De är noggranna på Vårdcentralen! Jag har tur. Tacksamt! Jag träffade läkaren vid Globen Psykiatri. "Lite piggare va? Du ser mjukare ut, i din framtoning"… Rädsla, stress och… Hur svårt ska det vara? Älska mig! Jag är ärligt talat mindre bra på att ordna med måltider…

Det blev en märklig dag. En bra dag. 
Allt det där ledsna som befann sig i kroppen i morse, försvann.
Sorgen bor kvar i bröstet, sorgen över livet och att leva, men det trötta, mer påtagligt ledsna och uppgivna försvann.
Inga tårar idag! Lipsill! 🙂

Jag har promenerat över Söder och jag har tittat på människor. 
Jag har andats och verkligen känt regnet idag! Som Bob Marley sa så bra; ”känner du regnet, eller blir du bara blöt”?

Jag skulle ha köpt en Födelsedagspresent åt mig själv, men avstod. En Elefant.
Den blev för dyr just nu. Det kommer andra tillfällen.
Jag tänker ofta när jag handlar; ”Är detta nödvändigt just nu”..? Som jag alltid tjatar om, pengarna räcker inte så långt längre.
Men… det var ju faktiskt min Födelsedag igår.

Jag hade tänkt och planerat att få de där sista och kompletterande proverna gjorda idag. På Vårdcentralen. 
De där proverna som jag skjutit på och som tillhör utredningen för mina muskler och leder. Jag var där och var beredd… 
Det blev inte gjorda idag heller! 
Och det blev märkligare än vad jag hade tänkt. Jag hade inte fått några direktiv om hur det skulle gå till, så det blev inte gjort idag heller som sagt.
Det får vänta lite till. Proverna måste tas på förmiddagen och för övrigt måste jag lämna avföringsprover.
Det sistnämnda bävar jag för, (Åh, min Gud… Vad jobbigt!) men det måste göras innan blodproverna tas. (Handsprit!!)
Det känns lite konstigt att det som kommer ut ur kroppen, kan ha någonting att göra med vad som är fel och knasigt inuti kroppen, men så är det förmodligen. De är noggranna på Vårdcentralen! Jag har tur. Tacksamt! 

Jag träffade läkaren vid Globen Psykiatri. Det gick bra. Man skulle kunna säga att läkaren var lite i överkant trevlig. Men det gick bra.
Det var följsamt och mjukt. 
Hon tyckte att jag såg pigg, fräsch och lugn ut.
”Lite piggare va? Du ser mjukare ut, i din framtoning”… 
Jag kommenterade inte det, men det fanns ett lugn i kroppen och jag kände att jag var okej.
Jag var lite oroad att det skulle bli gnissel och oro hos mig, men det gick bra. Hon var mycket tillmötesgående och trevlig. Det tackar jag för.

Älskade Katten Doris, alias ”Snurran”.
Hon har, i det här fallet, absolut ingenting med
texten att göra… Jag tycker att bilden är så fin
och hon är min medicin!
Så mycket kärlek och glädje! 

När jag gick därifrån upplevde jag själv det där lugnet som hon såg hos mig. Jag kände det där mjuka, som hon sa om min person och det var enklare att gå hemåt.

Jag skrev i morse att jag är trött på relationer och på att aldrig bli bekräftad eller älskad. Jag är trött på mina behov av det också. Kan det inte bara få vara? Jag är så otroligt kärlekshungrig!
Jag skriver under på det nu till kvällen också. Jag vill vara älskad, uppskattad och vacker för någon.
Jag vill vara Arthur, eller Janne för somliga och jag vill känna mig attraktiv och uppskattad… Med hela det här förbannade paketet som är jag!
Det är möjligt att jag är mer behövande av bekräftelse och kärlek, än andra.
Det är möjligt att jag är i mer behov av att bli validerad, än andra, men det är förbannat snålt och snävt med de där orden om att älska, uppskatta och ”jag tycker om dig”…
Jag är en rädd människa, jag är oroad, jag har lätt till tårar (när ingen ser…) jag är rädd för livet och ibland vill jag inte leva. Jag är inte komplex på något vis, men kanske att jag med min kärleksfattiga bakgrund, behöver lite mer, önskar lite till och har en kärlekshunger att mätta och mata.
Jag kan alltid försöka att tysta det där! Jag kan intala mig att allt är helt i sin ordning och att jag aldrig behöver oroa mig, men jag behöver en kvittens på att jag är okej, schysst och uppskattad. Jag önskar endast få vara älskad och omhuldad…
Det slår mig igen… Jag kanske ska vara ensam ändå? Jag kanske är bäst i min ensamhet och när jag får rå om mig själv? Tillvaron blir så mycket enklare och jag slipper all förbannad oro, rädsla, stress och… Hur svårt ska det vara… Älska mig! 
Och varför ska jag alltid vara så ”needy” och ständigt behövande? Det är min självkänsla och mitt självförtroende som är på kant…
Det där är lite jobbigt, för det kan vara så att jag själv inte är uppmärksam och inte lyssnar… Just nu..? Skit samma!
Jag grubblar vidare på det! Det tillhör livet och det är inte en raksträcka och räkmacka just nu!

