Som före detta missbrukare ska jag bara finna mig i att bli behandlad som sådan! En före detta "missbrukarjävel"! Och detta med att vara en tidigare missbrukare rimmar inte alls bra med psykiatrins normer och riktlinjer. Fram med handskar och handsprit! "Går dessa patienter att ta i? Alls"..? Fuck You!

Ja, jag ska vara tacksam!

”Kåt, glad och tacksam”.
Jag ska vara glad för allt jag fått, återvunnit och kunnat ordna! Visst!
Självklart!
Halleluja! 

Jag ska ha perspektiv, vara god, snäll och oerhört vänlig och gudfruktig!
Vända andra kinden till, ta emot lite till och säga; ”Tack så mycket! Jag lär mig så mycket av dina dumheter”!
Halleluja och kram, för att du lär mig… Idioter!

Jag ska vara schysst, vara förstående, förlåtande och ha överseende med mina medmänniskors dumheter! 
Alla floskler jag får höra inom psykiatrin och beroendevården! Det är befängt och så jäkla dumt! Tror de verkligen att jag är dum i huvudet? 

Och jag är så trött på människors klyschor; ”Det kunde ha varit värre. Var tacksam att du bor i Sverige. Det finns de som har det så mycket värre. Var glad att du får hjälp alls”! 

Det hjälper väl inte mig! Jag blir inte hjälpt av det där!
Och ytterligare en variant är; ”Det finns inga diagnoser! Det är ett enkelt sätt att lösa vården inom mental ohälsa. Diagnoser av olika slag är ett nytt påfund. Det finns inte”…

Jag ska vara tacksam för all hjälp jag får i det här fina landet och som före detta missbrukare ska jag bara finna mig i att bli behandlad som sådan! 
En före detta ”missbrukarjävel”! 
Jag är urless på att alltid vara god, snäll och fucking-jävla-andlig!

I närmare ett år har jag kastats runt inom sjukvården som tom fotboll! 
Än hit och än dit! 
”Här kan du inte få hjälp, du är färdigbehandlad”! Och… ”Här hör du inte hemma, du är en beroendeperson”!
Jag har blivit avfärdad och mina depressioner har tillbakavisats, som om de aldrig funnits där!?

Jag ska sitta ner i båten och bara ta det lugnt! 

”Det är så här för alla! Du måste vänta”! Jag blir vansinnig! Jag går i bitar! Jag kokar! Jag är för fan överkokt!

Jag är en människa! Lyssna på mig!! Jag vill inte, jag orkar inte, jag kan inte… Hantera livet!
Jag tänker inte vara snäll längre! Jag tänker inte tiga still mer!
Det får inte vara så här!
Man kan inte låta människor vänta, ha tålamod och vänta lite till! Det är ju liksom inte så konstigt att självmordsstatistiken skjuter i höjden och allt fler väntar på att få hjälp! Det här är galet!
Och samtidigt känner jag och många med mig skuld och dåligt samvete, eftersom många av oss får höra, ständigt, att vi ska vara tacksamma och skatta oss lyckliga, eftersom vi bor och är födda i det här landet! Sverige har god och bra vård, så är det! Fakta!
Men det hjälper inte mig!? Det är inte trösterikt att höra att jag ska vara glad som får leva här!
Om jag hade det bättre, själsligt och psykiskt, så hade de där orden varit lättare att anamma! Just nu!? Du! Jag skiter i vilket!


Och om det nu är så bra och jag ska vara så oerhört tacksam, vad är det då som inte fungerar!? Patienter behandlas som pengar och när sjukvården anser att det är färdigt och de gjort vad de kunnat, så ”hej med dig! In med nästa!”
Klirr i kassan!

Och detta med att vara en tidigare missbrukare rimmar inte alls bra med psykiatrins normer och riktlinjer.
Fram med handskar och handsprit! ”Går dessa patienter att ta i? Alls? Om vi skickar remissen vidare, så slipper vi handskas med dem”!
Mer handsprit!

Jag har varit där så många gånger!
När de upptäcker att jag är en före detta missbrukare, hänvisar de en vidare och hoppas att det ska undkomma ärendet.

Samma sak är på väg att ske nu, idag, för mig… Igen!
Globens Psykiatri, dit jag blivit remitterad, vill sända remissen vidare till Skarpnäck och de även om alla inblandande vet att jag har min fulla rätt att själv välja vilken/vilka vårdkontakter jag önskar!
Jag, som en svensk medborgare, har full rätt att själv bestämma var, hur och när jag ska få hjälp.
Men psykiatrin är tydligen speciell och en helt egen särart. De kan göra lite som de vill! (Och ja! Jag ska vara ”kåt, glad och jävligt tacksam!)
Jag köper inte allt de som psykiatrin hostar ur sig, när de säger att alla patienter få lov att finna sig i hur ”det är” och hur patienterna blir behandlade.

Jag har en bekant, som inte är missbrukare och aldrig har varit det, som fick en remiss via vårdcentralen till Affektiva Programmet i Huddinge och där har hon fått all den hjälp hon behöver.
Min remiss gick omgående, efter avslutad behandling och utredning, tillbaka till Maria Beroendemottagning, eftersom de ansåg att; ”Jag, som missbrukare, kan få så mycket bättre hjälp där”!
På Maria Capio är och var jag färdigbehandlad och remissen gick vidare igen. Till Globen!
På Globen upplever de att jag har hamnat fel och jag är helt plötsligt mindre viktig. Jag får vänta till senare i höst för en ny tid och de önskar skicka remissen vidare.

