En tanke till natten… "Sov och slumra in och låt natten fånga dina drömmar"…

Zara Larsson. Vuxna män, som ger sig på unga kvinnor. Fenomenet är inte alls nytt. ”Fan Zara du behöver en vägbeskrivning tillbaka till köket"! Hon klarar det utmärkt ändå och det är just det som svider! Att pitten, i hennes fall, inte behövs!

Bilden hämtad från Metro och Twitter.

Sju av kommentarerna till Zara Larsson… (fr. Metro)

”Har hon inte gråtit färdigt ännu? Snart går hon la ut med att hon är lebb också. Mediahora”.
”Det var på skoj din tråkiga moralpolis. Jag ska inte ens dit. Tänkte bara skämta på hennes bekostnad lite, eftersom hon tyvärr, växt upp och blivit en riktig ’fitta’…”.
”När ska ni förstå att eran älskade lilla dret onge inte förtjänar nått annat än hat? De enda Zara har är att hon ser bra ut, men de förstörs snabbt av hennes äckliga tankesätt å personlighet”.
”Ska kasta avföring på dig”.
”Fan Zara du behöver en vägbeskrivning tillbaka till köket…”.
”Klockrent… Hon är bara en insnöad feminist som hatar män i alla dess former”.
”Måste va jobbigt att vara så illa omtyckt av så många för så lite du har gjort. Då kan det lilla du gjort inte vara bra eller”.

Vuxna män, som ger sig på unga kvinnor. Fenomenet är inte alls nytt. 
Och många av dessa män är förmodligen snuskigt avundsjuka och avundsamma på andras framgång och allra helst när det handlar om kvinnor.
Jag tror dessutom att just den här typen av män inte har annat för sig än att jävlas, vara förbannat taskiga och förmodligen trakasserar sina egna kvinnor.

”Fan Zara du behöver en vägbeskrivning tillbaka till köket…”.

Att en tjej ifrågasätter varför hon inte, som alla andra nytillkomna manliga artister, får del av marknadsföringen inför ett stort event, är väl inte konstigt. Inte alls! 
Hon vill naturligtvis att just hennes publik ska finna henne när hon gör sina framträdanden. Naturligtvis har hon, som alla andra, rätt att ifrågasätta och undra varför hon ska stå tillbaka för andra manliga artister, när det dessutom visar sig att de kvinnliga artisterna, som alltid, är underrepresenterade!

”Ska kasta avföring på dig”.

Den som först ondgjorde sig över henne och reagerar på hennes uttalande, är en man som kallar sig Gunther. 
En televink som patetiskt nog kallar henne för fjortisbrud, när han själv, fyrtiosju år gammal, sjunger om penisar och att han inte är Justin Bieber!? 
Och för att göra det än mer manligt och än mer vuxet, sjunger han också om ”bitch” i någon låt, som om kvinnor inte hör det dagligen ändå. Moget!

”Måste va jobbigt att vara så illa omtyckt av så många för så lite du har gjort. Då kan det lilla du gjort inte vara bra eller”.

Det är för jävligt. Näthatet. 
All osäkerhet hos män blommar upp som ett eksem och flyter ut i en stor jä*la masspsykos och ett stor penisavund.
Och vet ni vad, ni vuxna, stora och starka män… Zara Larsson behöver ingen pitt för att bevisa sin duglighet och att hon är bra och har talang. 
Hon klarar det utmärkt ändå och det är just det som svider! 
Att pitten, i hennes fall, inte behövs!
Skaffa en större bil, patetiska troll och var nöjd med det som penisförlängare och släng avundsjukan! 
Ni behöver inte alls känna er hotade av en tjej på sjutton år! 
Så lågt och fegt och ja, typiskt män, att ge sig på den kvinnliga delen av befolkningen, som dessutom har mer pengar än de själva har i plånboken… 
Jo, för all del, en och annan dum brud, som lyder sina män, har även gödslat med hat och avund… Även här är kvinnorna underrepresenterade, för kvinnor är smartare, schysstare och vänligare…

keep your head up Zara Larsson!

Väl Mött / Skogstrollet Arthur 


Länken till Metro och artikeln om Zara Larsson.

• Metro.se. Sju kommentarer till Zara Larsson, 17, som visar hatet från män.

Vi har träffats så många gånger på Maria. Jag har inte koll på hur många gånger det är, men det är otaliga gånger. Jag vill leva mitt liv som du… Jag kan leva med det. Jag kan njuta av de orden en tid…

Jag har inte sett honom på ett tag.

Jag mötte honom utanför Maria Beroendemottagning.

