Att exponera sina kroppar!
Flödet av bilder på halvnakna kvinnor och män!
Var går gränsen!?
Vad är osmakligt och vad kan faktiskt vara vackert för ögat!
Vad är osmakligt och vad kan faktiskt vara vackert för ögat!
Porr och sexistiskt! Varför bidrar vi med det!?
Va´fan hände? Varför ”köper” vi det?
Och hur kommer det sig att gränserna för hur mycket och vad vi exponerar, ständigt flyttas fram?
Unga kvinnor lägger i stort sett ut nakna bilder på sig själva via Instagram och det gör även unga män. Inget hindrar längre!
Och frågan är om det är för att få uppmärksamheten, eventuellt bli ”upptäckta,” eller om de är i stort behov av bekräftelse på att de duger, är snygga och läckra.
Ett kvitto på sin förträfflighet. Duglighet och Läckerhet…
Och tänk om det är så att de inte alls får någon uppmärksamhet, eller att de kanske får negativ kritik för sitt utseende och sina kroppar, vad händer med det mentala måendet då?
Jag vet webbsidor där man kan ”tävla” med sin skönhet och sexighet.
Det finns sidor på internet där man kan ”ranka” varandra och få olika mängder stjärnor, applåder och olika ”stickers” beroende på hur läckra, sexiga och kåta de exponerade unga människorna ser ut. Ursäkta språket…
Jag fann ”äldre” publicerade bilder, före och efter, som retuscherats ganska hårt i Photoshop.
Va´fan hände? Varför ”köper” vi det?
Och hur kommer det sig att gränserna för hur mycket och vad vi exponerar, ständigt flyttas fram?
Unga kvinnor lägger i stort sett ut nakna bilder på sig själva via Instagram och det gör även unga män. Inget hindrar längre!
Och frågan är om det är för att få uppmärksamheten, eventuellt bli ”upptäckta,” eller om de är i stort behov av bekräftelse på att de duger, är snygga och läckra.
Ett kvitto på sin förträfflighet. Duglighet och Läckerhet…
Och tänk om det är så att de inte alls får någon uppmärksamhet, eller att de kanske får negativ kritik för sitt utseende och sina kroppar, vad händer med det mentala måendet då?
Jag vet webbsidor där man kan ”tävla” med sin skönhet och sexighet.
Det finns sidor på internet där man kan ”ranka” varandra och få olika mängder stjärnor, applåder och olika ”stickers” beroende på hur läckra, sexiga och kåta de exponerade unga människorna ser ut. Ursäkta språket…
Jag fann ”äldre” publicerade bilder, före och efter, som retuscherats ganska hårt i Photoshop.
Det är otroligt att vi ”går på det”… Det finns inte en människa som i ärlighetens man ser ut så där…
Och jag tänker, det är ju så vi tror att vi ska se ut, inklusive jag själv. Vi matas med vackra bilder på undersköna människor med fantastiska kroppar och de existerar inte ens.
Allt är tillrättalagt och ”fixat” via olika bildprogram och de får oss att tro att de ser ut så där.
Jag går på det!
Hur många unga-vuxna går inte på det där?
Det finns ju precis överallt, dessa bilder på vackra överjordiska människor och alla de andra som väljer att exponera sig själva till det yttersta.
”Alla de andra” = Unga tjejer på Instagram, bland annat!
Det är en så skev bild av hur vi ser ut och vad som förväntas av oss.
Unga flickor använder sig av sitt allra sexigaste ”duckface” för att få ”gillar-markeringar” på Facebook.
Halvnakna killar och tjejer lägger upp sig, precis på gränsen för vad Facebook tillåter, för att få uppskattande ord, superlativ och tillrop från kåta grabbar/tjejer, ursäkta språket, som sitter och njuter av bilderna.
Jag har hört unga tjejer prata om just det, att exponera sig och att de faktiskt inte bryr sig om det längre, för det är inget märkligt eller konstigt! Det är inte heligt eller hemligt längre och unga-vuxna kan gå ganska långt innan det känns obekvämt!
Alltså… Obekvämt för oss som ser bilderna och de exponerade kropparna.
Det fullkomligen manglas ut retuscherade kvinnor och män överallt.
I tidningar och på webben.
I filmer och även i bioannonser och via reklam av alla slag. Vi matas med det hela tiden, alltid, jämt och ständigt.
Inte så märkligt om vi blir indoktrinerade, hjärntvättade och tillskansar oss en förbannat felvriden bild av kroppen och vad det är i samhället som verkligen har betydelse…
Jag vet också att diskussionerna handlar mycket om kroppar, att träna, äta rätt och ha stora muskler eller schyssta ”lökar!”
Jag tror mig veta att det är det som räknas till kärlek och romantik idag, kropparna och all den tid som läggs ner på densamma. Yttre. Yta. Det visuella.
Hur många unga-vuxna går inte på det där?
Det finns ju precis överallt, dessa bilder på vackra överjordiska människor och alla de andra som väljer att exponera sig själva till det yttersta.
”Alla de andra” = Unga tjejer på Instagram, bland annat!
Det är en så skev bild av hur vi ser ut och vad som förväntas av oss.
Unga flickor använder sig av sitt allra sexigaste ”duckface” för att få ”gillar-markeringar” på Facebook.
Halvnakna killar och tjejer lägger upp sig, precis på gränsen för vad Facebook tillåter, för att få uppskattande ord, superlativ och tillrop från kåta grabbar/tjejer, ursäkta språket, som sitter och njuter av bilderna.