Fuck You!


Oberoende läkare och terapeuter har bekräftat det jag redan vet, att psykiatrin undviker missbrukare i möjligaste mån och det även om missbruket är tillryggalagt för flera år sedan!
Hur länge ska jag och vi, som självmedicinerat och hamnat fel i tillvaron, behöva äta upp att vi levde ”fel” och fullständigt destruktivt, innan vi blir förlåtna och omhändertagna som andra patienter med psykiskt ohälsa?

Jag har mejlat dem, vid Globen, och bett om hjälp med intyg och papper som Försäkringskassan önskar. Jag har bett dem om att tidigarelägga min besökstid i höst och jag har bett den kontakta mig.
Jag kan inte vänta!
Jag behöver mer hjälp!
Jag står ju för fan inte ut en del dagar!
Jag kan inte hantera livet!
Detta är snart fjorton dagar sedan!

Ingen hör av sig! Ingen vidarebefordrar mitt ärende. Jag sitter fast här, mellan stolarna och är just nu inte önskvärd någonstans!

Och jag ska vara tacksam! ”Kåt, glad och tacksam”!
Jag lever i Sverige. Vi har förmåner i det här landet, som alla skattebetalare hjälper till att betala, för allas rätt till lika sjukvård! 
Jag ska vara glad att jag bor här, för i ett annat land i Europa hade jag inte fått hjälp alls! Om jag hade varit född i Rumänien, hade jag förmodligen varit död vi det här laget! 
Men nu är jag född i Sverige och enligt somliga, född med Silversked i munnen, men det hindrar väl inte att jag som människa ska kunna bli behandlad som sådan?
Fan! jag känner mig som ett djur och jag får uppenbarligen alltid och för evigt leva med att jag är en före detta ”missbrukardjävel”…
Grattis till mig!

Tack för ordet! 

Väl Mött / Arthur

Jag har fått, i min brevlåda, en skrivelse från Patientnämndens förvaltning, om jag vill göra en anmälan mot Psykiatrin Söder Globen! Nästa helg är det dags för min skrivarkurs! Jag har fått några uppgifter att lösa… Öppet sinne och jag ska ha kul nu!

Jaha… Denna dagen ett liv…

Vad ska jag få ner i Bloggen idag?
Min kärlek ska iväg till Sabbatsbergs Sjukhus för att göra en ordentlig undersökning, på en knöl som inte ska finnas i kroppen. 
Ingen oro, för det är ”bara” en extra åtgärd för tidigare undersökningar. Det är endast en säkerhetsåtgärd! 
Med största sannolikhet är det en broskknöl och den kan få vara där, om det inte uppstår några problem. Hittills är det inget som ”stört” honom, så det får vara som det är… Tack och lov!
Som sagt, det är bara för att säkerställa att ingenting verkligen är knas.

Jag följer naturligtvis med och det blir förmodligen en promenad i stan också. Kanske en kaffe.
Jag, eller vi båda faktiskt, får ta det lite soft, för vi blir båda två ”hjärntrötta” och återhämtningen för oss båda kan ta någon dag. 
Det blir för mycket influenser och för mycket intryck som inte ”silas” hos någon av oss och all yttre påverkan går rakt in i alla våra sinnen och blir svåra att sortera och hantera.
Men… Om vi bara fokuserar på varann, försöker att stänga ute så mycket som möjligt, brukar det fungera ganska så bra!
Det blir en vila i etermiddag!

Jag har fått, i min brevlåda, en skrivelse från Patientnämndens förvaltning, om jag vill göra en anmälan mot Psykiatrin Söder Globen!
Jag blev uppmanad av samordnaren för akuta ärenden, via mina mejl, att kontakta dem för hjälp och ”vägledning”! Inte visste jag att det skulle bli en anmälan av detta!?

Men…
Nu har det gått så lång tid i mitt ärende, att jag skickar in de papper som jag fått tillsänt mig! 
Det handlar om allmänna klagomål inom vården, i mitt fall psykiatrin och jag tänker och upplever att jag har blivit runt slussad inom psykiatrin så pass mycket det senaste året, att jag kanske ändå skall gör en anmälan..? 
Jag har ju skrivit mycket om detta i min Blogg, att vi patienter med psykisk ohälsa ofta får vänta, ha tålamod och vänta lite till. 
Jag har tragglat med mitt mående sedan i våras och ingenting riktigt konkret händer.
Det är till och med så att Jobb Torg Resurs går in med en samtalsterapeut för mig, för att jag ska kunna få prata med någon och finna vägar ut ur mitt destruktiva tänkande.
Jag skriver det igen, men livet är svårt och ohanterligt… Jag tänker inte ha det så här!

Nästa helg är det dags för min skrivarkurs! 
Jag har fått några uppgifter att lösa och jag ska med helt öppet sinne sätta mig ner och  göra dem.
Jag tänker släppa på min förbannade prestige och mitt duktighetskomplex och ”bara göra”… Jag ska ha kul nu!
Jag ångrade mig först, att jag anmält mig till kursen, för jag blir jävligt rädd och oroad, men det kan bli spännande och jag vill ju ha lite mer ”input” och inspiration. 
Ibland hinner jag omvärdera…

Tack för din uppmärksamhet och ditt intresse!
På Återläsande och var rädd om dig där ute i verkligheten!

Väl Mött Arthur / Arthur (För somliga är jag Janne…)