När jag såg honom första gången, en snygg, attraktiv och lång man, så var jag fullständigt övertygad om att han inte skulle önska att få träffa mig igen!
Jag var ärlig, rak och tydlig från allra första början!
Jag berättade och förklarade vem och vilka mina med-boende var, kriminella, andra missbrukare och beroendepersonligheter, och jag förklarade behandlingar, Beroende Mottagningen på Maria och jag berättade om diagnoser, urinprover, blodprover och dagliga kontroller av nykterhet.

Jag ska inte känna tvivel, ber han! Jag ska inte ifrågasätta så mycket, för han vill verkligen vara med mig och han vill verkligen vara med på tåget, mitt tåg mot tillfrisknande och mitt ett bättre trevligare liv!
Jag misstänker att jag dömer honom och andra utifrån mig själv, vilket är jävligt sorgligt, för själv hade jag nog lagt benen på ryggen och försökt att undvika min typ av person.
Det är struligt, det är rörigt och ibland en jävla sörja.
Jag ser så tydligt varför jag blivit missbrukare och jag begriper också hur det kommer sig att jag sökt mer och mer och mer!
Om det hade funnits lösningar på min psykiska ohälsa för tjugofem år sedan, då är det mycket möjligt att jag kanske inte alls haft ett så galet behov av att bedöva mig och undvika mina demoner!
Det var som det var och det fanns egentligen inga korrekta svar eller lösningar!
Dessutom fick jag veta att själva tänkandet, alla funderingar och grubblerier, var något som de flesta i släkten ”led” av och återigen, ”det är som det är”…
Det finns ingen sorg i det och ingen bitterhet!
Ingen visste bättre än så! Själv bet jag ihop och levde efter rättesnöret att tiga, inte gnälla och alltid sköta mig själv och skita i andra!
Ingen sa någonting och inte jag heller.

Solen skiner och det är Wahlborg.
Jag sitter i soffan i Alby och skriver.
Jag skriver i min blogg, jag skriver på några dikter och jag försöker att sammanställa en mindre bok med korta noveller, dikter och minnen.
Jag planerar att ta med delar av mitt missbruk, helvetet med det och jag hoppas att det finns ett intresse av poesi och lyrik.
Jag skulle önska att ha med bilder och beskrivande, målande illustrationer, som återger texterna och känslan i de skrivna orden.
Jag planerar att ge ut den själv, men måste först sammanställa materialet och be några av mina skrivande vänner hjälpa mig med korrekturläsning och att själva känslan blir rätt.
Kanske det blir en bok i formatet ”större” och kanske med den röda tråden av beroende och missbruk, men även vad som kan ha föranlett till det livet.
I morgon när man läser tidningarna och ser nyheterna är det förmodligen mycket om just Wahlborg, fest och fylla. Jag tänker och känner just nu att det är förbannat skönt att jag inte ens känner suget, lusten och viljan att kliva ut och festa och ”ha kul”!
Wahlborg är en av årets farligaste dagar och jag sitter mer än gärna hemma och inne tillsammans med Snurran och ser på tv.
Tack för din uppmärksamhet!
Var rädd om dig därute i verkligheten och världen! Jag avnjuter en kopp kaffe till och myser i soffan. Jag trivs, men saknar min man oerhört mycket!
Att han är bortrest är bra och det är bra att vi är ifrån varann, men det är ytterligare två veckor kvar innan vi ses igen.
Snacka om utmaning
På återläsande och Väl Mött / Arthur