Han trodde nog att jag inte såg, såg i hans fina blå ögon, att han var påtänd.

Han berättade om avgiftning. Akut. På Maria. Socialförvaltningen ordnade en plats för hans räkning och sedan, efter att ha bett, bönat och överklagat och överklagat i över fem år, ska han äntligen få sin behandling!

Behandling på behandlingshem och långt, långt bort från Stockholm, ”polare” och droger!

Han blir borta i några månader.

Han lägger hela sitt jag och hela sin tro till den här behandlingen!
Han är så ung, så bruten och trasig.

”Jag har så mycket att prata om”, säger han till mig, ”jag har så mycket att få lämna ifrån mig och jag vill att någon lyssnar”!

Han ska inte bara få behandling för sitt vidriga missbruk, han ska även få hjälp med att prata, berätta och reda ut sin historia. Han ska få stöd, vägledda samtal och han ska få en egen säng att sova i!

”Fattar ru’ den då”? 
Han ler stort och jag ser att han tappat flera av sina tänder!

Han har varit hel, ren och drogfri i perioder, men trillar ständigt ner i skiten igen, när hinder kommer i hans väg. Det är skört att vara tillfrisknande missbrukare. Det är sårbart att vara själsligt naken inför läkare, behandlare och sköterskor.
Det är hela tiden en egen strid, för rätten att få återkomma till livet, vardagen och samhället.
Men det är svårt. I början av tillfrisknandet är man så lättpåverkad, skör och enkel att vilseleda och ofta väljer man den enklaste utvägen och de man känner till; Drogerna. 
Det är alltid enklare att välja det invanda och det gamla mönstren, istället för att prova något nytt. Det nya är arbetsamt. Det nya livet är skrämmande och ensamt. Det nya livet blir ett krig att utkämpa mot myndigheter och vården.

”Det är så jävla svårt”, säger han till mig, ”De förstår inte hur tungt det är! Jag har viljan, jag har det, men jag kommer inte ur det! Jag vet inte hur jag ska göra och var jag ska ta vägen! Tolvstegsgemenskapen räcker inte för mig. Det är för mycket intriger, för mycket tjafs och grupperingar och jag går ju på Metadon och är inte alltid välkommen… Men nu! Äntligen”!

Avgiftning på Maria. 
Några dygn av tillfrisknande och drogfrihet. Jag hoppas att han får åka direkt från avgiftningen och till behandlingshemmet. Jag hoppas för hans skull att han inte ska behöva leva fler dygn på gatan, bland droger, misär och ”polare”, för det kommer han aldrig att klara av.

Vi har träffats så många gånger på Maria. 
Jag har inte koll på hur många gånger det är, men det är otaliga gånger.
Och han är så ung, ser så oerhört oskyldig ut, men med en kaxig attityd och ett hårt kallt yttre. 
Han har två blå ärliga ögon, som talar sanning när vi talas vid.

Första gången vi träffades skrämde han skiten ur mig. Seriöst!Han är den typen av man som jag är livrädd för. En tuff grabb som slår ner bögar, tar deras mobiltelefoner och pengar. 
Han är en skrämmande kille, med alla attribut som får gamla damer att byta säte på bussen, om de kommer för nära.
Han vet vem och vad jag är, och han uppskattar mig. Märkligt nog. Han bryr sig inte alls om att jag lever med en man. ”Det skiter väl jag i”!
Han är trygg i sin sexualitet och kunde inte bry sig mindre om jag är gay eller inte. ”Det är inte intressant”…

Vi kramar om varann. 
Vi brukar göra det och jag kan inte låta bli att stryka honom över kinden. 
Jag önskar honom lycka till och han får mitt telefonnummer, om det skulle ”vara något”. 
Jag ber honom att inte ringa mig om han är ”på”, för jag orkar inte med det. 
Jag vill inte samtal med någon som inte är klar i huvudet. Och själv vill jag inte utmanas att bli ”sugen”!
”Självklart”, säger han förvånat, ”Jag ringer dig om jag behöver snacka”.
Jag stryker honom lite försiktigt över kinden igen, han får mina få cigaretter och de få pengar jag har i fickan. ”Till en kaffe”, säger jag och då säger han det där som jag kommer att leva på ett tag, som en karamell och som tröst tuffa dagar; ”Jag vill ha det där du har! Jag vill ha det där livet du lever. Jag ska verkligen försöka den här gången, bara jag får stödet jag behöver”…

Jag vill ha det du har. Jag vill leva mitt liv som du…
Jag kan leva med det. Jag kan njuta av de orden en tid…

Väl Mött / Arthur