En bra dag brukar följas av extrem trötthet och irritation. Den här dagen måste jag betala för… Och morgondagen är likadan… Bita ihop, fixa och sedan återhämtning! Energidränage! 

Jag gjorde en Zucchinigratäng igår. Bara
att värma på det mindre bra dagarna.
Jag är ganska vilsen i köket, men det blev
okej, enligt mig själv… Och, naturligtvis
brände jag den, men den gick att äta!
Bättre lycka nästa gång! 

När jag har de där bra dagarna, som även innehåller en del vila naturligtvis, då får jag lite ”bra” saker gjorda. Jag har lagat och lappat byxor och jag har passat på att laga lite mat!
Jag är ärligt talat mindre bra på att ordna med måltider, men nu har jag kommit igång och är lite mer vågad.
Det fungerar när jag är ensam och kan fixa, för det är länge sedan jag lagade mat och det är länge sedan jag faktiskt vågade! (Jo, det är sant, men det är en annan historia… Kanske återkommer till det!?) 
De bra dagarna ordnar jag med en hel del mat, som jag bara kan värma på de mindre bra dagarna, när lusten saknas. Smidigt!
I alla fulla fall har jag återfunnit modet och jag vågar också använda de vassa redskapen i köket! (Jo, det är sant, men det tillhör ovannämnda historia… Jag kanske återkommer till det, som sagt, en annan gång!) 
För övrigt är det så skönt med mat i kylskåpet, de dagar när till och med duschen får vänta ett par dagar till! Det är bara att plocka fram och värma, som en gammal farbror 🙂
Jag är bra på ”problemlösning” och finner ganska ofta strategier för hur jag ska få vardagen att flyta på… 
Jag har ännu svårt att laga mat till ”oss”, eller till någon annan! Märkligt nog får jag ångest av det och jag blir skrämmande osäker.
Märkligt… Men jag lagar mat och ordnar det jag kan… Jag duger!
Problemet är bara som vanligt, att jag blir behövande och ”needy” av bekräftelse och validering att allt är okej…

Tack för din uppmärksamhet!
Ta hand om dig och sov gott så småningom! Glöm aldrig bort att vi duger och att vi är okej, oavsett hur debatterna snurrar på om fetknoppar och fula människor.
Oavsett hur vi är, hur vi ser ut och vilka vi är, med brister och tillkortakommanden, så är vi okej…

Sov och slumra in, låt natten få vagga din drömmar!
Väl Mött / Arthur 

Det där med Födelsedagar… Jag vet inte… Den liksom försvann igår… Jag uppskattar Facebook i det avseendet! Jag är trött bara, denna förmiddag… Lite ledsen och trött… Igår spårade jag ur, när jag läste och fick tillsänt mig länkar och klipp på kvinnor som tappat en del av sin verklighetsuppfattning. De borde inte få uppmärksamhet!

Det där med Födelsedagar… Jag vet inte… Den liksom försvann igår…
Förra året var det likadant. Poff, så var den dagen borta. Ja, jag vet inte… Först blir jag besviken, men sedan kommer jag till insikt om att det ”bara” är en helt vanlig dag, som dessutom utmärker sig på så sätt att det blir en milstolpe på något vis. Jag blir äldre. 
En ”styggelse”… 🙂

En länk till ”min” Elefant och Indiskas hemsida! 


    Jag uppskattar Facebook i det avseendet, att jag fyller år och att jag liksom får ”vara med” och känna uppskattning.
    Det är jä*ligt dåligt med det i min relation till kärleken…
    Jag börjar bli trött på det! 
    Undrar, vilket jag borde fråga, om han börjat ta mig för givet?
    Och du… Var inte orolig, han läser inte min Blogg… 
    Men, jag borde tala med honom! 

    Jag är trött bara, denna förmiddag… Lite ledsen och trött… Det går över!
    Känner mig stressad och jag återkommer till det! 

