Jag tror att jag tar en paus idag. Stannar upp. Tar time-out. Idag tänker jag inte stressa. Vara lugn och sansad och kanske att jag fortsätter att skriva på någon dikt eller prosaisk lyrik. De har lämnat allt och ingenting finns kvar. Inte ens en katt att klia på magen…

Jag tror jag tar en paus idag.
Kanske stannar jag kvar i sängen.
Drar täcket över huvudet och säger; Nej! Idag har jag paus! Jag är ledigt från verkligheten…

Kanske att jag lägger mig ner på gräsmattan, här utanför, och ser på molnen. Finna figurer och skratta högt åt mig själv, när en tjock groda seglar förbi.
Kanske att jag tar en promenad, ser mig om i skogen och tittar på människorna som passerar.
Jag skulle kunna gå ner till vattnet, här intill, och doppa tårna i den kalla insjön. Se efter om jag ser några fiskar, hälsa på dem och kanske frågar jag om det är kallt i vattnet…

Och jag tänker dricka mitt kaffe på balkongen, dansa runt till härlig musik i vardagsrummet och jag ska ta ett bad, njuta av värmen och det sköna med skum, badsvamp, plastanka och tända ljus.
Tänkte att jag skulle kunna se på något riktigt dåligt Amerikanskt, på TV, skriva under tiden och fundera över livet.
Måhända att jag äter något riktigt onyttigt, killar mig i naveln och tänker på min kärlek.
Min kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära…


Om jag vill, kan jag gå till Matvarubutiken, botanisera bland hyllorna, dofta på Apelsinerna och se på de vackra färgerna i korgarna av frukt och grönt.
Jag skulle kunna stanna till vid torghandeln vid tunnelbanan, dofta på kryddorna, teerna och kanske till och med handla något!

Jag tror att jag tar en paus idag. Stannar upp. Tar time-out.

Det kanhända att jag träffar en vän, en nyvunnen vän, att tala med, och berätta om förlusten, sorgen och ledsamheterna.
Berätta om det som är tungt, endast för att sticka hål på bitterheten och lätta på tyngden.
Möjligtvis sitter jag bara här, ser ut genom fönstret och tänker på mormor, Hälsingland och allt det gröna vackra.
Jag tror att jag sätter dagen i en stor parentes, gör som jag vill och sjunger en vacker sång, för mig själv.
Och sjunger jag tillräckligt högt, bjuder jag grannarna på min vackra röst och kanske att de applåderar?


Idag tänker jag inte stressa.
Vara lugn och sansad och kanske att jag fortsätter att skriva på någon dikt eller prosaisk lyrik.
Jag skulle kunna titta på, medan tomaterna och paprikan växer på balkongen, och jag skulle kunna prata med Solrosorna och fråga om det är till solen de ska, eller kanske de bara hellre vill bo hos grannen ovanför.

Jag pausar tillvaron, och livet, idag!

Med viss möjlighet, skulle jag kunna åka in till stan.
Vandra på gatorna i mina fina sandaler, röka en cigarett och se på de vackra fasaderna på Södermalm.
Titta på balkonger, blommorna på dem, och se efter vad andra äter till lunch.
Kanske att jag åker på loppis. Finner saker att handla till mitt vackra hem.
Mitt hem på Söderorts gator, där jag har det som är mitt och där jag kan stänga min dörr, tända rökelser och njuta av tystnaden.
Idag skulle jag kunna stänga av telefonen, datorer och alla tänkbara störande kommunikationsmedier, vara tyst och säga ingenting.
Inta Andlighet och syret…
Bara vara, och tänka; Härligt! Härligt att det finns liv, även i den här kroppen.


Jag ger mig själv lite andrum, avbrott och uppehåll från vardagen, idag.
Jag pausar tillvaron!

Och jag kanske tar och äter glass, ur en stor rosa skål, med nötter, russin och kolasås.
Jag kan låta bli att tänka på kroppen, bara för idag, och äta vad jag vill!
Strunta i att jag inte är i mitt livs bästa form.
Jag kan skriva en dikt till, om kärlek.
Kan hända att jag skriver en bok, eller en kort novell.
Jag skulle kunna tvätta en maskin tvätt, hänga kläderna ute i friska luften och möjligen att de doftar sommar om dem hela dagen.
Eventuellt skulle jag kunna gå till frisören, klippa håret och handla ett dyrt fint schampo.
Tänk om jag skulle läsa en bok, en tidning eller bara ligga i sängen och gör absolut ingenting! Sällskapa katterna och dofta på tystnaden, emedan jag kliar deras mjuka magar.


Jag tror jag tar en paus idag.
Kanske stannar jag kvar i sängen.
Drar täcket över huvudet och säger; Nej! Idag har jag paus! Ledigt från verkligheten…


Jag har valmöjligheten. 
Jag har lyxen att kunna välja! Njuta, dofta, känna och
vila i min säng.
Undrar hur de som flyr över haven, från sina hem, familjer och bort från krigen, har de denna dag? De kan inte välja att njuta och bara vara. 
Jag förstår deras sorg, kamp och rädslor. Jag kan uppbringa empati nog att känna deras avskildhet, oro, skräck och utanförskap.
Min dag är fylld av lyx och ”jag skulle kunna”… 
De kan inte välja längre. De har flytt och många på bekostnad av livet…
De har lämnat allt och ingenting finns kvar. Inte ens en katt att klia på magen…


… Det är vad jag gör… Tar en paus ifrån tillvaron idag och inser min egen lyx i världen, även om det kan tyckas vara så lite, så lite…
Jag bor i sängen, hela dagen och gör ingenting! Absolut ingenting! 
Kliar på sin höjd, en katt på magen…

Väl Mött / Arthur