Jag känner att jag inte har så mycket att skriva om just nu. Sanna Lundell, ni vet hon med teve-succén "Djävulsdansen"… Jag tror inte att Ulf Lundell har haft så värst många nyktra dagar i sitt vuxna liv, fylleskalle till farsa. "Jag har hört och läst en hel del skit från kvinnor, feminister dom senaste 10-15 åren men inte från min egen avkomma"…

God Eftermiddag.
Det är en grå dag. Det drar ihop sig till midsommar. Kan det vara en förklaring till vädret?


Jag känner att jag inte har så mycket att skriva om just nu. 
Inte på någotvis tomt i mitt huvud, tvärtom, men ibland är det svårt att reda ut allting som rör sig i hjässan.

Det är som alltid på morgonen och förmiddagen; Kaffe, två katter, nyheter och Facebook.
Det glädjande idag är att min man och kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära, är hemma och ledig. Härligt!

Jag gillar ju sociala medier och kan fastna som en lite nörd ibland, framför datorn. Läser lite, tar reda på information jag tycker att jag behöver och så skriver jag. Skriver på Bloggen, gör inlägg, påbörjar somligt och avslutar annat. En del Poesi sitter jag och klurar över och leker med.
Jag upplevs nog som ganska tråkig, men i min värld är det ganska trevligt. Egocentrering? Kanske det, men det är mycket som jag önskar veta, läsa på och finna kunskap om. Det är mycket som vill komma ut och bli skrivet om!

Jag läste en krönika i morse, om Ulf Lundell. 
Han är förbannad på son dotter Sanna Lundell. 
Sanna Lundell, ni vet hon med teve-succén ”Djävulsdansen” som handlade om begreppet ”medberoende”! 
Det finns en bok med samma namn, numer, som hon skrivit och där hon, Sanna, beskriver sina minnesbilder under uppväxten med allas vår Ulf Lundell. 

Det är fragment ur ett liv med en fylleskalle till farsa. 
Minnen och hågkomster. Hennes minnen och det är hennes upplevelser av sin barndom, där han förmodligen inte var särskilt närvarande, och det är hennes historia. Inte hans!
Det är som alltid, om jag tänker på mitt eget missbruk och missbrukande fäder jag träffat, att det är aldrig ens eget fel att man hamnat i skiten och det är alltid alla andras fel att man hamnat snett i tillvaron. ”f*n, vad alla är dumma och vill komma åt en”! 
Det är ett märkligt fenomen det där, att man försvara sitt snuskiga missbruk in i det sista och blir upprörd när sanningen svider! 
För det svider som f*n när man får veta att man handlat orätt och skadat andra människor!

Jag tror inte att Ulf Lundell har haft så värst många nyktra dagar i sitt vuxna liv, och därför tvivlar jag starkt på hans minnesbilder! Han minns inte! Punkt!
Och oavsett om han var onykter eller inte, så kan man inte minnas allt under ett barns uppväxt och ingen, inte en enda människa, är en perfekt pappa eller mamma. 
För övrigt är det så jä*la typiskt missbrukare att kladda ner och pissa på sina barns historia och minnesbilder. Att göra ner andra människors sanningar om hur missbruket ser ut, är så oerhört dumt!
Det kommer ifatt en, det gör det! Livet! 
Allt det där man har utsatt andra för kommer ifatt en och det blir berg av skuld, samvete och ånger!
Ulf Lundell får hacka i sig att han var ett fyllesvin till far. 
Han borde, precis som jag själv fått göra, se sin del i eländet och misären, se vad han har orsakat och göra bot och bättring istället för att slå ifrån sig och skriva på sin blogg; ”Jag har hört och läst en hel del skit från kvinnor, feminister dom senaste 10-15 åren men inte från min egen avkomma”… Vidare skriver han; ”Här är ett citat som är falskt, tårsliskigt, oriktigt. Naturligtvis är jag fylle-aset som förluper hemmet som det brukar heta”.
Det är bara för honom att se sanningen i vitögat, ta sanningen och Sanna Lundells minnesbilder till sig och försöka att möta sin dotter i hennes trasighet och sorg.
Man kan aldrig ta ifrån någon minnesbilder från ens uppväxt. Vi minns alla olika och min sanning stämmer inte alls överens med mina syskon och min familjs heller.
Min sanning stämmer inte alls överens med vad mina före detta vänner minns av mig. 
Mina hågkomster räcker inte heller till, till alla de polisrapporter som finns om mig och mina omhändertaganden. 
Mina få, men härliga nyvunna vänner, kan återberätta sanningar för mig om mitt sista återfall, och det hoppas jag verkligen att det var, för ett och ett halvt år sedan… De har vidriga historier att förtälja och det är inte vackert, inte någonstans. Ganska snaskigt och äckligt faktiskt. Men jag får ta det till mig, försöka att gottgöra och be om förlåtelse och ursäkt.
Jag kan inte börja försvara mig och säga att de har fel, att de minns fel och att deras sanning är löjeväckande och ”tårsliskigt och falskt”!
Det är missbrukarfasoner, att neka, skriva och fabulera om andra närstående människors historia och minnen. 
Ren idioti och rent löjeväckande! 

