Det är ytterligare en grå förmiddag och jag känner mig lite ledsen och jä*ligt sorglig. Jag börjar bli förbannat patetisk! Jag ska gå ner i vikt. De senaste dagarna har vi vandrat över en mil, varje dag. Jag är Arthur och jag har en dubbeldiagnos. Jag är inte mina diagnoser, eller sjukdomar, jag har dem och jag lär mig att leva med dem och jag försöker att förstå dem… Men det påverkar mig. Som fa*n!

Jag ser väl kanske inte ut som ovan,
men det känns tamejtusan så…

God Förmiddag.
Vaknade med ett ryck och den ena katten rev mig ganska bra på magen. 
Det är ytterligare en grå förmiddag och jag känner mig lite ledsen och jä*ligt sorglig.
Jag börjar bli förbannat patetisk! 

Jag har sovit lite illa och mitt humör? 
Tja… Jag är ganska grinig. Inget ovanligt. Alla människor har dåliga sura dagar och jag tröstar mig med det, men upplever att mina beska dagar är lite väl många.

LCHF och långa promenader. 
Jag ska gå ner i vikt. De senaste dagarna har vi vandrat över en mil, varje dag. Jag och min kärlek har gått, gått och vandrat!
Väldigt skönt och befriande. Det ska vara bra för psyket och hälsan med mycket frisk luft och att rör på sig, men jag upplever absolut ingen påverkan på mitt mentala jag. 
Och även om jag har god grundkondition, så är det tungt och lite svårt att gå den där milen.
Det stör mig! Jag har inte tålamod. 
Min man och kärlek tycker att jag ska ta det lite vackert. Inga resultat sker ju fort och kroppen måste ju komma igång med förbränning och sin ämnesomsättningsprocess. Det tog dessutom över ett halvår att dra på sig alla dessa extra kilon, Rom byggdes inte på en dag, men jag vill ha viktminskning på mindre än en vecka.
Det är förmodligen ytterligare en orsak till mitt beska humör, att ingenting har hänt och det lär bli ytterligare en promenad idag. ”På det igen bara. Kämpa på”! 
Jag måste gå ner i vikt, för jag blir lite oroad med tanke på allt bukfett. Jag är fyrtiofem och bukfett är farligt för hjärtat och för blodkärlen. Dessutom har jag ingen lust att fylla fyrtiofem i höst och vara en halvfet Göran Persson kopia. Inte attraktivt och inte särskilt snyggt.
Jobba på! Kämpa mer och ”kom igen”… Bhaa! 
Jag blir trött på mig själv.

En bild från skogspromenaden här om dagen. Det kändes
som en promenad i Hälsinge-skogarna…

Jag får inte ihop min ekonomi, jag blir galen på det! Jag lever på min man och kärlek och jäklar vad det tar på psyket! Jag är trött på det också. Jag vet inte hur jag ska få ihop det!

Och jag får inte heller till de kreativa görandena jag hade tänkt att jag skulle företa mig. Jag har kommit av mig och ja, just idag är jag bitter och jä*ligt besk.
Saknar lusten och har mest en brinnande irritation i magen.

Jag är Arthur, Janne för somliga människor och jag har en dubbeldiagnos. 
Jag skriver som jag gjort och hört tidigare; Jag är inte mina diagnoser, eller sjukdomar, jag har dem och jag lär mig att leva med dem och jag försöker att förstå dem. 

Men det påverkar mig. Som fa*n! 

Jag ska vara snäll och jag ska vara följsam och god…
Men ibland står det mig upp i halsen och kanske att jag skulle vara ensam ändå och ”bara vara” och fullkomligen skita i allt. 
Jag hör min före detta läkare säga, ”vem har påstått att livet ska vara enkelt och vem har sagt att inte alla människor mår kass ibland, så även du min vän”!
Floskler, tänker jag och patetiskt skitsnack. Så där säger människor alltid och de menar absolut ingenting med det heller. Det ska vara trösterikt och det ska vara stärkande för dem som inte känner glädje och inte heller har styrkan att leva livet. Positiva hejarop och glädjefyllda budskap. Tack! Faktiskt, men det är inte till tröst för mig. Mina dagar av beska och bitterhet blir till et långt radband. 
Dessutom är jag ständigt trött…

Älskade Katten Snurran, i sin älskade
blomlåda på balkongen. Min medicin! 


Jag vet att min fina blogg är en tjatig, deprimerande och mörk blogg, men att leva med hjärnspöken, själsliga påhittade ”monster” är så förbannat tungt.
När blir det tyst någon gång? 

