 |
Det är skillnad på sextiofemåringar och sextiofemåringar…
Bruce Springsteen och Göran Persson!
Bilden återfinns på; https://twitter.com/babettewuollet |
Jo… Att gå ner i vikt.
Att bli smalare och hälsosammare.
Att vara ”snygg, fräsch och sund”!
Har jag och många med mig, köpt det där ”snygghets paketet” vi också, i ett försök att uppnå superkroppen och super hälsan?
Har jag gått på den nya samhällsnormen, att smalt är snyggt och muskler ännu snyggare?
Till viss del förmodligen, även om jag notoriskt vägrar att erkänna det.
Men… Jag har en del övervikt. Jag har haft svårt att få ordning på det och det mesta av det där extra kilona sitter runt midjan och på magen. Det farliga fettet för män!
Det där fettet som i längden kan orsaka problem med hjärtat och kärl i kroppen, och PANG har man en hjärtinfarkt som brevet på posten.
Det är av hälsoskäl, tänker jag, som jag behöver gå ner i vikt. Det är mest, hoppas jag, för att må bättre, kunna andas lugnare och kunna röra mig mer. När det börjar bli jobbigt att knyta skorna och knäppa byxorna, då är det väl ändå ett tecken på förändring?
För övrigt vill jag inte bli en lönnfet fyrtiofemåring som inte bryr sig längre.
Dessutom funderar jag över att halva mitt liv förmodligen redan har passerat och det skulle vara skönt att få vara levande, frisk och glad, de sista tjugofem åren, än att vara en soffpotatis vars kropp har blivit till en oformlig potatis, likt den Göran Persson släpar runt på…
Jag har skrivit så många inlägg om ytlighet, om falsk skönhet och människor fullständigt galna jakt
på kroppar som inte existerar, mer än på retuscherade bilder och i glassiga modemagasin.
Jag har skrivit, och kanske gjort mig lite lustig över, tjejer och killar som tränar skiten ur sig, för att få en plats bland A-människorna och få uppmärksamhet för hur de ser ut…
Upplever jag själv att min strävan att gå ner i vikt och blir mer ”fit” är av samma kaliber och samma sort som alla de perfekta-kroppar-människorna strävar efter?
I sådana fall är jag en hycklare!
I sådana fall är även jag en lögnare som kanske påverkar andra att sträva efter samma ideal som samhällsnormen förespråkar; Vackra människor räknas, emedan de fetare och mer oaktsamma människorna inte gör det…
Jag försöker att inte hyckla och jag försöker att inte ta till en mängd floskler, men faktum är att män, och även kvinnor, riskerar riskabel ohälsa, med just mycket bukfett, och med fet mage och midja!
Med de där idiotiska fettet, sjunker även kondition och ämnesomsättning.
För övrigt sticker jag inte under stolen med att jag inte känner mig attraktiv längre, så… Visst. Kanske att även jag är yta och fasad…
För övrigt är detta ett problem för mig, att kunna äta god och bra mat.
Jag har ju egentligen inte råd.
De som är låginkomsttagare eller lever på Försörjningsstöd och existensminimum, får ofta leva på den mat som är billig och enkel att anpassa till plånboken.
Jag och min kärlek, som jag berättade kort om igår, undviker alla kolhydrater och ser till att hålla alla sockerarter borta från kosten.
Det innebär att Pasta, Potatis, Ris och Börd går bort, och alla vi som lever på sparmarginalen vet ju, att just ovannämnd matartiklar är oerhört billigt och sparar en slant i hushållsbudgeten…
Så… Just nu är det min kärlek och man, han jag alltid vill vara nära, nära, som står för den mesta kostnaden av vår matkonsumtion…
Det är egentligen inte alls bra för mig och min mentala hälsa, eftersom jag alltid har en förmåga att kladda ner mina funderingar med skuld, samvete och ansvarskänsla.
Jag har försökt att tala om det och jag har försökt, känner jag, att berätta och förklara mina känslor kring det där med maten, pengar och ekonomi…
Men det är svårt för mig.
Pengar och ekonomi är svårt för mig att tala om och jag känner allt som oftast att jag ”kan och vill själv”! ”Jag ska klara mig själv och inte be om hjälp”…
Men å andra sidan så säger han ingenting om det hela! Han försöker aldrig att ”skuldtrippa” mig, vilket är oerhört skönt, så mycket av min mentala gegga är endast mitt dåliga samvete och taskiga självkänsla som tragglar allt det där som är mindre bra, och detta oavsett om jag inte får det bekräftat och verifierat av honom. Galet, jag vet!
Men så har det alltid varit och så är det för mig och det även om jag vet att det är galet och ”fel”…
Jag vet hur jag ska göra för att förändra och ändra på mitt sätt att tänka, men de destruktiva och mindre bra känslorna vrålar alltid högre…
Hörs vi igen senare idag?
Tack för din tid och din uppmärksamhet. Hoppas att du finner lite nöje i mina skrivna texter…
På återläsande, var rädd om dig och var schyssta emot varann!
Väl mött / Arthur (För somliga är jag Janne..)
Njut Dagen…
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Vardagliga Anteckningar... 
