njuter och låter vattnet skölja över honom, som ebb och flod, när hans kropp försiktigt glider omkring i badvattnet.
Han låter fötterna dyka upp och ner bland bubblorna i karet.

Vattnet är ännu varmt och han hör inte nyckeln i låset, där ute i hallen.
Någon kommer in. 
Han hör inte och han ser inte.
Han nynnar med till musiken. Han låter höfterna gunga lite i takt med tonerna utifrån det stora rummet.
Det är då han känner, mer än ser, närvaron av honom. Älskaren.
Han står där, väldigt plötsligt. Rädslan får hjärtat att stanna ett ögonblick, bokstavligen upphöra att slå en kort sekund.
Tankarna far som blixtar igenom huvudet. Paniken tar över kroppen, omedelbart.
Inte nu! Inte ännu! Han ska inte vara här! Vad vill han!? Varför? 
Vem har berättat?

I två långa kliv är älskaren framme vid badkaret och river tag i hans hår.
Han sliter hårt och brutalt i det axel långa håret, och han själv försöker att följa med i älskarens rörelser, för att smärtan ska mildras.

Älskaren är homofob. 
Han gillar inte bögar, som han säger. Äckel. Vidrigt. Kadaver.
Han gillar inte stjärtgossar och män som är perversa med varandra.
Snuskigt intimt och avskyvärt. ”Jävla äckel”.
Men ändå har han en älskare. Ändå har han en yngre man.
I ett badkar. I en vacker våning. Med utsikt över vattnet och parken.
En man som han gör som han vill med. Som han slår och agar, och som får okvädingsord riktade emot sig i galna vrål.
Han vrålar som en vettlös och undrar vem fan han tror att han är, ”lilla bögjäveln”. Vem? Tror han verkligen, kärringen, att han ska komma undan det här!? ”Va”?

En del av ljusen på badkarskanten ramlar ner i vattnet och andra trillar i golvet.
Stearinljusen, Duralexglas med sprit och vodkaflaskan, rullar iväg över klinkergolvet.
Älskaren, hans man, drar upp honom hur badkaret och han försöker att göra motstånd, men rädslan, fyllan och paniken får honom än mer fumlig.
Han är våt och skräckslagen. Han är rädd för sitt liv och hjässan gör ont.
Hjässan gör sinnessjukt ont.
Väl på badrumsgolvet, som en blöt fisk, fortsätter den storvuxne älskaren att hålla ett fast grepp om hans hår. Samtidigt sparkar han vansinnes sparkar i hans mage och över lårens baksida.
Han försöker att göra sig fri.
Han försöker att komma loss.
Han försöker verkligen att komma undan hans våld och som så ofta förut, så försvinner smärtan, mannen och galenskapen.

Han betraktar sig själv och hela sceneriet uppifrån och utifrån sin egen skräckslagna, våta och numer kalla kropp. Försvinner ut och bortom verkligheten”.

Våld i nära relationer, kallas det.
Det finns överallt och förekommer mer än vad vi vet och tror.
Många kvinnor och män, låter sig kuvas, slås till marken och ta emot stryk och nedlåtande ord från en partner, älskare, anhörig eller sambo.

Jag är en av dem som levt i oerhört destruktiva relationer.
Ett rubbat utbyte av droger, alkohol, mot kärlek, någon typ av trygghet och bekräftelse. Att få vara någon och undkomma ensamheten. Byteshandel. En ren byteshandel. Prostitution. Hallick och fnask. Horan och madonnan…

Mannen i badkaret, vad hände med honom? Lever han? 
Överlevde han?
Jo, han lever, överlevde och får äntligen hjälp att lära känna sig själv och återerövra kroppen, sinnet och sin egen person. 
Sakta är han på väg att lära känna den människan som han egentligen är. 
Försiktigt och trevande.
Mannen i badkaret håller som bäst på att hämta hem sitt mod, sin styrka och det faktum att han duger precis som han är…
Och han lever. Överlevde med en hårsmån. 
Jag känner honom mycket väl…
Jag växte upp med honom. Stod honom mycket nära…

Han var jag… Jag var han”!
/ Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s