Jag ska försöka att ta itu med rabatterna i morgon… Det blev inte heller någon kvällspromenad och tack vare en hemlig samarit, så kunde jag handla hem lite mat och kaffe… Jag ska sova ensam i natt. Jag är som sagt, mörkrädd…

Jag är hemma i mitt vackra hem i Bagarmossen. Det är skönt med ensamhet och det är skönt att bara vara jag. Jag saknar min familj, naturligtvis, men om några dagar ses vi igen. 
Min familj = Min man och de två Pälsmonstren… 

Jag ska försöka att ta itu med rabatterna i morgon och jag ska försöka att städa. Det är lite dammigt här och planteringarna är överfyllda med ogräs…

Det blev inte heller någon kvällspromenad och tack vare en hemlig samarit, så kunde jag handla hem lite mat och kaffe…
Avnjuter mitt kaffe med grädde och ser lite slött på teven…

Jag har lämnat över en del av mina skrivna texter till goda vänner att läsa och bedöma. Jag har bett dem om kritik och konstruktiv vägledning. 
Jag är väldigt orolig och lite skraj… 
Jag vet att jag kan skriva, det vet jag säkert, men osäkerheten är ändå alltid där… 
Kanske att mitt upplägg blir ”fel”, kanske att det blir för tungt att läsa? 
Hur intressant kan det vara, för en läsare, att tolka poesi och lyrik?
Jag har valt att ta med ett fåtal dikter och jag har valt att lägga mina minnen och berättelser i någon typ av tidslinje och den röda tråden är mitt missbruk och delar av mitt destruktiva liv…
För övrigt är jag oerhört ”petig” med stavningen och meningsbyggnaderna. Jag behöver hjälp med det förstås. Texten måste bli och vara exakt och precis… Jag kan få mardrömmar om det blir fel!

Jag ska sova ensam i natt.
Jag är som sagt, mörkrädd… 
Jag brukar somna på soffan och med teven på. Det får vara så och jag hetsar inte upp mig över det. Jag försöker att bara låta det vara”… Men jag känner mig inte särskilt vuxen och inte heller kaxig! 
Men jag trivs i mitt vackra hem, det gör jag, men det mörka mörkret skrämmer mig och har alltid gjort det. 
Sedan barnsben har jag varit skraj för det mörka… Det mörka och allt det som kan döljas däri! 

Jag ska avnjuta en film och dricka en kopp kaffe till.
Vad det blir för film vet jag inte. Ensam ser jag inte på skräckfilmer, även om det är en lite pervers njutning jag har. 
Det blir förmodligen någonting mjukt, följsamt och trevligt…

Tack för sin uppmärksamhet och tack för din tid!
På återläsande och var rädd om dig därute i världen…

Väl Mött / Arthur (För somliga är jag ännu Janne)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s