Igår kväll var jag gråtfärdig, för hela dagen hade jag varit på ”topp” och verkligen ansträngt mig att vara ”snäll, tillmötesgående och energifylld”, men egentligen ville jag bara slänga mig framför tåget och skrika ”hej vad det går”… Utmattande och energikrävande att hela tiden försöka, hela tiden anstränga sig och hela tiden vara god och fin.

Jag är Arthur, Janne för somliga människor och jag har en dubbeldiagnos. 
Jag skriver som jag gjort och hört tidigare; Jag är inte mina diagnoser, eller sjukdomar, jag har dem och jag lär mig att leva med dem och jag försöker att förstå dem.
Men det påverkar mig. Som fa*n! 

Jag är oerhört dubbel i min person. Jag är andlig. Jag vet att jag är stor och stark, psykiskt, och jag vet, till skillnad från många andra, mina kapaciteter och vad jag lyckats med att åstadkomma på ett år och nio månader. Jag vet att jag vunnit livet och jag vet vad det innebär att förlåta, inventera sina tillkortakommanden och fel och brister. 
Jag vet vad det är att förlåta, glömma och gå vidare. Men jag förmår inte mina tankar att tystna. De destruktiva funderingarna på min duglighet och varför livet ”är”, tystnar aldrig. Ständigt ett vägande i vågskålar av bra och mindre bra personlighetsdrag! Jag vet att jag tänker och grubblar för mycket och jag vet att jag kan, vill och törs leva, men det är en ständigt nervositet och oro för att det blir fel, att jag inte är tillräckligt tacksam och inte glädjefylld nog, för att jag lyckats så väl med mina andliga principer, min drogfrihet och mina pådrivande positiva tankar.
”Meditera mer, läs mer, lev här och nu, fundera mindre och försök att vara ödmjuk och tacksam för allting som du åstadkommit”. 
Jag är skittrött på det! 
Jag är oerhört ledsen över att jag inte kan, inte lyckas och inte orkar förmå mig att se det bra. Jag blir utmattad av alla försök och just nu så ringer det bara som slitna uttryck och klyschor. Det blir bara tomma fraser och det gör mig ingen nytta att göra som ”alla andra” och som har haft framgångar med det. 
Att meditera, att skriva, att promenera, att självvalidera sin person, att vara positiv och tänka på Universums kraftfulla energier… Tacksam som f*n, ska jag vara… 
Det fungerar inte! Jag fungerar inte så. Jag är inte den människan. Jag gör så gott jag, jag gör det, men det tystnar aldrig, det nedbrytande och förstörande grubblerierna. Det är där och har alltid varit där… 
Bittert och gnälligt. Surt sa räven och inget positivt. 

Jag är Arthur, Janne för somliga människor och jag har en dubbeldiagnos. 
Jag skriver som jag gjort och hört tidigare; Jag är inte mina diagnoser, eller sjukdomar, jag har dem och jag lär mig att leva med dem och jag försöker att förstå dem.

Men det påverkar mig. Som fa*n! 

Ta hand om dig därute i världen. 
Jag är bra och jag gör ett väldigt bra jobb med mig själv, för att ta mig framåt och omvärdera mitt liv och min situation.
Jag är en schysst man och kille och jag är fylld av kärlek. Jag är det! Jag är god och trevlig! Men ibland, allt som oftast, så drar det nedåt, den destruktiva jäveln i min själ.

Tack för din uppmärksamhet och din tid.
På återläsande och tack!
Väl Mött / Arthur

Njut dagen

2 tankar på “Det är ytterligare en grå förmiddag och jag känner mig lite ledsen och jä*ligt sorglig. Jag börjar bli förbannat patetisk! Jag ska gå ner i vikt. De senaste dagarna har vi vandrat över en mil, varje dag. Jag är Arthur och jag har en dubbeldiagnos. Jag är inte mina diagnoser, eller sjukdomar, jag har dem och jag lär mig att leva med dem och jag försöker att förstå dem… Men det påverkar mig. Som fa*n!

  1. Pingback: Jag är en krigare! Den Tappre… Jag vill egentligen inte etiketteras med beteckningar som depression, självmordstankar och rädslan för att dö. Jag vill egentligen inte bli ett, med min sjukdom och mina diagnoser… | Vardagliga Anteckningar&

  2. Pingback: Jag är en krigare! Den Tappre… Jag vill egentligen inte etiketteras med beteckningar som depression, självmordstankar och rädslan för att dö. Jag vill egentligen inte bli ett, med min sjukdom och mina diagnoser… – Suzie Weathers

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s