Idag är en mindre bra dag. Idag är en dag då jag inte vill vara med alls. Jag tänker somna om… Jag tänker på min man och kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära… För mig blir det till att anstränga mig. Vara mer på min vakt inför det jag säger och inför det jag gör. Jag är en elak jävel…

Det är en grå förmiddag. 
Det regnar och är lite rått. Jag dricker mitt kaffe och läser nyheter och ser vad människor gjort för inlägg på Facebook.
Jag målade aldrig igår.
Tog en promenad.

Jag känner att ångesten kommer krypande igen.
Jag är otrevlig och bitsk. Jag är irriterad och lite kinkig.
Jag tänker fortfarande på livets vara eller inte och jag försöker att läsa om Bipolaritet och diagnosen ADD. 
Idag är en mindre bra dag. Idag är en dag då jag inte vill vara med alls.
Jag tänker somna om…

”Jag är inte min sjukdom och jag är inte mina diagnoser. Det är fastställt att jag har dem, men jag är dem inte”!

Jag skriver ner lite av de jag upplever, känner och det som hindrar mig att leva ett schysst liv och jag skriver ner hur jag fungerar, tänker och agerar i min lilla glasburk av tillvaro.

Jag känner att jag är på väg nedåt och jag vet inte hur länge jag ska behöva bo i den här burken och i mitt ständigt återkommande vacklande mående.
Och samtidigt skaver skrattet i magen. 
Ett hånande skratt som hänvisar till uppgivenheten och en inställning av ”skit samma”…
Jag har just nu svårt att hantera det här. Livet. Tillvaron. Döden. Själen.

Jag tänker på min man och kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära och det blir ytterligare ett orosmoment i mitt liv. 
Det stressar mig att han inte ska orka, att han själv inte ska hålla ihop och jag blir tyngd av att oro för att han själv ska går sönder!
Jag oroar mig för honom…

Han får mig att skratta.
Jag längtar efter honom, när jag stänger locket till min burk…

Hur orkar han, tänker jag, hur står han ut och hur kommer det sig att han väljer att leva med mig som är lite hal och svår att veta sinnesstämningen på. Hur kommer det sig att han vill vara i min närhet, när jag många gånger är irriterad och ledsen.

Och för mig blir det till att anstränga mig. 
Vara mer på min vakt inför det jag säger och inför det jag gör. 
Jag är mer medveten och mer närvarande, dagar som den här.
Jag anstränger mig som f*n för att vara försiktig och inte såra eller göra ledsen.
Det sistnämnda kräver oerhörda energimängder och är en svår balansgång, men det fungerar ibland…
Jag är en elak jävel.
Jag gör allt för att inte kliva på honom som står mig närmast och jag borde prata mer om det och jag borde berätta…
Men jag får ofta höra, inte av honom kanske, men av många andra, att ”jag är inte min sjukdom och jag har diagnoser”… 
Jag försöker leva så, men det är svårt! Jag har ju facit och jag vet ju…
Och med min medvetenhet och med mina nyvunna kunskaper om diagnoserna, så ser jag ju så tydligt hur jag är och hur jag påverkas av mina olika diagnoser och mina olika tillstånd.

Kanske att det faktiskt hade varit bättre att inte få dessa ”sjukdomstillstånd” fastställda och kanske hade det varit bättre att leva i ovisshet och i någon typ av säkerhet? 
Men då hade jag å andra sidan aldrig förstått varför jag blir ständigt ledsen och deprimerad! 
Och jag hade aldrig förstått varför inte jag, som så många andra, kan plugga och studera till exempel. Min koncentration håller inte för det och alla ”misslyckanden” leder till depressioner och nedstämdhet.
Jag skulle vilja, men jag håller inte hela vägen… Jag klara det inte och har aldrig gjort. 
Det finns en längtan, det gör det. Det finns en oro i det också. Oron att misslyckas och inte orka med…

Nu är det som det är idag. 
Det är en mindre bra dag och jag får rida ut det här.
Det gör det inte enklare att flyktvägen, så som jag känner den, är att ta till drogerna, (alkohol är en drog) och få försvinna för några dygn.

Jag ska vara påpassande och observant på mig själv idag. Jag ska vara försiktig och ta det lugnt. I den här måendesoppan är det så enkelt med en ”quick fix” och bara dra och sticka härifrån… Få vara död i några dygn.

Idag är jag halv. Idag är jag inte mig själv. Alls!
Idag är en mindre bra dag. Idag är en dag då jag inte vill vara med! Alls.
Jag tänker somna om…

Väl Mött / Arthur 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s