Jag och min kärlek, bestämde oss för lite mer än två veckor sedan, att ta bort så mycket kolhydrater som möjligt, från vår kost. LCHF… FEM SMÖRPAKET!

Jag och min kärlek, Per-Erik, bestämde oss för lite mer än två veckor sedan att dra ner och försöka ta bort så mycket kolhydrater som möjligt, från vår kost. LCHF…


Vi har samtidigt promenerat mycket och ”rört på oss” mer än vad vi brukar…Vi har gjort det för att jag själv ska må bättre mentalt, (det ska visst vara bra för ”skvalpet” i hjärnan? Men jag har då inte märkt någon skillnad!) men också för att jag under de senaste sex månaderna dragit på mig tjugo extra kilon, tack vare min depression…
Jag är en tröstätare när jag är nedstämd. (Aha! Det förklarar saken!)Även Pelle har lagt på sig lite ”kärlekskilon”…

I morse blev jag besviken, för jag har ”bara” tappat två och ett halvt kilo och fyra centimeter runt midjan… På två veckor!
 Men… Jag, som så många andra, behöver en illustrerad bild och någonting mer synligt och påtagligt, för att begripa att det faktiskt är en del…
Jag kom på, efter mycket om och men, att dessa ”få” kilon faktiskt är ganska bra och det blir så mycket som två och ett halvt kilo smör!
FEM SMÖRPAKET!
Och vet du hur mycket det blir när man lägger upp det på köksbordet? Jösses, det blir en hel del och frågan är; Var i helvete satt dessa kilon, när det knappt känns på kroppen!?

Grattis till mig och Puss på min kärlek och vackra man…
Väl Mött / Arthur

Denna Förmiddag… Tidigare publicerat på min Blogg. "Beroendet, var fan är mina röda skor"? Om missbrukets baksida och önskan om att får dö…

Beroendet. Var fan är mina röda skor!?

Ensamhet. Sorg. Rädsla. Döden. Dö. Självisk. Jakten, på mer och mer och mer…


Trappuppgångarna på Söder. Vitabergsparken och Årstaviken.Härbärgen, soffan hos en vän och gata upp och gata ner.


T-centralen, lorten, smutsen och lukten. Stanken och jag borde duscha. Mer och mer och mer… Låt mig få dö! Herre Gud, ta mig härifrån…

Saknar någon att dela detta helvete med. Var är alla? Vandrar och går över hela staden. Fötterna värker. Var är mina röda skor? Duscha. Ont i fötterna. Ont i kroppen. Skavsår! Självsprickor. Och jag önskar att få döden dö.Vem kan leva så här? Vem orkar leva detta livet? Stressar och jagar vidare.

Tappar mina skor igen, de röda. Var är mina röda skor. Fan!

Mer och mer och mer… Jakten på mer!Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit.

Mer tabletter. Mera, för att försvinna och få lindring. Mer av allt! Extra allt!

Och om någon kunde rädda mig. Ta mig härifrån. Hjälp! Hjälp mig!

Polisen, avgiftning, utskriven, tar upp missbruket igen. 

Skorna? De röda?

Måste stå ut! Måste orka med. Mina skor bär mig ändå framåt…

Har sex med någon, några, för sprit och tabletter. 

Mer och mer och bekräftelse. Mer lort och kom igen, jag bryr mig inte längre! Likgiltighet. Passivitet.

Älska mig! Hjälp mig, hjälp och jag dör! 

Mer berusning och mer sex…

Det blir inte snyggare än så. Det blir inte bättre. 
Det här är min sanning! Min historia. Jag lever med dessa minnen varje dag.

Förnedring, snusk och jag avskyr det. Hatar mig själv! Hatar mitt liv!

Mina skor försvinner. Tappar skorna! Igen… De röda! Fan!

Självdestruktiv. Söker bekräftelse, söker ett liv hos de levande.

Mer berusning. Tabletter, sprit och kokain. Var är mina skor? 
Allt för att komma undan, allt för att lyckas komma bort, mer sprit och sex med en sadomasochist för pengar. Slår mig sönder om samman. Vad gör det? 
Jag vill dö. Jag vill inte leva längre… 
Allt för drogen! Pengar, pengar och mer pengar.

Bussen runt staden. Tunnelbanan runt förorten. Pendeltåget, till bortanför,
utanför…
Gata upp och gata ner. God morgon, i Maria Parken.

Polisen, avgiftning, utskriven och jakten på mer!

Mer och mer och mer… Jakten på mycket mer! Pengar, pengar, pengar…

Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit. Mer självdestruktivitet och mer bekräftelse!

Tappar mina saker. 
Kläderna är borta. 
Saknar en väska. Saknar mina skor. Var fan är mina röda skor?

Årstaviken, blir erbjuden Heroin. Tackar nej. Nej! Nej!

Mer och mer och mer… Jakten på mer! Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit. 

Jag vill dö. Jag tänker dö, döda mig…  

Mer sex med någon, några, för spriten, morfin och något okänt sinnesförändrande.

Pigg och glad. Sover. Somnar! Vaknar i Hagaparken.

Vandrar och går och går… 

Var är mina skor!? Dessa röda fina skor…

Gata upp och gatan ner. 

Mer fylla, mer förnedring. Mötet med en missbrukande vän!

Åter på Söder och söders höjder. Hemma här. Mina gator och mina kvarter. 

Somnar på en bänk. 

Somnar under ett träd. Vaknar upp och…

Polisen. Avgiftning, inte utskriven, vuxenheten på Socialförvaltningen.

Jag ber! Rädd mig undan mig själv! Hjälp mig! Snälla någon…

Låt mig sova och låt mig komma till sans. Var är mina skor!?

Det blir inte snyggare än så. Det blir inte bättre. Detta är en del av mig.

Jag blir inte bättre! Jag blir inte mer, än min senaste passerade nyktra dag.

Det här är jag! 
Delar av min person och mitt liv. Min historia och det jag måste leva med. Förlåt!

Och du, det blir inte vackrare än så här! 

Men jag är värd att älskas! 

Jag är värd så mycket mer, än missbruket och flykten! Det tog lite tid att komma hit! Drogfri och tillfrisknande.

Och… se där, där är mina skor…

Jag är på väg! Jag är med… 
Mer och mer och jakten på ytterligare mer… Jakten efter livet.
Skorna har jag funnit… Mina röda…

Jag slängde dem.

Väl Mött / Arthur