Jag har hört unga tjejer prata om just det, att exponera sig och att de faktiskt inte bryr sig om det längre, för det är inget märkligt eller konstigt! Det är inte heligt eller hemligt längre och unga-vuxna kan gå ganska långt innan det känns obekvämt!Alltså… Obekvämt för oss som ser bilderna och de exponerade kropparna.
Det fullkomligen manglas ut retuscherade kvinnor och män överallt.
I tidningar och på webben.
I filmer och även i bioannonser och via reklam av alla slag. Vi matas med det hela tiden, alltid, jämt och ständigt.
Inte så märkligt om vi blir indoktrinerade, hjärntvättade och tillskansar oss en förbannat felvriden bild av kroppen och vad det är i samhället som verkligen har betydelse…
Jag vet också att diskussionerna handlar mycket om kroppar, att träna, äta rätt och ha stora muskler eller schyssta ”lökar!” Jag tror mig veta att det är det som räknas till kärlek och romantik idag, kropparna och all den tid som läggs ner på densamma. Yttre. Yta. Det visuella.
Personligheterna kommer bort och det är kvinnor som bloggande Kissie, Rebecca Stella och Isabel Adrian vars utseende är tillgjort och plastigt, som ”räknas” och som många strävar efter.
Dessa kvinnor som plutar med munnarna, visar urringningen, pattarna och förmodligen tränar och äter så lite som möjligt, som kräks upp det mesta av det de fått i sig, de är ”it-tjejerna”!
Förmodligen har många av dem ätstörningar, och det av värsta sorten! Men de har dock stora och ”schyssta lökar!”
De är opererade till max. Tillrättalagda!
Botox och ”fillers” i läppar och panna, så unga de är, och det ger förbannat fel signaler. ”Lökarna” är gjorde av silicon och sprängfyllda till max! Ju mer och ”saftigare bullar”, desto sexigare och läckrare ”pattar” har de unga flickorna att slänga med! Det uppskattas!
Vi skapar ett ideal som inte finns och med det ett ”okej,” om ingen säger eller gör något…
Galet som fan!
De här personerna är skapade. Och det ger ytterligare sjukdomsbeteenden i form av ätstörningar, missbruk av träning och i vissa fall droger för att kunna ”hålla igång…”
Droger för att dämpa sitt behov av vila, sömn och mat. Droger för att stå ut!
Jag kan inte minnas att den här hetsen och kroppsfixeringen fanns när jag växte upp.
Men jag är å andra sidan jävligt gammal och förmodligen avundsjuk på alla de vackra, yngre och vältränade människorna i tjugo-någonting-års-åldern, men är det inte skruvat?
Jag växte i och för sig upp under sjuttio och åttiotalet.
Sjuttiotalet var lite av en frigörelse för kroppen!
Samhället var lite vänstervridet, med Gudrun Schyman i tv, födande, krystande och stönande fram sitt förstfödda barn.
Och Claire Wickholm som struttade runt i orange plyschdress och orerade om acceptans och frihet.
Och åttiotalet med Pernilla Wahlgren, Madonna och axelvaddar… det torde väl vara bevis nog för att man kunde se ut lite som man ville.
Dessa kvinnor som plutar med munnarna, visar urringningen, pattarna och förmodligen tränar och äter så lite som möjligt, som kräks upp det mesta av det de fått i sig, de är ”it-tjejerna”!
Förmodligen har många av dem ätstörningar, och det av värsta sorten! Men de har dock stora och ”schyssta lökar!”
De är opererade till max. Tillrättalagda!
Botox och ”fillers” i läppar och panna, så unga de är, och det ger förbannat fel signaler. ”Lökarna” är gjorde av silicon och sprängfyllda till max! Ju mer och ”saftigare bullar”, desto sexigare och läckrare ”pattar” har de unga flickorna att slänga med! Det uppskattas!
Vi skapar ett ideal som inte finns och med det ett ”okej,” om ingen säger eller gör något…
Galet som fan!
De här personerna är skapade. Och det ger ytterligare sjukdomsbeteenden i form av ätstörningar, missbruk av träning och i vissa fall droger för att kunna ”hålla igång…”
Droger för att dämpa sitt behov av vila, sömn och mat. Droger för att stå ut!
Jag kan inte minnas att den här hetsen och kroppsfixeringen fanns när jag växte upp. Men jag är å andra sidan jävligt gammal och förmodligen avundsjuk på alla de vackra, yngre och vältränade människorna i tjugo-någonting-års-åldern, men är det inte skruvat?
Jag växte i och för sig upp under sjuttio och åttiotalet.
Sjuttiotalet var lite av en frigörelse för kroppen!
Samhället var lite vänstervridet, med Gudrun Schyman i tv, födande, krystande och stönande fram sitt förstfödda barn.
Och Claire Wickholm som struttade runt i orange plyschdress och orerade om acceptans och frihet.
Och åttiotalet med Pernilla Wahlgren, Madonna och axelvaddar… det torde väl vara bevis nog för att man kunde se ut lite som man ville.
Alla fulla fall. Jag tänker att det blir så fel.
Det blir en förbannat skev bild av hur människor ska se ut.
Det skapar problem och frågan är hur det kommer att gå för de unga idag, när det är fyrtio-plus-någonting? Pallar de trycket!? Orkar de hela vägen?
Och informationsflödet? Hur mycket kan man få in i skallen…
Och att ha och sträva efter ett vackert yttre och en karriär som snyggis och ”sexy babe” med ”duckface” och egen karriär via Instagram och kanske tidningen Café… Pallar psyket det?
En tanke bara, ja eller två…
Väl Mött / Arthur-Några-kilon-för-mycket-och-fyrtio-plus-någonting
Vardagliga Anteckningar... 