    Jag ska köpa mig en egen födelsedagspresent idag! Banne-mej att jag ska! Jag ska gå in på Indiska vid Globen, dit jag ska idag och besöka Psykiatrin och Läkaren, och då ska jag passa på. Jag samlar på Elefanter, för att det ger mod, välgång och ”Power”, så jag ska gå in och köpa mig en vacker Elefant som jag har sett. Har inte råd, egentligen, men en jä*la födelsedagspresent är jag ändå värd! Basta!

    Igår ”spårade jag ur”, när jag läste och fick tillsänt mig länkar och klipp på kvinnor som tappat en del av sin verklighetsuppfattning.

    Elaka kommentarer och rent samvetslösa inlägg om andra människor och deras utseenden. 
    Det är kanske i synnerhet Katrin Zytomierska, jag har i åtanke. 
    Jag borde inte ge henne mer utrymme här! Faktiskt! Det är bara dumt och onödigt!
    En gammal god vän sa/skrev till mig igår, att den här typen av kvinnor och deras ”utspel” borde inte få utrymme i Bloggar och i media, men ibland går det inte att bara ”låta det vara”…
    Hon är helt empati och sympatilös och när jag skriver detta så kommer jag att tänka på ett inslag hos ”Skavlan” för ganska länge sedan och en läkare som han intervjuade där.
    Läkaren ifråga hade konstaterat att han hade ”Psykopatiska drag”, det vill säga en sämre förmåga att bry sig om andra människors känslor och dessutom själv haft svårt att uttrycka dem.
    Jag etiketterar Katrin Zytomierska med den Diagnosen. Psykopatiska drag. 
    Hon bryr sig inte alls. Ingen eftertanke och inget konsekvenstänk överhuvudtaget.  
    ”Feta människor är fula, lata och dumma”… 
    Jag bara undrar, säger man så om andra människor? Och har hon inte själv vänner som kan sätta stopp för hennes totalt samvetslösa grepp och utspel? 
    ”Jag känner och vet ingen som är mullig eller överviktig som trivs med sina kroppar”, säger och skriver hon också…
    Hur isolerad lever kvinnan i sin vardag? Har hon ingen som helst medkänsla och, upplever jag, hon är rent elak och ”dum”. Jag själv vet kvinnor och män, som är kraftiga och mulliga, som förlikat sig med sina kroppar och som trivs med sig själva… Det är så oerhört konstigt!
    Nog om detta!
    Jag tar inte bort gårdagens inlägg, de får vara kvar, även om det var en uppmaning från en nyvunnen vän!
    Det var inte ett helt ogenomtänkt inlägg från min sida… Jag lugnade faktiskt ner mig, innan jag skrev och förmedlade inläggen!
    Jag blir bara så jä*la ledsen och förvånad att dessa människor finns, som tror att de är lite mer, lite bättre och värdefullare än andra.

    Jag själv och min goda vän Veronica Johansson.
    En ganska gammal bild från Stödboendet Lönnen på
    Östermalm. Kräftskiva och fullständigt ”på” och galna.
    Vi hade ganska kul och väldigt bra stöd av varann.
    Puss på dig, ”Vera-Wang”! 

    Jag ska till Globen och Psykiatrin idag! Det är det som stressar mig!
    Jag ska träffa den läkare som jag anmälde till Patientnämnden för en tid sedan och vi ska prata mediciner och även ”utvärdera” mitt mående och hur saker och ting ”faller på plats”!
    Jag är inte nervös, men oroad naturligtvis. Stressad!
    Jag tror inte att hon är förbannad på mig, men jag vet ju att de ångrade allt trassel med tider och remisser, när jag gjorde min anmälan! Plötsligt var det bara  missförstånd, feltolkningar och misstag, som gjort att de avbokade tider och bad mig kontakta en helt annan mottagning, än den vid Globen.
    Jag har skrivit om detta förut och tänker inte gå in djupare på det igen, men de var väldigt vänliga, schyssta och tillmötesgående sist vi sågs… Lite ”valpiga”!
    Det får vara okej. Det blir bra. Jag är okej idag. Jag har en fin dag… Den började bra i alla fall…
    Bara trött och lite ledsen.

    Jag ska även försöka att hinna med de blodprover på Vårdcentralen som skall kompletteras till min utredning för muskel och ledvärk. Jag ska verkligen försöka att hinna med det idag. Jag har skjutit på det sedan förra veckan.
    Det blir ”två flugor på smällen idag”! 

    Ta hand om dig därute i verkligheten och vardagen. Var schyssta emot varann och bjud på ett leende! Vi behöver alla mer vänlighet, empati och kärlek.
    Det har plötsligt blivit en elak och tarvlig värld vi lever i… Oro och rädslor!

    På återläsande och tusen tack för din uppmärksamhet!
    Väl Mött / Arthur