Återigen, det är så typiskt missbrukarbeteende! 
Missbrukare försvara sig själv, ända in i döden om det så krävs. Det är så pinsamt, nu när man varit drogfri en längre tid, och höra dem och de som fortfarande är mitt uppe i sin skit och gegga. Skylla ifrån sig! Hitta på och göra om slutet på hågkomster och anekdoter. 
Och alltid skylla ifrån sig och skylla på allt och alla andra; ”Inte mitt fel att de gör så här emot mig! Inte mitt fel att Socialförvaltningen inte lyssnar! Inte mitt fel att min partner slängde ut mig och lämnade mig. Inte alls mitt fel att jag blev av med jobb, lägenheten och mina vänner! Ingen förstår mig! Inte lyssnar”… 
Klart som f*n ingen lyssnar på en missbrukare, som gång efter annan lovar bot och bättring, men där försöken inte är närmare än närmaste systembolag! 
Jag har hört de där flosklerna, jag har sett dem och jag har tyvärr använt dem själv.

Ulf Lundell är en gammal missbrukare och det vet hela Sveriges befolkning. 
Det kommer inte att hjälpa att han protesterar, för det är bara löjligt och ger en falsk bild av honom själv!
Nä, du… Gubbe lilla! Visa lite stake. Säg som det är och var tillräckligt mycket man och erkänn att det blev fel på vägen och be om ursäkt och förlåt!

Sedan kan du alltid lägga in dig själv på ”torken” och avgiftning, för att få några minnesfyllda och minnesvärda år tillsammans med din dotter och dina barnbarn…

Jag ska ge mina katter uppmärksamhet, pussa på dem och själv ska jag förse mig med Oxytocin.
Lite mer kaffe och fundera lite till över den här dagen.

Jag känner att jag inte har så mycket att skriva om just nu. Inte på någotvis tomt i mitt huvud, tvärtom, men ibland är det svårt att reda ut allting som rör sig i hjässan.
Men, det stämde ju inte heller… Eller hur?
Sanningen och mina minnen sviker mig, för jag har redan nu skrivit mer än vad jag gjorde igår!

Väl Mött och tack för din tid och uppmärksamhet!
Tacksam och glad att du tagit dig tid att läsa det jag skriver…
Tusen tack och Väl Mött / Arthur

Njut Dagen!

2 tankar på “Jag känner att jag inte har så mycket att skriva om just nu. Sanna Lundell, ni vet hon med teve-succén "Djävulsdansen"… Jag tror inte att Ulf Lundell har haft så värst många nyktra dagar i sitt vuxna liv, fylleskalle till farsa. "Jag har hört och läst en hel del skit från kvinnor, feminister dom senaste 10-15 åren men inte från min egen avkomma"…

  1. Bra skrivet och jag håller med dig om det mesta. Ynkligt av Ulf Lundell att slå tillbaka när han borde gottgöra istället. Dotténs minnen är vad hon upplevt och dem kan han inte ändra på även om han smädar henne aldrig så mycket. Men…en sak håller jag inte med om; du är inte det minsta tråkiig. Tvärtom kom ihåg det ♡

    Gilla

  2. Jag småler och skrattar lite… tack! Jag blev glad för att du bortser från att jag själv tycker att jag är lite tråkig och ”torr”… 🙂 Tack! Med glädje, varje gång, ser jag fram emot att få läsa dina kommentarer! Insiktsfull och glädjande!! En Midsommar Kram och Kärlek till dig!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s