Vårdcentralen! 09.30. Ny läkare, informera ännu en gång om min situation. Smått illamående och jag stressade långt innan jag skulle iväg, psykiskt förstås. Det är inte okej att vare sig se in i människors köksfönster eller brevinkast!

Tidig morgon. Jag är inte helt okej i magen. Orolig och nervös!

Det blir värre och värre med tiden… Men jag är en jäkel på att fixa mina åtaganden ändå!
Detta ska inte få ta över mitt liv!

Vårdcentralen! 09.30.
Ny läkare, informera ännu en gång om min situation. 
Papper och journaler i väskan! 
Nervös och orolig, som alltid. (Det driver mig till vanvett och jag försöker verkligen att tänka andra bra och fina tankar! Positiva energier!)

Idag var det värre än vanligt.
Smått illamående och jag stressade långt innan jag skulle iväg, psykiskt förstås.
Kärleken tittade på emedan jag förberedde avfärden mot Södermalm och mitt nya möte!
Jag kopierade papper och gick igenom väskan åtskilliga gånger, så att ingenting var glömt.
Av all välmening frågade han mig varför jag inte gjort i ordning allt detta tidigare? Varför stressa och i sista minuten!?
Och han har helt rätt!
Jag vet ju och har insikten om hur nervös och stressad jag blir, men ändå… Alltid sista minuten och alltid i ett panikliknande agerande!
Herregud, jag blir hjärntrött innan dagen ens har börjat!
Ingen har hörts av från psykiatrin eller Patientnämnden! Surprise!
Ingen av de på Socialförvaltningen har heller hörts av igen, men å andra sidan… jag har en tid för möte med dem på Torsdag!
Som vanligt så får jag avvakta och se hur det blir med det! (Och ja, det börjar bli lite beskt och bittert!)


Natten var ganska rörig! 
Jag kom i säng i tid och det även om jag tog en lång sovmorgon igår morse! Somnade snabbt, men katterna har varit väldigt oroliga och trampat omkring i sängen.
En av dem stångas väldigt på armar och ben, och i ”bästa” fall kliver hon mig över hela ansiktet och huvudet…
Det var stökigt i natt. Oro!
Och vem vet vad det stod för!? Jag? Känner de av mitt ”tillstånd”!?

I morse var ordningen återställd och lugnet infann sig vid morgonens första mugg kaffe!

Jag ska bo hemma i Bagarmossen i några dagar och jag blir stressad av det också! (Men visst är det väl märkligt! Jag tänker att mina insikter och min förståelse för mig själv, får alla känslor att verka mer och större? Kan vara så?) Det är inte det att jag inte trivs, men det är så mycket jag inte gjort på min uteplats, till exempel, som jag lovade under våren!
Det har saknats ork och det har saknats pengar.
Jag gav upp långt innan rabatterna blev en ogräsodling!
Jag måste göra någonting åt det! Jag har inte skött mina åtaganden!

Och jag stressar som fan för att mina två grannar söker sällskap hela tiden och vill prata, prata och prata.
Jag orkar inte det och jag stressar som f*n över det, för jag vet ju hur ensamma de är och att det ”bara” vill umgås, men det blir ett energidränage utan dess like, för mig!
Jag vill vara ifred och jag vill få rå om mig själv!
Jag är lite av en eremit, men fortfarande väldigt snäll! (Nykter och drogfri förstås!)
Jag vill aldrig såra någon och jag vill inte upplevas som otrevlig!
Alltid snäll, vänlig och social, oavsett… Jag söker ofta människors gillande och jag vill inte vara ett gnissel och en surkart!
Men jag blir trött och sömnig!
Jag räcker inte till längre!
Jag har egentligen inte styrkan att bjuda på hela mitt jag och jag har inte heller den energi som krävs för att säga ifrån!
Men…
Min ena granne har jag faktiskt bett att sluta upp med att titta in i mitt köksfönster! Och hon förstod! Hon ville bara vara en god granne och se efter om jag var okej! Det märkliga är att hon numer satsar på mitt brevinkast som ”kikhål”!
Jag upptäckte det härom morgonen och jag blev naturligtvis jätterädd!
Jag får lov att prata med henne igen! Det är inte okej att vare sig se in i människors köksfönster eller brevinkast! Det är ju faktiskt inte helt normalt!
Var är människors gränser egentligen och var tar deras sunda förnuft vägen?
Jag måste le lite grann… Hon är ganska söt, men är en jäkel på att skrämmas…

Njut kvällen! Min dag blev ytterst märklig, men jag har vilat mitt hjärntrötta huvud och nu är jag lite piggare.
Var rädd om dig och du… ”Ta ingen skit!”

På Återläsande / Arthur